100 steg från Bombay till Paris.

Igår tog jag och Herr H en välbehövlig time out, innan vi båda nådde ubåtsläge (se vad tidsenlig även jag kan vara, så har jag också Lappländsk humor, kvinnlig sådan, dessutom:) http://www.svd.se/naringsliv/allt-det-senaste-om-kockums_3306746.svd?sidan=13

Det såg länge ut som om vi skulle missa det hela, men så tog telefonsamtalen äntligen slut i rättan tid. På fjäderlätta steg (också Lappländsk humor) tog jag mig in i duschen och med ett simsalabim stod jag sedan färdigklädd ute i hallen beredd för avfärd i sista momangen.

Jag hade valt ut den tämligen förutsägbara, men väldigt avkopplande och fullt njutbara vuxenfilmen: "100 steg från Bombay till Paris". Naturligtvis var den vanliga kryddan fransk raffinerad rasism med, men det förlåter man så gärna, eftersom filmen också hade en behaglig sensmoral. Ibland är det rätt skönt att bara välja film lite på magkänsla, utan närmare introduktion om innehåll och regissör etc.

Sålunda blev det blev en överraskning, när eftertexten visades. Det visade sig att det var en Lasse Hallström film. Imponerade att han helt lämnat den svenska filmskådespelareliten bakom sig och hade tråcklat dit Helen Mirren i en av huvudrollerna och den givna ögonfägnaden, Manish Dayal, som vi antagligen kommer att få se mycket av i framtiden. Helen Mirrens kombattant Om Puri i rollen som familjefadern var ett "säkert matchande kort" och jag har numera ytterligare en fascinerande näsa i min nässamling: en jordgubbsnäsa.

Med i eftertexten efter Lasse Hallströms namn återfanns bl.a. namn som Steven Spielberg och fenomenet Oprah Winfrey, som båda producerat filmen, så naturligtvis är filmen baserad på en bestseller från 2010: The Hundret-Foot Journey.

Syftet med biobesöket: fullständig avkoppling, uppnåddes med råge och det berodde inte minst på vyerna i filmen och den underhållande dialogen.

Men eftersom vi båda hade missat lunchen och bara ätit frukost tidigt på morgonen, var ett besök hos den lilla restaurangen "Tre indier" vid Skanstorget ett måste direkt efter filmen. Av alla tillgängliga indiska restauranger i Göteborg föll kortet på detta hittills oprövade indiska cusine-kortet. Herr H undrade om det kunde vara Hassan, som stått i köket i "Maison Mumbai" och vars kockjakt varit tillfälligt inställd på Michelin-stjärnor, som nu hade lagat den indiska maten på "Tre indier"
- Skulle inte tro det svarade jag med ett flin. 
 
Två av mina väninnor har blivit förälskade i Indien och har återvänt med jämna mellanrum, själv har jag ännu inte vågat språnget. Men höll på att bli ditskickad av Herr H på fyra veckor, när kroppen såg ut att inte orka mer för något år sedan. http://www.ayurvedayogavilla.com/ Något som jag så här i efterhand kan tycka var rätt korkat av mig att motsätta mig. Det var det den där eviga dumheten, att jag inte skall ta så stor plats av allas behov, som åter var hindret. Jag borde ha tänkt på att Ayurveda inte någon tillfällig dagslända, än sett till att det var jag som kostade pengar.

AUM är Indiens heligaste och starkaste symbol, beskriven redan i de hinduistiska vedaböckerna för femtusen år sedan.