Det finns ingen Astrid Lindgren som kan skriva sagan om Pomperipossa i Monismanien omvandlad till nutidsfenomenet här på västkusten - ÄNDRAD!

och det är verkligen synd. Det hade blivit en riktigt bra saga där det sannerligen inte saknas inslag som finns i alla sagor.

Snarare så hade det blivit en riktig tegelsten till saga.

http://www.gp.se/nyheter/göteborg/arkiv-gp-s-christer-lövkvists-granskning-av-västlänken-1.64076 - OBS! Den länksidan är ingen idé att du klickar på och som jag hade i mitt blogginlägg som skrevs den 10 juni, utan det här är lika lätthanterligt som västlänken själv. Den rätta länken är numera eftersom GP, citat : "bytt publiceringsverktyg på hemsidan vilket har lett till att en del gamla länkar inte längre fungerar."

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/arkiv-gp-s-christer-l%C3%B6vkvists-granskning-av-v%C3%A4stl%C3%A4nken-1.640766

Det är mao lika lätt att navigera på GP:s hemsida som att hitta rätt i turerna kring Västlänken och dess inavel, såväl politiskt som myndighetsmässigt. 

Göteborgs politiker och Regeringen de kan berätta sagor, men räkna och förstå sig på kan de inte.

För ett tag sedan så hade politikerna som sitter i Västtrafiks styrelse haft ett sedvanligt hjärnsläpp. En helsidesannons i Göteborgs-Postens Två Dagar hade de kostat på. Dyrt och fint skall det ju vara så fort det handlar om Västlänken. Konstigt nog är det inte något tal om jakt på vinster i välfärden när det gäller Västlänken, trots att det här kommer att bli fråga om enorma vinster. Där kan man snacka om att det flyger stekta sparvar rakt i munnen, det är bara att gapa!

Det är osedvanligt mycket företag som kör runt som dollarmiljonärer.

Jag skall nu inte peka med hela handen, men med tanke på ett stålskelett som stått i Gamlestan med firmanamnet under så stort antal år, utan att bygget blivit klart, så borde det rimligen ha varit blåslampan i häcken från stadsbyggnadskontorets sida. Men icke sa Nicke, det gäller väl bara vanligt folk som försöker att bygga sina egna hus på den lilla fritid de kan uppbringa, dvs. om de överhuvudtaget lyckas ta sig över byråkratins hinderbana och kan starta ett bygge, som omfattas av de stränga byråkratiska reglerna.

Det osar ryggdunkargäng igen över hela Göteborg. Samma företag är också engagerad ute i Säve flygplats med ännu ett nytt inslag, men för Göteborgspostens Marie Kennedy ville man inte uppge hur mycket man satsade, trots att Göteborgs Energi, dvs. våra skattepengar, gått med på ett 30 årigt arrendekontrakt med företaget.Göteborgs Energi är ju t.ex. en gigantisk insiderhärva. När man får räkningarna därifrån så inser man ju att ledningarna måste vara gjorda av guld. Så alla dessa orimliga pensionsavtal och många miljoner som de dubbla stolarna kostade oss skattebetalare och som aldrig rättas till känns inte bra. Kikar man in bakom kulisserna där hamnar man i det norska företag, som fick ordern skulle sköta avläsningen... VEM är VEM i den här härvan kan jag inte låta bli att undra, när jag ser bostadsadressen.

Ännu mer ooops blir det eftersom jag följt företaget med visste intresse, ett företag som historiskt sett har haft så låg lönsamhet, att mitt arma ekonomihuvud fått huvudvärk vid blotta tanken. Det var stålskelettet som fick mig att fundera varje gång jag passerade förbi det. Jag undrade vad det nu var fråga om i den här staden. Sedan när jag läste om de svulstiga planerna som aldrig tycktes sättas i verket kändes det verkligen inte bättre.

Jag ser därför med spänning hur det skall gå med Petter Stordalens kontrakt. Det är nästan så jag blundar och tänker: jag hoppas att han inte hoppat i galen tunna, när han skrev det kontraktet.

Ovanstående vik-historia angående Västlänken på bilden här ovan, den bilden har jag tagit med min mobilkamera. Men anledningen till att jag tog fram mobilkameran var att jag fick fundera en bra stund hur de egentligen hade tänkt sig vikningen. Gick den rent av att vikas från två håll? Tog man det åt det andra hållet så blev det bara himlen kvar och det kan väl hända att det också är en trolig sanning.

Men då förstod jag ju till slut, att den här måste vara bilden efter att Västlänken har kommit till och att alla glädjestollar har roffat åt sig allt de hunnit och mäktat med.

Man kan befara att det kommer att bli lika tomt och öde som i den där filmen
  "I am legend." Där filmens huvudperson, Neville, under tre års tid har lärt sig att söka mat och andra livsnödvändigheter på dagtid, troget sända radiomeddelanden i ett desperat hopp om att finna andra överlevande. Ja, ni förstår digniteten av "action" det kommer att vara efter Västlänken och alla insiderhärvor och miljökallsup.

Det kommer nog att likna den där sagan, dvs. om den hade kunnat skrivas av någon, om Mäster Skräddare. I den sagan blev det inte ens en tum av hela det vackra tyget. Det bidde ingenting som blev kvar till honom.