Helgens bästa kommentar: - Han förstörde min frilla!

Midsommarhelgens nytillskott i familjen och hans storebror 9-åringen, döptes igår tillsammans. Fars Dag och allt som det var inkl. Mårtensmäss med Martinsdagen, som förr i tiden inledde den 40 dagar långa fastetiden. Efter dopkalaset känns det som om de där 40 dagar långa fastetiden hade varit på sin plats. Åtminstone är det inte mat eller dopp det första som finns i tankarna idag.

- Snacka om sockerkoma, sa dottern, när hon smakat sig igenom dopkaffets bord, som avrundade dopmaten.

Mitt äldsta barnbarn hade bakat tårtorna:

till 9-åringen, fotbollskungen, hade hon gjort en tårta med en fotboll som prydde tårtans topp.

till lillebror, som ännu inte kan delge sina önskemål om tårtdesign, hade hon gjort en smarrig gräddtårta med gelé över bären.

Det var fler barn som döptes i den gamla, lilla vackra församlingskyrkan inte bara 9-åringen och midsommarhelgens nytillskott till familjen. Numera kan man inte värma upp kyrkan för ett barndop. Men det var helt ok och en trivsam tillställning med flera dop, trots att vi inte kände varandra alls.

Det hade närapå varit en vadslagningstävling hur dopet av 9-åringen skulle gå tillväga. Herr H hade ett resonemang med 4-åringen om att 9-åringen skulle nog prästen stoppa ner i dopfunten innan han slängde upp honom i luften. Det trodde inte 4-åringen på. Men nog såg det himla dråpligt ut när översteprästelatet kopplade ett stadigt nackgrepp på 9 åringen, som då kom att stå på tå.

Efteråt frågade Herr H hur 9-åringen hade upplevt själva dopceremonin vid dopfunten. 9-åringen som ägnat morgonen i vanlig ordning med att tillrättalägga frisyren framför spegeln, svarade konstaterande: - Han förstörde min frilla!

lillebror fick en betydligt bekvämare ställning vid dopfunten

och var den enda av bröderna som fick den sedvanliga luftfärden. - Det var det jag visste, konstaterade 4-åringen över det vunna vadet med farfar, Herr H.

Hela helgen har gått i festens tecken.

Först ut var dottern i lördags, när hon fick sin diplomering & kandidatexamen vid Göteborgs universitet under pompa och ståt. 

Men egentligen har det inte varit någon större skillnad för hennes del, eftersom hon bara fortsatt med sin Masterutbildning efter det att det var klart, att hon klarat av sin kandidatexamen. Lite festligheter med champagne och snittar tror jag ändå varit en mental markering för att ett delmål har uppnåtts. Flera år av studier och slit, om än det också funnits trevliga inslag under studietiden i form av att studera utomlands: en termin i Wien och de andra kortare varianterna både i Innsbruck och Londons ekonomicentra har nog haft mycket att ge henne, både erfarenhetsmässigt men även själsligen & mentalt. 

Den här nya generationen de är världsmedborgare där statsgränserna har blivit utsuddade. Så var det inte på min tid. Tack och lov har utvecklingen gått framåt i det fallet.