Google+ Followers

torsdag 16 oktober 2014

Jag trodde nästan inte mina ögon, när mannen halade fram ett jättepäron, som han började att knapra på

medan han stod nere i varmvattenbassängen, som är tillgänglig för allmänheten under två (2) timmar. Det var dessutom bara en timma kvar av den två timmar långa badtiden.

Hur är man funtad, när man bara MÅSTE äta mitt i ett badande och inte ens kan häva upp häcken ur vattnet, utan skall till varje pris stå där och se ut som en välfylld cementblandare i foderluckan.


Badvakten som helt uppenbart var landsman, eller i vart fall tillhör samma religion av huvudduken att döma, sa ingenting. Naturligtvis inte, det finns en rangordning mellan kvinnor och män det behöver man inte vara raketforskare för att inse.

Jag fortsatte vevande med mina hantlar i varmvattnet, men så såg jag att ätandet hade urartat och jag sa då till mannen:


- Du kan inte äta, när du är nere i bassängen, det är förbjudet att göra det.

Det var ingen trevlig stämning som uppstod och han kom emot mig och talade om att han kände minsann till reglerna och han kunde äta hur mycket han ville.


- Nej, svarade jag igen. Nu med enfas: du får inte äta här!

Det utbröt en väldig diskussion mellan de två, som talade samma språk, badvakten och han. Efter ett väldigt huverande kom han emot mig igen.


Han förklarade, att han inte kan äta smörgås i bassängen, det förstår han nu, men han kan få äta det han vill.... Aha, tänker jag och det blir kortslutning i mitt huvud. Jag är för trött, jag är för smärtbehängd för att också klara av dylika konfrontationer, eller Pippi-Långstump-argument.

- Nej, det kan du inte, säger jag. Det är förbjudet att äta något i bassängen och speciellt, när det dessutom är en varmvattenbassäng. Du behöver inte argumentera emot mig, därför att jag vet att det är så det förhåller sig. Det var det redan på den tiden min mamma var simskolelärarinna. Vill du äta kan du göra det hur mycket som helst, när du badar i havet.  Men inte här! Det är en stor skillnad.

Han tänker inte ge sig, han är väl van att anföra tonen gentemot kvinnor. Han har antagligen fått sig till livs, att han faktiskt inte kan äta i bassängen. Men jag förekommer honom och tillägger, trots att jag inser att hur förklaringen har låtit blir dessvärre en smärre gåta. Så jag säger, eftersom jag inte är intresserad av någon debatt huruvida man kan ha en ätorgie i en varmvattenbassäng:

- Det är inte jag som skapat reglerna, men det är så de är. Du kan inte äta nere i bassängen!


Nu ändrar han riktning och börjar tala om, att regler är till för att åtlydas. Finns det regler så skall de följas. Trots det han säger, vänder han tillbaka och plockar upp päronet igen, som han lagt på bassängkanten och nu stoppar han i sig hela skrutten också! Jag förväntar mig bara. att något skall komma i retur i bassängen, eftersom hela hans ansikte är uppsvällt av den enorma tuggan.... och inte minst: Äter han hela kärnhuset i päronet???

Man kan undra om det går hans manliga ära förnär, eller om han verkligen inte förstår, att reningen inte är gjord för att hantera matrester. Minsta lilla skräp och det är kört, jag vet det eftersom jag blivit upplyst om hur dessa reningssystem fungerar. Han torkar sig om den päronplaskiga munnen och sänker den kladdiga handen ner i vattnet!

Jag bara blundar och tänker "varför kan man inte få vara fredad någonstans? Denna eviga kamp om självklara och därmed helt onödiga saker".


Just den här dagen är det dessutom helt uppenbart, att det är allsköns goja i reningsanläggningen till varmvattenbassängen, därför att redan när jag kommer in i varmvattenbassängrummet luktar det helt sonika skit och jag blir tveksam över, att överhuvudtaget stiga ner i den högst blandade kompott badande som finns.

Men hela min kropp skriker om lindring och jag vet, att jag inte kan återvända hem i oförrättat ärende. Smärtor som inte kan lindras på annat sätt är inte lätta saker, att hantera det vet varje människa, som liksom jag inte har annan smärtlindring att tillgå, när det inte finns obegränsade likvida medel.

Gårdagen hade förflutit i nästan i en enda stor sörja av kroppssmärtor, så jag hade inget val idag. Jag kan inte göra, som de klämkäcka infantila individerna på Försäkringskassans, mot bättre vetande, tycks få hävda. De som tycks veta så mycket mer än mina dryga 25 år med digra kroppsskador bittert fått erfara.


När jag går upp ur bassängen, känner jag hur resignationen har brett ut sig, som ett tjockt kletigt täcke över hela min själ. Jag ser dessa kvinnor, som bär heltäckande kläder från topp till tå och med dubbla huvuddukar i varmvattenbassängen, arma kvinnor tänker jag.

Men så finns sådant som jag inte känner något förbarmande över. Någon annan kvinna, som har på sig BH:n under baddräkten. En annan har helt uppenbart trosor under bikinin, men det är bara jag som har fullgod syn trots att jag håller sakta men säkert på att bli blind. Det där med att duscha utan baddräkt, eller bada i enbart badkläder det går helt enkelt inte hem.


                                             

                     Jag befinner mig ohjälpligt i Inshallah-land.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar