Google+ Followers

söndag 30 april 2017

Väckt i okristelig tid så här på Valborgsmäss och söndagmorgon.

Undra just varför SU väljer att skicka en påminnelse en tidig söndagsmorgon genom ett sms, till en återbesökstid som skall vara när helgdagarna är över.

Men vad vet jag som är född i Malmberget, där man på Valborgsmässoafton tände majbrasor och grillade korv över öppen eld. Snö, eld och grillad korv ett helt oslagbart koncept för gemenskap och de stilla mötena. Nogsamt har kunskapseliten förklarat att majbrasor det hör inte hemma på Valborgsmässoafton. Det heter Valborgseld!

- Skiter väl jag i, tänker jag. Vi kallade det alltid för majbrasa och för mig är det majbrasa där man grillar korv på Valborgsmäss.

Men långt ifrån snöhögarna i Malmberget och annat som hör mitt liv i norr till, tänker jag varken trampa fot med Chalmers Cortègen idag, eller ens beblanda mig med skräpslängarfolket, som inte vet vad en askkopp eller inte ens vad en soptunna är! Än mindre förstår de vad en bilskrot eller återvinningsstation är till för.

Om jag är sur? - Nej, inte vad jag vet, men idag känner jag verkligen inte ens för att försöka anpassa mig till vad man egentligen bör göra en dag som denna, när kungen fyller 71 år.

Jag skall sy det som ännu inte hunnits med till kök och dotterns gamla rum. OM det nu går att slå ihop armarna idag, förstås, det kan man aldrig så noga veta och trött är jag fortfarande intill benmärgen. Det har inte ens varit någon höjdare att köra bil, eftersom man behöver vika armen mot kroppen för att hålla i ratten och då tuschar man i det bröst som de varit och karvat i.

Idag känner jag mig rätt uppgiven överlag, mycket beroende på att jag ser pappershögarna som ständigt flankerar mitt skrivbord och som jag aldrig verkar nå botten på. Jag blir nog aldrig av med surdegarna av maktmissbruk, om jag inte bara skall ge upp och det ordet finns inte i mig. Ger upp det gör jag den dagen jag lämnat in för gott.

Men visst undrar jag vad det är för värld vi lämnar över till de som kommer efter oss. Det bekymrar mig alltjämt en hel del. Speciellt som det hela tiden dyker upp människor som jag verkligen inte förstår mig på om de ens har en enda livgivande tanke på, att det finns något annat än deras eget navelludd. - Negligera någon aspekt i våra liv, det är inte så en hållbar framtid skapas.


55:20 minuter in på den här filmen kan man se hur fd. statsministern Göran Persson fungerar som människa. Det är han som nu sitter vid LKAB:s roder. "Kompetent" var regerings omdöme, men så saknar också regeringen allt vad omdöme heter. Å andra sidan var det ju inte bättre heller när Göran Persson var statsminister och eländet har ju liksom inte stoppats. Hela det här svenska samhället är på väg mot den fullständiga katastrofen med stora kliv, utan återvändo, precis som omgivande världen är.

Bara tänka tanken ut att ett statligt ägt gruvföretag upprättar avtal med dem de drabbar som är sekretessbelagda. Så agerar bara de som har något att dölja och inte vill att sanningar skall flyta upp till ytan. Hittills är det mycket skit som flutit upp till ytan!

Det visste jag redan under mina år på tingsrätten, när jag insåg hur mark annekterats och det vanliga folket alltid har varit slagpåsar för överhögheten. Idag är överhögheten politiker, som föröder det mesta som går att föröda.

Fördumningen i världen har gått med rasande fart och här gäller det att hålla i hatten. Eller är det rent av kvasten man skall greppa en dag som denna? Sopa rent. - Jag har sett hur man skövlat hela övre delen av Sverige, sugit ut och roffat åt sig. Allt för profiten. Själv har jag nästan befunnit mig i ett chocktillstånd vad som hunnit hända bara under de år jag varit bosatt i Göteborg. - Därför kändes den här filmen på youtube angelägen att delge er, även om den nog skulle ha glatt ett av barnbarnens svärkassa. Så här hemsk är verkligheten och förödelsen när det är girigheten som får råda!

Imorgon skall det trampas fot i 1:a maj demonstrationer och det lär väl bli rena rama slagfältet på en del håll. Skulle man inte skriva och basunera ut i media så mycket om vissa komponenter och en del människors vilja att kuva oliktänkande, så skulle det inte bli så mycket till utveckling i det de vill förhindra.

Jag läste hur Mikael Ringlander, en av de ansvariga för Svenska kyrkans mässprogram vid Bokmässan tänker. Helst skulle han se att Nya Tider inte skulle finnas med på Bokmässan, citat:

"Deras värderingar går stick i stäv med det kyrkan arbetar för och det är väldigt viktigt att tala om vilka sammanhang de kommer ifrån".

Vissa saker kan jag få hicka av att läsa, det här var ett av dem. Lite märkligt med ett sådant uttalande med tanke på att Svenska kyrkan hållit på i flera år nu med sin Vitbok! Det är ju inte så att vitboken är en ny vitfärgad upplaga av psalmboken, utan kyrkan övergrepp och begäran om avbön för vad de ställt till med.

Jag läste i en dagbok jag skrivit. Jag återfann den när jag höll på att rensa här hemma.

Vidarkliniken 20.7.2011:


Jag vänder ryggen åt den bedövande vackra sommaren...

där dimmorna dansar
över åker och skogsbryn
i en yster dans,
tillsammans med de 
första solstrålarna,
som smeker över nejden.

Jag vänder ryggen åt
vakenheten
och tillåter mig
famna det bottenlösa 
mörkret,
som för mig bort.

(Jag sov hela första veckan!)

****
Söndag 7.8.2011 (sista dagen på Vidarkliniken)

Av alla strålande verk
jag skulle hinna måla
är det två som är hjälpligt färdiga.

En malmvagn som är
jämnårig med mig.
Ensam står den där
på det igenvuxna spåret.

Är det inte vackert att åldras.

Befriande att åldras
och slippa från alla yttre "reparationer".
Bara stå där och veta
att tiden har sin gång.

Viss om att last efter last
har klarats av 
under dignande bördor.
Ibland omåttligt tunga.

Nu står den där i stillheten
och kan ägna sig åt att betrakta.
Precis som jag.


Den andra är stollen,
Hermelinstollen.
En äkta Hollywoodkuliss.
Precis som Kalle Anka på 
husvagnssemester om julaftonen,
när de fäller ihop kulissen 
och står på en pyrande tipp.

Men i min bild 
finns något annat än kulissen. 
En bit av mitt liv,
som en del försöker
att ta ifrån mig.


Tror de äger rätten
att dirigera mina minnan
och det som lever djupt
inom mig.

Ringakta mig och mina tankar.
Fan, ta dem!


Torrpasteller under arbete. Här båda två långt ifrån klara. Men enda bilden där de båda finns med. - Skall väl säga att jag alltid satt utomhus och målade på dem. Här har allt dragits in för kvällen...

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar