Palt, komle eller raspeboll, kärt barn har många namn.

Låg och halvsov i soffhörnet med begränsad sikt, som det nu kan bli när doktorn varit och petat med skalpell, tråcklat några kråksparkar (eller om det var korsstygn) så långt det nu gick. Hon hade kletat dit ett tjockt lager salva för att hjälpligt hindra blodflödet i glepan där det inte gick att sy i ögonvrån. 

 

Jag låg sålunda och plirade på TV:n och såg ut som ett gammalt fyllo, som gått flera matcher bland suparkompisarna. Inte för att jag supit mig till åkomman, en cysta i ögonvrån. En envis rackare som återkommit tre gånger så här långt och för sista gången kan man innerligen hoppas. 

 

Undrade gjorde jag vad det var norrmännen hade på Vestlandet, som stadigt förekommande torsdagsmat. Det var rena rama torsdagshysterin, det var det absolut ingen som helst tvekan om. Alla var som galna efter denna maträtt. Dvs. istället för vår ärtsoppa med pannkakor på torsdag. (Eller plättar som det heter för oss norrlänningar. Man vet exakt var trädgränsen går för födsloplatsen så fort någon säger pannkakor.)

Först förstod jag ingenting vad detta komle var för något, eftersom det serverades både rotmos, korv, kött, kokt potatis, ibland också kokta grönsaker till.

 

Men då kameran gled in i köket vid själva tillverkningen insåg jag, att det faktiskt var potatispalt det handlade om och också någon variant av kroppkakor ibland, eftersom det var lite olika recept. Ibland verkade det vara både kokt och rå potatis, som en del gjorde de här bollarna på. Antagligen finns det lika många recept på komle, eller raspeboll, som det finns på palt. Varje paltfixare har sitt alldeles egna recept. 

 

Jodå, en del hade stekfläsk i sina bollar och även smör och lingonsylt till. Det var helt uppenbart lite olika. Men att det var paltkoma på G på Vestlandet i Norge på torsdagarna, det råder ingen som helst tvekan om. 

 

De kanske inte är så tokiga i alla fall de där norrmännen.

 

 

Varför skriver jag nu om det här då? JO, jag blev så in i vassen sugen på potatispalt. Det var länge sedan jag gjorde potatispalt senast. Så länge sedan att jag inte ens minns när.

 

Får nog släpa mig till affären och se om jag hittar lite lämpliga potatisar och det andra, som jag har i mina potatispaltar. Receptet: ja, naturligtvis mitt alldeles egna. Det är ju så det är med palt, vare sig man käkar palt på paltseria eller enbart hemma, recepten är lika många som paltmakarna till antal.

 

Vem vet. Det kanske kommer någon Street Food vagn inrullande här i stan med palt, eller är det för vågat att tänka sig, att någon skall slå sig på något annat än dumplings.

Det norrmän har, de´ har de´ på torsdagarna...