- Utan historia har man ingen identitet. Obrigado!

sa Hélio Ricardo Duarte, när han fick när han fick ta emot medaljen av riksantikvarien.

Hélio Ricardo Duarte, som står som initiativtagare till sajten Göteborgs historia:
http://www.alltidgot.com/

Jag kan inte annat än hålla med. Göteborgs historia är sedan 22 år tillbaka även en del av min egen historia. De får mig att inse att en del människors insatser till att göra världen en lite bättre plats, gör mig oerhört rörd och tacksam.

Inne i Malmbergets bibliotek, dvs. resterna av det enorma bibliotek som Malmberget en gång hade, finns också en sådan eldsjäl, som är värd att uppmärksammas: Leif Pääjärvi / Gellivare Bildarkiv. Han fick kämpa ganska hårt i början för att få igång detta Bildarkiv. Men han förstod att detta var en en guldgruva, när han såg alla negativ efter fotografen Ida Barrel, ca 9.000. Han tvättade dem allihop och skrev samtidigt en manuell förteckning på hela samlingen, berättade om bilderna / Porträtten i lokalpressen och även i Norrbottensradion.

Samtidigt jobbade Stefan Westerlund med Gällivarares första hemsida i samma lokal på övre våningen i bibliotekets lokaler på Köpmangatan i Malmberget. Leif Pääjärvi slängde därför ut en fråga till honom om han inte kunde hjälpa till med ett bilddataprogram, så att man lättare kunde hitta den person man sökte. Leif Pääjärvi gjorde en mall hur han ville att det skulle se ut och Stefan Westerlund överraskade med att lägga ut alla bilderna på internet. - Vilken glädje, sa Leif Pääjärvi.

Reaktionen från människorna lät inte heller vänta på sig. Det blev nära på en folkvandring. Folk ville söka sina far- eller morföräldrars foton. På den resan var det och sedan dess har bildarkivet ständigt utvidgats och numera söker människor även andra bilder, som dokumenterats.

http://bildarkivet.gellivare.se/

På Facebook finns en sluten bildgrupp, Bilder från Gällivare Malmberget, som kom sig av en idé av Urban Fägnell under ett samtal med Håkan Målle Vestling i bilen från Gällivare. Håkan Målle Vestling sjösatte idén och har till sin hjälp moderatorer, som försöker hålla ordning på hela skutan. Intresset för den egna hembygden har varit enorm.

Jag är en av dem, som efter många år av ett nej tack till Facebook, gick med enbart pga. denna bildgrupp. I skrivande stund finns idag 4 937 medlemmar, som bjuds in via epost.

Tillsammans, kring bilder och berättelser, så broderas hela samhället upp på nytt och många saker kommer upp till ytan ur den egna historien, som man dessförinnan inte hade en aning om. För Malmbergets del, är det extra skört, eftersom hela Malmberget hållet på att sakta men säkert malas ner och görs till en obebolig plats fylld av öppna kratrar rakt ner i underjorden. Ett öde som gått flera av de omkringliggande platserna redan gått till mötes p.g.a.. gruvbrytningen.

Hur stark varje människas egen längtan till sitt eget ursprung är, att få behålla det som är en del av det egna jaget, det borde få varje människa att reflektera över. 

Därför i det ligger en svår problematik, som inte blir till det bättre för att man försöker dölja den under rasistiska förtecken. I slutändan står ändå allting där, naket och avskalat, därför att i slutändan handlar det om vår inre kärna, när man blivit uppryckt med sina rötter, frivilligt eller högst ofrivilligt, eller har förmånen att alltjämt få vara kvar orörd, oberövad.

Statyn av Lappgubben, samen, utanför kommunhuset, fotot är lån från en privatperson bland FB-gruppens medlemsbilder, som väcker hos mig många tankar om vår urbefolknings villkor.

Inskriptionen på Samestatyn lyder enligt ovan.

http://www.gellivare.se/sv/Nya-gellivare/Nyheter/Malmbergets-kulturhistoriska-miljoer/

PS. Om nu nytt stycke eller radavstånden är under all kritik är det inte mitt fel, utan tekniken på bloggen som har allt övrigt att önska mellan varven. Ibland får jag helt enkelt bara ge upp. DS.