Undra om jag börjar ha dåligt minne, eller gick det verkligen så livat till, när man tog studenten på "min tid"?

Hela tiden fylldes fontänen på med nykläckta studenter, som i sina finkläder rumlade runt i fontänens kalla vattnen. De var således dyngblöta från topp till tå. Poseidon, dvs. Kålle med torsken, tycktes betrakta det som föregicks vid hans fötter med förundran, när några studenter försökte få tag i hans genitalier och klappa honom i rumpan, utan att kunna nå upp. Ty Poseidon är en reslig man, även om han är rätt ärgad och nog har sett det mesta som går att se, där han står mellan Stadsteatern och Konserthuset, med baken vänd mot Konstmuseet och ser ut mot Kungsportsavenyn, eller ser han rent av ner i vattnet i fontänen och undrar vad mer fångst han fått.

Hela tiden fylldes Götaplatsen på, med det ena lastbilsboggiesläppet efter det andra, med nykläckta studenter. De hoppande studenterna fick hela boggivagnarna att riktigt studsa. Vårt sällskap från Berlin tittade förundrat på det hela och sa:
- Jasså, är det så här ni firar studenten i Sverige.

Det var nog inte bara statyn av Poseidon, som kände en form av stum tystnad. Ernst Josephsons "Näcken", där han sitter i forsen och spelar allt sedan 1882, hade denna dag fått ett rejält uppsving i själar som låter sig förföras.

Medan Carl Fredrik Hills "Blommande fruktträd" och Pierre-Auguste Renoirs djupa och hemlighetsfulla grönska stod där i sin tystnad och viskade rakt in i våra själar.