Google+ Followers

torsdag 6 februari 2014

Denna förbryllande svans av vill-gärna-vara-någon kring skenet av Kerstin Thorvall.

http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2266757-estrid-bengtsdotter-kristina-thulin-red-kerstin-thorvall-book-club

OK för att man nu bildar bokklubb och diskuterar innehållet i Kerstin Thorvalls böcker. Men den här smala krets av kvinnor verkar helt och hållet ha tappat fokus för anledningen till bokklubben. Kalla den vad ni nu vill, samtalsgrupp för kvinnor, som gärna vill synas och framförallt H Ö R A S, men kalla den inte för Kerstin Thorvall Book-club.

Låt gå för att Kerstin Thorvalls böcker och alla de tabun hon rev ner i samhället med buller och bång, men kom inte och påstå att hon inte var en högkvalitativ författare. Kerstin Thorvall var i allra högsta grad en mångsysslare och det blev bra allt hon gjorde, som författare och konstnär.

På det hela taget verkar det som om det hela tiden måste ta fasta på sexualitet och de bärriärer hon rev ner. På något sätt vill den här svansen av vill-gärna-vara-någon totalt missat helperspektivet Kerstin Thorvall. Det finns en dunkel och obehaglig sida av det hela, som aldrig diskuterats.

http://www.svd.se/kultur/thorvalls-sista-onskan_6163749.svd

Kerstin Thorvalls söner betonar, att de inte hatar sin mamma. Inte längre. Det går inte att hata den som inte klarade av att leva, säger de. Samtidigt vill de betona, att hon var viktig som författare.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4223614

Det som Kerstin Thorvalls äldste son Gunnar Falk berättar om hur det var, att som barn växa upp med en totalt oberäknelig förälder, som nu faktiskt Kerstin Thorvall var. Det kräver sina tribut, det vet alla som växt upp med en totalt oberäknelig förälder och vägrat föra det onda arvet vidare. 

Jag själv hade nog hellre sett en Kerstin Thorvall Book-club ur barnperspektivet. Dvs. Kerstin Thorvalls fyra söners uppväxt med denna oberäkneliga bomb till mamma, som kunde brisera när som helst. Hur överlever man som barn en sådan förälder och hur gör man för att inte själv föra det onda arvet vidare.

OM man nu vill bryta alla tabun, så bör man bryta även det här sista tabut: en oberäknelig förälders stöld av rätten till ett barns uppväxt. Det finns vissa saker som en kaotisk förälder gör i ett barns liv, som varken kan eller går att förlåta.


Det är alltid svårt att förstå innan man lagt hela pusslet och ser hur varje bild passar in, gör bilden tydligare. Själv insåg jag redan vad vissa pusselbitar hade för betydelse, ju fler böcker jag läste av Kerstin Thorvall. Den svarta uppgörelser med Kerstins egen mamma kände jag var rätt långt ifrån mig själv. Det var verkligen inte vuxet agerat. Konflikt med en förälder kan bara leva vidare om man själv fortsätter att odla den. Den är aldrig en ursäkt för eget dåligt uppförande, eller egna misslyckanden.

Kerstin Thorvalls manodepressive far gick bort, när hon var 10-11 år. Hon levde därefter ensam med sin mor. Det är ena halvan av sanningen. Men själv litar jag inte på fullvuxna människor, som inte har gjort upp med sina föräldrar, utan tar det som skäl för att låta det spilla över till nästa generation. Man kan som förälder, som själv haft en kaosartad uppväxt, vilja något helt annat för sina egna barn. Det är egna träffade val!

Kerstin Thorvalls eget eftermäle var:

Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.

Det lär vara ord, som kanske inte längre är så himla träffsäkra, om man frågar Kerstin Thorvalls barn.

För mitt vidkommande finns det bara en bok, utgiven 1977, som jag läst sönder: Den lyckliga kärleken. I den boken finns stofer, som är rätt universella. Bokomslaget pryds av pioner. I en pions liv finns det inte några krusiduller, det är antingen eller. Kanske är det därför jag älskar pioner så väldigt mycket.

I boken finns en dikt, som jag själv kan finna en och samma tanke, som Kerstin Thorvall hade:


”Gode Gud
när jag dör
låt mig då få dö som en pion.
Slarvigt och snabbt
med alla bladen
som faller på en gång
bruna och skrynkliga i kanten
och så oerhört trötta

Från överdådigt, vidöppet liv
rakt in i
den definitiva döden på gruset
där skor trampar på mig
och föser undan mig med klacken
så att jag inte skall ligga där
och skräpa”


Dikt av Kerstin Thorvall.
 
Hos Guldsmedgårdens plantskola i Ljung är det lätt, att gå vill bland alla sorterna bland de dignande pionfälten i blom. Men måste jag välja en sort, blir det definitivt, den som finns i min egen trädgård: Sarah Benard.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar