Jag satt och lyssnade på P1 imorse i bilradion om länspolismästaren Göran Lindberg (Kapten klänning), bortträngda minnen, mediebevakningen av Ukraina mm. med programledaren Tomas Tängby.

Det som verkligen upprörde de inringade personerna till programmet var den stundande frigivningen av Göran Lindberg (tidigare rektor för polishögskolan och därefter befordrad till länspolismästare i Uppsala). 

Det är helt ställt utom allt rimligt tvivel, att Göran Lindberg har en mycket farlig personlighet. Samtidigt som han var i stånd att begå dessa våldsamma sadistiska sexuella övergrepp och våldtäkter, som pågick i det fördolda, reste han land och rike runt och föreläste om jämlikhet och moral. Det är åtskilliga högt uppsatta personer han helt uppenbart har lyckats dupera.

Göran Lindbergs brott riktade sig dessutom mot barn och särskilt utsatta, vars trovärdighet han insåg, att han vida stod över. Tack vare en hallicks död 2009 upptäckte Göran Lindbergs dubbelnatur. Sålunda av en ren tillfällighet och slump.

Vad jag har erfarit så gjorde kriminalvården våren 2013 en psykologisk bedömning, som visade att Göran Lindberg då ansågs vara betydligt farligare än tidigare. Det framkom också att Göran Lindberg hade haft en begränsad mottaglighet i sin långa behandling och att han också uppfyllde kriterierna för sexuell sadism.

Jag kan nog tycka, att vi på allvar måste fundera på i det här landet, om man inte skall börja följa andra kriterier än detta systemfel, som helt uppenbart gått helt över styr. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, det är problematiskt, när samhällssystemet har antagit formerna av en rättshaverist.

Under min tid när jag jobbade med kriminella funderade jag allt oftare i termerna kontraktsvård, eftersom jag snabbt insåg bristerna i hela systemet. Men också att lagtextens strafflängder också är de som måste gälla fullt ut i annat fall. Det här systemet som vi nu har är helt förkastligt och ger enbart felaktiga signaler.

Därför att till helgen har den fd polismästaren Göran Lindberg alias Kapten klänning suttit av två tredjedelar av sitt straff. Det betyder att han kan lämna anstalten. I det här landet är inte, av någon outgrundlig anledning, ett utdömt fängelsestraff den verkliga tid, som man sitter av. Inte heller döms man för den upprepade eller grova brottslighet man ägnat sig åt, utan då erhåller man istället straffrabatt!

Men hur snurrigt är det här egentligen.

Samtidigt som straffen som döms ut blir allt mildare t.o.m. för bestialiska mord, som i många fall varit rena avrättningarna inte helt sällan med många våldsamma inslag, får man sålunda en favör för att ha begått brott.

Det är faktiskt den konsekvensen det här systemet fått, eftersom man inte istället lägger till alla brott, som verkligen har begåtts, eller att man verkligen sitter av all tid som straffvärdet har bedömts betinga. Sex års fängelse är inte sex års fängelse, hur galet är bara en sådan sak.

Förträngda minnen, visst finns sådant, men inte i det fall som hävdats i Thomas Quickfallet. Man behöver bara gå till sig själv för att inse vad förträngda minnen är. Snabbt bleknar en seg och smärtsam förlossning, liksom olika smärttillstånd. Trauman som man upplevt, det förpassar man också till en mer hanterlig nivå, eller förtränger helt eller delvis, till dess man verkligen har tagit itu med dem och gjort den där helt nödvändiga omvandlingen, som krävs för att ta sig igenom ett trauma.

Mediabevakningen i Ukraina fick också befogad kritik, eftersom ingen någonsin nämnt det inferno det måste vara, att bo granne med brinnande bildäck och ett fullständigt olidligt skrän från demonstranterna dygnet runt.