Google+ Followers

onsdag 27 januari 2010

Väderleksprognoserna och

- den 27 januari 2010, kl 15:37


ölprovningen, de slog ungefär lika väl ut båda två.

För någon tid sedan hamnade jag i en öldiskussion igen, huruvida om det fanns något öl som var gott eller ej. Jag har varit i de här diskussionerna många gånger förut, samtliga med samma nedslående resultat.

Men skam den som ger sig. Efter förra diskussionen införskaffade mig en flaska Marieholms öl för att testa. Sanningshalten i påståendet om den "absolut bästa ölen" gav jag betyget:  

Tumme hängande slak ner!

Den här nya diskussionen resulterade i att f.d. blogg-Tommy, uppgav att det fanns två sorter, som jag absolut måste prova. Det var riktiga höjdare enligt honom.

Eftersom jag nu är en riktig idiot när det gäller öl, jobbade jag mig också genom Systembolagets "smakklockor". http://www.systembolaget.se/Uppslagsbok/smakklockor.htm för att om möjligt få något mer på fötterna. Därför att jag insåg att vad är väl en ölprovning utan en sort "utanför tävlingsfältet", dvs. "Jokern".

Fylld av nyskapad iver stegade jag in på "glasbanken" och införskaffade mig en flaska av rekommenderad vardera sort. De rekommenderade sorterna var flaskan i mitten och den minsta lilla knubbiga saken på fotot. Jokern fick bli en från Norge eftersom de andra var från Jamaica respektive från Belgien. "Jokern" hade en lyrisk smakbeskrivning. Det är den högsta flaskan. T.o.m. flaskans text övertygade mig att det här var definitivt en öl som skulle ingå i ölprovningssortimentet. Hör bara här:  

"Traditional Norwegian Oak Aged Ale". Heter man nu "Quercus" på latin i efternamn är "Oak" ett givet inslag i en ölprovning.

Har ni tänkt på att numera när man står och läser de olika skyltarna, som finns ovanför alla sorter oavsett vad det är, öl, sprit, vin, så undrar man vem som skrivit skyltarna och i vilket tillstånd de varit. Det är rena rama prosan som sväller ut på dessa ovantexter. Smakförnimmelser som gräs, äpplen, olika sorters bark osv. finns lyriskt beskrivna. Det är i stort sett bara gammal sparkstötting, rostig järnvägssyll och gammal roddbåt, som saknas i smakbeskrivningarna.

Vad serverar man nu till öl om inte Västerbottenspaj. Sagt och gjort och första testkaninen, blev han som var hemma för tillfället "hushänget". Tre ölglas flankerade Västerbottenspajen och testet var i full gång.

Det förflöt hyfsat med "lillknubbisen" dvs. "Red Stripe" från Jamaica. Den tyckte jag minst sämst om. "Hushänget" föredrog "Hoegaarden" från Belgien. Sedan hade vi båda "Jokern" som stod i tur att testas.

På något sätt kan jag tycka att det är allvarligt synd, att jag inte kunde göra en filminspelning. Men "hushänget" han såg ut som om han fått "död kloakborste" i munnen, när han försökte gurgla sig igenom den norska "Haandbakk".

- Tvi för böveln, sa han sedan han med våld pressat ner klunken.

Själv blev det väl i stort sett samma resultat. Mycket har jag smakat i mina dar, men det här tog priset! T.o.m. "Johanssons hemfixade sherry" måste te sig som en strupens njutning i jämförelse med detta norska odefinierbara.

Det hela slutade med att "hushänget" stapplade iväg till kylskåpet och drog ut en liter Wapnö-standard och påstod att mjölk det var det enda som man kunde sanera alla sorters intagna gifter med. Det stillar t.o.m. för rikligt intag av chilipeppar.

Så rasslade nästa försökskanin in genom ytterdörren, yngste sonens hjärtevän. Hon började med den norska varianten. Sedan tog ölprovningen ett abrupt slut för hennes del. Nej tack, de andra sorterna tänkte hon verkligen inte ens försöka sig på.

Dottern uppenbarade sig och provade sig genom de tre olika ölsorterna. Samma resultat för den norska varianten. Var satt kamerna någonstans? Var det inspelning av "Dolda kameran"? Var det verkligen öl i det sista ölglaset?

Yngste sonen var den siste försökskaninen, som kom inrasslande genom ytterdörren och funderade vad vi höll på med. Hans omdöme var rätt tveklöst. Nej, Norge skulle nog hålla sig till oljeborrning och inget annat.

"Hoegaarden" fick bäst i test, av tre av försökskaniner i detta smala urval. Jag röstade med fötterna och konstaterade, att det finns en eksort som jag hade glömt i förbifarten: Den av kork. För hur kunde jag för ett ögonblick tro, att jag skulle gilla någons favoritöl, någonsin?

Alla "sanningar" är någonstans mellan tummen och pekfingret, eller är det inte så?

1 kommentar:

  1. Det finns 3 kommentarer.

    Vin å vatten

    Ja, det var just det jag skrev.
    Anmäl >Gun (2010-01-28 12:37:59)

    Jag tycker att man ska låta dom som förstår sig på öl göra det.
    Jag tycker att man ska låta dom som förstår sig på vin göra det.
    Inte för att ska veta vad jag gillar, utan mer för att jag tycker att alla måste väl ha nåt att göra.
    Själv blandar jag den bästa sortens rödvin med vatten direkt i glaset.
    Men öl,ja då är jag mer eller minde såld.
    Anmäl >Vin å vatten (2010-01-28 01:24:54)

    Aldrig varit överdrivet förtjust i öl ... Dricker sällan öl som törstsläckare, utan då är det knastertorr cider som gäller, helst då av fransk typ. Men till vissa rätter gör sig inget annat än öl och då är det Red Stripe eller Hoegarden som gäller. Men visst är det trevligt med provningar av allehanda (dryckes)slag i samband med måltid ... =)
    I det fallet har jag nog blivit lite "yrkesskadad"! ;)
    Anmäl >Tommy (2010-01-27 21:47:50)

    SvaraRadera