Google+ Followers

söndag 5 november 2017

Jag tänkte på den uppskärrade mannen som ringde polisen i sydvästra Tyskland och berättade, att han hittat en bomb från andra världskriget i sin trädgård.

Polisen ilade dit fort som attan och kunde bara konstatera att det hela rörde sig om en 40 cm lång zucchini. 

Men polisens var inte sämre än att de hade en teori om det hela: det måste ha varit någon förbipasserande som har kastat in grönsaken i mannens trädgård.Jag vet inte hur det är med er syn, men min är vid 66 års ålder rätt blurrig utan bokstavsförstorare (glasögon) . Det har hänt att jag öppnat kylskåpsdörren och trott att det legat potatis i grönsakslådan, när jag greppat tag om det jag trodde var potatis har konsistensen avslöjat att det varit skogschampinjoner.

Men hur man kan ta miste på en 40 cm lång zucchini kändes ändå som en smärre gåta för mig. Dvs. ända tills jag själv kom ut i trädgården, som nu mera påminner om en enda stor gyttjebrottningsplats. Det pågår nämligen uppsättning av ett litet hus (friggebod) på tomten och det myckna regnandet har förvandlat hela trädgården till en enda stor lervälling där man gått fram och tillbaka, fram och tillbaka. Å andra sidan är just det inte någon större katastrof, gräsmatta är inget som står på första plats på min önskelista. Dock kanske inte gyttjevälling, vid närmare eftertanke. Det är lera ända upp på byxbenen och det låter sluuurp, när man drar av sig stövlarna, som ser ut mer som betongklossar än skodon.

Sortera upp hela byggsatsen, dvs dryga 1200 kg brädor i diverse modeller, har inte varit något lätt arbete och här kom faktiskt det gamla pingisbordet på plats, som Herr H har tjatat på att sönerna lämnat kvar hemma. 

Eftersom det är jobbigt att alternera mellan två par olika glasögon gick jag i min enfald ut och trodde på fullt allvar att jag skulle klara mig helt utan glasögon. Misstag!

Jag trodde att jag visste var jag hade placerat den bruna papplådan med diverse skruvar till monteringen, ungefär i zucchinins storlek, ca 30-40 cm, dvs. i skydd under pingisbordet. Men det kan jag säga att det INTE var! Ringa polisen var nog inte någon tanke som slog mig, även om jag trodde att det jag hade i mina händer var något helt annat. Dock ingen bomb, men ungefär en liknande sensation.

Jag tänkte att det är nog här som är skillnaden mellan en kvinnlig upphittare och en manlig. En kvinnlig upphittare av en 40 cm hård styv zucchini hade nog tänkt helt andra tankar än en man. Undra hur den här tyska mannen hade reagerat om han hade greppat tag i det jag fick i mina händer... 
undra om det är en släkting till den som brukade stå och grymta vid uteplatsens bord, när det luktade korv. Den var höggradigt förtjust i just falukorv, till skillnad från mig och jag brukade mata den med just det. Den brukade bo i carporten och ibland i krypgrunden, eller i lövhögen vid svarta vinbären.

Den såg lite förnärmad ut, när jag abrupt släppte taget om "pappkartongen". Den tänkte väl: "halvblinda kärring, jag tror jag ringer polisen!"




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar