Den icke rumsrene gjorde entré i

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 11 februari 2010, kl 00:24

finsalongen och succén Eddie Meduza var åter ett faktum.
Göteborgs Filmfestival det är där man anses kunna njuta av "finsmakskultur". Kultur med stort K. Bara just därför var dokumentären "Eleganten från vidderna, filmen om Eddie Meduza" ett givet val, när vi satt och bläddrade igenom den tjocka filmfestivalskatalogen. Men vi var inte ensamma om det valet. Alla föreställningar var utsålda.

Vi gjorde endast tre val till årets filmfestival och kan därför inte alls på långa vägar mäta oss med de som köper sig ett filmfestivalpass, tar med sig matsäck och har efter avslutad festival att se fram emot en avvänjningskur för att få ögonen normaliserade till mandelformade istället för bioduksformade. De här riktiga filmentusiasterna de hänger på bio från tidig morgon till midnatt. Rena maraton i film helt enkelt.

I dokumentären om Eddie Meduza får man en inblick om vem egentligen Errol Norstedt, alias Eddie Meduza, alias en massa andra namn var http://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Meduza Det är svårt att inte känna sympati för denne man Errol (bara man tagit sig förbi Eddie Meduzas allra värsta texter). Han var en mångsidig människa med en start på livet som inte precis var någon given autostrada och väl antagligen gjorde honom till det han blev och som också ledde fram till hans alltför tidiga död.

Efter filmen blev det ett rätt innehållsrikt samtal med filmmakarna själva och nu i slutet på februari släpps ytterligare några timmar av Errol Norstedts liv. Han hade en sagolik egen produktion i allsköns genre. Det fullkomligt hoppade idéer ur hans huvud och hur många låtar han till råga på allt annat har skrivit är det ingen som egentligen vet. Därför att han kunde lika gärna betala med en kassett med egna skrivna låtar som tack för skjutsen. Alltså kan det runt om i stugorna finnas skatter som ännu inte har dykt upp i ljuset.

Vad man glömmer bort i det hela med alla snusklåtarna är att han skrivit en herrans massa låtar till de vanliga artisterna och populära banden. Man skall inte heller glömma bort att det här inte var någon kille som var tappad bakom vagnen precis, även om det kan vara lätt att förledas att tro det. Det är egentligen få ämnen som han inte kunde diskutera och han har dessutom gjort det med glimten i ögat. Ta bara en sådan sak som argumenteringen kring "Såssialdemokraterna", som även tog sig uttryck i en låt http://www.actionext.com/names_e/eddie_meduza_lyrics/sassialdemokraterna_eddie_meduza.html

Errol Norstedt i egenskap av Eddie Meduza censurerades av Sveriges Radio, men hans konserter var alltid knôkfulla. Likväl spreds låtarna från kassettband till kassettband och till slut lyckades Eddie Meduza ta sig in på Svensktoppen. Klart sevärd dokumentär och jag kommer att försöka att se tilläggsmaterialet som kommer ut i slutet av februari.

Den andra filmen vi såg var "Agora" som är en filmatisering av ett verkligt människoöde. Temat som sådant är intressant och i allra högsta grad fortfarande aktuellt. Huvudpersonen är matematikern, astronomen och filosofen Hypatia, som undervisar i Alexandrias berömda bibliotek/forskningsinstitution i antikens Egypten. Maktkampen står mellan vetenskapen som Hypatia företräder och tror på, men också de kristna, judarna och naturligtvis avgudadyrkarna: egyptierna. Religion som blir politik är en given apokalyps. Det fick mig åter att känna hur mycket elände som egentligen rent historiskt kommit ur just religionen. Man dödar i gudens/gudarnas namn. Jag tycker att det är en sevärd historisk film, även om filmskaparen tagit sig rätt stora historiska friheter.

Den tredje och sista filmen vi såg var ännu en filmatisering av ett verkligt människoöde. Den här gången om nunnan Hildegard von Bingen, som var en tidig medeltidsberömdhet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hildegard_von_Bingen

Filmen bar namnet "Vision" och det var just precis det som Hildegard von Bingen hade i allra högsta grad. Däremot så kom det inte riktigt fram allt det som Hildegard von Bingen egentligen hade sysslat med och det kan jag ju känna att det var lite synd. Men filmen tycker jag ändå har sitt eget värde i allra högsta grad.