Google+ Followers

lördag 27 oktober 2012

Sommartiden tar äntligen slut inatt - för den här gången..

Imorgonbitti vaknar jag nöjd och har fått tillbaka den där timman, som någon stulit av mig under 32 år. Med höstens tidsomställning infinner sig en inre frid inom mig. 

Många säger att de alls inte känner av tidsomställningen, men jag ser att all möjlig statistik talar emot det påståendet. Så det är inte bara jag och kossorna, som inte är fullt lika anpassningsbara, även om det bara gäller en ynka timma, som klockan ställs om i fel riktning. Våra kroppar talar sitt tydliga språk.

Jag är som de där långresenärerna, som klagar över jetleg. Jag har ständigt sommartids-jetleg i kroppen. Min kropp kan ingen smälla i vad som helst av påhitt.

Ibland inträffar det ovanliga. Som den här sena eftermiddagen i onsdags, när solen var på nedåtgående. Nästan lite lyriska normala norrlandsfärger, som omväxling:
utsikt från köksfönstret vid 18-tiden i onsdags
 Själv var jag på väg tillbaka till Hagabadet, eftersom jag upptäckt att jag hade glömt kvar mina läsglasögon i badrocksfickan. Som tur var så var de en person kort på det sista passet och de hade därför inte hunnit köra ihop alla badrockar och handdukar, som skickas iväg för tvätt. Tok, med huvudet under armen, skall ha tur också.

Morgonen därpå äntrade jag och Herr H danmarksfärjan Stena Darnica till Fredrikshamn och blev underhållen av Sveriges Elvis, Henrik Åberg. Det blev vi även på hemresan. Rätt trevligt avbrott från vardagslunken:
Henrik Åberg god imitatör av Elvis, men han skulle hålla sig från skriklåtarna. Därför att där klarar han inte av att komma upp i Elvisklass. Men alla de andra låtarna funkar alldeles utmärkt. Dessutom har grabben av egen förmåga en solklart bra sångröst. Den räcker långt utan att han behöver segla under Elvis-flagg.

På torget i Fredrikshamn hade någon gjort "förbättringar" av statyn av Peter Wessel Tordenskiold, med att ha kletat dit toy under vardera näsborre. Undrar vad han hade gjort om han hade varit vid liv ännu. Man påstår nämligen, att han var modig, listig och påhittig. Men hade han varit så påhittig själv, att han skulle ha kletat dit ett par toyblaffor under snorkranen och gått omkring så? Dvs om toy nu hade funnits på 1600-1700 talet, de gick väl omkring och tuggade på kåda på sin höjd.
 Här hemma hade det i alla fall blivit rätt så trist avlövat ute i trädgården. Så trist att
det  bara var vindruvsklasarna, som hängde där ensamma och övergivna. Löven hade trillat av/blåst bort och gjort grannens sjösjukegröna hus där bakom lövmuren synligt igen. Inte undra på att längtan efter vårens lövverk kom plötsligt...
Man kanske skulle göra som de här vinodlarna. De låter frosten nypa klasarna och sedan blir det allmän vindruvsfottrampning till någon god och aromatisk vinsort, där man kan klistrar dit beskrivningen på systembolagshyllan av det mer påhittiga slaget. Det vete gudarna var ifrån de får alla smakbeskrivningar ifrån: Fruktig, ungdomlig, nyanserad doft med inslag av fat, gröna äpplen, örter, aprikos och citrus.

Men i det här fallet kommer det nog i så fall att stå: Väl så mogen, något bedagad, med en svag syra av gammalt avskavt tånagellack, viss smakförnimmelse från en hel dag i ett par Gaborskor på resande fot, örtduschtvål för åtskilliga timmar sedan och en svag doft av både svettig båtlokal,  Smørrebrød och avslagen italiensk bergamottparfym.

Undra vad man skulle kunna ta för en sådan flaska vin? 

Prisidé?



2 kommentarer:

  1. Det låter som om det skall bli Eisenwein. Oftast hinner druvorna ruttna och ramla av stockarna innan det blivit tillräckligt kallt.De frusna druvorna måste hålla minst minus 7 grader i pressningsögonblicket. Då är vattnet i druvan fruset till is. Ut kommer
    en trögflytande must full av aromämnen vilken ger upphov till ett vin som är ämnat för de odödliga, eller den som har tid att vänta. Genom att det frusna vattnet avskiljes koncentreras alla övriga beståndsdelar i musten. Så även sockret och framför allt syran, som alltid är hög hos ett Eiswein. Den höga syran gör att Eisweinvinerna är njutbara allra tidigast efter 10 år, då syran och alla aromämnen börjat gifta ihop sig med varandra.
    Lagringsbeständigheten är extremt god och vinerna kan utan vidare bli 80 - 100 år eller ännu äldre så du verkar ha startat lite väl sent, för att det skall kunna ges en prisidé.

    SvaraRadera
  2. Dottern tog också upp detta med Eiswein. Men nu är jag sanning att säga ingen vinmakare. Men det kanske skulle testas om det nu är några druvor kvar att skörda, sedan temperaturen sjunkit till -7 grader. Det blir kvickskörd och kvickpressning, kanske rent av utomhus med pannlampa, press och iförd kirurghandskar. Måste väl vara hygien A och O även där.

    Har sanning att säga inte funderat så mycket i de banorna, utan hade nog mer tänkt att försöka göra ett test med någon form av gelé. Det sitter en hel del björnbär i samma ställning. De björnbär som inte varit mogna har inte heller blivit skördade, så jag har nog tänkt i banorna en mix och sedan ett geléförsök.

    Men jag blev så nyfiken av detta med Eiswein, att jag blev tvungen att söka reda på hur man gjorde det. Verkar ju bara vara att pressa "friska" druvor och pytsa över det i tät flaska, resten sköter druvjuicen och tiden.

    Här snackar vi ju inte precis 75 cl, utan priserna går efter ml. Nästan så jag känner att det vore roligt att testa. Kanske kan bli lite kemilektion om inget annat. I bästa fall kanske jag kan fira min 100 års dag med en slurk av mitt alldeles egna Eiswein. Kanske kan bli lika mycket som min dotters första brakmåltid här i livet på neonatalavdelningen vid Gällivare lasarett: 5 ml...

    SvaraRadera