Media, SVT och SR kan man lika gärna stoppa ner i en tunna, som det står inbördes beundran på.

Av 58 sommarpratare råkade Sveriges Radio snubbla över 37 från Stockholmstrakten. Det måste betyda att ute i övriga landet så måste det finnas mest knepiga typer, närmare bestämt dryga 7.2 miljoner människor, som inte har mycket att lägga till etablissemangets finkultur.

Tidigare har jag skrivit i min blogg, så länge den fanns kvar i den norrländska pressen, över hur hela övre norrland stryps på media. Först blev det neddragningar och inskränkningar hos NSD och NK och sedan följde Nord-Nytt, som ett brev på posten. 

Det betyder att det nu är öppet för rejäl radioskugga och naturligtvis kan korruptionen, godtycket och de dunkla vrån jobba på i det fördolda. Risken för uppmärksamhet är därmed tämligen obefintlig.

Som vanligt sänder SVT repriser på reprisens repris även över sommaren, trots att det finns massor av människor, som aldrig får se utsidan av husväggarna, eftersom de inte omfattas av de djurlagar vi har i Sverige. Men TV-avgift det skall alla betala flera gånger om, trots att utbudet blivit alltmer avskalat och anmärkningsvärt.

Det är välfärdssamhället Sveriges ansikte på något underfundigt sätt: istället för att de som vill komma till ett boende med lite mer gemensamhet och omvårdnad, sitter de nu istället isolerade och ensamma. De som de kan se en skymt av, i bästa fall under dagen är en hemsjukvård, som far runt som skållade råttor och i bästa fall hinner öppna ytterdörren och slänga in lite mat för en vecka.

Mörkertalet har blivit enormt över vanvården, som florerar fritt med samma steglängd, som "vinster i välfärden" blir allt större och allt fler och arbetsförhållandena urartar till en tid, som fanns vid feodalsamhället Sverige.

Samtidigt som bostadsbristen hos de unga människorna är oroväckande. Man kan undra hur de skall kunna klara en nybyggnations hyra om ca 
11 000:-/månad och samtidigt ha osäkra arbetsförhållanden, där de inte ens vet från den ena veckan till den andra om de har någon anställning, eller att hyresbeloppet vida överskrider deras löner. Det är ju också så att bemanningsföretagen (vinster i välfärden) skall ha sin del av kakan innan resten hamnar hos arbetstagarna. Några anställningsförmåner finns naturligtvis inte.

Men Svenskt Näringsliv är ju dessbättre så saliga, att de nästan pinkar på sig i byxorna av glädje, eftersom den svenska arbetsrätten äntligen strukit på foten!

Hur de här ekvationerna går ihop rent affärsmässigt för landet Sverige, är lite svårt att begripa sig på. Men så är jag också bara en enkel malmbergare, som genomskådat samhällsstrukturernas unkna värld och kan vid det här laget skriva en hel Nationalencyklopedi över mänskliga beteenden, rättssystemets totala kollops och hur man skjuter ett helt samhälle i sank, till förmån för de som redan har mer än nog.

bilden lånad från http://bigganed.blogspot.se/ med hennes medgivande.