tisdag 31 december 2013

2013 års sista skälvande timmar.

sista skälvande för mina tankar mig oundvikligen till Malmberget. 

Där har styrkan på skalven börjat tala för att en helt annan och skrämmande riktning är under uppsegling.

Nämnas kan i alla fall för att bilda sig en uppfattning om hur värdelösa LKAB:s egna glädjemätningar är, att när LKAB:s egen mätning uppmätte maxvärdet:

15 december: 5,6 mm/s
och 20 december till 1,7 mm/s


Medan den utomstående, tillika oberoende mätfirmans värden hamnade samma dagar:


15 december på V12T 18.6 mm/s
och 20 december på 21.5 mm/s V12V.

Konklusion: den utomstående och tillika oberoende mätfirmans uppgifter är uppgraderad till nutidens teknik och har ingen dold agenda inför svensk riksdag och Sveriges befolkning.

Det är rätt märkligt och för övrigt helt rättsvidrigt, att man som statligt ägt företag får utsätta byggnader och människor för dylika saker, trots att man ännu inte gjort två knop för att ordna med likvärdiga boenden som ersättning.

Något som den alltid leende VD:n Lars-Eric Aaro intygade inte skulle vara beroende av det för LKAB högst vinstgivande avtalet mellan LKAB och Gällivare kommun skulle inverka på. Han skrockade ju så fryntligt att avtalet gällde ju inte tredje part, dvs. hyresgäster och fastighets/bostadsrättsägare, utan enbart LKAB:s förehavanden med Gällivare kommun.

Det är mycket snack och väldigt lite verksta´ på den leende järnhandlarsonen, Lars-Eric Aaro, som tycker sig ha gjort en klassresa: Från burgen till burgen. En klassresa som ingen annan, än möjligtvis han själv, tycker sig noterat.

Det finns mycket att fundera över så här på nyårsafton.

Mord är numera en småsak, det blir 12-14-16 års fängelse för mord numera. Lagens skrivna livstidsfängelse för mord, vekar ha upphört. Man är lika fort ute för tjuvjakt som för mord, eftersom man också får en märklig form av straffrabatt, som ingen normalhjärna ens kan följa tankegången i.

Köra mot rött verkar numera vara en rekommendation än ett förbud, i alla fall om man bor i det korrupta Göteborg, vilket jag gör.

Matlagningsprogrammen, hur många är de egentligen i förhållande till hur mycket sund mat som egentligen tillagas i våra svenska hem. Livsmedelsverk och Socialstyrelse har samma steglängd som branschens lobbyister. Så är det också mer klister, nitriter och annat jox än rena råvaror. Mat utan mat borde ha en särskild avdelning i livsmedelsbutikerna. Men det är klart. Då skulle det väl skramla rätt tomt i den andra avdelningen Rena matvaror.
Youtubeklipp, matlagningsprogram i alla dess former och varianter, för att inte tala om att våra kök fått ett rejält uppsving av värre, värst. Varför behöver man så dyra och flashiga kök, när man ändå lagar riktig mat i allt mindre omfattning?


Igår bevistade vi ännu ett till födelsedagskalas mitt i det övriga julfirandet. Där ingick även det obligatoriska snacket om nyårsmenyer. Genast halades mobil fram och recept inhämtades, både på receptwebbsidor och från youtube.

Jag skall inte göra reklam för vare sig det ena, eller andra och några rekord i youtubeklipp kommer jag inte att bjuda på, inte heller några näringsmässiga höjder (snarare tvärtom). Men ändå är det allt annat än det vita pulver, som Nigella Lawson har begagnat sig av och som man får förmoda är något annat än bakpulver. I vart fall har det skapat rubriker i den tabloida genren: skitig skilsmässa, hur vit än den angivna substansen har varit.

Här har Ernst Kirchsteiger mycket att lära sig. Liksom hur finesserna i köket och råvaruhanteringen och näringsvärdet uppgår till. Jag lutar mig dock alltjämt lugnt och tryggt tillbaka mot Bonniers stora kokbok, som jag förärades julen 1968.

Dagens rubrik i NSD: Mjölk dödar mer än kött, kunde dock inte undgå att fånga mitt intresse.

http://www.nsd.se/nyheter/mjolk-dodar-mer-an-kott-8143156.aspx

Jag satt en stund och stirrade rakt ut genom fönstret, efter att jag hade läst artikeln. Många märkliga argumenteringar har jag läst, men va´fasen var det för tankefel hos artikelskrivaren. Det är väl djurhållningen/djurhanteringen, som mestadels är åt skogen, inte mjölken.

Faktum är att kalciumintaget är speciellt viktigt under tillväxtsåren då skelettet byggs upp. Tillräckligt med kalcium under uppväxtåren ger ett starkt, motståndskraftigt skelett med fyllda kalciumdepåer och hög bentäthet.

Under hela livet är livsstilsfaktorer, såsom rökning och motion avgörande för skelettets kvalitet. Mjölk och mjölkprodukter innehåller båda dessa två viktiga kostfaktorer. 75 procent av vårt kalciumintag kommer från mjölk, fil, yoghurt och ost. Resten kommer från vissa grönsaker t.ex. broccoli, grönkål, vitkål och spannmål.

Personer med ett lågt kalciumintag får lägre peak bone mass och riskerar att drabbas av osteoporos. Läkemedelsintag talas det väldigt lite om, när det gäller benskörhet, trots att det kan orsaka just detta. Ungdomar och unga kvinnor är i sig ingen riskgrupp för osteoporos. Det är särskilt viktigt att ungdomar har ett tillräckligt intag av kalcium och fysisk belastning på sitt skelett för att uppnå sin genetiskt styrda maximala bentäthet och därmed ha en ökad chans för att inte drabbas av osteoporos senare i livet.

Ungdomar som lever ett stillasittande liv riskerar en benstomme med sämre kvalitet. Unga kvinnor som dessutom röker och/eller bantar hamnar också i riskgruppen för att senare i livet utveckla osteoporos.

Själv tillhör jag inte de som är i riskzonen och mjölk har definitivt ingått i mitt liv. Under min uppväxt drack jag nog mjölk som en kalv och rörligheten och motionen var det sannerligen inget fel på, ända tills den där ödesdigra dagen jag jag klev in på mitt jobb på tingsrätten. Föga anande om att nu skulle livet aldrig mer bli vad det hade varit. Men det går att både simma och springa i bassäng, livet har inte mer begränsningar än man själv är villig att avstå ifrån.

2012 konstaterade opererande ortopedläkare, att mitt skelett i benen såg ut som en 18 årings. 18 år var jag 1969, vilket väl säger en hel del om det märkliga påståendet om att "mjölk som dödar mer än kött".

Allt osunt dödar, eller förgör.


Vad skall man då dra för slutsatser mer än, spola kröken och "röken". Var noga med innehållet i vad som passerar genom foderluckan. Motionera i den variant som är glädjefyllt. Se varje dag som en gåva och möjligheter till nya upptäckter, det kan låta klyschigt, men är ack så sant.


Förhoppningsvis skall det inte heller ramla ner någon komet i huvudet, av undergångsvariant och vi kan se fram emot ett sedvanligt år (2014) i en tidsanda där girigheten slagit rot och de medmänskliga krafterna jobbar i motvind. Ungefär på samma sätt som de allt mer våldsamma väderleksomslagens orkaner gör med det där de drar fram.

Själv har jag inga nyårslöften att ge. Men jag skall nog i vart fall försöka, att ge mig själv lite mer utrymme. 


Vågskrället då? Ja, jag skall helt enkelt göra januari till testmånad. I februari får jag göra en resumé av utfallet. Jag skall under januari äta precis som jag gjorde på 50--70-talet. Jag har helt enkelt fått nog av alla reformerande dietformer och lobbyister med förankringar allra högst upp i hierarkin.


                                            Gott Nytt År!

Händig mans nötknäckare....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar