Google+ Followers

måndag 27 april 2015

Blott BLOTTARE blottast...

http://nyheternasverige.se/blottare-i-gallivare-gackar-polisen/

Det var ju en intressant variant av blottare. Man kan ju inte anklaga blottarna för att vara fantasilösa personer i vart fall.

Den korta lilla mannen (dvärg utklädd till ett litet barn) har lurat äldre kvinnor till sig genom att ropa på dem och be dem hjälpa till att dra ner gylfen, eftersom han är kissnödig.

Hjälpsamma äldre damer finns det helt uppenbart gott om. En av dem berättade för Nyheterna24:


- Han stod ju och trampade pojken och sa att han var ju så nödig. Så jag hjälpte han ju av med byxan och ut trillade ju en fullvuxen pitt! berättade en av de äldre hjälpsamma damerna upprört.

Min första blottare stötte jag på en gång, när jag var tämligen ung och gick med min mamma genom en park. Mamma gick och pratade med mig, när vi passerade en man, som höll något i sin ena hand.


Vi passerade mannen medan mamma fortsatte att prata, men helt plötsligt tvärnitade hon och sa:

- VAD var det han hade i handen?

- Men mamma då, det såg du väl, svarade jag helt omtumlad av den chockartade upplevelsen.

Jodå, hon hade noterat det hon också. Men det tog väl en stund innan synintryck hade ramlat ner i medvetandet, som för tillfället var fullt sysselsatt med att berätta något invecklat för mig.

Det hon höll på att berätta om fick stå tillbaka och nu blev det istället en förklaring från min mamma om sinnesrubbade människors behov.

För några år sedan, en otroligt varm sommar i Göteborg, var det som om alla galningar på en och samma gång hade Centralstationen, som sitt vattenhål, vilket i och för sig inte är något ovanligt. Det man inte kan stöta på där är bara inte uppfunnet.

På en och samma dag lyckades jag passera två tillskruvade saker, med bara några stegs mellanrum:

I en fotoautomat drogs helt plötsligt gardinen åt sidan och där satt en kille med en uppblåsbar Barbara i sitt knä och tog foton på sig och sin "käresta".


Jag hann inte gå många steg innan nästa avvikare var ett fullbordat faktum:



Det var också en tämligen ung kille, som satt på en av de gamla vackra bänkarna, som Centralstationen har. Han hade enormt vida mycket korta shorts i byxbenen och satt med ena benet uppslängt på bänken och visad hela klockstapeln. Han vickade, skevade med benet lite av och an, så att alla förbipasserande inte skulle missa något! - Man behövde inte betvivla att det skedde med uträkning, den förnöjda minen han hade när han såg de passerandes reaktioner gick inte att ta miste på.

Herre min skapare, tänkte jag, när väggen av hettan slog emot mig, när jag väl kom på utsidan av Centralstationen, värmen har tydligen lyckats dra till sig alla dårar samtidigt. PHEW!
Ibland blir man sannerligen överraskad, när det ligger mail i mailboxen, som man funderar hur avsändaren egentligen tänkte.
 Därför att det som inträffar är ett svårare fall av plötslig blindhet, sedan man väl hämtat sig från chocken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar