Google+ Followers

lördag 11 april 2015

Rödvin skall hindra kvinnor från att bli dementa - men det senaste rönet är att kvinnor dricker för mycket vin.

Det "rönet" om rödvin, det fick mig i vart all att osökt att tänka på min egen gamla mormor.

Därför att när hon ringde och ville tala med min pappa, var det bara en enda sak hon hade på hjärtat. Det var för övrigt det enda, som hon tillät honom att administrera i hennes liv. 

Jag vet att pappa vid något tillfälle var ute på tomten och jag ropade till honom genom det öppna köksfönstret: 

- Pappa, mormor vill tala med dig, hon är i telefonen!

Mamma kommenterade det hela, med munnen full av knappnålar:

- Hon behöver väl fylla på rödvinsförrådet.

Min syster, som stod uppställd på en pall och fick en klänning nålad, svarade mamma:
- Ja, det är enda gången hon ringer och vill prata med honom på telefon, utan att prata med någon annan.


När mormor ringde och helt kort bara ville tala med honom, då visste man att nu skulle den där "väl förborgade hemligheten", som ALLA kände till, åter gå av stapeln. Nu skulle här bli inköp av rödvinsflaskor på Systembolaget och det dög inte med vilken sort som helst. Detta var alltid ett mycket kort samtal. Hon sa antagligen samma sak och jag och min syster brukade mima vad pappa skulle svara och det sade han också.

Nu får du inte tro att min mormor var någon fyllkaja, för det var hon sannerligen inte. Hon drack inget förutom denna rödvinsskvätt varje morgon. Denna morgonritual hade hon, mig veterligen under hela sitt liv och det blev ett låååångt liv. Kan inte minnas att hon överhuvudtaget var sjuk en enda dag i sitt liv, förutom dagarna innan hon slutligen bytte tillstånd, som hon valde att kalla döden för.


Sedan hon gjort morgontoalett var det dags att stänga in sig ensam på kammaren, där "medicinskåpet" var beläget. Då fick man inte längre hänga henne i kjolarna. Utpuffad blev man vänligt men bestämt. Jodå, jag var en riktig fönstertittare, som resten av mormors barnbarn var och säkert hennes egna barn varit före oss. Man skall ju som bekant inte dö nyfiken och det gör man, om man inte tar reda på hur saker och ting förhåller sig och som man undrar över.

Vi barnbarn brukade stå på tå och trycka våra näsor mot fönsterrutan och se hur mormor sträckte sig upp mot överskåpet i garderoben i sovrummet, tog fram det minililla glaset och rödvinsflaskan, korkade ur och fyllde glaset med rödvin dvs ca 4 cl rödvin. Svepte innehållet, stod alldeles stilla en lång stund och tycktes begrunna livet och tillvaron, innan hon ställde tillbaka rödvinsflaskan och glaset upp i "medicinskåpet". Sedan brukade hon fläta det redan kammade långa vackra, svarta håret i en lång fläta, som hon sedan snurrade upp i en knut uppe på huvudknoppen. Slätade till klänningen och gick emot dörren, öppnade den och försvann ut ur vårt synfält. 

Varje gång jag hör något nytt rön som rör sig om just drickande, tänker jag på min mormor. Hon var en förnuftig kvinna som förstod sig på, att man varken röker, eller dricker, när man är gravid och att det går direkt över till barnet. 

Under årens lopp har jag hunnit lyssna till den ena tröttsamma teorin/rönen efter den andra om både det ena och det andra. Själv har jag kommit fram till, att det jag lärt mig av min mormor, det är fortfarande gångbart. I det fallet är gammal äldst.
I mitt kök hänger ett foto av min mormor, där hon sitter vid kortsidan av arbetsbänken, som var hennes plats i det stora lantköket. Jag kan bara minnas att hon satt vid köksbordet, när vi spelade kort hon och jag. Hon var en lika förhärdad kortfuskare som Herr H är. Jag minns att jag en gång tog till lipen, när hon fuskade som bara den och då sa jag till henne med gråten i halsen, medan stora tårar rullade utför mina kinder:
- Men mommo man får inte fuska!
Mormor svarade:
- Om inte jag lär dig hur det är att möta människor som bedrar dig, hur skall du då kunna klara av det, när du blir vuxen?
-
Men det där med 4 cl rödvin. Det går bara inte. Den ritualen får mormor behålla för sig själv. Hon sitter där säkert och tar sin lilla 4 cl rödvinshutt och drar en spader, medan hon vänligt men bestämt kört ut Sankte Per på något fluffigt moln, att spela på sin harpa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar