- Utan historia har man ingen identitet. Obrigado!

sa Hélio Ricardo Duarte, när han fick när han fick ta emot medaljen av riksantikvarien.

Hélio Ricardo Duarte, som står som initiativtagare till sajten Göteborgs historia:
http://www.alltidgot.com/

Jag kan inte annat än hålla med. Göteborgs historia är sedan 22 år tillbaka även en del av min egen historia. De får mig att inse att en del människors insatser till att göra världen en lite bättre plats, gör mig oerhört rörd och tacksam.

Inne i Malmbergets bibliotek, dvs. resterna av det enorma bibliotek som Malmberget en gång hade, finns också en sådan eldsjäl, som är värd att uppmärksammas: Leif Pääjärvi / Gellivare Bildarkiv. Han fick kämpa ganska hårt i början för att få igång detta Bildarkiv. Men han förstod att detta var en en guldgruva, när han såg alla negativ efter fotografen Ida Barrel, ca 9.000. Han tvättade dem allihop och skrev samtidigt en manuell förteckning på hela samlingen, berättade om bilderna / Porträtten i lokalpressen och även i Norrbottensradion.

Samtidigt jobbade Stefan Westerlund med Gällivarares första hemsida i samma lokal på övre våningen i bibliotekets lokaler på Köpmangatan i Malmberget. Leif Pääjärvi slängde därför ut en fråga till honom om han inte kunde hjälpa till med ett bilddataprogram, så att man lättare kunde hitta den person man sökte. Leif Pääjärvi gjorde en mall hur han ville att det skulle se ut och Stefan Westerlund överraskade med att lägga ut alla bilderna på internet. - Vilken glädje, sa Leif Pääjärvi.

Reaktionen från människorna lät inte heller vänta på sig. Det blev nära på en folkvandring. Folk ville söka sina far- eller morföräldrars foton. På den resan var det och sedan dess har bildarkivet ständigt utvidgats och numera söker människor även andra bilder, som dokumenterats.

http://bildarkivet.gellivare.se/

På Facebook finns en sluten bildgrupp, Bilder från Gällivare Malmberget, som kom sig av en idé av Urban Fägnell under ett samtal med Håkan Målle Vestling i bilen från Gällivare. Håkan Målle Vestling sjösatte idén och har till sin hjälp moderatorer, som försöker hålla ordning på hela skutan. Intresset för den egna hembygden har varit enorm.

Jag är en av dem, som efter många år av ett nej tack till Facebook, gick med enbart pga. denna bildgrupp. I skrivande stund finns idag 4 937 medlemmar, som bjuds in via epost.

Tillsammans, kring bilder och berättelser, så broderas hela samhället upp på nytt och många saker kommer upp till ytan ur den egna historien, som man dessförinnan inte hade en aning om. För Malmbergets del, är det extra skört, eftersom hela Malmberget hållet på att sakta men säkert malas ner och görs till en obebolig plats fylld av öppna kratrar rakt ner i underjorden. Ett öde som gått flera av de omkringliggande platserna redan gått till mötes p.g.a.. gruvbrytningen.

Hur stark varje människas egen längtan till sitt eget ursprung är, att få behålla det som är en del av det egna jaget, det borde få varje människa att reflektera över. 

Därför i det ligger en svår problematik, som inte blir till det bättre för att man försöker dölja den under rasistiska förtecken. I slutändan står ändå allting där, naket och avskalat, därför att i slutändan handlar det om vår inre kärna, när man blivit uppryckt med sina rötter, frivilligt eller högst ofrivilligt, eller har förmånen att alltjämt få vara kvar orörd, oberövad.

Statyn av Lappgubben, samen, utanför kommunhuset, fotot är lån från en privatperson bland FB-gruppens medlemsbilder, som väcker hos mig många tankar om vår urbefolknings villkor.

Inskriptionen på Samestatyn lyder enligt ovan.

http://www.gellivare.se/sv/Nya-gellivare/Nyheter/Malmbergets-kulturhistoriska-miljoer/

PS. Om nu nytt stycke eller radavstånden är under all kritik är det inte mitt fel, utan tekniken på bloggen som har allt övrigt att önska mellan varven. Ibland får jag helt enkelt bara ge upp. DS.

Hon som tårtade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och övriga demonstranter,

borde istället vara upprörda över Migrationsverkets, Justitiedepartementets och Regeringens svinaktiga behandling av flyktingar, speciellt då det rör sig om barn och unga. 

Det finns ingen av de här demonstranterna, som skulle acceptera att bli behandlade som många barn, unga och gamla blir av den här Regeringen.

Men istället har de här infantila demonstranterna än en gång visat prov på, att de precis ingenting har förstått av det stora hyckleriet, som pågår i Sverige. Jag blir alldeles mållös.

Mycket allvarligt blir det också, när man går till handgripligheter och försöker tysta yttrandefriheten. De här människorna kan inte ens stava till demokrati. De förstår inte ens, att deras handlingar bistår något ohyggligt, som kommit oss allt närmare. Sveriges politik gynnar inte Sverige, svenskarna, eller mänskligheten, det gynnar enbart korruption och människor utan etik och moral.

Hur man dessutom kan sila mygg och svälja kameler är totalt obegripligt, eller är folk så enfaldiga, att de följer blint med i mobbningsdrevet, utan den minsta tanke, eller reflektion vad som felas i det här landet.

Tårtningen och demonstrationerna torde än en gång ha gällt Sverigedemokraternas invandringspolitik. Det är ju det mantrat som ständigt upprepas i mobbningsdrevens spår. De borde istället studera hur det var möjligt, att Hitler kom till makten, kanske skulle polletten trilla ner då.

JA, jag sa kanske! Under tror jag inte längre på.

Ärligt och uppriktigt har jag tappat räkningen på alla inhumana beslut om utvisning, som den här hycklande Regeringen bistått med. Speciellt när det gäller barn och ungdom, som ägt rum enbart det sista åren. Det går inte en vecka utan att man hör talas om barn och ungdom, som utvisas till länder som de inte vistats i sedan de var mycket små/väldigt unga. Så sent som förra veckan skrev jag än en gång på en namnlista: http://www.namninsamling.com/site/get.asp?fender79#.Um_L73RPI0E.facebook

Hur kan vi i det här landet, vara så inhumant dysfunktionella, att man låter dessa människor vara kvar i landet under massor av år, för att sedan ge dem foten och förpassa dem till länder, som de inte har någon anknytning till. Oftast talar de inte ens språket i ursprungslandet och jag vet inte ett enda fall där man kan anta, att det kommer att gå barnen väl efter avvisningen. DET är väldigt svårsmält!

Igår ringde mig en förtvivlad ung människa, som är en av alla dessa ensamkommande flyktingbarn, som varit i Sverige sedan barnsben, men som sitter fast i ett Moment 22 av dignitet. Att en ung människa som bara varit ett barn vid ankomsten till Sverige, ensam och helt utlämnad, inte efter fem år får chansen att bli svensk medborgare och gå vidare i livet. Det är totalt obegripligt, men det gäller också att vara rätt sort ensamkommande flyktingbarn. Sverige är verkligen ett så fruktansvärt inhumant och hycklande land, att jag tycker det är vämjeligt.  

Telefonsamtalet gällde oron över bäste vännen, vars framtid nu hade slagits i spillror. Man kan länge undra hur polisen kan få storma in i en skola och hämta en ung människa direkt från skolbänken, sedan sätta denne unga människa i förvar för utvisning, under förhållanden som inte ens återfinns bland dem som sitter i Kumlabunkern och är tungt kriminellt belastade. DET är totalt obegripligt! Jag fick mig berättat, att de som besökt denne unge människa inte ens får krama om, eller ens får vidröra personen. Om inte det är kvalificerad psykisk tortyr som svenska Regeringen bistår, då vet jag inte vad som skulle kunna vara det!

Dubbelmoralen skall vi inte ens tala om. DET borde de här demonstranterna istället ta fasta på och att det finns de i Riksdagshuset, som tycker att vår invandringspolitik är käpprätt åt skogen, men också fundera hur det kommer sig att de tycker så. Det borde om något få dessa demonstranter att stilla sig och fundera hur vår migrationspolitik egentligen ser ut. Men icke sa nicke!


Man behöver bara granska hur Migrationsverket sköter sina åtaganden, dvs. behandlar människor, hur biståndspengar fördelats och vem som har fördelat dessa och all den korruption som förekommer i dess spår. Mer intelligent än så behöver man inte vara.

Det hela är så sanslöst, att man slår sig för pannan. Sverige och dess regering har blivit en riktig lekstuga, där människor är av underordnad betydelse, huvudsaken är att det SER fint ut på ytan. Sedan vad som pågår i det fördolda det är tydligen av underordnad betydelse.

För egen del ser jag att barn och unga människor i första hand får stanna i Sverige och att man åtminstone har så pass mycket etik och moral, att man gör Barnkonventionen till svensk lag. 

Den 24 oktober var jag på en konferens anordnad av Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet, som bar programtiteln "En barnvänlig välfärdsstat?" 

Man behöver inte precis vara atomklyvare för att inse, hur illa ställt det är i det här landet, med tanke på programtiteln. Men det var skönt att höra att även forskning visar det jag själv insett för mycket länge sedan. Jag var förtvivlad redan när jag jobbade på tingsrätten och insåg hur illa allt egentligen är. Samordning existerar överhuvudtaget inte mellan någon myndighet och verksamhet. Inte bryr man sig heller om att följa upp, eller sätta in åtgärder i ett tidigt stadie. Liksom att en helhetssyn verkligen saknas över lag ute i samhället. Sverige är nån-annan-nismens förlovade land, det är alltid någon annans bord och det hela påminner mer om fältslag på sandlådenivå än vuxna människors arbetsområden.

Det är så förtvivlat galet, att man verkligen skulle behöva riva upp precis allt och göra om helt och hållet!

Barn och ungdomar far verkligen illa och är en strykklass för sig, det behöver man inte betvivla. Det är bara att se till de domar och vad som hänt i Sveriges olika kommuner under den senaste veckan. Hela rättsväsendet behöver också sättas under lupp, därför att nu är det verkligen så illa ställt det någonsin kan bli.

När det gäller barninvandringen, är det många pållar som är på grönbete bland de styrande. Förstår man inte ens så elementära saker på alla departement och i regeringen, att ett barn kan mycket väl läka trauman som de genomlevt innan de kom som flykting till Sverige. Men skall man tala om "barns bästa" måste man inse, att mottagandet har den allra största betydelse. ALL forskning visar det dessutom!

När skall priffarna i Regering, Migrationsverk, Justitiedepartement och Socialdepartement förstå det?

De senaste dagarna har jag plöjt igenom fortsättningen på boken "Svensk Maffia", av Lasse Wierup och Matti Larsson, uppföljaren och fortsättningen heter "Svensk Maffia: fortsättningen" http://www.bokus.com/bok/9789172322417/svensk-maffia-fortsattningen/

Det är så man funderar hur många dolda agendor som egentligen finns och vart det här landet är på väg någonstans. Regering & Riksdag har helt och hållet tappat greppet.

Herr H beklagar sig över hur det blivit i sjukvården med att kunna få en alldeles nödvändig tid.

Han säger det sedan han lagt på telefonluren efter ett samtal med Sahlgrenska.

Det blir ett ögonblick en tystnad, men så säger han till 5-åringen. 

- Kan du inte lova att du blir statsminister, när du blir stor. Då kan du fixa till allt galet som har blivit. Kan du lova det.

 Det hörs en utdragen suck ifrån 5-åringen och sedan säger han:

- Men hur skall jag hinna med det också, jag skall ju bli både bärgare och uppfinnare. Det blir så mycket jobb om jag skall bli statsminister också.

Argumenteringen fortsätter. 

Men t.o.m. en 5-åring förstår hur mycket galet, som världen består av och vad som förväntas av honom, som blivande statsminister, uppfinnare och bärgare....

man kan ge uttryck för hopplösheten på olika sätt. Men är man 5 år finns ett givet sätt att uttrycka sig på...

Göteborgs Stämpel och Scrapmässa, på hotell Radisson Blu mittemot Centralstationen, hade jag och dottern bestämt oss för att knalla runt på idag.

Inte för att vi är några stämpel-scrapare, men vi tyckte att det kunde vara kul att se vad denna världsomfattande fluga hade att erbjuda. Jag brukar bara kika in stött på Biggans spirituella bloggsida: http://bigganed.blogspot.se/

Vi började med frukost på centralen, vilket är en liten knivigare historia för mitt vidkommande. Helst verkar det vara 5 km bröd som skall intas, eftersom det växt upp hur många Subway som helst inne på Centralen. Det är American Style med lite fett och rena rama sockerbomben, där man också skall ha en foderlucka, som vida överstiger mina mått hur mycket jag än gapar. Vi valde därför ett helt annat frukostalternativ på Espresso House.

Oftast när man passerar inne i Centralstationen vet man inte riktigt vad man kommer att mötas av, förutom det rätt vanliga:

Man vet inte om de väntar, eller bara sovit över.

Vi hittade en inspirerande kreation blommor, som passade väl in i vår exkursion på ett konstnärligt plan. - Det var ett smakprov från Munkeröds floristutbildningar och inspirationskurser:  http://www.floristutbildning.se/ 
Har man kört fast med att förnya sig, när det gäller blomsterarrangemang är det ett bra tips, att gå in på deras hemsida och kolla i bildgalleriet. Speciellt så här till jul, när man kanske vill förnya sig lite och hemmet, alltid rinner en och annan ljus idé upp i huvudet.

Ett lok med vagn och en blomvariant av den kända statyn "Non-Violence" föreställande en revolver med knut på pipan, av Carl Fredrik Reuterswärd.

Bakom loket stod en trivsam grupp i samma stil, dock kanske inte direkt sitt- eller brukvänlig.

McVities bjöd på en bunt Digestivekex. Jag brukar faktiskt använda Mcvities Digestivekex till botten, när jag gör min egentrixade cheescake.

Vid den gamla dricksfontänen, som numera är fylld av blandad grönska, står sedan en tid tillbaka en staty, som inte kunde ha hamnat på bättre plats är här. Den heter "lek eller allvar?" Dessvärre har jag glömt bort namnet på konstnären, fy mig!

Därför att på väg ut till bilen, som stod på centralstationens "superbilliga" parkering, mötte vi ambulans med saftblandarna på och en polisbil som följde efter hack i häl.

Några lediga p-platser fanns naturligtvis inte vid Radisson Blu, så vi fick vackert ta oss till P-huset. Men man skall väl kanske inte klaga, även om knäna gör det. Där kostar det i vart fall inte skjortan, som det gör vid Centralstationens parkering, där den fria företagarandan har tagit över, sedan åtskilliga år tillbaka. Det är djungels lag som råder i Göteborg på alla tänkbara sätt.

Jag och dottern trodde att vi gjort ett smart drag, när vi anlände så pass tidigt till Stämpel och Scrapmässan eftersom den skulle pågå ända till kl. 17.00, men det var massor av människor som slagits av samma ljusa idé. Tja, nu skall jag väl i ärlighetens namn säga, att männen lyste med sin frånvaro. De var lätträknade. Jag tror inte att jag fick ihop till ens en handfull män inkl. han som satt och delade ut biljetterna och en annan som stod i en av försäljarnas kassa.

Herre min skapare vad det shoppades, papper, stämplar, tillbehör och gudarna vet allt vad de hade till försäljning i de två stora lokalerna. Det måste vara rena rama guldgruvan, att vara försäljaren inom denna bransch. Där ser man, ytterligare något nytt som jag lärt mig idag.

Vi fann dock några små dekorationstingestar, som vi genast såg en helt annan användningsområde för. Men någon rolig stämpel hittade jag inte, att förnya min post med. Jag får fortsätta att köra med min gamla vanliga hederliga stämpel, som jag stämplar alla mina snigelpostkuvert med: "Jag behöver inte inledas i frestelse, jag kan gå själv". 

Egentligen hade vi tänkt att göra ett nedslag på Symässan på Kviberg, som också pågår under hela helgen, men ibland kan man bli fort mätt på det världsliga. Jag frågade dottern om hon hade något emot att åka hem istället. Hon påstod att hon inte skulle utgjuta alltför stora tårar om vi hoppade över Symässan. Det fick bli ett hastigt besök i blomsterhandeln istället.

Konstigt, när vi satt och åt kunde jag inte se skymten av en endaste tår i hennes ansikte, hon såg istället fullständigt glädjestrålande ut. Jag kände att mina knän också log där under byxtyget.

Meddelande på FB "NN har inbjudit dig att gilla Leif GW Persson". Gilla och gilla...

Han är en sån´ där person, som jag är lite i valet och kvalet: gilla, inte gilla.

JO, jag gillar verkligen hans rättframma stil och underfundiga humor. De passar mig som hand i handske och att han talar i klartext, hur in i pillefitten huvudstupa galet det blivit inom många offentliga områden. Det är verkligen alldeles åt skogen.  

Jag tycker precis lika i många stycken.

Men ibland tycker jag nog, att han trampat rakt i klaveret. Speciellt de gånger han nått hybrisnivå. Jag har alldeles för gott minne för att vara en helhjärtat fan av någon person. Även han har ett par stora minus:

Ännu, trots så många år sedan, har han inte tagit itu med de handlingar han fått sig tillskickad från ett föräldrapar, som minst sin dotter och därigenom även sitt barnbarn. Där är polisen övertygad om att det är hennes man som är förövaren. De har i ett tidigt läge förstått att han arrangerat det så att det skall se ut som ett självmord. Det är bara det att det finns inga möjligheter i världen, att hon skulle ha kunnat klara av det med tanke på övriga omständigheter. Inget annat heller som talar för ett självmord.

Jag skulle nog inget ha sagt, om den gode professorn inte hade pratat med dem och sagt till dem, att han skulle hjälpa dem. Han har t.o.m. gett dem den speciella adressen dit han ville ha handlingarna skickade. Han ville väl kuckelura över dem på fritiden. Det gör mig verkligen ont att veta hur ensamma de varit i den kampen. Etter värre har det blivit av att de inte fått behålla kontakten med sitt barnbarn.

Inte var det väl så kul heller med hans sanslösa omdömena om de superduktiga kvinnliga åklagarna i Carolinrättegången, när han fanns uppe i Gällivare, som någon form av expertbisittare till media under rättegången. 

Därför kände jag verkligen något, som jag lätträknade gånger känt här i livet: skadeglädje, när de rodde målet i land. Sedan fanns en sak till, som också gick hans näsa spårlöst förbi. De jobbade verkligen häcken av sig för att de anhöriga skulle få veta vad som verkligen hade hänt Carolin. Det var nog en sorg hos dem båda två, att de inte lyckades föra den biten iland.

Glad var jag också den dagen de fick en speciell utmärkelse över sitt jobb med Carolinmålet, det var de verkligen förtjänta av.

Till skillnad från Leif GW Persson är jag rätt säker på vad som förevarit och varför gärningsmannen tiger.

Hans böcker är väl si så där mellan varven. Den språkglädje som återfinns i hans första bok, de höjderna har han aldrig senare åstadkommit. Synd, kan jag tycka, eftersom han säkert har det ordförrådet i behåll.

Vissa saker är inte så bra, att de har åkt in i mina öron och lagrats i min "hårddisk". Leif GW Perssons egen biografi, visar på vilka allmänmänskliga blottor han trots allt har. En vuxen människa som inte gjort upp räkning med en tillkortakommande förälder, tror jag har en bit kvar att vandra på den egna utvecklingsvägen. När jag läste hans biografi, tänkte jag osökt på dikten av Svetlana Haak Koschinsky:

Människan har två ögon, ett ont och ett gott,
eller om man så vill, ett sjukt och ett friskt.

Med dessa ögon ger hon av sig själv och tar emot av andra.

Någon gång inträffar det,
att hon vågar viska till sin omgivning:

Lägg märke till mig!
Säg att jag duger!
Tyck om mig!

Ty människan kräver att få bli iakttagen och bedömd
för det som är gott och friskt hos henne,
inte för det som är ont och sjukt,
att få bli uppmärksammad för det hon kan,
inte för det hon inte kan.

Årtusenden och släktled igenom
hörs därför hennes oföränderliga bön
som ett naket rop ut ur dimman:

Stränga medmänniska,
barmhärtige domare och bödel!

Dröj inte vid det som är ont och ofullgånget hos mig,
utan bli varse det goda i mig!

Se mig inte i det öga som är ont och sjukt,
utan se mig i mitt friska öga!

Favoritbild i repris, denna underbara nebulosa, som ibland går under beteckningen "Guds öga".

Jag noterade 13.12.2014, att youtubeklippet inte finns med, dock här på min egen inloggade sida, vill jag istället sätta in länken, så att var och en kan klicka fram den på Youtube om rutan skulle vara tom... och långt ner bara få fram texten "en del går ränderna aldrig ur... etc"
https://www.youtube.com/watch?v=C1_scjrB3zo
Bloggen lever ibland sitt eget liv, men det kan nog bero på var domänägaren befinner sig...

En del går ränderna aldrig ur...eller i det här fallet man skall säga rutorna, pga. skjortvalet.

Är det undra på att fettbomben började i USA?

http://www.kostdoktorn.se/sockrad-fuskmat-pa-walmart

Studera bilderna från den stora affärskedjan Wal-Marts kundhyllor och fundera sedan en stund med vad man nu äntligen har slagit fast om vad som verkligen är god kost. Dvs. som Sverige var förr i tiden i vart fall när jag växte upp.

Dessvärre vet ju alla hur det har gått, som har några år på nacken. 



Smedbergs läskedrycksbil, som rullade runt på gatorna i Malmberget och där det inhandlades en back läsk, det var udda företeelser. I vart fall i mitt eget föräldrahem. Det inhandlades en back läsk enbart till jul, påsk och till någon sommarvecka. Men det är länge sedan den företeelsen fanns. Det har numera ersatts av svenska affärers och myndigheters fullständiga idioti, med läsk i enorma förpackningar.

Första hjärntvätten som drabbade Sverige var nog trots allt Coca-Cola i små glasflaskor. Sedan var rullningen igång med resten som har följt som en ren farsot från storebrorslandet USA, guds utvalda. I alla fall om man nu skall tro alla presidenter som stått där med flimrande ögon och hjärntvättat människor.

Jag minns att det började på allvar, när min son som är född 1969 var tämligen liten. Det var då man smart nog införde hjärntvätten: "lördagsgodis".

Jag var tämligen upprörd över det smarta försäljningssättet "lördagsgodis", förstod att de vuxna skulle gå i ännu en ny fälla. 

För vad är det för nödvändigt med att sitta med handen nedstucken i godispåsar, eller chips? Jag ville portförbjuda det helt enkelt. Mina "stackars" barn har av mig fått mandlar och russin i en liten påse. Synd om barnen, har det stått i omgivningens anleten. 

Jag själv kom från ett hem som varit tämligen restriktiv med godis och lösgodiset tämligen frånvarande. Hade man tur något sommarlov kunde det bli ettöres för 50 öre. Rena rama brakfesten. Jag kan inte påstå att jag saknat eller förlorat något på det, det har funnits gott om apelsiner, clementiner, annan frukt och bär tillgänglig allt eftersom säsongerna har kommit och gått.

I takt med tiden så har idiotin runnit fram till riktigt dåliga kostråd och produkter, trots det sk. "säkra" myndigheterna, som säger sig "veta bäst". Jag själv gick på den niten lightprodukter. 

Något som jag hade all anledning att ångra den dagen jag verkligen satt mig ner och på allvar tog reda på vad ersättningarna i maten egentligen var och hur bl.a. leveranser av olja i stora tankar gick till och hela vägen till genmanipulation, vad det egentligen var. 

Idag är jag av den uppfattningen att det är svårt att skilja på färdigrätter och en uppkastning. Båda två känns precis lika delikat. 

T.o.m. restaurangmaten har börjat ta emot, det är i regel för mycket salt och det finns också oftast en fadd smak av något som inte finns i min egen mat. Sålunda torde det vara någon form av tillsatser, som är inblandat i maten.

Jag tycker att det är hög tid att vi slipper kött som är fyllt av vatten inkl. nitriter för att det skall inbringa så höga priser som möjligt.

Alla Sveriges skolbespisningarna borde ha närodlat och kött i alla dess former från den egna närmiljön, något som är i det allra närmaste en omöjlighet pga. någon totalgalen EU-regel och kommunernas egna regler! Man håller på att göra oss totalt beroende av omvärlden, är inte det en samhällsfara, då vet jag inte vad en samhällsfara skulle kunna vara.

Istället skall allt vi stoppar i oss åka så många mil och helst flera gånger kors och tvärs ute i världen, trots snacket om miljöförstöring. 

Resten skall vi inte ens tala om. Men själv börjar jag bli frustrerad över att jag inte med säkerhet vet att jag kan köpa matvaror, som är garanterat fri från allsköns skit eller producerade på fel sätt.

Jag gillar verkligen inte tanken att någon annan tagit över makten över mitt liv och livets förutsättningar för mina medmänniskor. Hela det politiska systemet har blivit så sunkigt att det i det allra närmaste känns vämjeligt.

Eget bröd i lagom storlek är ingen egentlig konst, det går att baka enligt LCHF eller med grahams/råginslag. - Vatten är en bra produkt, dvs. innan man saltat ihjäl allt grundvatten genom att salta och slänga ut en massa farliga saker på vägar och i vår natur. Vatten är en mycket billig produkt, som går att smaksätta med frukt, bär, eller grönsaker, om man nu har behov att ändra smaken. Drick ett badkar vatten om du så vill, istället för sockervatten med div. tillsatser, som enbart förstör din kropp.

PS. är nu radavstånden och skiftningen till nytt stycke fortfarande knepiga, skall gudarna veta att jag gjort mitt bästa för att det inte skall vara så. Men det är helt uppenbart tröghetsnissarnas lilla julafton på bloggen igen. DS.

Den utlovade stormen Simone, som kom av sig.

Igår eftermiddag när jag skjutsade hem bonusbarnbarnet låg centrala delarna av Göteborg i det allra närmaste öde och det var enbart lederna utifrån stan som var vältrafikerade. 

Man hade förvarnat alla föräldrar, att barn skulle hämtas hem tidigare från förskolorna (dagis), tågen från Göteborgs central skulle ställas in, likaså SF bio där kvällens alla föreställningar skulle ställas in, Hagabadet sms:ade och talade om att de beslutat sig för att stänga kl. 17.30 pga. den annalkande stormen. Det var en märklig stämning inne i stan igår, något ödesmättat över sig. 

Men egentligen är det lugnande att konstatera, att folk tar varningarna på allvar och inte beter sig dumdristigt.

När jag tillsammans med dottern var på väg hem vid 19-tiden låg de flesta gator i mörker. Centrum påminde mest om filmen I am a legend, där rollfiguren Robert Neville, tror att han och hunden Sam är de sista levande varelserna. Alla andra har flytt hemsökelsen. Den här hemsökelsen beräknades nå Göteborg vid 20-tiden.

Men den här hemsökelsen, stormen Simone, den uteblev och det hela blev ett litet antiklimax. Fastän handen på hjärtat så är jag glad över att det inte blev någon storm. Det räckte med den kraftiga blåsten. Framemot 21-snåret hörde jag hur paviljongställningen stod och hoppade ute på altandäcket. Det var nog tur att vi beslutat oss för att trots allt inte skruva fast den i trädäcket, tänkte jag, medan vinden piskade på. Men varken någon storm eller orkan syntes eller hördes till.

Imorse när jag skjutsade dottern till tentan, var en del gator och svackor i vägarna vattenfyllda, det var det enda spår av lite mer extraordinära väderleksförhållanden som gick att spåra. Men väl inne på Hagabadet var det precis som vilken morgon som helst.

Jag åt frukost i lugn och ro, lämnade skrapet av frukosttallrikar bakom mig och tog mig upp till övervåningen för att duscha och byta om. Det är så himla skönt att börja dagen med att flyta ut i bassängen. Ibland slås jag av hur illa det skulle passa mig om jag inte kunde få utlopp för mitt stora rörelsebehov. Jag tror att min knopp skulle korka ihop fullständigt om jag inte skulle ha hittat något sätt att kunna vara "normal" på...

Jag brukar tänka ibland på de experter som sa, efter jag hade fått mina våldsamma kroppsskador. Det där kommer du aldrig mer att kunna göra... Men jag håller med Winston Churchills ord, som Biggan fångat i sitt högst personliga scrapkort...

  (PS. lånet av hennes bild är medgivet av henne och återfinns på hennes bloggsida: http://bigganed.blogspot.se/ DS.)

Nytt bedrägerivmail från "kort@sparbankensyd.se" och något som påstår sig heta "ceredo@cerdo.se", men till hör samma fifflare!

Bara ämnestitel får mig att flina: Vi har ett problem med ditt Visa-kreditkort.

Jo, det kan jag mycket väl tänka mig att ni har, pappskallar. Problem med mitt Visa-kreditkort. Speciellt som jag inget VISA-kreditkort har i Sparbanken Syd!

Så här ser de båda bedrägerimailen ut:

----- Original Message -----

From: kort@sparbankensyd.se

To: min mailadress

Sent: Tuesday, October 29, 2013 8:13 AM

Subject: Vi har ett problem med ditt Visa-kreditkort

Kära kund,

Ditt Visa-kreditkort har spärrats då ett fel upptäcktes i din kreditkortsinformation.
Anledningen till felet är osäkert men för säkerheten har vi tillfälligt blockerat ditt kreditkort.

Du behöver uppdatera din information om för att fortsätta använda ditt kort.
För att lyfta spärren (begränsningen):
* Klicka här och följ stegen på skärmen.

NOTERA: Om detta inte åtgärdas inom 72 timmar måste vi permanent spärra ditt Kreditkort då det kan användas bedrägligt.
Syftet med denna bekräftelse är att säkerställa att ditt kreditkortskonto inte använts bedrägligt.

Tack,
Kundservice.

© Sparbanken Syd. Alla rättigheter förbehålles.

*********

----- Original Message -----

From: cerdo@cerdo.se

To: min mailadress

Sent: Tuesday, October 29, 2013 9:57 AM

Subject: Ditt kort har spärrats (4590-28xx-xxxx-xxxx)

Kära kund,

Ditt Visa-kreditkort har spärrats då ett fel upptäcktes i din kreditkortsinformation.
Anledningen till felet är osäkert men för säkerheten har vi tillfälligt blockerat ditt kreditkort.

Du behöver uppdatera din information om för att fortsätta använda ditt kort.
För att lyfta spärren (begränsningen):
* Klicka här och följ stegen på skärmen.

NOTERA: Om detta inte åtgärdas inom 72 timmar måste vi permanent spärra ditt Kreditkort då det kan användas bedrägligt.
Syftet med denna bekräftelse är att säkerställa att ditt kreditkortskonto inte använts bedrägligt.

Tack,
Kundservice.

© Sparbanken Syd. Alla rättigheter förbehålles.

**********
Nu börjar jag bli så less på alla idiotiska bedrägerimail, som var och varannan vecka dräller ner i min mailbox. 

Ynkligt av er Telia att bistå bedrägeriemail och kapningar av konton, någon större kapacitet eller skicklighet har ni faktiskt inte, om ni inte kan stoppa dessa ofog, som era kunder drabbas av!

Till er skraphjärnor som tydligen inte har något bättre för er, vill jag ge ett gott råd, eftersom ni inte har mer finess än en ett välanvänt dasspapper. Knalla iväg ut och köp er varsin hink och spade och sätta er ner vid första bästa sandlåda och gräv istället. Uppenbarligen lider ni någon brist sedan barnsben, som ni inte fått utlopp för.

Det är vuxna människor ni skickar ut dessa mail till, inte Kalle 2 år med skorna på fel fot!

Nu gick det fort, som flickan sa..... Ändringar på bloggen igen.

Numera skall man vara nästintill atomklyvare för att kunna komma in på den egna bloggen, eftersom den normala startsidan flugit all världens kos.

Det är väl det amerikanska kontrollsystemet, som tagit över helt och hållet även här. Det är lika smidigt som att försöka att göra något på FB. Man riktigt känner tummen instucken i ögat, när man försöker att göra något personligt, eller som avviker från mallen. Det är riktigt så man kan förnimma ordern:

- OCH så var det inrättning i ledet! Tro inte att du skall komma här och komma och göra något som du själv tycker!

Men söndag och vintertid som infann sig inatt igen, med klockan tillbakaställd till min och kossornas fungerande tid, det glädjer mig och alla kossor. Så till den milda grad, att det inte finns något som kan lägga sordin på min glädje.
  

- Utslagen för en enda ynka timma, säger en del och ser skeptiska ut, när de hör mig beklaga mig över mitt kroppsliga tillstånd varje gång det övergått till sommartid.
- Ja, just det. Helt ur schack för att behöva stiga upp kl. 05.00 istället för kl. 06.00, säger jag medan jag känner hur tröttheten darrar ikapp med asplöven.

Jag känner nog mig ovanligt till freds idag, vid närmare eftertanke. Helledig och inga krav på några måste. Jag har släntrat omkring i nattsärken hela dagen, medan höstrusket pågått utanför fönsterrutan. Men jag tror att det är varmt ute ännu ändå. Jag noterade att jag t.o.m utan minsta tanke på pust, urk, stön torkade spis & ugn och röjt i köket efter Herr H´s middag igårkväll.

Fastän vid närmare eftertanke, kanske det beror på fler orsaker:

Jag slog Herr H med 3-0 på högskoleprovet!!! Större segrar är svåra att finna...

Sedan inser jag att det finns mycket mer att glädjas åt, bara jag gör ett hastigt svep bland mina tankar:

Jag behöver t.ex. inte tillåtelse av svenske kungen, att få köra omkring ensam i min bil. De saudiska kvinnorna de kan inte trotsa kung Abdullah bin Abdul Aziz och hans problematik med att hantera kvinnor, som mannens jämlike. http://www.mynewsdesk.com/se/amnesty_international__svenska_sektionen/news/saudiarabien-kvinnor-kraever-raett-att-faa-koera-bil-69338  

Men det här med att köra bil, det är bara toppen av isberget: Fatwan och körförbudet är bara ett av många sätt som kvinnor i Saudiarabien nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Inte är Saudarabien enda landet heller, som övergreppen på kvinnorna tillåts fortgå. 

Övergrepp på människor är som en evig farsot runt om i världen.

Men det hjälps inte. Jag kan ändå inte låta bli att tänka på det här maktfullkomliga männen, som tror att kvinnorna är en andra sorteringens människor i vår herres hage. De är uppfinningsrika de här maktmännen, när de skall argumentera för sitt fredande. Ärligt och uppriktigt talat, skall man skratta eller skall man gråta:
http://www.svt.se/nyheter/varlden/saudiprast-kvinnor-som-kor-bil-blir-sterila

Det är nog snarare så, att både bäckenövningar och knipövningar är bra både för herrar och damer. Det är väl bara för eunucker som det väl kan kvitta, om de tänkt sig att på äldre dar försörja inkontinensfabrikörerna.
 
Jag såg Skavlans program i fredags, med bl.a. Bianca Jagger, som bytte jetsetlivet mot att arbeta för mänskliga rättigheter och Malala Yousafzai, som överlevde mirakulöst efter att ha blivit skjuten av talibaner på väg hem från skolan. Hon sköts p.g.a.. sin kamp för flickors rätt till utbildning.  http://www.svtplay.se/video/1553508/del-7-av-12

Idag är det den fängslade svensk/eritreanske journalisten Dawit Isaaks födelsedag. Men efter att han suttit fängslad sedan år 2001, utan vare sig någon formell anklagelse eller rättegång, lär det inte vara fråga om någon födelsedagstårta. Själv undrar jag om han ens är i livet, med tanke på vilka rapporter som kommit från förhållandena i just det fängelset, som han förts till. Sveriges tysta diplomati och EU:s tafatthet, lär inte fria honom.

Men det är fler ställen i världen, som håller sig med fängelser, där man bara förvaras utan varje form av mänskliga rättigheter.

President Obama är den person som jag minst av allt har något förtroende för. Man behöver bara studera honom, när han står i talarstolen för att inse vad det hela handlar om. Han har samma nackspärr som vår gallskrikande granne. Man skall inte säga så om människor, men hon är en genomeländig människa, som inte ens backar för att ge sig på småbarn. När hon släntrar förbi med sina sopkassar, då har hon också konstant nackspärr i bästa Obama stil.

Maktmänniskor står inte högt i kurs hos mig, vare sig de sitter i ett svenskt företag/svensk myndighet eller finns ännu högre upp i världshierarkin.

Avlyssnar man sina s.k. "vänner" känns det något udda. Men det är klart har man förföljelsemani, som väl är lätt hänt, när man tror sig om att vara Guds utsände överallt i världen, då är väl inget udda antar jag. 

Statsministern Fredrik Reinfeldt däremot han tog avlyssningen med lugn och ro, han vet ju vilka avtal som Sverige slutit med USA. Vi går ju lydigt i tvångskopplet och gör stora vågen åt alla former av dårskap medan världsekonomi sakta men säkert sjunker som en sten. Det märkliga är att de här som sitter vid rodret, inte ens har basala kunskaper i ekonomi och orsak och verkan.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/merkel-kan-ha-avlyssnats-sedan-2002_8660500.svd

Eller är de rent av så förhärdade därför att de tror sig om, att inte själva kunna bli drabbade...

Hovrättens tre manliga domare, som anser det "socialt accepterat" att lägga ut samlagsfilmer till allmänt beskådande.

De tre gubbarna måste nog Domstolsverket skicka iväg till någon psykolog, eftersom domarna inte ens reflekterat över att den skadelidande inte varit med om det beslutet, att visa sexlivet inför vidöppna dörrar. 

Det var det hennes perverse kille som beslutade om. Inte hon!

Hon är dessutom ung med allt vad det nu innebär och där allt har en oerhörd ryktesspridning. Gamla hederliga skvallertanter är distanserade för årtionden sedan. Har det som hände här i Göteborg och som skapade upplopp i stan, lärt de här gubbsen i hovrätten någonting?

Sänka skadeståndet med 80% och använda sig av den skrivningen, att det är socialt accepterat att lägga ut en samlagsfilm till allmänt beskådande. En film som dessutom spelats in utan den skadelidande partens kännedom. Det är verkligen ett bottennapp av det svenska rättssystemet!

Det perversa ljushuvudet som lade ut filmen lär ju knappast vara medveten om någonting, så den flanen skall vi inte ens tala om. Men nog borde det skicka ut ett varningens finger till alla former av samröre med en sådan typ.

Domen och skrivningen i domen talar verkligen för vilka det är som sitter i våra domstolar. De har inte ens en s.k. vetenskaplig utredning att falla tillbaka på i sin groteska skrivning om att det skulle vara socialt accepterat.

Domstolsverket tog ett grabbatag för några år sedan att försöka komma tillrätta med hanteringen av våldtäktsmål. Men denna hovrättsdom visar verkligen att det är de perversa männen inom domstolarnas väggar, fortfarande är de som har kvinnornas öden i sina maktfullkomliga händer. 

Domstolsverket har ett grovt jobb kvar att göra med att hantera sin domarpersonal. Men nog måste vi få ett slut på alla perversa snuskgubbar som återfinns i domstolarnas korridorer. Det är ju tyvärr så att det inte bara är de normala männen som återfinns bland domarpersonalen, den här andra kategorin finns där i allra högsta grad där, liksom ute i övriga samhället.

Tar inte Högsta Domstolen upp detta mål till prövning visar det enbart vilket totalt rättshaveri som Sverige råkat ut för.

Domstolsverket bord lära sin domarkår sophantering!

Akvarellmuseet i Skärhamn - Martin Jacobson "Excursioner" och "Bilderbokens nya skepnader"

med konstnärerna: Rikke Bakman, Danmark, Gry Moursund, Norge. Hanne Bartholin, Danmar, Klara Persson, Sverige, Joanna Hellgren, Sverige.Kamila Slocinska, Danmark, Stian Hole, Norge, Virpi Talvitie, Finland, Mats Jonsson, Sverige, Rui Tenreiro, Sverige, Mari Kanstad Johnsen, Norge och Øyvind Torseter, Norge.
 

Naturens egna konstnär breder ut sig utanför Akvarellmuseet i Skärhamn.

Lejonparten av utställningsrummen bestod av Martin Jacobsons verk. Här i det inledande rummet fanns som vanligt en video och på ena väggen en beskrivning om hans verk, tankar och kort biograri.

Bro i akvarell (minus ljusprick på räcket, som är en spegling i glaset)

Samma bro fastän i annan ljusskala (minus ljusprick på räcket, som är en spegling i glaset)

De fösta rummen var det mycket i grönt, så grönt att jag blev smått sjösjuk. Här bjuder han dock på annan färgskala. (ljusprick här också = det kanske gick ett UFO jämsides?)

En katt bland hermelinerna. Denna är gjord i olja och hänger på Akvarellmuseet...

Den andra katten bland hermelinerna också en tavla i olja som hänger på Akvarellmuseet.

Skall man se Martin Jacobsons verk skall man nog trots allt välja, att se dem in natura och inte genom en kameralins. Detta är är enbart ett axplock ur hans utställningsobjekt. En hel del spännande färgsättningar fanns också, förutom det sjösjukegröna, men dem väljer jag att inte avslöja. Godsakerna bland hans verk skall trots allt upplevas.

Bilderbokens konstnärer hängde gemensamt i det stora utställningshallen.

Intressant att se att denna bilderbokskonstnären återanvänt samma teknik och utformning av berg, som berg på ikoner har!

Konstnären själv berättar om sina verk för besökarna.

Dessa verk var av de bilderbokskonstnärer, som jag absolut tyckte var mest intressanta.

...de tilltalar i vart fall fantasin. Nu blir det ett uttryck av smaken, ni vet den som är som baken, delad och ej egentligen borde diskuteras. Men de allra flesta av resten av bilderboksverken och konstnärerna har jag nog i sanningens namn sett i barns teckningar som går på mellanstadiet.

När vi anlände till Akvarellmuseet vid lunchtid hade vi bespetsat oss på att inleda med att äta lunch där. Men det kunde vi glömma. Hela restaurangen var uppbokad av ett bröllop, som skulle gå av stapeln helt uppenbarligen efter Akvarellmuseets stängningstid. Det är inte första gången precis som vi stått där med långnäsa. 

Så vi traskade istället iväg till grannhusen och åt en mycket god lunch hos Port Sud Restaurang, eftersom en räkmacka, eller bullar inte var det vi hade bespetsat oss på. Eftersom caféet var öppet när vi tänkt oss äta lunch på Akvarellmuseet, bestämde vi oss för att dricka kaffe efter att vi hade sett utställningen.

DET kunde vi ju bara glömma! Trots att klockan var före 16 och Akvarellmuseet stänger kl. 17.00, så gick det inte att ens få sig en kopp kaffe i Akvarellmuseets café, under hänvisning till att de skulle ha bröllopsbokningen, som man inte ens kunde se antydan av var på ingående! 

Jag vet inte hur ledningen för Akvarellmuseet tänker, men nog måste de väl ändå förstå, att det inte är Skärhamnsborna som i huvudsak besöker Akvarellmuseet, utan besökare som ofta har åkt en bra bit & för att ta sig dit. Man kan ju undra varför Akvarellmuseet har en hemsida, som inte är uppdaterad för dagen. Så märkvärdigt kan det väl ändå inte vara att sätta in det som är dagsaktuellt och gäller både för restaurang och café....

- Nu skiter vi i det här, sa jag och så åkte vi hem och fick den där efterlängtade koppen kaffe hemma istället. Vissa saker lägger onekligen en sordi över det hela, när man bespetsat sig på en gemensam trevlig utflykt.

Summa kardemumma, utställningen får godkänt däremot inte Akvarellmuseets hantering av sina besökare!  

Sedan kan man fundera en stund över varför inte samtliga lokaler i byggnaden inte nyttjas för utställning. Det är en tanke som slår mig varje gång jag besöker Akvarellmuseet.

14 september var jag inbjuden på kvinnokonferens i Emigrantens hus i Göteborg av Ukrainsk Svenska Kulturföreningen.

Jo, jag medger att det är lite långt efteråt, att halka tillbaka till den nu, men ämnet i sig är ingalunda inaktuellt på långa vägar.

Inledningsvis medverkade Folksams mångfald och integrationschef, Mikael Petersson, där han gick igenom pensionssparande, reseförsäkringar etc.

Lejonparten av samtliga närvarande vid konferensen hade överlåtit till banken, att låta dem välja ppm-fonder (det orange kuvertet som dimper ner mellan varven och som alltid får mig att sucka djupt). Det fick mig att inse hur stort förtroende folk har till bankerna, trots att bankerna i allmänhet inte är förtjänta av något dylikt förtroende. 

Själv skulle jag inte kunna tänka mig att låta någon bank, hänga på näsan vilka fonder jag skulle välja. Läsa kan jag fortfarande själv. Även om jag numera behöver läsglasögon till det, för att ta mig igenom denna fullständiga idioti, som det svenska folket har blivit tvångsanslutna till: papperspengar för storbluffarnas marknad.

Nästa konferenstalare var Rashin Fardnicklasson (fd. Forotan fard)

Advokat och egen företagare med ett ursprung i Iran, som enligt programmet skulle tala om sin egen erfarenhet i egenskap som ung kvinna med utländsk bakgrund, inom en bransch där personer med utländska bakgrund är en minoritet.

Jag kan väl ärligt och uppriktigt erkänna, att det var just detta som hade lockat dit mig denna lördag. Därför att jag har en förutfattad mening: utlänningar tror att de har det mycket värre än den vanliga svensken, att ta sig genom nu-dunkar-vi-varandra-i-ryggen-Sverige & vi-som-har-de-rätta-
känningarna-har-en-egen-gräddfil i alla lägen. Därför att sanningen är den att har du inte rätta de känningarna, eller är född med rätt namn/släkt, så har du det jädrans så knepigt, speciellt i tider som dessa.

Jag lutade mig tillbaka och jodå, det var precis den historia jag på förhand hade räknat med skulle berättas: Trygg bakgrund i Stockholmsförort, chockupplevelse när hon kom till universitetsvärlden.

Nickarna började bölja fram bland deltagarna och till min förvåning, så yttrade sig ett uppenbart svenskt par, att det var så viktigt det hon hade att berätta. Hon borde verkligen gå ut i skolorna och berätta hur det var.

Där gick gränsen för min del och jag hade fått nog, det här höll på ta alldeles fel väg, precis vad jag hade befarat!


Naturligtvis beklagade jag, att jag nu var tvungen, att ta dem ur den största myt som överhuvudtaget existerar om svenskar kontra invandrare.

Det finns absolut ingen som helst skillnad att vara invandrare i den situationen, eller vanlig "Svensson". Vid högre studier räknas du inte om du inte har ett namn, eller några känningar, som ger dig en särskild gräddfil. Så är det bara.

Jag har ett väldigt bra exempel, som är väl värt att saluföra och fundera över VEM vi egentligen är som människa oavsett yrke eller etnisk tillhörighet: En högt uppsatt och höggradigt berusad jurist satt och halvgrät en kväll på ett hotellrum, där vi hade samlats, en tämligen intim klick som var där i egenskap av våra arbetsplatser. Han halvsnorade över hur han skämdes över att hans mamma var en helt vanlig städkärring! 

Hans mamma hade städat sig till hans examen på juristlinjen, fullständigt på sina bara knän och där satt han och skämdes över sin mamma! Det är vid dylika tillfällen som mitt förakt inför vissa människor uppkommer.

På något sätt är det här så himla talande för vad det hela handlar om. Det hela handlar om yta hur sedan inkråmet är, om det så är ruttet, det tycks inte spela någon som helst roll för en del människor.

Fastän det har gått så väldigt många år sedan den här händelsen utspelade sig, har jag aldrig glömt denna underbara mamma, som aldrig fick den uppskattning av sin egen som hon var väl värd. Hon hade helt enkelt gjort sitt yttersta för en skithög till unge! Jag hoppas att hon aldrig någonsin fick inse det.

Sedan finns en sak till, som tycks vara fullständigt irrelevant att tala högt om:
På den svenska arbetsmarknaden måste du som kvinna vara minst dubbelt så duktig, som männen behöver vara, för att överhuvudtaget få någon kredd för det man gör. Det handlar absolut inte om man är svensk kvinna eller någon annan nationalitet kvinna, den sistnämnda förutsatt att du behärskar svenskan.

Det riktiga Sverige, som dessvärre snart är helt nedmonterat, det byggdes av vanliga svenska hederliga, hårt arbetande människor. I många fall under stora umbäranden och fattigdom. Trots detta så lyckades de skapa ett kulturliv, fackföreningsliv och ett socialförsäkringssystem som är unikt. Bara en sådan sak, att det var ABF (arbetarnas bildnings förbund), som stod bakom kvinnokonferensen, borde ha stämt till någon form av eftertanke. Jag undrar hur många av deltagarna på kvinnokonferensen, som lade märke till ABF loggan. Svenskarna själva har inte åkt på två räkmackor fastklistrade under skosulorna, som invandrare över lag tycks ha fått för sig.

Jag såg istället omedelbart, att hon i egenskap av kvinna med ett ursprung från Iran i den yrkeskategorin, snarare dragit ett betydligt bättre kort än en vanlig svensk jurist. Vilket också bekräftades av henne, eftersom hennes man också var jurist och hade det betydligt svårare att ta sig fram i yrket.

Jag satt och pratade med en underbar kvinna, som bl.a. jobbade i radion med utländsktalande program och hade ett yrke, som gjorde att hon träffade många människor. Hon höll med mig, det handlar om vem man själv är som människa. För en dylik människa, som är medveten om sig själv finns ingen "Jantelag", som också diskuterades felaktigt, att den var en svensk företeelse.

Romanen "En främling korsar sitt spår", är skriven av dansken Aksel Sandemose, som växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante. Romanen gavs däremot ut i Norge dit han sedermera flyttade. Hans son Jørgen Sandemose har skrivit en biografi om fadern, som heter "Mannen från Jante". Den går inte av för hackor, eftersom sonen begår ett karaktärsmord på fadern. Fadern beskrivs som ett våldsbenäget fyllo.

Sålunda finns inget här i världen, som är det som vid en första anblick kan verka vara. Det gäller att fundera över vem man själv är och vad man står för. Genvägar till att vara människa finns inte. I vart fall inte om man vill vara en riktig människa med etik och moral.


I vanlig ordning fanns det god mat och underhållning. Det är alltid lika roligt att bevista några av Ukrainsk Svenska Kulturföreningens tillställningar. Det är många underbara möten som skett genom åren på deras tillställningar. Viktigt är det att möta andra människor med andra erfarenheter, det är först då man egentligen möter sig själv och får anledning att fundera över sitt eget varande.

Skönsång av sånggruppen "Blommiga Sjalen", som är betydligt fler än på det här fotot.