- den 28 oktober 2011, kl 23:57
har fått ett riktigt muntrationsinslag, sånt som det är väldigt smått om nu för tiden i media.
Det är Mark Levengood, som lär ut finska ord till oss svensktalande nötter. Cirka 2 minuter in på programmet kommer Marks inslag och varar i ca 10 minuter. Den som missat de tre första programmen den 14.10, 21.10 och 28.10 kan lyssna på dem via länken:
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=1319
Den 14 oktober var det bara ett enda ord som lärdes ut. Ett ord som ungefär har den betydelsen "bla bla bla". Dvs när det förekommer onödigt språk. På finska hette det "Päläpäla".
Nu må alla finsktalande ursäkta mig, men jag har inte hittat någon stavning på någon av orden som Mark hittills lärt ut. Men det uttalades i alla fall så. Det var ett rätt roligt inslag, där även vår etikettdam, Magdalena Ribbing, deltog. Finnarna tyckte i allmänhet, att vi svenskar var sociala sprinklers, eftersom de själva tiger som muren, eller är ytterst fåordiga. Inget nervöst snackande där inte.
Den 21 oktober var det två ord som avhandlades rejält. Ordet "Moja", som betyder ungefär "morsa" och "Faja" som betyder ungefär "farsa". Ett helt oslagbart inslag, där även Susanna Alakoski med "Svinalängorna" kom tills tals om hur man överlever finska föräldrar och en rätt rolig berättelse om hennes mormor, som kom till Sverige som gammal och som de flesta gamla invandrare aldrig lärde sig svenska.
Idag den 28 oktober var det "Eisa Päitä", (nåja, hur det nu stavas). Men som i alla fall betyder "får ej övertäckas" och var något som brukade stå på gamla element. Det är det enda som killar i Sverige kan säga på finska, "Eisa Päitä", enligt Mark Levengood. Man får inte övertäcka finnar, talade han myndigt om.
Det där med övertäcka, så blev det med ett tak. Å tak det betyder "konflikt", finsk konflikt... i alla fall om det rör sig om ett litet rum med fulla finnar.
- Varför är teater så mycket roligare i Finland än i Sverige, undrar Mark och ställer frågan till Dramatenchefen, Marie-Louise Ekman. Svaret låter inte vänta på sig.
Inte vet en finne heller om man kan älska någon hela livet, även om man står inför prästen och det vet den finska prästen och ger sig inte heller ut på djupt vatten. Medan den svenska prästen är totalt aningslös om livet och tillvaron. Det är han inte ensam om därför att svensken bedyrar något inför prästen, som i alltför många fall blir till ett regelrätt "ljug". Det blev nog mest att älska i nöd och när man har lust. I bästa fall.
***
Tänk att programmet får heta "Finska pinnar". Måste inte det vara någon form av rasism, eller är finnar så pinniga av sig, att det inte kan anses opassande att klassa dem som "Finska pinnar". Då måste det väl också vara okey att säga att "det en svensk dricker en lördagskväll det spiller en finne på sig", eller hur blir det med den saken egentligen. Man får akta sig vad man säger och framförallt skriver. Det vill så gärna uppfattas precis tvärtom vad man egentligen tänker och känner.
Ja, jag tänker nu på när jag sa till min äldste son, härom sistone, när det vankades kalas där barn skulle vara med, att jag skulle göra några:
- Jasså är du rasist, konstaterade min äldste son.
- Det tror jag rakt inte att jag är, svarade jag, men i min kokbok står det att de heter så. På samma uppslag finns det något som är lika gott, när man är fullvuxen, men då i varianten "n-kyssar" istället för "n-bollar". Vad är det för rasistiskt med något så ljuvligt, smaskigt gott till en kopp kaffe, undrade jag.
- Bränn kokboken på bål, var hans råd.
- Då får jag nog starta bokbål, konstaterade jag vid en liten kort eftertanke. Därför att jag har nog en massa böcker där "påstådd rasismen" frodas. Jag får börja bokbålet vid hyllan för konstböcker. Ända ner till det som är för barn. I sångboken "Nu skall vi sjunga", en sångbok som delades ut till alla skolbarnen i Centralskolan i Malmberget. Där finns en sång om en krokodilfamilj, som bodde i ett visst outtalbart land, de låg och gäspade käkarna ur led, så att doktor Pillerman fick ta fram en stor spruta och fylla den med levertran. En mycket traumatisk sång för ett småskolebarn. Krokodiltårar är inte att leka med. Hiskelig bild var den också illustrerad med!
Fanns det något äckligare än levertran, dvs. fiskleverolja, som man tvingades i vintertid...
Nej inte förstod jag hur det skulle bli med den saken egentligen. Skall det finnas någon konsekvens i det hela måste väl i så fall staten åtala sig själv, som försett en med sådana böcker och låtit sånt gå i tryck. Än värre delat ut dem när man bara var 7 bast och gick i folkskolan. Snacka om indoktrinering av staten och i många fall Bonniers. I alla fall när det gäller kokboken och de goda recepten.
- Där ser man, sa äldste sonen. Då är man inte den enda generationen som blivit miljöförstörd genom att ha blivit placerad framför TV:n och fått se "Vilse i pannkakan". Man har blivit rasistiskt uppfostrad också av en rasistisk generation.
- Öhhh....
Det är Mark Levengood, som lär ut finska ord till oss svensktalande nötter. Cirka 2 minuter in på programmet kommer Marks inslag och varar i ca 10 minuter. Den som missat de tre första programmen den 14.10, 21.10 och 28.10 kan lyssna på dem via länken:
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=1319
Den 14 oktober var det bara ett enda ord som lärdes ut. Ett ord som ungefär har den betydelsen "bla bla bla". Dvs när det förekommer onödigt språk. På finska hette det "Päläpäla".
Nu må alla finsktalande ursäkta mig, men jag har inte hittat någon stavning på någon av orden som Mark hittills lärt ut. Men det uttalades i alla fall så. Det var ett rätt roligt inslag, där även vår etikettdam, Magdalena Ribbing, deltog. Finnarna tyckte i allmänhet, att vi svenskar var sociala sprinklers, eftersom de själva tiger som muren, eller är ytterst fåordiga. Inget nervöst snackande där inte.
Den 21 oktober var det två ord som avhandlades rejält. Ordet "Moja", som betyder ungefär "morsa" och "Faja" som betyder ungefär "farsa". Ett helt oslagbart inslag, där även Susanna Alakoski med "Svinalängorna" kom tills tals om hur man överlever finska föräldrar och en rätt rolig berättelse om hennes mormor, som kom till Sverige som gammal och som de flesta gamla invandrare aldrig lärde sig svenska.
Idag den 28 oktober var det "Eisa Päitä", (nåja, hur det nu stavas). Men som i alla fall betyder "får ej övertäckas" och var något som brukade stå på gamla element. Det är det enda som killar i Sverige kan säga på finska, "Eisa Päitä", enligt Mark Levengood. Man får inte övertäcka finnar, talade han myndigt om.
Det där med övertäcka, så blev det med ett tak. Å tak det betyder "konflikt", finsk konflikt... i alla fall om det rör sig om ett litet rum med fulla finnar.
- Varför är teater så mycket roligare i Finland än i Sverige, undrar Mark och ställer frågan till Dramatenchefen, Marie-Louise Ekman. Svaret låter inte vänta på sig.
Inte vet en finne heller om man kan älska någon hela livet, även om man står inför prästen och det vet den finska prästen och ger sig inte heller ut på djupt vatten. Medan den svenska prästen är totalt aningslös om livet och tillvaron. Det är han inte ensam om därför att svensken bedyrar något inför prästen, som i alltför många fall blir till ett regelrätt "ljug". Det blev nog mest att älska i nöd och när man har lust. I bästa fall.
***
Tänk att programmet får heta "Finska pinnar". Måste inte det vara någon form av rasism, eller är finnar så pinniga av sig, att det inte kan anses opassande att klassa dem som "Finska pinnar". Då måste det väl också vara okey att säga att "det en svensk dricker en lördagskväll det spiller en finne på sig", eller hur blir det med den saken egentligen. Man får akta sig vad man säger och framförallt skriver. Det vill så gärna uppfattas precis tvärtom vad man egentligen tänker och känner.
Ja, jag tänker nu på när jag sa till min äldste son, härom sistone, när det vankades kalas där barn skulle vara med, att jag skulle göra några:
- Jasså är du rasist, konstaterade min äldste son.
- Det tror jag rakt inte att jag är, svarade jag, men i min kokbok står det att de heter så. På samma uppslag finns det något som är lika gott, när man är fullvuxen, men då i varianten "n-kyssar" istället för "n-bollar". Vad är det för rasistiskt med något så ljuvligt, smaskigt gott till en kopp kaffe, undrade jag.
- Bränn kokboken på bål, var hans råd.
- Då får jag nog starta bokbål, konstaterade jag vid en liten kort eftertanke. Därför att jag har nog en massa böcker där "påstådd rasismen" frodas. Jag får börja bokbålet vid hyllan för konstböcker. Ända ner till det som är för barn. I sångboken "Nu skall vi sjunga", en sångbok som delades ut till alla skolbarnen i Centralskolan i Malmberget. Där finns en sång om en krokodilfamilj, som bodde i ett visst outtalbart land, de låg och gäspade käkarna ur led, så att doktor Pillerman fick ta fram en stor spruta och fylla den med levertran. En mycket traumatisk sång för ett småskolebarn. Krokodiltårar är inte att leka med. Hiskelig bild var den också illustrerad med!
Fanns det något äckligare än levertran, dvs. fiskleverolja, som man tvingades i vintertid...
Nej inte förstod jag hur det skulle bli med den saken egentligen. Skall det finnas någon konsekvens i det hela måste väl i så fall staten åtala sig själv, som försett en med sådana böcker och låtit sånt gå i tryck. Än värre delat ut dem när man bara var 7 bast och gick i folkskolan. Snacka om indoktrinering av staten och i många fall Bonniers. I alla fall när det gäller kokboken och de goda recepten.
- Där ser man, sa äldste sonen. Då är man inte den enda generationen som blivit miljöförstörd genom att ha blivit placerad framför TV:n och fått se "Vilse i pannkakan". Man har blivit rasistiskt uppfostrad också av en rasistisk generation.
- Öhhh....
