onsdag 5 mars 2014

Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson, som "kräks över" Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons berättelse i TV-programmet "Nyfiken på".

Jag å min sida kräks vid blotta tanken på, att vi har dylika generaldirektörer som Dan Eliasson, som helt solklart bryter mot regeringsformens krav på myndigheters opartiskhet.

Det är verkligen inte ok, att någon generaldirektör lägger in dylika twitterinlägg på Försäkringskassans hemsida. Är inte det här skäl för uppsägning då vet jag inte vad, som skulle kunna vara det. Så dåligt omdöme får man bara inte ha om man har en sådan befattning.

Dessutom vittnar det om en intelligens, som inte är alltför smickrande, med tanke på vad Poul Perris intervjun med Jimmie Åkesson upptog och som Dan Eliasson reagerat över.



När Poul Perris tog upp SD-ledarens uppväxt, berättade Jimmie Åkesson en sak som påverkat honom starkt:

– När jag var 14 år fick jag en bror som föddes för tidigt och blev väldigt handikappad. Det får en att fundera mycket över väldigt massa saker kopplade till livet i största allmänhet, men också kopplade till handikappfrågor. Min mamma var borta på sjukhus väldigt mycket med honom. Jag vet att hon har väldigt dåligt samvete för det. Men jag har klarat mig bra, sa SD-ledaren. Han berättade också att det påverkar ens liv, när det kom in andra främmande personer i hemmet, som hjälp till brodern. 

Hemmet var inte längre privat och hur man inte kan förstå en sådan enkel sak är ju rent horribelt.

För mig kändes det här samtalet mellan Paul Perris och Jimmie Åkesson väldigt avskalat och öppenhjärtigt.

Det var i princip party party som gjorde, att Jimmie Åkesson hade dragits med i Moderaternas ungdomsparti. Senare insåg han, att han alls inte delade deras värderingar och lämnade partiet. 

Känns det som en märklig upplevelse. Nej inte för mig. Jag har varit ung själv och följaktligen känt en herrans massa ungdomar och vet hur det kan vara med att följa strömmen, som de flesta gjorde, när de t.ex. skulle ta konfirmationen också ett ungdomligt ställningstagande. Den tidpunkten i mitt liv gjorde, att jag själv hade tvingats in i vuxenvärlden på ett omilt sätt. För mig var det inget alternativ, att läsa till konfirmationen för att få presenter, utan snarare höjden av hyckleri. Det är också därför jag inte har tagit någon konfirmation, att jag dessutom hade förklarat krig mot det som är större än jag själv (Gud?), som lät min mamma lida så och dessutom skulle ta henne ifrån mig, gjorde inte saken till det bättre.

Jag känner också igen Jimmie Åkessons berättelse om skolan. Dvs. lärarens politiska åsikter, som sken igenom och genomdrevs. Det hade fått honom att ifrågasätta en dylik autoritär. Inte där heller spretar hans berättelse, eller har jag några som helst problem med, att förstå vad det är han berättar.

När jag gick på Läroverket i Malmberget var det inte ens fråga om vad läraren ansåg, att man skulle rösta. Gjorde man inte det var man helt enkelt dum i huvudet. Det talades inte rakt ut, men andemeningen gick det inte att ta miste på. Jag tror att det tillsammans med, att jag vuxit upp i ett politiskt hem och omgivning, som fått mig att säga nej tack till allt vad politik och auktoriteter heter.

Jag är ingen person, som kan begå rov på mina egna åsikter för att passa in på ett partis åsikter. Alla de som försökt, att värva mig och det är rätt många, har fått frågan av mig: OM jag tycker något annorlunda än partiet i en fråga, kan jag göra det, eller måste jag följa partiets åsikt? När jag fått svaret att naturligtvis måste jag följa partiets åsikter, så har ytterligare diskussioner varit helt överflödiga.

Den s.k. invandringspolitiken, som SD står för, där deklarerade Jimmie Åkesson rätt klart sitt eget ställningstagande vad den berodde på och hur han såg på saken. Han ansåg inte att det var ok, när våra egna lagar skulle ifrågasättas p.g.a. invandringen.

Jag är den första att skriva under på, att jag inte vill ha vare sig barnaga, acceptans för psykisk fysisk misshandel i nära relationer, tvångsäktenskap, könsstympning dvs. alla former av religiös omskärelse etc. Jag tror fullt och fast på människors lika värde och dit har tyvärr inte mänskligheten kommit ännu.

Han berättade också om sina egna barndomsupplevelser från den hyreskasern där han växt upp i Sölvesborg, när det hade funnits våldsbenägna invandrarbarn med ett annat synsätt på våld än han själv hade. Han hade då upplevt situationen skrämmande och dragit sig tillbaka. En fullt normal reaktion kan jag tycka, därför att vi är trots allt summan av det vi lärt oss, att man skall agera, eller icke agera.

Jimmie Åkesson fick frågan av Poul Perri hur han tänkte, när han i mitten av 90-talet gick med i Sverigedemokraterna, som då var ett parti med öppna, starkt rasistiska yttringar och åsikter. 

– Det såg jag överhuvudtaget inte. Det fanns inga Sverigedemokrater där jag växte upp. Jag visste väldigt lite om det här partiet. Jag hade sett en Sverigedemokrat på TV i samband med valet 1994 och han verkade inte vara så tokig, svarade Jimmie Åkesson.

Poul Perris frågade Jimmie Åkesson om han inte såg hur Sverigedemokraterna agerade, men Jimmie Åkesson, svarade att han inte sett någon rasism och tillägger:

– Om man var väldigt samhällsintresserad och kanske lite äldre, så är det inte säkert, att jag hade värderat det här partiet på samma sätt, som jag gör i dag, eller som jag gjorde då. Men jag kan helt ärligt säga, att jag visste väldigt lite om det här partiet, säger han.

Jag känner mig inte det minsta obekväm med den förklaringen. Dessutom tror jag att den är helt sanningsenlig, därför att jag kan inte placera ut Sölvesborg som något nazitillhåll på 90talet, däremot hade jag det inpå knuten här i Göteborg med dess omnejd.

Efterspelen till "Nyfiken på" känns inte ok, när två åldriga polismän från Sölvesborg i TV-nyheterna påstod, att Jimmie Åkessons upplevelser är falska om kulturkrockar på gården där han växt upp. Jag förstår inte människor som ur ett vuxet perspektiv, skall försöka skriva om historien och ta det ur sitt tidsperspektiv. Det kan man aldrig göra. Ifrågasätta andras upplevelser ur ett barn och tonårsperspektiv känns mer än lovligt galet. En människa formas efter hand av sina egna upplevelser och egna insikter.

Eftersnacket dvs. den här s.k. analysen, som följde efter programmet blev än mer anmärkningsvärt, när förstå-sig-påarna, Ludvig Beckman och Katarina Barrling skulle analysera den unge Jimmie Åkessons egen berättelse. Det får mig att tro, att en del människor är döv och säger mer om dem själva än intervjuoffret. De gör sin egen tolkning utifrån sina egna referensramar. Belägga ett vuxenperspektiv på ett barn och ungdomsupplevelse, det är så lovligt galet, att man undrar vari den opartiskheten skulle ligga, att dra fram dylika expertpersoner i TV rutan.

Det är nämligen så, att jag också sett Poul Perris samtal med stadsministern Fredrik Reinfeldt i "Nyfiken på" och då noterat hur de s.k. experterna tolkat hans berättelse. Det var helt enkelt väldigt stor skillnad på eftersnacket av dessa experter när det gäller Fredrik Reinfeldt och Jimmie Åkesson.
I Jimmie Åkessons fall så valde experterna, att dra historien tillbaka till 1700, eller 1800 talet. Helt obegriplig hantering och tolkning sålunda. För mig framstod det som helt solklart, att Jimmie Åkesson menade det svenska folkhemmet, dvs. då arbetsrätt och möjligheterna gavs för alla, att vara en del av samhället. Det var i vart fall den beskrivningen han lämnade! Dvs. den del av samhällsbyggandet, som jag själv känner igen från mig egen uppväxt, både som barn och ung vuxen.


När Poul Perri frågade Fredrik Reinfeldt om han kände till uttrycket all dressed up and nowhere to go. Det vill säga Poul Perri ville sätta fingret på problematiken i dagens samhälle av utanförskap, så valde Fredrik Reinfeldt att göra sig oförstående, likaså gjorde efterföljande eftersnackare.

Fredrik Reinfeldt gav en tydlig bild av Moderaterna. Konservativa, den där friheten den gäller helt tydligt bara för dem, som är all dressed up. Den andra biten and nowhere to go bryr man sig inte så mycket om och det gjorde inte heller försäkringskassans generaldirektör, Dan Eliasson, men så har han själv också medverkat till att sparka på svårt sjuka och inte ens dragit sig för, att svårt cancersjuk skall ange hur länge personen ifråga tänkt sig att leva, för att försäkringskassan skall kunna fatta rätt beslut!



Jag skulle verkligen vilja veta vad VARJE parti tänkt med invandringen och bistånden KONKRET. Jag sväljer inte längre den här skenheligheten, eftersom jag lever mitt i den problematiken. Jag ser hur den totalhavererade migrationspolitiken slår på både invandrare och den redan befintliga befolkningen. Det finns ingen framtid för någondera parten.

Den del av "Nyfiken på" som gällde Jimmie Åkesson allra innersta sköra, gjorde mig illa berörd. Jimmie Åkesson berättade hur ensamt det känns, att vara partiledare för Sverigedemokraterna.

- Jag har varit ganska ensam i det här. Det finns väldigt få, för att inte säga ingen, med precis de erfarenheterna som jag har gjort nu. Att vara partiledare är ganska ensamt, berättade han.

SD:s framgångar i valet och opinionen är en unik erfarenhet, menade han och sa sig tro, att både han och partiledningen egentligen skulle behöva terapi för att analysera allt som hänt de senaste åren. 

Det är jag den första att skriva under på. Därför när man summerar all vuxenmobbing som ägt rum, blir det mastigt mycket. Vara utfrusen ur alla läger, inkl. att partiledare  och politiska företrädare i Sveriges Riksdag uttryckt åsikter om att inte ens kunna stå bredvid SD-partiledare, där anser jag att den nedre gränsen för hur man får uppföra sig och uttrycka sig är nådd i det offentliga rummet.

– Att vara ett helt nytt, utskällt, oerfaret politiskt parti, komma in i riksdagen och på en mandatperiod, se ut att vara det tredje största partiet. Det är en erfarenhet som ingen annan människa i hela världen har. Det finns ingen annan som har upplevt det här. Man skulle förmodligen behöva terapi för att analysera vad det är som jag, och vi i den innersta partikärnan, har varit med om, sa Jimmie Åkesson än en gång.

Han beskriver själv hur han haft svårt att hantera den här resan.

– Jag har kanske inte varit så bra på det, att hantera det. Jag har gått in i den här rollen som den starke, som klarar det här utan några problem. Men det är klart att förr eller senare så kanske man bryts ned som människa. Jag märker det själv, att i stället för att blir mer och mer öppen och bekväm i den här rollen, så är det snarare så att man blir lite mer inåtvänd och upplever att man inte litar på sin omgivning, säger Åkesson.

Hur ensam han egentligen känner sig och inser faran i att vara utsatt för så mycket destruktiva händelser, det är han starkt medveten om. Han uttrycker det med att:

- Den som är min vän idag kan vara min allra värsta fiende imorgon. 

Han har mao gjort egna erfarenheter, som är smärtsamma ur det egna partipolitiska jobbet. Det är nog få partier som haft så många uteslutningar som just SD haft. Jag tolkar det så, att det är anledningen till, att paritet är så toppstyrt därför att det finns alltför många element, som man inte vill ha med i partiet.

Jag vet idag fortfarande inte om Sverigedemokraterna är fågel eller fisk. Det hela hänger väl antagligen på vilka samarbetsparter de kommer att välja ute i Europa. 

Vi har även här hemma i Sverige två ytterlighetsfalanger, som jag känner mig starkt oroad över och befarar väl egentligen det värsta med tanke på att det är valår i år. Jag känner på mig, att det här kommer att bli en av de mer smutsiga valår, som Sverige upplevt. Den yttersta vänstern och de här renodlade nazistfalangerna upplevde jag vid flytten till Göteborg på 90-talet och den stämningen vill jag verkligen inte uppleva igen. De stod på var sida om kanalen, nere vid Fekskekôrkan, de svartklädda med sparka-kängor och ropen med Hitlerhälsning: Döda döda döda döda....

Motsatta sidan gick inte heller av för hackor, de var allt annat än fredligt sinnade. Jag tog min lilla dotter i handen och fortsatte snabbt hemåt längs Kungsgatan.

Den sista veckans händelser av diverse inslag har gjort något med mig själv. Jag har analyserat hur mycket oönskat våld jag egentligen upplevt. Till en början blev jag rätt skräckslagen av hur mycket det egentligen var och att det egentligen varit som ett pärlband i mitt liv, gjorde mig ännu mer förvånad. Är det så att vi människor stänger av, när det blir för obekvämt.

Jag som trott att min yngste son var ensam om den saken, när han var liten, att starkt ogilla osköna omgivningar och stökiga miljöer. För mig var det därför inte svårt att förstå vad det var Jimmie Åkessons talade om. Jag inser nu hur mycket själv jag stängt av och dragit mig inom mitt eget skal. Men det är också anledningen till att jag framöver skall skriva om våld, som mitt liv kantats av, trots mitt eget ställningstagande om att våld föder endast nytt våld.


Överallt i världen är det nya oroshärdar där våldet är förhärskande. För mig känns det som om det finns många, som gömmer sig i fredliga demonstrationer och som har helt andra avsikter än just fredliga.

Hur fredligt är det t.ex. att USA hotar Ryssland med våldsåtgärder och hur är det här hemma i Sverige, när förespråkarna för att gå med i NATO fått ny vind i de unkna seglen. När vi slutat upp med att inse, att vi blivit ett folk, som är allt annat än värnande om de redan utsatta. Därför att det sitter alltid någon högst upp i hierarkin och drar i trådarna.

 








PS. Jag beklagar de taffliga textmassorna, där det inte tycks spela någon som helst roll, hur jag än tar bort formateringen, så är det ändå knas. Håll ut den här kontrollen som pågår av min blogg over there, kanske kan göra något gott också. Det gäller väl att ha ett positivt sinne. ;) DS.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar