Herr H beklagar sig över hur det blivit i sjukvården med att kunna få en alldeles nödvändig tid.

Han säger det sedan han lagt på telefonluren efter ett samtal med Sahlgrenska.

Det blir ett ögonblick en tystnad, men så säger han till 5-åringen. 

- Kan du inte lova att du blir statsminister, när du blir stor. Då kan du fixa till allt galet som har blivit. Kan du lova det.

 Det hörs en utdragen suck ifrån 5-åringen och sedan säger han:

- Men hur skall jag hinna med det också, jag skall ju bli både bärgare och uppfinnare. Det blir så mycket jobb om jag skall bli statsminister också.

Argumenteringen fortsätter. 

Men t.o.m. en 5-åring förstår hur mycket galet, som världen består av och vad som förväntas av honom, som blivande statsminister, uppfinnare och bärgare....

man kan ge uttryck för hopplösheten på olika sätt. Men är man 5 år finns ett givet sätt att uttrycka sig på...