Strax efter kl. 15 satt jag åter i Stena Lines P-hus och inväntade den återvändande golfaren. Det gäller ju att vara ute i god tid när man skall kryssa sig igenom ett Göteborg, som mer liknar det sönderbombade Beirut än något annat.
Det var en fascinerande syn att invänta Herr H, som tog god tid på sig att komma ut från terminalen. Mestadels herrar var tydligen passagerare på färjan och antagligen bedriver de stora krogrörelser med tanke på mängden alkoholhaltiga drycker som var staplade på regelrätta lastpallskärror som de körde omkring med!
Hemresan tog sin lilla tid eftersom det vid den tiden på dygnet börjat köa på rejält. Bara kröken nere vid kasinot och Residentet tog sin lilla tid, de hava ju den goda smaken att gräva upp precis varenda gata i den här stan förutom då det totalt obegripliga "Västlänken", som redan nu tillsammans med massinvandringen förpassat hela staden i konkurstillstånd.
Hade han ätit något på båten förutom frukostbuffé, undrade jag. Nej, det hade han inte men han var sugen på pizza?
Budskapet mottogs och jag satt nog och tuggade igenom det i hjärnan en bra stund utan att förstå något: pizza?
- Varför är du sugen pizza av allt man kan äta här i världen? undrade jag tillslut.
Det visade sig att två i sällskapet hade tagit en pizza som de delat på på hemvägen till Sverige. Men båtpizza hade han inte trott på och avstått.
Då bilen stod still i bilkön vid Operan passade jag på att ringa pizzerian hemmavid, det skulle ta 15 minuter innan den skulle vara klar. Det lät som en bra tidsfrist. Trodde jag min dumskalle!
Ner mot Centralen var kaoset fullständigt. Det tog 20 minuter att enbart ta sig förbi den kröken! Å andra sidan hann jag få en utförlig reseupplevelse från Herr H som mest bestod av "nej, jag hörde inte vad de sa", när jag frågade om något.
Väl vid kvarterspizzerian så var vi 40 minuter sen! Jodå, de undrade om vi hade råkat ut för något. Det kan man väl lugnt säga att vi hade gjort, vi hade råkat ut för trafikplaneringen i Göteborg! Ett Göteborg där politikerna bygger ett cykelgarage under jorden vid Haga för 144 miljoner, samt 5,5 miljoner årligen i kostnad och som ändå bara är en delpost i hela Västlänken!
Jag som inte hunnit äta något överhuvudtaget under dagen beställde också en pizza mot bättre vetande.
Framemot 23-tiden då magens kaos lagt sig något kröp jag till sängs, tog med mig Herr H:s golftidning som hade kommit med posten. Jag löser numera korsord istället för att läsa innan jag somnar. Det är för mycket jobb och brus i mitt huvud och enbart korsord som får alla tankar att tystna.
Jag blev inte så lite förvånad när jag slog upp korsordssidan i Golftidningen. Gissa vem som stod som vinnare. På första plats dessutom: c'était moi!
Herr H sov redan som en gris, alltså ingen att förmedla det häpna budskapet till.
Golfidioten steg upp i gryningen. Han skulle spela golf i simulatorn med sina golfpolare vars hela värld består av det livsviktiga ordet: GOLF! Eftersom han inte hade tagit på sig hörapparaterna när han började rumstera runt i sovrummet tecknade jag åt honom att öppna fönstret och så slängde jag över golftidningen till honom och pekade på platsen i tidningen där mitt namn stod. Sedan tog det ungefär ½ sekund så sov jag igen!
När jag nu väl hasade mig in till köket, låg Golfbladet på bordet och Herr H hade fyllt i med kulspets, skrapa, istället för det jag hade skrivit dit innan jag somnade och hade lämnat en del olöst eftersom John Blund hade släckt ner mig.
Den pappskallen hade inte sett att jag stod som vinnare i förra numrets korsord, utan trodde att jag bett om hjälp med att lösa korsordet!
Margaritas ante porcos!
I love U 2!
SvaraRaderaSå ruskigt bra du beskrivet livet I vårt Göteborg, golfaren din är du säkert inte ensam om det kan vara till någon tröst.
SvaraRadera