Den automatiska biltvätten, det är som en heldag på Tivoli.

I alla fall om man har Herr H och 4-åringen sittande i baksätet på bilen och jag själv sitter kvar bakom ratten, samtidigt som biltvätten drar igång över bilen.

4-åringen skriker av förtjusning, när Herr H låtsas vara livrädd för borstarna som stryker sig över bilen med ett öronbedövande dån. Herr H kryper ihop i baksätet med händerna över huvudet och skriker på Hjälp!

4-åringen skrattar så han kiknar och jag känner, att jag själv får en ordentlig muskelmotion i hela kroppen. Det är helt omöjligt att inte smittas av skrattsalvorna och Herr H: s teaterföreställning inför 4-åringen.

Så fortgår det hela tvättprogrammet och som vanligt, när 4-åringen är med, väljer vi det stora tvättprogrammet. Det behövdes verkligen idag. 

I onsdags när jag var och besiktade bilen för första gången, skämdes jag över hur smutsig bilen var. Det var först då jag insåg hur smutsig den var. Tjejen på Bilbesiktningen hon såg ut som om hon hade krupit igenom en lerpöl efter att ha besiktigat den. Jag bad så mycket om ursäkt för min smutsiga bil. Det borde jag verkligen ha tänkt på innan jag åkte dit.

Automatbiltvätt. Ja, det är inte för inte, det gick att göra en rolig filmsekvens av just biltvätt med automatborstar i filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret". En svensk klassiker.

Fast skall sanning fram, höll jag nog själv på att dö i plötslig hjärtdöd första gången jag valde att sitta kvar i bilen, medan automattvätten pågick. Herre Gud vilket liv det är och bilen kränger lite hit och dit, medan vattnet pumpar på i strida strömmar och dånet från borstarna är stundtals öronbedövande.

Men roligt blir det med en 4-åring i bilen, som tycker att det är lika spännande som vilket äventyrsland som helst.

Jo, jag vet. Man skall tvätta bilen för hand om man inte vill riskera att få lacken repad. Men bor man i Göteborg och parkerar i alla ålsmala parkeringsfickor, går det på ett ut, vem som repar billacken: borstarna i automattvätten eller puckona i stan.