Funderingar över en slät kopp kaffe.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 28 april 2010, kl 23:42

Prinsessan Madeleines brutna förlovning. Jisses! säger jag bara. Det måste verkligen vara tidningstorka, när man måste göra business på någon annan människas högst privata bekymmer. Dessutom till så osmakliga nivå att man t.o.m. slår upp det på "löpet".

Runt om på diverse tidningsredaktioner verkar de ha varit sysselsatta, med dessa funderingar kring hennes privatliv, praktiskt taget dygnet runt. Ungefär som om det skulle vara någon världsnyhet, eller en större naturkatastrof som hade inträffat. Det är liksom ingen hejd på vad man förmår gräva fram:
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.356936-kungliga-brytningar-inget-unikt

Kunglig eller ej. Det är samma trista historia. Jag kan bara spontant tycka, att det var väl lika bra att det fick ett slut nu och inte sedan. Inte för att det hela ens angår mig. Men ur ren allmänsynpunkt tycker jag att det är rätt illa, att sitta där insyltad upp till halsmandlarna och upptäcka, att man hoppat i fullständigt galen tunna. Det är något som man inte ens vill önska sin värsta ovän.

Tyvärr är det inte första gången som prinsessan Madeleine är aktuell i pressen på det här tråkiga viset. Jag tror att det i grund och botten sticker i ögonen på den här formen av mediafolk, att hon är intelligent och dessutom oförskämt vacker. Inte blir det hela så mycket bättre av att hon tillhör kungahuset. Man kan undra hur det kommer sig, att det känns så viktigt att ägna sig åt detta vansinniga felfinneri. Vad är det tecken på egentligen?

Hon var väl inte mer än i ca 19-20 års åldern när hon var utsatt, tillsammans med andra kända personer, av det tyska förlaget Sonnenverlag. Jag trodde nästan inte mina ögon, när jag satt i väntlänge på flygplatsen och läste vad de hade fabricerat ihop. Hovet försökte då under en tid att avstyra det hela, men eländet fortsatte och det tycktes inte finnas någon hejd på vad man kunde hitta på. Det var allt ifrån fotomontage till ytterst nedsättande skrivningar. Det hela drogs tillslut inför domstol och prinsessan tilldömdes ett skadestånd på 400 000 Euro. Skadeståndet meddelade hovet, när dom föll, att det skulle doneras till välgörande ändamål.

Man kan undra en hel del över den här typen av pressfolk, har de inga egna ungdomar på hemmaplan att navelskåda istället, eller har de alla så perfekta privatliv?

Sedan kan jag inte låta bli att reflektera över de här kvinnorna, som både prinsessans f.d. fästman, men även Tiger Woods varit ute och halkat runt med. VAD är det med de här kvinnorna, som "talar ut" i tidningar om "sina historier" om de mest intima detaljer med de här "kända" männen?

Det luktar skunk långa vägar om de här kvinnorna, eller vill de framstå som "pumorna" som konkurrerade ut? Dvs. en "fjäder" i hatten och en bekräftelse på att de själva är oemotståndliga?

Den fjädern lär inte bli alltför långvarig, snart är de själva utbytta när nästa "puma" släntrar förbi.

Nej, upp med hakan prinsessan Madeleine. Man får ta det från den ljusa sidan istället. En del av det kvinnliga könet får hänge sig idogt åt naturvetenskapen, genom att kyssa en himla massa grodor, innan belöningen slutligen klirrar in: Det är en riktig prins!


(Dessutom är det väldigt få förunnat, att träffa rätt vid ett första försök och naturvetenskapen behöver verkligen uppgraderas på forskarfronten).

På tal om grodor och paddor. Jag läste för ett tag sedan, att de här små rackarna föredrar att para sig i fullmåne. Det tror jag däremot knappast kan gälla de här på två ben. Där kan det nog vara fullmåne, måne i nedan, nymåne, månförmörkelse, solsken, icke solsken, solförmörkelse, orkan, slagregn, stilla regn, snö, drivis, åska, norrsken, eller sådana finesser som 10 000 metersklubben (=Mile High Club)... pust urk stön!

Nu orkar jag inte fundera på fler varianter. Vad är det jag kan ha glömt? Men det kanske ändå går att förstå, vad det är jag suttit och grunnat på så här på kvällskvisten.

Jo, en sak till, när jag ändå är i tagen över ämnet filosofiska tankar över en slät kopp kaffe.

"Herr H" han hänger envist fast vid samma kaffesort. Det skall vara Zoegas och helst Mollbergs blandning. Jag brukar överlista honom och frågar då hur kaffet smakar och då får jag en längre utläggning vilken superb kaffesort han köper hem.

Men oss emellan vet han inte, att jag nog allt är listigare än så. Jag byter helt enkelt kaffesort i burken mellan varven, när jag tycker att det kan vara välbehövligt med lite omväxling. Det är rätt intressant att höra honom orera över en helt ny kaffesort, utan att han är medveten om att det är det.

Hur var det nu man brukade säga?

Var det inte "kvinnans list övergår mannens förnuft"...