Google+ Followers

onsdag 18 juni 2014

Konstbråket i Sveriges Riksdag.

Någonstans tycker jag att det är förunderligt, att det alltid skall bli ett sådant spontantyckande, utan närmare eftertanke.

OM jag tycker att en stor vagina är en väggmålning, skall finnas på en högstadieskola?


NEJ!

Absolut NEJ!


Trots att jag är en stor konstälskare, säger jag med bestämdhet: NEJ. 


I det nejet finns det en stor eftertanke bakom, som jag tycker att debatten i Sveriges Riksdag gick spårlöst förbi. Åtminstone det lilla vi sett av den. Jag har sanning att säga inte orkat ta mig in på Riksdagens hemsida för att kolla upp debatten.

Konstnären Carolina Falkholt började det inledande arbetet med väggmålningen med, att skriva en massa nedsättande ord mot kvinnor.

Hur det på något sätt skulle vara kvinnor till någon form av bistånd, har jag verkligen mycket svårt att begripa. Men så har jag också erfarenhet hur grovt och nedsättande språket kan vara i den åldern mot kvinnor/flickor/tjejer. Om vi från vuxenvärlden tycker att det är okey och väljer att ducka, då har jag svårt att förstå hur vi ens kan kalla oss för vuxna med en god omdömesförmåga.


Sedan att konstnären inte upplyser skolledningen om, att hon hade för avsikt att måla upp detta tema med en stor könsbild, i och för sig en vacker slutbild, men just att det ännu en gång blivit en exponering av det kvinnliga könet och att den återfinns på en högstadieskola, känner jag att man sprängt alla tänkbara gränser.

Den som någonsin varit i kontakt med dagens högstadieelever vet mycket väl vad jag talar om. Dock verkar Vänsterns Lars Ohly starkt omedveten om detta, eller hur verkligheten ser ut ute i dagens samhälle, där kvinnor i många fall räknas som någon form av handelsvara. http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.2067783

I ett tidevarv där det kvinnliga könet verkligen på allvar är utsatt för diverse godtycke, finns verkligen ingen som helst anledning, att underblåsa den lilla udd av sans som alltjämt finns kvar i samhället.

Ta bara alla dessa gruppvåldtäkter, våldtäkter,
filmer som läggs ut, den unga kvinnans ovetande om en tämligen intim sexualakt. Ungefär som om ett kärleksliv mellan två människor, oavsett om det är två av lika kön, eller av vardera kön är något, som skall vara till allmän beskådan.

Sedan tillkommer det alltmer tilltagande fallen av av
Grooming och eländet med pedofili, som inte sällan är väldiga nätverk med tekniken, som blivit vår tids värsta fiende mot mänsklighetens fredande. Dvs. samhällets anammande av snedvriden medmänsklighet, där vi ständigt matas av sex.

Ser någon bra ut, så skall det genast graderas med ordet SEX. Hur skruvat är inte bara det? Finns det verkligen inga andra ord i svenska språket att använda längre? Jag känner i alla fall till mängder av ord, som kan beskriva en person, eller hennes karisma.


Inte ens de små barnen är längre fredade av sexfixeringen, utan ständigt skall även de få nedstoppat i halsen om någon är lagd åt det ena eller det andra hållet. Det är skrämmande att gå in på en barnavdelning för kläder. Nej, det här vill jag verkligen inte skall bli en normalnorm. Den här normalnormen har blivit helt dysfunktionell. Det finns inget sunt alls i den.

Det värsta av allt med den här debatten i Sveriges Riksdag, den pågår samtidigt, som det stora pedofilimålet startat, med små oskyldig barn på en svensk förskola, som är offren.

NEJ fy f@n för vuxna människor i detta samhälle, som inte har bättre förstånd än att de inte förstår hur saker och ting hänger ihop och vad som triggar saker och ting.


Hugo Simbergs målning "Sårad ängel".


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar