Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson, som "kräks över" Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons berättelse i TV-programmet "Nyfiken på".

Jag å min sida kräks vid blotta tanken på, att vi har dylika generaldirektörer som Dan Eliasson, som helt solklart bryter mot regeringsformens krav på myndigheters opartiskhet.

Det är verkligen inte ok, att någon generaldirektör lägger in dylika twitterinlägg på Försäkringskassans hemsida. Är inte det här skäl för uppsägning då vet jag inte vad, som skulle kunna vara det. Så dåligt omdöme får man bara inte ha om man har en sådan befattning.

Dessutom vittnar det om en intelligens, som inte är alltför smickrande, med tanke på vad Poul Perris intervjun med Jimmie Åkesson upptog och som Dan Eliasson reagerat över.

När Poul Perris tog upp SD-ledarens uppväxt, berättade Jimmie Åkesson en sak som påverkat honom starkt:

– När jag var 14 år fick jag en bror som föddes för tidigt och blev väldigt handikappad. Det får en att fundera mycket över väldigt massa saker kopplade till livet i största allmänhet, men också kopplade till handikappfrågor. Min mamma var borta på sjukhus väldigt mycket med honom. Jag vet att hon har väldigt dåligt samvete för det. Men jag har klarat mig bra, sa SD-ledaren. Han berättade också att det påverkar ens liv, när det kom in andra främmande personer i hemmet, som hjälp till brodern. 

Hemmet var inte längre privat och hur man inte kan förstå en sådan enkel sak är ju rent horribelt.

För mig kändes det här samtalet mellan Paul Perris och Jimmie Åkesson väldigt avskalat och öppenhjärtigt.

http://www.svtplay.se/nyfiken-pa-partiledaren

Det var i princip party party som gjorde, att Jimmie Åkesson hade dragits med i Moderaternas ungdomsparti. Senare insåg han, att han alls inte delade deras värderingar och lämnade partiet. 

Känns det som en märklig upplevelse. Nej inte för mig. Jag har varit ung själv och följaktligen känt en herrans massa ungdomar och vet hur det kan vara med att följa strömmen, som de flesta gjorde, när de t.ex. skulle ta konfirmationen också ett ungdomligt ställningstagande. Den tidpunkten i mitt liv gjorde, att jag själv hade tvingats in i vuxenvärlden på ett omilt sätt. För mig var det inget alternativ, att läsa till konfirmationen för att få presenter, utan snarare höjden av hyckleri. Det är också därför jag inte har tagit någon konfirmation, att jag dessutom hade förklarat krig mot det som är större än jag själv (Gud?), som lät min mamma lida så och dessutom skulle ta henne ifrån mig, gjorde inte saken till det bättre.

Jag känner också igen Jimmie Åkessons berättelse om skolan. Dvs. lärarens politiska åsikter, som sken igenom och genomdrevs. Det hade fått honom att ifrågasätta en dylik autoritär. Inte där heller spretar hans berättelse, eller har jag några som helst problem med, att förstå vad det är han berättar.

När jag gick på Läroverket i Malmberget var det inte ens fråga om vad läraren ansåg, att man skulle rösta. Gjorde man inte det var man helt enkelt dum i huvudet. Det talades inte rakt ut, men andemeningen gick det inte att ta miste på. Jag tror att det tillsammans med, att jag vuxit upp i ett politiskt hem och omgivning, som fått mig att säga nej tack till allt vad politik och auktoriteter heter.

Jag är ingen person, som kan begå rov på mina egna åsikter för att passa in på ett partis åsikter. Alla de som försökt, att värva mig och det är rätt många, har fått frågan av mig: OM jag tycker något annorlunda än partiet i en fråga, kan jag göra det, eller måste jag följa partiets åsikt? När jag fått svaret att naturligtvis måste jag följa partiets åsikter, så har ytterligare diskussioner varit helt överflödiga.

Den s.k. invandringspolitiken, som SD står för, där deklarerade Jimmie Åkesson rätt klart sitt eget ställningstagande vad den berodde på och hur han såg på saken. Han ansåg inte att det var ok, när våra egna lagar skulle ifrågasättas p.g.a. invandringen.

Jag är den första att skriva under på, att jag inte vill ha vare sig barnaga, acceptans för psykisk fysisk misshandel i nära relationer, tvångsäktenskap, könsstympning dvs. alla former av religiös omskärelse etc. Jag tror fullt och fast på människors lika värde och dit har tyvärr inte mänskligheten kommit ännu.

Han berättade också om sina egna barndomsupplevelser från den hyreskasern där han växt upp i Sölvesborg, när det hade funnits våldsbenägna invandrarbarn med ett annat synsätt på våld än han själv hade. Han hade då upplevt situationen skrämmande och dragit sig tillbaka. En fullt normal reaktion kan jag tycka, därför att vi är trots allt summan av det vi lärt oss, att man skall agera, eller icke agera.

Jimmie Åkesson fick frågan av Poul Perri hur han tänkte, när han i mitten av 90-talet gick med i Sverigedemokraterna, som då var ett parti med öppna, starkt rasistiska yttringar och åsikter. 

– Det såg jag överhuvudtaget inte. Det fanns inga Sverigedemokrater där jag växte upp. Jag visste väldigt lite om det här partiet. Jag hade sett en Sverigedemokrat på TV i samband med valet 1994 och han verkade inte vara så tokig, svarade Jimmie Åkesson.

Poul Perris frågade Jimmie Åkesson om han inte såg hur Sverigedemokraterna agerade, men Jimmie Åkesson, svarade att han inte sett någon rasism och tillägger:

– Om man var väldigt samhällsintresserad och kanske lite äldre, så är det inte säkert, att jag hade värderat det här partiet på samma sätt, som jag gör i dag, eller som jag gjorde då. Men jag kan helt ärligt säga, att jag visste väldigt lite om det här partiet, säger han.

Jag känner mig inte det minsta obekväm med den förklaringen. Dessutom tror jag att den är helt sanningsenlig, därför att jag kan inte placera ut Sölvesborg som något nazitillhåll på 90talet, däremot hade jag det inpå knuten här i Göteborg med dess omnejd.

Efterspelen till "Nyfiken på" känns inte ok, när två åldriga polismän från Sölvesborg i TV-nyheterna påstod, att Jimmie Åkessons upplevelser är falska om kulturkrockar på gården där han växt upp. Jag förstår inte människor som ur ett vuxet perspektiv, skall försöka skriva om historien och ta det ur sitt tidsperspektiv. Det kan man aldrig göra. Ifrågasätta andras upplevelser ur ett barn och tonårsperspektiv känns mer än lovligt galet. En människa formas efter hand av sina egna upplevelser och egna insikter.

Eftersnacket dvs. den här s.k. analysen, som följde efter programmet blev än mer anmärkningsvärt, när förstå-sig-påarna, Ludvig Beckman och Katarina Barrling skulle analysera den unge Jimmie Åkessons egen berättelse. Det får mig att tro, att en del människor är döv och säger mer om dem själva än intervjuoffret. De gör sin egen tolkning utifrån sina egna referensramar. Belägga ett vuxenperspektiv på ett barn och ungdomsupplevelse, det är så lovligt galet, att man undrar vari den opartiskheten skulle ligga, att dra fram dylika expertpersoner i TV rutan.

Det är nämligen så, att jag också sett Poul Perris samtal med stadsministern Fredrik Reinfeldt i "Nyfiken på" och då noterat hur de s.k. experterna tolkat hans berättelse. Det var helt enkelt väldigt stor skillnad på eftersnacket av dessa experter när det gäller Fredrik Reinfeldt och Jimmie Åkesson.

I Jimmie Åkessons fall så valde experterna, att dra historien tillbaka till 1700, eller 1800 talet. Helt obegriplig hantering och tolkning sålunda. För mig framstod det som helt solklart, att Jimmie Åkesson menade det svenska folkhemmet, dvs. då arbetsrätt och möjligheterna gavs för alla, att vara en del av samhället. Det var i vart fall den beskrivningen han lämnade! Dvs. den del av samhällsbyggandet, som jag själv känner igen från mig egen uppväxt, både som barn och ung vuxen.

När Poul Perri frågade Fredrik Reinfeldt om han kände till uttrycket all dressed up and nowhere to go. Det vill säga Poul Perri ville sätta fingret på problematiken i dagens samhälle av utanförskap, så valde Fredrik Reinfeldt att göra sig oförstående, likaså gjorde efterföljande eftersnackare.

Fredrik Reinfeldt gav en tydlig bild av Moderaterna. Konservativa, den där friheten den gäller helt tydligt bara för dem, som är all dressed up. Den andra biten and nowhere to go bryr man sig inte så mycket om och det gjorde inte heller försäkringskassans generaldirektör, Dan Eliasson, men så har han själv också medverkat till att sparka på svårt sjuka och inte ens dragit sig för, att svårt cancersjuk skall ange hur länge personen ifråga tänkt sig att leva, för att försäkringskassan skall kunna fatta rätt beslut!

Jag skulle verkligen vilja veta vad VARJE parti tänkt med invandringen och bistånden KONKRET. Jag sväljer inte längre den här skenheligheten, eftersom jag lever mitt i den problematiken. Jag ser hur den totalhavererade migrationspolitiken slår på både invandrare och den redan befintliga befolkningen. Det finns ingen framtid för någondera parten.

Den del av "Nyfiken på" som gällde Jimmie Åkesson allra innersta sköra, gjorde mig illa berörd. Jimmie Åkesson berättade hur ensamt det känns, att vara partiledare för Sverigedemokraterna.

- Jag har varit ganska ensam i det här. Det finns väldigt få, för att inte säga ingen, med precis de erfarenheterna som jag har gjort nu. Att vara partiledare är ganska ensamt, berättade han.

SD:s framgångar i valet och opinionen är en unik erfarenhet, menade han och sa sig tro, att både han och partiledningen egentligen skulle behöva terapi för att analysera allt som hänt de senaste åren. 

Det är jag den första att skriva under på. Därför när man summerar all vuxenmobbing som ägt rum, blir det mastigt mycket. Vara utfrusen ur alla läger, inkl. att partiledare  och politiska företrädare i Sveriges Riksdag uttryckt åsikter om att inte ens kunna stå bredvid SD-partiledare, där anser jag att den nedre gränsen för hur man får uppföra sig och uttrycka sig är nådd i det offentliga rummet.

– Att vara ett helt nytt, utskällt, oerfaret politiskt parti, komma in i riksdagen och på en mandatperiod, se ut att vara det tredje största partiet. Det är en erfarenhet som ingen annan människa i hela världen har. Det finns ingen annan som har upplevt det här. Man skulle förmodligen behöva terapi för att analysera vad det är som jag, och vi i den innersta partikärnan, har varit med om, sa Jimmie Åkesson än en gång.

Han beskriver själv hur han haft svårt att hantera den här resan.

– Jag har kanske inte varit så bra på det, att hantera det. Jag har gått in i den här rollen som den starke, som klarar det här utan några problem. Men det är klart att förr eller senare så kanske man bryts ned som människa. Jag märker det själv, att i stället för att blir mer och mer öppen och bekväm i den här rollen, så är det snarare så att man blir lite mer inåtvänd och upplever att man inte litar på sin omgivning, säger Åkesson.

Hur ensam han egentligen känner sig och inser faran i att vara utsatt för så mycket destruktiva händelser, det är han starkt medveten om. Han uttrycker det med att:

- Den som är min vän idag kan vara min allra värsta fiende imorgon. 

Han har mao gjort egna erfarenheter, som är smärtsamma ur det egna partipolitiska jobbet. Det är nog få partier som haft så många uteslutningar som just SD haft. Jag tolkar det så, att det är anledningen till, att paritet är så toppstyrt därför att det finns alltför många element, som man inte vill ha med i partiet.

Jag vet idag fortfarande inte om Sverigedemokraterna är fågel eller fisk. Det hela hänger väl antagligen på vilka samarbetsparter de kommer att välja ute i Europa. 

Vi har även här hemma i Sverige två ytterlighetsfalanger, som jag känner mig starkt oroad över och befarar väl egentligen det värsta med tanke på att det är valår i år. Jag känner på mig, att det här kommer att bli en av de mer smutsiga valår, som Sverige upplevt. Den yttersta vänstern och de här renodlade nazistfalangerna upplevde jag vid flytten till Göteborg på 90-talet och den stämningen vill jag verkligen inte uppleva igen. De stod på var sida om kanalen, nere vid Fekskekôrkan, de svartklädda med sparka-kängor och ropen med Hitlerhälsning: Döda döda döda döda....

Motsatta sidan gick inte heller av för hackor, de var allt annat än fredligt sinnade. Jag tog min lilla dotter i handen och fortsatte snabbt hemåt längs Kungsgatan.

Den sista veckans händelser av diverse inslag har gjort något med mig själv. Jag har analyserat hur mycket oönskat våld jag egentligen upplevt. Till en början blev jag rätt skräckslagen av hur mycket det egentligen var och att det egentligen varit som ett pärlband i mitt liv, gjorde mig ännu mer förvånad. Är det så att vi människor stänger av, när det blir för obekvämt.

Jag som trott att min yngste son var ensam om den saken, när han var liten, att starkt ogilla osköna omgivningar och stökiga miljöer. För mig var det därför inte svårt att förstå vad det var Jimmie Åkessons talade om. Jag inser nu hur mycket själv jag stängt av och dragit mig inom mitt eget skal. Men det är också anledningen till att jag framöver skall skriva om våld, som mitt liv kantats av, trots mitt eget ställningstagande om att våld föder endast nytt våld.

Överallt i världen är det nya oroshärdar där våldet är förhärskande. För mig känns det som om det finns många, som gömmer sig i fredliga demonstrationer och som har helt andra avsikter än just fredliga.

Hur fredligt är det t.ex. att USA hotar Ryssland med våldsåtgärder och hur är det här hemma i Sverige, när förespråkarna för att gå med i NATO fått ny vind i de unkna seglen. När vi slutat upp med att inse, att vi blivit ett folk, som är allt annat än värnande om de redan utsatta. Därför att det sitter alltid någon högst upp i hierarkin och drar i trådarna.
 

PS. Jag beklagar de taffliga textmassorna, där det inte tycks spela någon som helst roll, hur jag än tar bort formateringen, så är det ändå knas. Håll ut den här kontrollen som pågår av min blogg over there, kanske kan göra något gott också. Det gäller väl att ha ett positivt sinne. ;) DS.

Under tiden jag reder ut tankarna i huvudet, efter den sista tidens händelser, väljer jag att idag skriva om två böcker jag lyssnat till i ljudbokform.

Först ut är Igelkottens elegans, av Muriel Barbery, som jag fick i julklapp av dottern. Det här att det tagit så lång tid, att lyssna igenom ljudboken är inte riktigt likt mig. Men livet har sas kommit emellan på ett alltför handgripligt sätt. Dock har jag hållit handlingen färsk i minnet, så romanen har inte lidit något nederlag p.g.a. det.

Handlingen skiljer sig rätt rejält från det jag är van att ta till mig i bokväg, men så är också författarinnan Muriel Barbery lärare i filosofi. Det blir helt enkelt en väldigt annorlunda och uppfriskande historia för hjärncellerna, att ta till sig och därför knappast föga förvånande, att den vunnit bokhandlarnas och bibliotekariernas pris, men även legat på topplistorna i Frankrike. Romanen har därefter letat sig vidare ut i världen och många rättigheter har överlåtits till ett otal länder.

Istället för att jag skall sammanfatta innehållet, länkar jag handlingen. http://www.adlibris.com/se/bok/igelkottens-elegans-9789197600378
Men låt er inte bedras av den beskrivningen. Det är som sagt var en bok skriven av en lärare i filosofi och Grand final fick mig, att gå omkring som i ett töcken.

Efter viss tvekan beställde jag Mp3CD av Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson. Jag och Herr H började att lyssna på den på väg ner till Skåne. Men en väg räckte för Herr H:s del, han var då tämligen uttråkad på de ständiga upprepningarna och på romanfiguren kriminalkommissarien Evert Bäckströms "Supersalami". Det innebar att jag fick lyssna på resten i mina hörlurar vid hemkomsten istället.

Handlingen enligt omslaget: http://www.adlibris.com/se/bok/den-sanna-historien-om-pinocchios-nasa-en-roman-om-ett-brott-9789100121624?gclid=CILHqZPR-LwCFaHVcgodYDIA7Q
Men tror du på det lär du få en Pinocchionäsa själv.

Om man nu för ett enda ögonblick tror, att tsar Nikolaj II, sir Winston Churchill, president Vladimir Putin, eller för den delen Leif GW Perssons jakt och författarkollega Jan Guillou skall finnas med i handlingen på ett njutbart sätt, då bedrar man sig och sitter där själv med Pinocchios långa näsa.

Jag förstår att Leif GW Persson försökt sig på någon form av det som författarkollegan Jan Guillou ägnat sig åt, när han skrivit hela Arnserien eller den nya, Brobyggarna, men till skillnad från Jan Guillou, blir Leif GW Perssons försök enbart ett rejält magplask. Varför gör han inte det han istället är bra på, kan jag inte låta bli att undra.

Det finns endast en enda roman som Leif GW Persson skrivit, som jag läst med andakt över det rika språk och handlingen och det är hans första roman "Grisfesten". Jag undantar hans självbiografi "Gustavs grabb", men den har jag redan skrivit om här i min blogg. Vill minnas att bloggen låg på NSD då, men hela det arkivet är överfört hit.

Leif GW Persson skulle, likt Jan Guillou har, behöva någon som kritiskt granskar manus. Jag har visserligen inte ännu lyssnat mig igenom "Den döende detektiven", men sammantaget med Leif GW Perssons utgivning, är jag mäkta förvånad över, att hans strålande erfarenhetsbank och verbala sätt, inte kan få bättre resultat och utdelning än hans bokutgivning har gett. Han borde verkligen kunna vara en given succé.

 
Jodå, jag känner mycket väl till, att Leif GW Persson sålt till Hollywood, men jag kan inte förstå annat än, att det är idétorka i filmfabriken, eller om de trots allt tänkt sig, att vara en Kajsa Varg, som skall koka soppa på en spik. Det skulle jag också kunna göra av romanslusken Evert Bäckström, vars alter egon jag känner alltför väl till i livs levande livet.

Herr H, som aldrig närmat sig Leif GW Perssons romaner, fällde en kommentar medan beskrivningen av romanfiguren Evert Bäckström, strömmade ut ur bilens spelare:

- Han skriver ju om sig själv!

;)

ThankYou by Childhood

Kan det inte vara dags att utreda polis, åklagare och domarkåren, vilka är lämpliga rent personligt för sitt arbete.

Det börjar bli rätt tröttsamt, att läsa alla möjliga och omöjliga mål, som stöter på patrull av för mig helt oförklarliga anledningar.

Ta bara en sådan sak som alla dessa våldtäktsmål, både de som varit upp i domstol och de som fastnat pga. att polis och åklagare helt uppenbart har egna sexvanor, som tycks spela in vid bedömningen och handläggningen. http://www.pressdisplay.com/staging/timesonline/viewer.aspx 

Det är snart tolv år sedan Katarina Wennstam utkom med boken "Flickan och skulden". http://www.adlibris.com/se/bok/flickan-och-skulden-en-bok-om-samhallets-syn-pa-valdtakt-9789100103514
Trots det har det inte hänt så vidare värst mycket, mer än att det verkar ha urartat fullständigt. 

Häromsistens ogillades ett våldtäktsmål därför att offret inte kunde minnas exakt tidpunkt! Jag som bara i min egen omgivning har personer, som knappt vet vad de gjorde på morgonen, kan inte mer än skaka på huvudet. Vad är det för idioti som börjat prägla mänskligheten.

För att inte tala om den här mannen, som friades av hovrätten i Umeå, därför att det inte går att utesluta, att han körde i sömnen. HÄPP!

Den då 39 årige mannan togs av polisen i juni 2012 då han efter en firmafest krockat med ett trafikljus och kört in i en vägg. Han hade 1,18 promille i blodet och minns inget från händelsen. Mannen kan ha somnat efter festen och sedan gått i sömnen, enligt experter som hördes i domstolen.

Vad jag kan förstå så måste det vara en ny hållbar ursäkt, som vi nog trots allt måste inse konsekvenserna av, att vi helt enkelt kan lägga ner hela rättsväsendet. Det är bara att hävda sömngång på alla begångna brott, så är saken biff!

Det fick mig att en stund leka med tanke över vilka brott jag skulle rent hypotetiskt skulle kunna tänka begå i sömnen. Vid en bara aldrig så liten genomgång, insåg jag att det mesta faktiskt gick att hänföra till den teorin.

Bilden är lånad från http://bigganed.blogspot.se/ med hennes medgivande.

Hävdar man att man dessutom under en längre tid brottats med dålig sömn, så måste det vara rena rama autostradan rakt in i de friande domarnas hägn.

Har inte Sverige blivit ett fantastiskt land. Möjligheternas land!

LKAB och deras sk. samhällsomvandling i Malmberget, det står mig upp i halsen!

Nu verkar cirkusen har startat i Kiruna också. Dessvärre verkar inte Kiruna kommun ha blivit något klokare av den synnerligen valhänta hanteringen, som Gällivare kommun haft mot sina egna skattebetalare/fastighetsägare i Malmberget. De som är grundvalen för att kommunen överhuvudtaget skall överleva.

Vad som egentligen är industrifastighet, eller vanligt tomtmark i Malmberget det kan man klia sig i huvudet en bra stund, utan att för den skull kunna komma till någon klarhet. Försöker man sig på någon form av konversation med någon av de inblandade myndigheterna, eller ansvariga på berörda myndigheter, då kan man lätt få ett större hjärnsläpp. Svaren verkar mest vara skrivna/avgivna av Kalle fyra år med skorna på fel fot.

En som inte är Kalle fyra år med skorna på fel fot är chefsjuristen Ulf Stenberg på Villaägarnas Riksförbund. Jag är stum av beundran hur han med saklighet maler ner flosklerna, som LKAB sprätter omkring sig, år efter år efter år.

http://www.kuriren.nu/nyheter/kan-badda-for-orattvisa-inlosenspriser-7432017.aspx

Är det inte för bedrövligt, att ministrarna i regeringskansliet inte kan vakna till liv. Det här handlar trots allt om ett statligt ägt bolag, som ägnar sig åt rena rama baggböleriet. Elevhemsområdet i Malmberget är ett vida känt område, men det är inte ensam om märkliga uppgörelser. Trots det så har LKAB ännu inte fått ordning på sitt företagande i förhållande till dem som berörs av gruvbrytningen. 


Välavlönade ministrar de fortsätter att ducka, som om de vore skotträdda och säger sig inte kunna göra något åt saken, alt. ha fullt förtroende för LKAB, eller så kommer de med ett Kalle fyra år med skorna på fel fot-svar, som får den mest optimistiske, att helt tappa fattningen..

LKAB:s VD Lars-Eric Aaro har lovat, att inte processa för att komma över husen. Då kan man undra hur det är ställt med kommunikationerna mellan VD:n Lars-Eric Aaro och informationschefen Anders Lindberg. Har Lars-Eric Aaro överhuvudtaget blivit informerad om vad som pågår i t.ex. det lilla blå huset i Malmberget  http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=tq1d2r6s&gInitPage=1
Bläddra fram till sidorna 64-70 i E-magasin Villaägarna

eller vad som förekommit hittills vid bolagets förvärv från enskilda fastighetsägare i Malmberget. LKAB i Malmberget har samlat på sig mycket skit under vägen.

Men så sitter också LKAB:s chef för samhällsomvandlingen i Malmberget, Karl Wikström och gör sig lyriska drömmar om det som torde framstå, som ett suspekt aprilskämt, för vilken normalfuntad människa som helst. Han vill flytta 80-talet hus från Johannes/Hermlin, till Östra Malmberget, dvs. Malmsta!!!
LKAB:s chef för samhällsomvandlingen vill sålunda flytta alla gamla vackra hus till en plats, som skall omgärdas av alltmer utbrett industristängsel och inskränkningar för befolkningen, att kunna röra sig fritt, utan att springa rakt på LKAB:s gruvstängsel. Den där alltmer växande "Gropen", som får marken att rämna allt eftersom gruvbrytningen fortskrider, tycks inte existera i Karl Wikströms lyriska drömvärld. Som som ett litet extra grädde på moset har Malmsta redan idag digra miljöstörningar från gruvans verksamhet. Det kan man inte heller undgå att nämna, eftersom den är väldigt påtaglig på alla tänkbara sätt.

"Gropen" som Gud glömde, eller i alla fall LKAB:s chef för samhällsomvandling, Karl Wikström.

Man slår sig för pannan.

Är det inte någon som sätta stopp för den här makabra cirkusen, eller är det så erbarmligt, att staten vill medverka till, att LKAB skall förbruka hela sitt varumärke.

Jag har visserligen förstått, att finansminister Anders Borg har en något udda ekonomiutbildning. Jag förstod det efter uttalandet om att de studerandes bidrag skulle sänkas med 300:-/ månad, men att de skulle i gengäld kunna få låna 1000:- mer/månad. Däremot är jag inte lika tvärsäker på att hela svenska folket har samma tolkning av verkligheten, som Anders Borg. Det beror väl på vems börs som skall fyllas på ännu mer med denna ekvation.

Staten tar 300:- och erbjuder lån istället. Lån för dyra pengar. 

Tänk att det inte slog mig tidigare!

Det är ju samma affärsidé som LKAB i Malmberget har!

Bolaget lägger rabarber på ditt hus och du själv får låna för att ha tak över huvud, dvs. om du nu överhuvudtaget kan låna, i annat får du retirera till dit pepparn växer, om du nu föredrar det istället.

Palt, komle eller raspeboll, kärt barn har många namn.

Låg och halvsov i soffhörnet med begränsad sikt, som det nu kan bli när doktorn varit och petat med skalpell, tråcklat några kråksparkar (eller om det var korsstygn) så långt det nu gick. Hon hade kletat dit ett tjockt lager salva för att hjälpligt hindra blodflödet i glepan där det inte gick att sy i ögonvrån. 

 

Jag låg sålunda och plirade på TV:n och såg ut som ett gammalt fyllo, som gått flera matcher bland suparkompisarna. Inte för att jag supit mig till åkomman, en cysta i ögonvrån. En envis rackare som återkommit tre gånger så här långt och för sista gången kan man innerligen hoppas. 

 

Undrade gjorde jag vad det var norrmännen hade på Vestlandet, som stadigt förekommande torsdagsmat. Det var rena rama torsdagshysterin, det var det absolut ingen som helst tvekan om. Alla var som galna efter denna maträtt. Dvs. istället för vår ärtsoppa med pannkakor på torsdag. (Eller plättar som det heter för oss norrlänningar. Man vet exakt var trädgränsen går för födsloplatsen så fort någon säger pannkakor.)

Först förstod jag ingenting vad detta komle var för något, eftersom det serverades både rotmos, korv, kött, kokt potatis, ibland också kokta grönsaker till.

 

Men då kameran gled in i köket vid själva tillverkningen insåg jag, att det faktiskt var potatispalt det handlade om och också någon variant av kroppkakor ibland, eftersom det var lite olika recept. Ibland verkade det vara både kokt och rå potatis, som en del gjorde de här bollarna på. Antagligen finns det lika många recept på komle, eller raspeboll, som det finns på palt. Varje paltfixare har sitt alldeles egna recept. 

 

Jodå, en del hade stekfläsk i sina bollar och även smör och lingonsylt till. Det var helt uppenbart lite olika. Men att det var paltkoma på G på Vestlandet i Norge på torsdagarna, det råder ingen som helst tvekan om. 

 

De kanske inte är så tokiga i alla fall de där norrmännen.

 

 

Varför skriver jag nu om det här då? JO, jag blev så in i vassen sugen på potatispalt. Det var länge sedan jag gjorde potatispalt senast. Så länge sedan att jag inte ens minns när.

 

Får nog släpa mig till affären och se om jag hittar lite lämpliga potatisar och det andra, som jag har i mina potatispaltar. Receptet: ja, naturligtvis mitt alldeles egna. Det är ju så det är med palt, vare sig man käkar palt på paltseria eller enbart hemma, recepten är lika många som paltmakarna till antal.

 

Vem vet. Det kanske kommer någon Street Food vagn inrullande här i stan med palt, eller är det för vågat att tänka sig, att någon skall slå sig på något annat än dumplings.

Det norrmän har, de´ har de´ på torsdagarna...

 

Gällivarehäng, raggarskåra och sagging. Sicket gytter och sammanblandning det har blivit av dessa olika företeelser.

Det första idealet, Gällivarehäng, det kan jag köpa, eftersom det finns en mycket praktiskt förklaring till Gällivarehänget.

Handlastarna i Malmbergsgruvan bar löst skurna byxor, eftersom de var lättare att arbeta i. Som handlastare i gruvan var man tvungen att fylla och lyfta fyllfatet, som såg ut som en stor sopskyffel med två handtag på sidorna.

Jag hittade inga fyllfat via LKAB, så det får bli denna variant av fyllfat istället, som jag tror är rätt lika.

Gruvarbetarna beställde, enligt uppgift, dessa byxor med rymlig bak hos ortens handlare. Dessa i sin tur beställde dessa specialsydda byxor söderifrån och skärningen blev känd som "Gällivarehäng". Till dessa Gällivarehängbyxor bars ofta breda hängslen.

Raggarskåra, den man snabbt kan få kväljningar av, eftersom det ger fri insyn till dalen mellan skinkskårorna och väldigt väldigt sällan är något attraktivt att betrakta. Till 99 % brukar man finna detta fenomen hos överförfriskade personer. Som sagt var: Blindhet kan sas komma plötsligt!

Så till det här bedrövliga modet sagging. Men hur korkat kan det egentligen bli? Släntra omkring med byxbaken hängande i knävecken? De har ju inte ens vett att ta på sig attraktiva och inte heller helt sällan rena kalsonger för den delen! Utan det mesta i kalsongväg har nog dessvärre skådats.

Hur i hela helsefyr har detta kunna bli ett mode? Ungefär som småbarn som inte lärt sig hur man tar på sig kläderna. Vari ligger det vackra i detta mode? Förklara det gärna för mig, som inte förstår ett vitten av det hela!

Sist jag skådade denna avart till "mode", satt jag och väntade på ett premiärbesök hos en matosstinkande kvartersrestaurang. Med influensa och besök hos blomsterhandlaren för att beställa ett begravningsblomster-arrangemang, insåg jag snabbt, att kraften inte skulle räcka till att stå och laga lunch också. Så det fick bli genvägen med att plocka upp lunch hos kvartersrestaurangen.

När jag satt där utfluten i den svulstiga tillika svampiga skinnfåtöljen och väntade på att min lunch skulle bli klar för att tas med hem, kom ett gäng tonårsgrabbar insläntrande från skolan. -Ja, det låter flottare än det i själva verket är, det där med restaurang, när man betraktar det med svenska mått mätt. Men nu är det ingen svensk som äger det, utan det är utlandsstuk på hela miljön. - El-arbetena är nog t.ex. knappast av SIS standard. Man kan nog lika gärna få helkrulligt hår for ever om man försöker sig på att nudda lysknapparna med lite våta händer.

Hela högen tonårsgrabbar hade naturligtvis anammat byxbaken hängande i knävecken, Sagging. Dock hade en av dem dålig koll på var byxorna egentligen befann sig, så han stapplade in med hela kalsongbaken väl synlig och byxorna hängande långt nedanför det tuffa gränsvärdet. De andra befann sig väl i gränslandet till samma sorgliga syn.

Jag satt där och mer eller mindre skakade på huvudet, för vilken gång i ordningen sedan det här sinnesslöa modet började grassera, vete gudarna. Det var nästan så jag tyckte riktigt synd om mig själv. Räckte det verkligen inte med stinkande matos, feberfrossa och sunkig miljö.

Inte nog med att de har noll koll var byxorna befinner sig, de har ju ett fasligt sjå med att hålla sig ajour med var byxlinningen egentligen befinner sig. Hela tiden måste de ju gå och krafsa sig i byxbaken och kolla tröjan för att ha någon form av grepp var hela arrangemanget hamnat. Sedan kan de inte röra sig fritt heller. Skulle t.ex. en hastig språngmarsch vara av nöden, tja, men då har byxorna rasat ner för gott!

Det har fått till följd att jag har lite dåligt samvete, därför att jag har varnat dottern för flera år sedan:

- Kom inte hemdragandes med någon typ med hängande byxbak och kalsongerna till fritt beskådande, då får jag ett hjärnsläpp!


När vi återvände från Skåne i lördagskväll, så kom jag inklivande i huset och sa till dottern, att resåren i mina långbyxorna hade gett upp under resan hem. Så nu var jag lika up to date, som de här som går omkring med byxorna runt fotknölarna. 

- Syns det? undrade jag.

Min dotter betraktade mina långbyxor, som nu befann sig runt fotlederna, eftersom jag hade händerna fulla av kassar och bestämt mig för att de sista stegen in i huset, fick byxorna ha fritt fall. Det var bara min dotter som skulle se det ändå.


Svaret från henne kom kort och gott: 
- Typ!
 

Av riksdagens 349 ledamöter tog de flesta sovmorgon den 29 januari 2014, när det inbjudits till seminarium om en fråga som gäller rättssäkerheten i Sverige.

Det visar också på hur ointresserade ansvariga ministrar är över den uppkomna situationen. Men det visar också på, att man inte har något som helst intresse av, att lyssna på de olika partierna, som är representerade i Sveriges Riksdag. Man kör helt enkelt sitt eget race med skygglapparna på!

Senast igår kunde man åter konstatera i nyhetsflödet hur riksdagens ledamöter gör sig lukrativa sidoförtjänster, men man är inte villig att sköta sina primära åtaganden i Sveriges riksdag! Man klarar inte ens av att vara på plats när det skall röstas!

Vad gällde då seminariet. Ja, det gällde faktiskt medborgarnas rättssäkerhet, något som kommit på skam vad gäller det statligt ägda LKAB i Malmberget.

För att inte något missförstånd över vilka, eller hur många som var inbjudna av de 349 riksdagsledamöterna dubbelkollade jag det hela med den som initierat seminariet:

----- Original Message -----

From: Tomas Nilsson

To: Min mailadress

Sent: Friday, February 07, 2014 10:45 AM

Subject: Re: förfrågan angående seminarium 29 januari 2014 i riksdagen

Hej Gun. Tack för frågan. Alla riksdagsledamöter var inbjudna men det kom endast riksdagsledamöter från Socialdemokraterna.
Sänt från mobiltelefon genom riksdagens mobila e-posttjänst

--Original message---Sender: "Gun Ek" <min mailadress>Sent time: 7 feb 2014 09:27To: Tomas Nilsson/LED/S/Riksdagen@RiksdagenSubject: förfrågan angående seminarium 29 januari 2014 i riksdagen
Seminariet som anordnades/initierades av Dig i riksdagen ang. boendesituationen i Malmfälten. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/riksdagsledamot-foreslog-ett-lex-malmfalten
Jag skulle gärna vilja ha uppgifter om vilka som var inbjudna, men också vilka som var närvarande, eftersom det var tämligen många tomma stolar.
OSA snarast.
Tack på förhand!
Mvh
Gun Ek

******

För inte alls så lång tid tillbaka, när frågan initierades i riksdagen, av riksdagsledamoten Jonas Eriksson från miljöpartiet, lät en tämligen blasé finansmarknadsminister Peter Norman, som har lukrativa sidoinkomster från bl.a. investmentbolag, meddela från sin hopsjunkna stil från riksdagsbänken:

"När gruvproduktionen utökas har LKAB ett ansvar att rätt hantera problem som kan uppstå under den samhällsomvandling som rör bolagets expansion. Jag har förtroende för att bolaget tar sitt ansvar i dessa frågor. Mot bakgrund av detta kommer jag inte att vidta några särskilda åtgärder med anledning av den ställda frågan."

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/familjeflytt-blir-riksdagsfraga
 
Sålunda framhärdar finansmarknadsministern Peter Norman med en dåres envishet, något som tiden prickat hål på och hunnit ifatt för flera år sedan!

Det gör att Sveriges Regering idag ståtar med två helt outstanding naiva ministrar, finansmarknadsministern Peter Norman och näringsministern Annie Lööf, som glatt studsar runt bland blommorna och talar mycket heller om gruvturism, än att folk som bor i Malmberget inte skall bli utslängda på gatan från sina hem av det statligt ägda LKAB!

Eftersom detta blivit en het potatis för Näringsdepartementet har man listigt nog överlåtit hela frågan till Finansdepartementet och ni vet ju vem som sitter vid det rodret: Herr Finasmarknadsminister Trötter-Norman, som är mer alert, när det gäller sina lukrativa styrelsestolar än att sopa Regeringstrappan ren uppifrån.

LKAB:s förvärv i Malmberget har länge bekymrat mig ur många hänseenden. Bekymrad är jag också över Bergsstaten som har en låtgåattityd som vittnar om att en helhetsbild saknas. Men det hela blir inte så mycket mindre bekymmersamt, när man ser hur Lantmäteriet och MOB i Gällivare har hanterat frågan:

I protokollet från lantmäteriförrättningen står det nämligen, att regleringen är ett "led i utökningen av rasriskområdet i Malmberget". Ändå finns inga staket för den utökningen av rasriskområdet. Man kan därför tycka att det är väldigt tråkigt och sorgligt att Miljö- och bygg också har medverkat i denna synnerligen märkliga hantering.

Ensam kvar mot rättshaveristerna, som i det här fallet representerar myndigheterna, står den lilla människan, familjen i det Blå huset i Malmberget. Katarina Lundqvist tycker att varken Gällivare kommun eller LKAB har hanterat frågan om rivningen av deras hem bra.
- Först och främst tycker jag att kommunen inte ska släppa varken detaljplaner eller rivningslov för något hus förrän alla fastigheter är färdigförhandlade, säger Katarina Lundqvist.

Så kan nog även varje människa med någon form av sans och balans tycka. Men leder det någonstans, när hela samhället har havererat ur rättssynpunkt och regerings ansvariga representanter inte förstår mycket av vad som pågår.

Prioriterar man mycket hellre en arbetsbefriad sovmorgon, än att lyssna till ett seminarium som med lätthet hade kunnat få alla frågetecknen, att bli till utropstecken. Tja, då är det väl den intelligensnivå man vill fortsätta att ha inom Sveriges Regering och Riksdag. 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/riksdagsledamot-foreslog-ett-lex-malmfalten

Vad går väl upp mot en sovmorgon istället för ett seminarium i Sveriges Riksdag.

Ordföranden för Svenskt Näringsliv, Jens Spendrup uppvisar enbart samma erbarmliga "manliga kvalité", som tidigare företrädare gjort.

Det finns inte tillräckligt med kompetenta kvinnor, som kan ta plats i en bolagsstyrelse, låter han nu helt sanslöst meddela i egenskap av ordförande i Svenskt Näringsliv. Dvs. denna gamla mastodontkvarleva, som tidigare gick under benämningen Svenska Arbetsgivarföreningen och som på 2000-talet gick samman med Sveriges Industriförbund.

Sedan att Jens Spendrup inte säger sig vara feminist, är föga överraskande heller. Sannolikt känner han inte ens till vad ordet feminism egentligen betyder. Jag gissar att Jens Spendrups insikter når upp till nivån nakna bröst.

Det enda kriteriet man behöver uppfylla för att kunna sitta i en styrelse, oavsett inom vilket område som helst, är att man känner till hur ett styrelsearbete går till och har ett intresse för det man är satt att göra. Resten är en ren färdsträcka!

Svenskt Näringsliv står alltjämt för samma värdegrunder, som de gjorde redan i början på 1900-talet. Man har ännu inte förstått, att ett samarbete måste ske i symbios med arbetstagarna. Kan man fortfarande inte värna den egna inhemska arbetsstyrkan har man ännu mycket kvar att lära.

Det är rätt festligt med denne Jens Spendrup, när han talar om kvinnlig inkompetens. Den minnesgode minns när Jens Spendrup var inbjuden till Roberts Aschbergs program och det skulle testas öl. Vilken öl smakade bäst av alla ölsorter. Man lät Jens Spendrup smaka och fälla det avgörande smakprovet över vilken öl som smakade bäst.

Jens Spendrup hävdade att deras egen öl var Sveriges absolut godaste öl. Robert Aschberg höll naturligtvis på att skratta sig halvt fördärvad, därför att det var Pripps öl, som Jens Spendrup pekat ut som Sveriges godaste öl. Han kände sålunda inte igen Spendrups egen öl!

Hur är det nu man säger om rätt man på rätt plats.... 

Även solen har som bekant sina fläckar.....

Varför alla dessa utslagningsprogram i TV-rutan. Har vi blivit kollektiva mobbare?

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2267956-falukorv-avgjorde-veckans-masterkock

Nu har jag inte själv sett detta matlagningsprogram, dels för att jag tycker att det är rätt vidrigt hur dessa s.k. proffs på mat ställer sig bredbent och förklara något tämligen oätligt och låter som kverulerande tonåringar i bamba.

 

Osnutna tonåringar, som bara äger ett bristfälligt vokabulär och som förväntar sig, att det skall smaka exakt som de vill att det skall smaka, annars står de där och gapar och skriker. 

 

Hur kan man göra en sallad som är helt smaklös? Alla ingredienser i en sallad har sina alldeles egen smaker. 

 

Men det mest häpnadsväckande är i alla fall det här med betyget på rotmosen, som smakade, citat: rått, vitt vin. Jag fick myrornas krig i huvudet och fick läsa om flera gånger utan att förstå.

Hur smakar rått vitt vin? 

 

Eftersom jag nu gillat trädgård ända sedan barnsben, började jag titta på serien Trädgårdskampen. Men seriöst alltså! Vad är syftet med att införa utslagnings-TV även inom trädgård. Är det verkligen så dålig aktivitet bland hjärncellerna på SVT, att man bara kan trampa omkring i samma hjulspår hela tiden.

De olika momenten hade man väl i så fall kunnat ha någon form av kombinerad trädgårdskurs för TV-tittarna, kunde man väl ha låtit deltagarna varit med och gjort dessa olika moment och att de hade fått inplantera sina alster i de lotter de förfogar över. Låtit dem prova på utan att det för den skulle blev förnedrings-TV igen. 

 

Jag hade förväntat mig att deltagarna i lugn och ro kunde få göra i ordning en liten lott och därefter fått någon form av bedömning, när trädgården hade fått en sommar på sig. Jag hade gärna sett att även TV-tittarna skulle ha fått lägga sina röster, inte bara de tre proffstyckarna. Jag är ganska lite intresserad av vad andra tycker, allt ligger nämligen i betraktarens öga.

 

Nu har jag läst tittarsiffrorna på spektaklet Melodifestivalen. Men herre Gud låt oss slippa denna utdragna plåga och återgå till det som var förut, en Sverigetävling och så pang på rödbetan, en enda finaltävling! Sedan de här s.k. roliga typerna, som skall finnas med, som programledare. Nä, jag säger som Kristina i Utvandrarna "jag tyar inte mer". Jag vägrar röra fjärrkontrollen, om jag så skulle sitta bakbunden och inte ha något annat att företa mig än att se på TV.

 

Jag trodde någonstans att TV 5 skulle ha lyckats med något, En clown till kaffet. Men bara det att det var Felix Herngren som var med borde ha fått mig att inse, att det var röd varningslampa. Allvar, alltså. Är han verkligen rolig? Var då? I knävecken? 

 

Men se på kanaler med reklam, nej, jag orkar faktiskt inte. Jag tänkte rädda mig själv från att dö tristessdöden. De har ju infört skiten på SVT också, fast då i en dunklare variant med, att de gör reklam för sina egna program. Skall man verkligen betala licenspengar för sånt?

Hur kan man dessutom säga sig vara svenska statens TV, när man inte ens förmår sända OS-tävlingarna på den statliga televisionen. VAD är det vi betalar licenspengar för? Är det nu någon fler kändis, som vi måste betala semestern för som skall åka på betald semester med någon anförvant.

 

Skulle man inte kunna tänka sig, efter all denna desorientering under åtskilliga decennier vad och hur man skall äta från dietistvärlden: ett mat och motionsprogram, som vänder sig till alla som behöver gå ner i vikt. "Ett kollektivt Sverige - gå ner i vikt".  

 

LCHF-kost, med tillskott av 5:2 för den, som nu vill testa det. Vad jag förstod efter att ha dryftat saken med min husläkare, verkar det finnas ett överlägset resultat med den varianten.

Det klagas högljutt hur svenska befolkningen blivit alltmer överviktiga, men ingen gör något radikalt åt det. Mer än möjligen har ännu ett förnedrings-TV-program där någon stackars överviktig sate, som verkligen behöver hjälp med att gå ner i vikt, blir utröstad och körd på porten.

Det var länge sedan SVT gjorde något för folkhälsan, inte sedan Bengt Bedrup & Gun Hägglund, eller Susanne, det är bra kniiiip åt, Lanefeldt 1983!!!

https://www.youtube.com/watch?v=DUVgqgUWEQM

Jag ser att det är åtskilliga 80-90 åringar, som hänger på gymmen, bara därför att de vill kunna bli gamla och slippa hamna i händerna på vanvården.

Det gäller nog att bli lite av en självgående robot på ålderns höst. Minus rost i kalsongerna förstås....

Denna förbryllande svans av vill-gärna-vara-någon kring skenet av Kerstin Thorvall.

http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2266757-estrid-bengtsdotter-kristina-thulin-red-kerstin-thorvall-book-club

OK för att man nu bildar bokklubb och diskuterar innehållet i Kerstin Thorvalls böcker. Men den här smala krets av kvinnor verkar helt och hållet ha tappat fokus för anledningen till bokklubben. Kalla den vad ni nu vill, samtalsgrupp för kvinnor, som gärna vill synas och framförallt H Ö R A S, men kalla den inte för Kerstin Thorvall Book-club.

Låt gå för att Kerstin Thorvalls böcker och alla de tabun hon rev ner i samhället med buller och bång, men kom inte och påstå att hon inte var en högkvalitativ författare. Kerstin Thorvall var i allra högsta grad en mångsysslare och det blev bra allt hon gjorde, som författare och konstnär.

På det hela taget verkar det som om det hela tiden måste ta fasta på sexualitet och de bärriärer hon rev ner. På något sätt vill den här svansen av vill-gärna-vara-någon totalt missat helperspektivet Kerstin Thorvall. Det finns en dunkel och obehaglig sida av det hela, som aldrig diskuterats.

http://www.svd.se/kultur/thorvalls-sista-onskan_6163749.svd

Kerstin Thorvalls söner betonar, att de inte hatar sin mamma. Inte längre. Det går inte att hata den som inte klarade av att leva, säger de. Samtidigt vill de betona, att hon var viktig som författare.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4223614
Det som Kerstin Thorvalls äldste son Gunnar Falk berättar om hur det var, att som barn växa upp med en totalt oberäknelig förälder, som nu faktiskt Kerstin Thorvall var. Det kräver sina tribut, det vet alla som växt upp med en totalt oberäknelig förälder och vägrat föra det onda arvet vidare. 

Jag själv hade nog hellre sett en Kerstin Thorvall Book-club ur barnperspektivet. Dvs. Kerstin Thorvalls fyra söners uppväxt med denna oberäkneliga bomb till mamma, som kunde brisera när som helst. Hur överlever man som barn en sådan förälder och hur gör man för att inte själv föra det onda arvet vidare.

OM man nu vill bryta alla tabun, så bör man bryta även det här sista tabut: en oberäknelig förälders stöld av rätten till ett barns uppväxt. Det finns vissa saker som en kaotisk förälder gör i ett barns liv, som varken kan eller går att förlåta.

Det är alltid svårt att förstå innan man lagt hela pusslet och ser hur varje bild passar in, gör bilden tydligare. Själv insåg jag redan vad vissa pusselbitar hade för betydelse, ju fler böcker jag läste av Kerstin Thorvall. Den svarta uppgörelser med Kerstins egen mamma kände jag var rätt långt ifrån mig själv. Det var verkligen inte vuxet agerat. Konflikt med en förälder kan bara leva vidare om man själv fortsätter att odla den. Den är aldrig en ursäkt för eget dåligt uppförande, eller egna misslyckanden.

Kerstin Thorvalls manodepressive far gick bort, när hon var 10-11 år. Hon levde därefter ensam med sin mor. Det är ena halvan av sanningen. Men själv litar jag inte på fullvuxna människor, som inte har gjort upp med sina föräldrar, utan tar det som skäl för att låta det spilla över till nästa generation. Man kan som förälder, som själv haft en kaosartad uppväxt, vilja något helt annat för sina egna barn. Det är egna träffade val!

Kerstin Thorvalls eget eftermäle var:

Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.

Det lär vara ord, som kanske inte längre är så himla träffsäkra, om man frågar Kerstin Thorvalls barn.

För mitt vidkommande finns det bara en bok, utgiven 1977, som jag läst sönder: Den lyckliga kärleken. I den boken finns stofer, som är rätt universella. Bokomslaget pryds av pioner. I en pions liv finns det inte några krusiduller, det är antingen eller. Kanske är det därför jag älskar pioner så väldigt mycket.

I boken finns en dikt, som jag själv kan finna en och samma tanke, som Kerstin Thorvall hade:

”Gode Gud
när jag dör
låt mig då få dö som en pion.
Slarvigt och snabbt
med alla bladen
som faller på en gång
bruna och skrynkliga i kanten
och så oerhört trötta
Från överdådigt, vidöppet liv
rakt in i
den definitiva döden på gruset
där skor trampar på mig
och föser undan mig med klacken
så att jag inte skall ligga där
och skräpa”

Dikt av Kerstin Thorvall.
 

Hos Guldsmedgårdens plantskola i Ljung är det lätt, att gå vill bland alla sorterna bland de dignande pionfälten i blom. Men måste jag välja en sort, blir det definitivt, den som finns i min egen trädgård: Sarah Benard.

Jag kunde inte låta bli att se Dokument Utifrån i söndags om OS i Sotji.

http://www.svtplay.se/video/1776093/spelet-om-sotji

Längd: 1 h 27 min

Tillgänglig till: tis 4 mar (27 dagar kvar)

Sändes: sön 2 feb

Rättigheter:

Kan endast ses i Sverige.

Kan ses i mobilen.

Tillgänglighet:

Valbar textning

 

Själv har jag ända sedan de meddelade var vinter-OS skulle äga rum, varit mest nyfiken på: Men HUR tänkte man, när man förlade vinter-OS i den subtropiska kurorten Sotji vid Svarta havet.

 

Visserligen är ovanstående länken en israelisk dokumentär, från 2013 i regi av Alexander Gentelev, originaltitel: Putin´s game, så man får nog ta den med en nypa salt, eftersom de två orden Israel och Ryssland inte riktigt harmonierar. Men ändå...

 

OS skall medverka till en harmonisk utveckling och värdighet för människorna, var finns den i Vinter-OS bygget.

Det hela började med hur människor fördrevs från sina hem, när byggnationerna påbörjades av OS-staden. Det är ingen nyhet för den som bott i Malmberget i Sverige. Där går det likadant till, när det statligt ägda LKAB fördriver folk från sina hem. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/riksdagsledamot-foreslog-ett-lex-malmfalten

 

Vad Vladimir Putin tycker om statsministern Fredrik Reinfeldts demokrati, det fick vi häromsistens uppleva. Vilket fick mig i vart fall att le stort! http://www.youtube.com/watch?v=XZn8BElFOf8

 

Vi får väl se hur Putin handgripligen tar itu med den ryska demokratin, som helt uppenbart också kommit på sne´ inte bara med Vinter OS-bygget: 

Vladimir Putin verkar vara en handlingens man, därför är jag helt övertygad om, att han verkligen kan ställa allt tillrätta med två fingerknäppningar bort, bara han vill.

http://www.svt.se/ug/se-program/uppdrag-granskning-24

Sändes: ons 29 jan Tillgänglig: mer än 30 dagar kvar

Del 3 av 20. Ett OS byggt på sorg och tårar.

Efter den delen av Uppdrag Granskning kommer jag nog, att ha svårt att överhuvudtaget tänka mig att se på Vinter-OS i Sotji, så länge inte alla fått ersättning/kompensation för allt de har utsatts för och Vladimir Putin själv har agerat. Helt uppenbart är det bara han som kan ge den ordern.

Du hittar dem i skogen, tecknet är namnet på Eriks favorithäst, "Zingo-stjärnan"...

och VAD händer då...

Just precis, när jag är på väg in i djupa skogen för att söka efter tecknet...

Genom drömmen tränger sig grannens snöskottningsmaskin, som låter som ett reaplan instoppat i öronen!

Vad f@n gå och lägg dig, eller gör något som normala människor gör innan tuppen har hunnit gala, är den första tanken, som genomsyrar mitt ännu halvt medvetslösa jag, när jag försöker att hitta ut ur täcke och egen hårkalufs, som jag har virats in i.

Men vad är det för fel på folk, som måste kliva upp före tuppen, för att skotta några millimeter snö med ett apparat, som låter värre än jag vet inte vad, eller som om sommaren bara måste köra med gräsklipparen tidigare än själva den, lördag & söndag.

Det har dessutom inte snöat sedan igår på dagen och då var det bara ett fint lager pudersnö och han har varit ut med sin reaplansapparat flera gånger igår, ungefär som om det är något nervöst betingat med det hela. Man har dessutom lovat plusgrader och eventuellt regn, de närmsta dygnen.

Så här långt in på lördag har han hunnit vara ute två gånger pga. snön, först med sin snöskottningsapparat reaplanet och ännu en gång till med spaden, som skrapar i asfaltbeläggningen han har, så det känns om om tänderna håller på att trilla ut av oljudet. Som norrlänning kan jag inte annat än skaka på huvudet!

Den här snöskottningsapparaten han investerade i för flera år sedan, den håller nog på att stressa honom till hjärtinfarkt. Därför att så fort traktorn har varit och skrapat bort det lilla snö, som överhuvudtaget ligger ute på vägen, så nog katten är han ute med sin snöskottningsapparat. Traktorn har inte ens hunnit ut från villakvarteret innan man hör hans oväsen till snöskottningsapparat.
Då sprutar han över snön på vår syrenberså. Det bryr jag mig inte så mycket i, men han låter snön spruta tillbaka ut på vägen, där traktorn just har röjt bort det lilla snö som legat där! Det betyder att alla som går förbi här på vägen trampar snabbt till snön till hala snöknölar av snön som han har sprutat tillbaka ut på vägen. De gående tar sig följaktligen förbi här ute på vägen, som Bambi på hal is. Antingen beror gångstilen på att det är halt, eller så har det hänt något i byxorna på dem. Inte så många alteranativ att välja på.


Jag funderar skarpt på att ändra det skrivna på svartatavelmaterialet, som jag har täckt kylskåpsdörren med. Med en statistik över vurpor, snubblingar och ev. brutna lårbenshalsar och handledsbrott. Men det blir nog en osäker statistik, eftersom jag inte kan sitta posto vid köksbordet och hålla räkningen.

Så här "våldsamt" med snö var det igårmorse/fredag, som skulle skottas alt. sopas bort. En osedvanlig riklig "snöhög", med Göteborgsmått mätt. Som norrlänning är det nog mer ett fall för att köra sopen framför sig än att använda en snöskottningsmaskin. - Det här är Göteborgssnökaos!