söndag 13 oktober 2013

"Snälla inled mig i frestelse, men gör det fort!"

sa, dottern när vi kommit innanför dörrarna till chokladorgien, Fassbender & Rausch, som ligger på en sidogata till den vackra paradgatan Unter der Linden i Berlin. 

OBS! har du tänkt ställa kosan dit, boka bord genom internet för säkerhets skull. Vissa sittningar är populärare än andra. I annat fall kan du stå där med långa chokladnäsan, medan tankarna om en riktig chokladorgie bara stannar vid en kladdig chokladdröm. Ibland har det varit sanslös kö t.o.m. till cafésidan, medan det ibland har varit enkelt att få bord i stort sett bara vänta på bordsplaceringen och sedan trava rakt in till första bästa lediga bord.

Nu beskrev jag kanske läget lite galet. Tja, sidogata och sidogata, Charlottenstraße (Charlottenstrasse med tyskt dubbel ß) är inte precis någon bakgata eller trång gränd. Men hela den här företeelsen med en affär/café/restaurang, som ligger på Charlottenstraße 60, där hela kittet går ut på choklad får mig att tänka, att här är de fullständigt "torsk" på choklad. De måtte drömma om choklad, tala om choklad, tänka choklad, vara choklad, bada i choklad, leva omgiven av choklad.

Folk irrar alltid omkring i denna syn och doftorgie. Stirrig chokladblick är en rätt bra beskrivning. Liksom förekomsten av vässade och osäkrade armbågar, som på vilken fyndrea som helst där de vet att de vill ha, men bara inte vad! En skillnad dock. Här snackar vi INTE reapriser direkt!

Det här med affärer med övermåtta. Jag vet inte men jag måste ha något universalfel uppe i min knopp, därför att när jag ser dylika mängder, spelar liksom ingen som helst roll vad det än må handla om. Jag hinner av någon outgrundlig anledning alltid titta mig mätt och tänka, nää... jag tror jag skiter i det här!  


Det fick till följd att när vi väl stod där och väntade på kyparen, undrade jag om vi verkligen skulle äta en chokladmeny. Jag kände att jag redan var mätt på choklad, efter att ha kastat en hastig blick genom affären. Se Brandenburger Tor, Gedächtniskirche, Reichtagsgebäude, atlantångare mm. i choklad, hade gjort att jag kände chokladkänsla ända upp i halsmandlarna och min tidigare hunger var som bortblåst! 

Jag kände att en L I T E N behändig smakmeny med minisaker hade varit betydligt bättre. Det där med förrätt, varmrätt och en efterrätt, eller kasta i sig en stor blaffig chokladbakelse, det kändes överhuvudtaget inte frestande längre. Det blir liksom samma känsla som att ösa med tesked ur ett helt hav. Man kan onekligen tappa sugen för mindre.

Det är ungefär som ett dignande julbord. Det finns nog inget som är så avtändande i mina ögon som ett dignande julbord, eller komma in på några av de här helt hysteriska matvaruaffärerna där delikatessdiskarna sträcker sig flera kvarter, typ Harrods, KaDeWe m.fl. Jag BLIR mätt av att bara se det hela och känner, att jag inte ens vet vad jag verkligen VILL smaka på. Även om jag varit döhungrig innan, blir jag plötsligt proppmätt av att bara betrakta det hela. Sedan undra jag alltid VAD gör de av all maten. De kan väl knappast hinna sälja allt innan det är utgånget datum. Jag törs inte ens fundera på hur mycket, som kommer att fylla soprum, medan folk i största allmänhet knappast har råd att handla på dessa ställen.

Jag har nog överfört den genen till dottern, därför att vi bestämde oss tämligen omgående att helt enkelt avstå. Vi hade båda två blivit mätta av åsynen av all choklad i affären och faktiskt rätt äcklad av en skapelse, som skulle föreställa en jättechokladpudding. Man skall inte säga eller skriva något dylikt om sådant som går att äta, men den såg rent äcklig ut, eftersom den såg ut som en brun, glänsande fettklump! IÄCK!!! 


Inte blev det hela så mycket bättre av att hela lokalen var impregnerad av en chokladdoft. Snålvattnet hade liksom hunnit torka in fullständigt och känslan av "försöker du ens inleda mig i frestelse, smäller jag dig på käften" var ett faktum, efter att ha befunnit sig i chokladdoften alltför länge och inte heller kunnat bestämma sig för något i vanlig ordning. 

Jag undrar kan man verkligen bli mätt av "mättade" dofter? Vid närmare eftertanke verkar det inte bättre och när jag tänker ännu mer på det, är jag övertygad om att så är det.

Innan vi steg in i hissen för att åka ner igen, bestämde vi oss för att istället återvända in i butiken och göra ett mindre inköp av choklad Men inte ens den köplusten tycktes ha varit alltför stark. Därför att åtskilliga timmar senare kom vi på att "javisst ja, vi skulle ju återvända in i affären och köpa något med oss". Vi hade istället valt utgången från hissen, som gick rakt ut på gatan istället.

Så var det med den frestelsen. Hade vi tagit hissen upp till restaurangen först, hade vi säkert fallit för frestelsen. Sanning att säga har jag bara fikat där, dvs. ätit chokladbakelse, längre än så har jag inte kommit trots åtskilliga besök. Men det är hissen upp direkt, eller så blir det ingen "affär", även om så självaste Pomperipossa står där och frestar med hela Tyskland återgiven i choklad. 


Nu skall jag tala om vad jag tycker om chokladorgier. Om chokladorgier tycker jag inte!
 
VAD är det med folk som går igång på choklad? En sak till... hur skall de göra om helvetet nu verkligen slår till. Enligt larmet från chokladkonferensen i London är chokladen slut redan om sju år. 

En expert menar att det finns anledning att frukta att det redan inom ett decennium kommer råda kakaobrist världen över. Den allt högre kakaoprocenten i chokladen, torka i Västafrika och att det är mer lönsamt att odla gummiträd än kakaobönor Kina uppges ligga bakom den dystra prognosen.

Brandenburger Tor i chokladvarianten...

Reichtagsgebäude i chokladvarianten...

Gedächtniskirche i choklad och kexvarianten...
Vem känner sig hågad, att hugga in på den här chokladpuddingen, eller vad det nu kan tänkas vara....
Själv gör jag mer än gärna ett nedslag i Göteborgs eget chokladeldorado, någon gång emellanåt, hos café Kanold på Grönsakstorget. Det är lite mer "lagom"... http://www.goteborg.com/sv/s/View/Eat-View-Cafes/Cafe_Kanold_189644
och sitter fint efter ett biobesök!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar