Google+ Followers

onsdag 15 oktober 2014

Idag sitter jag mest och grubblar,

jag byter i stort sett bara plats i huset, alltmedan grubblandet fortsätter, som ett evigt långt tjärat stråk. Tror du nu, att jag bara är allmänt slapp slö och likgiltig? Icke då.  

Det är mycket jag håller på att ladda upp inför. I dylika lägen är det då jag verkligen behöver de här dagarna av ett ingenting, då kroppen får sina behov tillgodosedda och det egna jaget får träda tillbaka.

Låter det schizofrent?

Det är det faktiskt inte hur konstigt det än må låta. I vart fall är det något som varje människa, som lever i en mycket skadad kropp förstår. Jag är rätt övertygad om, att det är då man verkligen får de djupare insikterna, om hur många olika plan man, som människa egentligen finns på.


Jag tittar också ut genom fönstren mellan varven. Det regnar ibland. Ibland inte.

De stunder när jag ligger på rygg i sängen och lyssnar på min nya CD-bok, ser jag hur trädet utanför sovrumsfönstret börjar se rätt avlövat ut. Ett efter ett försvinner löven, trots medioker regnblåst. Nu hänger det bara två löv kvar, som ser ut att vinka till varandra.

Fåglarna i pergolan har blivit fler och fler, saknar de mat funderar jag en stund över. Det är fågelarter vars namn jag inte vet något om. Nya fågelarter som jag aldrig sett här tidigare, mer än koltrastparet som väl funderar hur det blir med alla äpplen, som det så här års brukar vara i rikliga mängder av till dem. De kanske också grubblar. Kan fåglar grubbla?


Eller det kanske inte är direkt grubblande, utan kanske lite mer av konsekvensinventering där sinnena skall skärpa sig.


Imorse var jag en kvinna, som visste mycket om konsekvenserna av för lite av konsekvensinventering. Jag blev då varse, att det måste finnas små varelser, som sitter i garderoben och syr in kläderna lite mer för varje natt.

Men samtidigt kom jag att fundera över den där mannen, som föga hade använt sig av konsekvensinventering, eller kanske det var just det han hade ägnat sig åt?


Var det kanske därav det kom sig, att en kvinna i Segeltorp ringde till polisen och berättade, att en man hoppade runt och juckade mot träden, så våldsamt att ett av dem föll till marken och kvinnan hade varit nära att bli träffad. Södertörnspolisen sade sig dock inte ha någon misstänkt gärningsman.

Aha, du trodde kanske nu, att det bara var en skröna. Icke sa Nicke...



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11268523.ab

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar