Google+ Followers

onsdag 18 februari 2015

Idag är det Askondagen - dvs. första dagen i den 40 dagar långa fastan, som skall vara ända fram till påsk.

Det betyder också att det är dagen efter fettisdagen, då det enligt sed skulle ha käkats bruna bönor med fläsk och ätits semla. Så såg dock inte min meny ut igår, utan var av det mer sparsmakade slaget.

Själv har jag varje år undrat vid Askondagens inträde, om man verkligen skulle kunna klara av en ren fastedag, efter ett dylikt mastodontintag.

Det där med att Mose skulle ha kunnat vara utan mat och dryck, när han skulle ha fått stentavlorna av Gud och därmed i Bibeln utsågs till den förste fastaren, den skrivningen tror jag inte mycket på. Vara utan mat, eller bristfällig spis, det klarar en människa av under ganska lång tid. Förutsatt att man är i övrigt fullt frisk. Värre då med drycken, eftersom man får organkollaps med en obönhörlig död som följd, om man inte får nödvändiga mängder vätska i sig.

"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna... Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då ska din fader, som ser i det fördolda, belöna dig" (Matt 6:16-18)  

Låter det inte en smula hurtfriskt, så säg... Själv måste jag erkänna, att jag flinade när jag av en ren slump läste det, eftersom det var i samband med att vi var ett gäng på mitt jobb (tingsrätten), som hade kommit på den briljanta idén att fasta.

Nu var det inte så att vi valde att fasta av religiösa själ, utan det var väl i vanlig ordning bantningshetsen som hade slagit till med draghjälp av annat inslag. Jag minns i alla fall att vi gick på någon yogaträning och fick också lära oss hur tarmmassage gick till. Det var nog efter den erfarenheten, som jag blev allergisk mot det eviga bantningsnacket i fikarummet. Däremot så insåg jag att yoga var något att gå vidare med.


Sanning att säga var vi väl en samling noviser, det kan jag nog tillstå välvilligt så här i efterhand, eftersom vi inte trappade av matintaget innan den egentliga fastan vidtogs, eller ens hade reflekterat över vad just det där ordet carne egentligen betydde och som så väl är sammanknippat med fasta.

Fartblinda som vi var körde vi fullt ut från den ena dagen till den andra= från vanlig matdag inkl. 8 koppar kaffe och nästa dag: startade dagen med  potatisvatten (en skivad potatis hade fått ligga och dra under natten, och den sörjan som vattnet blivit under natten skulle drickas ur på morgonen), sedan fylldes resterande av dagen av grönsaksbuljong (som jag själv hade fixat genom att koka diverse grönsaker). Till det dracks kontinuerligt under dagen både rumstempererat vatten och varmt örtte. 


En av arbetskamraterna hon höll inte ens upp med rökandet och efter att ha suttit i bastun, efter simning höll hon på att få hjärtkork och avbröt fastan med omedelbar verkan på 5:e dagen. Men så varken rökte eller bastade jag, det tror jag inte är lämpligt att göra. Jag var dock enveten i vanlig ordning och höll hela sträckan ut, dvs. jag började min avtrappning efter sju dagar, med att mosa en halv mandelpotatis med en tesked smör. - SICKEN första brakmåltid!

Långt efter var jag mycket noggrann med vad jag stoppade i mig, så något vettigt hade det fört med sig i alla fall. Viktförlusten var 8 kg, trots att det från första början inte hade funnits så mycket att ta av och magen var platt om en pannkaka, vilket den inte hade varit efter två graviditeter, då den ändrat form från konkav till konvex.


Det var under den här fasteperioden jag grundlade min fullständiga antipati mot te på pepparmynta. Fy för den lede, säger jag bara, eftersom min dotter gillar te på just pepparmynta. Jag får fortfarande kväljningar och en
Déjà vu upplevelse bara jag känner lukten på en mils avstånd.

Själv fick jag de två första dygnen en sådan våldsam huvudvärk, att jag mer eller mindre var halvt medvetslös. Jag trodde att huvudet skulle trilla av vilken sekund som helst. Allt gick i ultrarapid och någon lysande arbetstagare var jag sannerligen inte. Inte heller något praktexempel på en inlyssnande mor. Utan jag minns hur jag låg utslagen på golvet och låtsades leka med bilar, men i själva verket var jag tämligen frånvarande mentalt och vad som verkligen sades hade jag inte en susning om. Jag hade nog med min huvudvärk.

Om nätterna drömde jag om hur jag stekte kycklingar i ugn och matfixering var nog bara förnamnet. Men resten av familjen klagade inte, eftersom jag gjorde så många olika och nya rätter, att de var väl försedda. Själv fick jag nöja mig att äta med ögonen. Min stora kopp buljong äten med sked tillhör inte de större matsensationerna.

Samtidigt som en grannen tyckte, att jag påminde starkt om Walt Disneys häxa madam Mim, när jag stod och rörde om i den stora grytan, där jag höll på att koka buljong.


 - Alltid lika roligt att kunna glädja sin omgivning.

Jämföra man vår fasta med den fastan som muslimerna har, blir ju allt relativt, eftersom jag nu under mer än två decennier studerat hur det går till i praktiken. Deras fasta den pågår från soluppgång till solnedgång under 29-30 dagar. Så proppfulla kundvagnar finns inte som under just Ramadan. De vänder helt enkelt på dygnet, när det gäller ätandet. Organisationen Svensk Handel räknade för något år sedan, att just Ramadan i Sverige årligen omsatte ca en miljard kronor i dagligvaruhandeln.

Samvetsfrågan kvarstår alltjämt: Skall jag nu ta Askondagen på allvar, eller inte... jag vet helt enkelt inte och får fundera på saken.

Men det vore kanske en god idé, att låta magen och själen få lite återhämtning också, eftersom jag inte kan befria mig ifrån känslan, att förkylningen/flunsan gått vidare rakt ner i magen och för ett helt eget liv där.

Känslan av att jag känner mig som en dö´ sill även mentalt går inte att ta miste på och med tanke på rådande tider, kanske det är så att de goda tankarna i världen behöver bistånd, från ett håll som inte är inriktad på att slå ihjäl varandra och göra livet så surt som möjligt för sina medmänniskor.

Till skillnad från dagens Göteborgs-Posten tror jag inte på ett NATO-medlemskap, jag tror på det goda samtalet och den börjar med ett fridsamt eget sinne och respekten för andra människor.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar