Google+ Followers

fredag 12 februari 2010

Malmbergstösen filosoferar vidare...

- den 12 februari 2010, kl 01:58


Ebba Lindsö sparkad boss i Svenskt Näringsliv är aktuell med boken "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv".

http://www.e24.se/kvinna/karriar/jag-baktalades-en-gang-for-mycket_1818875.e24

Det lustiga är att hon är mer i ropet och anammad som sparkad boss i Svenskt Näringsliv, än hon var medan hon ännu hade jobbet kvar. Då hängde den andra varianten journalister, som någon form av asgamar i hasorna på henne och beskrev hennes person på ett sådant sätt, att det fick vem som helst att sätta frukosten i vrångstrupen och tro att det var en beskrivning ur någon sexistisk tidning. Nu utser man också "De tio mest bråkigaste kvinnorna", ungefär som om det är toto-tävling.

Undra just när det dyker upp en dylik lista över bråkiga karlar? Eller blir det månntro i någon machovariant "Män som klär i bonus", eftersom det aldrig lär stå: "Jägare med den brutala Halley Hansen-Looken, sågs irra runt på Malmskillnadsgatan".

Medge att det vore rätt kul att få mötas av någon sådan rubrik som omväxling. I vanliga fall mörkas det både prostitution och diverse oegentligheter allt vad tyget håller. Minns ni förresten hur det var när Olof Palme ställde sig upp och försvarade hela Geijeraffären. Helt otroligt att han gång efter annan kunde komma undan med regelrätta lögner, det var inte heller i små ordalag som han försvarade eländet!

Nåja han är ju inte ensam om det. En hel del av den här politikerkåren och även en hel del av näringslivets höjdare, de har jag aldrig begripit mig på. De är och förblir en gåta och jag undrar också varför de ibland vill framställa sig som en "helt vanlig", oftast med gimmicken att de kommer från helt enkla förhållanden. Riktig "hedersknyffel". Riktigt så är det ju inte, eftersom de inte ens förstår hur livet ter sig för en vanlig dödlig, som drabbats av deras beslut.

Det får mig också att tänka på de minst sagt skrattretande situationer som kan uppstå i dessa sammanhang, när man skall göra arbetslivet jämlikt. Vi försökte införa "viss" jämställdhetsarbete inom arbetsplatsen efter en propå av Domstolsverket och det var jag som var satt att ansvara för det hela. Detta mottogs som ett smärre aprilskämt av lagmannen och han blev så kränkt över att han blev uppsatt på kaffekokningslistan, att han skrev:  

"Jag dricker hädanefter te!"

Vilket förorsakade en störtvåg av flabb ifrån det kvinnliga gardet och de övriga männen, som insett att vara en riktig karl det innebar, att man kunde inhandla lite fikabröd och fixa lite kaffe för den allmänna trevnadens skull på arbetsplatsen. Naturligtvis fortsatte lagmannen att pimpla i sig kaffet som vi andra hade fått koka. Han blev inte heller så lite förnärmad, när jag frågade gång efter annan om hans te hade smakat gott, sedan han dunkat ner den urdruckna kaffekoppen på diskbänken och var på väg ut från fikarummet.

För någon tid sedan såg jag Ebba Lindsö i Skavlans Talkshow. På SVT Play, är väl bäst att tillägga, eftersom det oftast pågår räkfrossa & munkäftande i det här huset, vid den tidpunkten när programmet går av stapeln. Men ärligt och uppriktigt tror jag inte att Ebba Lindsö riktigt greppat hela problematiken, jag tror att hon enbart ser det från sin egen utsiktspost i tillvaron och det skiktet yrkesliv som hon företrätt. Därför att det spelar inte någon roll om man heter Ebba Lindsö och varit VD åt Svenskt Näringsliv, dvs. varit VD i det gamla, hierartiska, gubbstinna Svenska Arbetsgivareföreningen, eller varit städerska åt något privatägt städbolag.

Problemen är desamma ändå. Därför att så länge som kvinnor inte har laglig rätt att få samma lön för lika arbete, eller kvinnodominerande yrken är längre betalda än mansdominerande yrken, kan man knappast tala om jämställdhet. Trots allt är det så att synen på kvinnor är starkt ihopkopplad med detta fenomen. Det kommer aldrig att talas i samma termer, så länge diskriminering inom arbetslivet fortfarande är accepterat. Vilket säger en hel del om arbetsklimatet i Sverige. Under förra regeringen gick man stort ut och talade om att nu hade man gjort Sverige jämställt.

Men hallå tänkte jag när jag på bilradion hörde hur "Nivean", stolt spände tuppkammen och talade om att "nu hade jämställdheten infunnit sig i Sverige". Det var "Såsseregeringens" förtjänst, gu´bevars.

Nej, jag ger inte ett vitten för någon jämställdhet så länge de inte åtgärdat den viktigaste posten: jämställdhet inom arbetslivet och synen på kvinnan har förändrats. Ser man till betyg och studieresultat är kvinnorna faktiskt ett strå vassare än männen. Det kan man inte tro när man tar sig en titt inom Svenskt Näringslivs styrelser och höga positioner!

Skulle jag vara Ebba Lindsö skulle jag verkligen inte begråta att jag sluppit ifrån det inkrökta gubbsällskapet. Det är nog lika bra att Svenskt Näringsliv har flaggskeppet Urban Beckström i ledningen, så blir det inga intressanta skriverier om han har fått ett stänk av isterband på slipsen, eller travar omkring i Armanikostym, eller hur han håller benen när han sitter, eller om han har plockade ögonbryn och vilken färg hans läppar har för att inte tala om ögonens glans! Likt den här stormen i vattenglaset:

Mona Sahlins uppmärksammade handväska, en Louis Vuitton Antigua Cabas, som kostar i runda slängar 6 000:-, eller om det nu var 40 000:- . Vem bryr sig... (bilden är samma väskfabrikat, dock inte Mona Sahlins väska.)

Jag bara lyfter lite trött på ögonbrynet åt den "nyhetsrapporteringen" och tänker:

"Vill nu damen traska omkring med en paltslunga á 6, eller 40 papp på armen och säger sig företräda de minst bemedlade innevånarna, så är det väl upp till henne. Så länge hon inte fyller den med Toblerone etc. som betalats med medel som hon inte skall disponera".

På tal om det, sist vi satt på flyget och det var "shoppingtime" hörde jag en herre, som ropade till flygvärdinnan, som var på väg att hämta upp något som saknades på shoppingvagnen:

- "... och så tar jag en stor Mona Sahlin också".

Undra just vad det kommer att stå på hennes minnessten? "Här vilar en Tobleroneälskare".

Vore det rim och reson så skulle det på den manliga upplagan av minnessten stå: "Här vilar en Green Pellets specialpralinälskare". Det var också på befolkningens bekostnad.

1 kommentar:

  1. Tänk vad lite man vet när man skriver en sak. Jag hade väl aldrig i livet kunnat föreställa mig att min stalker, korvmannen, Green Pellets specialpralinälskaren, bara några månader kort därefter verkligen hade en gravsten över sig.

    Därför känns det djupt tragiskt och beklämmande, att sitta och föra över alla dessa inlägg. Hela hans värld var så besatt av min person, att det fanns inte ett enda forum han besökte där min person inte hängdes ut.

    Må han vila i frid och där från sin korvhimmel känna att jag ser på honom med sorgsna ögon. HUR kunde det bli så illa...

    SvaraRadera