- den 10 november 2010, kl 23:04
Enligt alla vädergurus skulle det vara 10-15 cm snö i Göteborg och även i Örebro, att vakna till på måndagen. Men det var bara ljug. Visserligen låg det frost på marken och något som kunde likna lite frost flakes vid vägkanten, men snö. Nej. Tåget passerade inte Örebro, men väl Hallsberg, som ligger ett lappkast ifrån och där var det likadant.
Jag måste passa på att nämna att det var en sällsam upplevelse att åka morgontåget 05.54 till Stockholm. Jag har nog aldrig varit på en så tyst tågresa i hela mitt liv. Det susade svagt från tåget (X2000) och i övrigt var det knäpptyst i hela den fullsatta vagnen!
De flesta sov, eller halvsov, några var vakna och knappade PC, men var ändå helt tysta. Snett framför mig satt en i 40 års ålder. Han satt och såg på en film på PC:n med hörlurarna på, tack och lov. Filmen verkade inte vara något större kulturepos. Någon blev en inpaketerad robot efter att ha mött en annan, som redan hade blivit en inpaketerad robot. Den sistnämnde hade en piska som gjorde att racerbilar klövs mitt itu av ström, eller något annat mysko obegripligt som piskan bestod av. 40-årsmannen satt och alternerade mellan denna film och sin jobbmailbox. Nu skall jag inte berätta vilket företag han jobbade hos, eller vart mailen kom ifrån, men inte känns det helt förtroendeingivande, när någon ser på "högkultur" för fjortisar och samtidigt har tagit på sig den "stora kostymen".
I Stockholm skulle det också ha snöat enligt samma väderguru. Det stämde inte heller. Däremot duggade det när vi kom upp från tunnelbanestationen vid Tekniska Högskolan och vinden hade tilltagit. På väg mot Odengatan började det blåsa upp rejält och det fick regnet som tilltagit att kännas nog så påstridigt. Vi stötte på en herre som log mot oss och sa:
- Herligt veder.
Vi är nu en gång så att vi inte heller vill vara ovänliga, så vi nickade instämmande och förstod att han nog menade, att det var "härligt väder".
Vårt ärende på Odengatan tog ca 1 timma och när vi kom ut möttes vi av en riktig väderhemsökelse! Vinden piskade på och med i släptåg hade vinden tagit med sig hällregnet och kombinationen fick paraplyn att vända sig ut och in på "två röda". Vi mötte ånyo en stockholmare på väg ner mot T-banan, som sa:
- Herligt veder.
Vi nickade instämmande och bestämde oss för att ta tunnelbanan ända ner till Gamla stan, eftersom vi tyckte att det var allt annat än "härligt väder". Östermalmsturen fick alltså anstå. När vi rundade Kornhamnstorg, såg vi ut som två dränkta kattor och i jämnhöjd med Stallbacken bestämdes helt plötsligt, att det var helt nödvändigt att vi skulle leka turister. Vi studsade in på Livrustkammaren, där vi möttes av en dam i kassan som sa:
- Herligt veder, så fort hon fått syn på oss droppande människor.
Vi instämde medan jag tänkte, att det var då fasligt vad stockholmarna blivit på glatt humör av rejält ruskväder. Ett helt nytt fenomen, som jag inte har stött på tidigare. Borde man därför inte se till att de alltid fick sin beskärda del av ruskväder, så kunde de alltid vara på gott humör istället för knuffigt stressade och griniga. Det här är nog enda staden som jag kan påminna mig där man springer uppför och nerför rulltrapporna och gillar att knuffas och fräsa åt alla som inte gör detsamma. Varför inte lika gärna åka på ledstången nedåt, det måste gå ännu fortare, vet jag att jag tänkt vid alla mina tidigare besök.
Kungen verkade inte vara hemma trots att han nu helt plötsligt fått så fint besök. Men å andra sidan hade vi inte förvarnat vår ankomst till den kungliga hufvudstaden, eftersom vi nu själva blivit så överrumplade av det hastigt påkomna besöket. Hade nu Kungen bara känt till att det kunde bli så, hade han säkert ställt in sin Kinaresa.
Kungen hade dock fina pappershanddukar, som det gick att torka håret hjälpligt med. Men jag vill påpeka för Kungen, att han borde införskaffa lite hårtorkar inne på dammuggen, om han inte kan hålla med bättre traska-runt-väder än så här för tillresta. Det är inte alla som är som stockholmarna, som tycker att det är "herligt veder", när det i sanningens namn är rena rama ruskvädret, där vadarstövlar, sydväst och vindrock hade varit alldeles nödvändigt, inkl. halkbroddar.
På väg ut från Livrustkammaren mötte vi människor, som såg ut som en blandning av uppblötta läskpapper och snödrivor. På klingande fjollträska sa de:
- Herligt veder, usch.
Visst. Självklart! What ever....
En vakt stod på post med ett leende på sina läppar. Jag tänkte att det är tur att hon inte får säga något till förbipasserande, men hade hon nu fått det hade hon nog sagt något i stil med:
- Herligt veder, leve Hans Majestet Konungen.
När vi hade segat oss fram till restaurangen "De svarta fåren" kände vi att här ville någon högre makt kalla på oss. Vi bestämde oss för att äta lunch där. Lunchen smakade lika "herligt" som vädret var och blev därför nästintill orörd. Kunde det nu bli så mycket värre? Jodå, det kunde det bli, tro mig! Men inne i restaurangen fanns det massor av levande ljus både på borden och runt om i den gemytliga lokalen. Vi var mao ganska rödrosiga om kinderna när vi tillslut insåg, att här kunde vi inte längre barrikadera oss, utan blev tvungna att sega oss vidare i det "herliga vedret". Trots den korta sträckan vi hade passerat och två nya klämkäcka, som stod på de smala kullerstenstrottoarerna och log förnöjt mot oss med orden:
- "Herligt veder" och vårt svar: "javisst är det!" insåg vi att ett Storkyrkobesök sannerligen inte skulle skada, därför att nu hade skorna börjat kippa betänkligt av snömodden, som gjort gränderna snorhala och blötsnön föll i tunga klasar, medan vinden fortsatte att piska på, att man knappt kunde se vart man satte fötterna.
Men även om man tänder ljus och ser högkyrklig ut, måste man tillslut ta tjuren i hornen och ge sig ut.
Precis när vi stuckit ut våra huvuden ur Storkyrkans sidodörr, stack en dam ut huvudet ur Storkyrkans försäljningsbod med orden:
- Herligt veder vi har idag.
Nu kände jag att det var på sin plats, att jag svarade något fylligare på all denna vänlighet och det fick bli det som låg närmast till hands:
- När ni nu bjuder på så härligt väder för oss tillresta, borde ni kanske hålla med badlakan också.
Damen tyckte nog att tipset var bra, därför att hon skrattade hjärtligt till svar.
När vi passerade Vasabron efter att ha blivit snuvad på en taxi mitt framför näsan, av något som såg ut att vara två snötäckta Östermalmsdamer, kände jag hur tunga byxbenen hade blivit av all piskande blöta, som inte skyddades av kappan. Halsduken hängde som en droppande trasa. Kappan hade nu börjat kännas blytung och jag kände att nu var det nog bara en tidsfråga innan vätan skulle kännas på insidan också. Skorna kändes som en lappländsk surmyr. Ibland inser jag dock att jag får glädjas åt de små glädjeämnena. Jag tackade sålunda min lyckliga stjärna över att jag hade haft sinnesnärvaro, att ta på mig ett par riktiga ullsockor innan jag åkte hemifrån. Det känns inte lika kallt och blött i riktiga ullsockor även om skorna förvandlats till en springflod.
Men vem vet. De här fjollträskborna de kanske rent av är en annan och speciell kategori, som spelar i en annan division och kan det nu vara en ren tillfällighet, att moderaternas nya gruppledare i riksdagen, Anna Kindberg Batra, slänger ur sig dylika uttalanden, som numera blivit en smått klassiker bland korkat:
"Stockholmare är smartare än lantisar".
Allt tyder på att det faktiskt är så: Ingen moderat minister bor norr om Täby. 10 av moderateranas 13 statsråd bor i Stockholm. Alla FP ministrar bor i Stockholm. Inget statsråd bor i Väst-Sverige. Göteborg landets andra stad, saknar representation i regeringen liksom en hel inkomstbringande landsända. Eller är det nu så att det har en annan förklaring?
Idag kunde man börja ana sig till att Kung Bore i avsaknad av den egne monarken, bjudit rikligt av "herligt veder". Även lite till det mindre vetande Göteborg och så här såg det ut genom tågfönstret när vi passerade Katrineholm.
hittade den genialiska filmen på YouTube- Iron Man II
Jag måste passa på att nämna att det var en sällsam upplevelse att åka morgontåget 05.54 till Stockholm. Jag har nog aldrig varit på en så tyst tågresa i hela mitt liv. Det susade svagt från tåget (X2000) och i övrigt var det knäpptyst i hela den fullsatta vagnen!
De flesta sov, eller halvsov, några var vakna och knappade PC, men var ändå helt tysta. Snett framför mig satt en i 40 års ålder. Han satt och såg på en film på PC:n med hörlurarna på, tack och lov. Filmen verkade inte vara något större kulturepos. Någon blev en inpaketerad robot efter att ha mött en annan, som redan hade blivit en inpaketerad robot. Den sistnämnde hade en piska som gjorde att racerbilar klövs mitt itu av ström, eller något annat mysko obegripligt som piskan bestod av. 40-årsmannen satt och alternerade mellan denna film och sin jobbmailbox. Nu skall jag inte berätta vilket företag han jobbade hos, eller vart mailen kom ifrån, men inte känns det helt förtroendeingivande, när någon ser på "högkultur" för fjortisar och samtidigt har tagit på sig den "stora kostymen".
I Stockholm skulle det också ha snöat enligt samma väderguru. Det stämde inte heller. Däremot duggade det när vi kom upp från tunnelbanestationen vid Tekniska Högskolan och vinden hade tilltagit. På väg mot Odengatan började det blåsa upp rejält och det fick regnet som tilltagit att kännas nog så påstridigt. Vi stötte på en herre som log mot oss och sa:
- Herligt veder.
Vi är nu en gång så att vi inte heller vill vara ovänliga, så vi nickade instämmande och förstod att han nog menade, att det var "härligt väder".
Vårt ärende på Odengatan tog ca 1 timma och när vi kom ut möttes vi av en riktig väderhemsökelse! Vinden piskade på och med i släptåg hade vinden tagit med sig hällregnet och kombinationen fick paraplyn att vända sig ut och in på "två röda". Vi mötte ånyo en stockholmare på väg ner mot T-banan, som sa:
- Herligt veder.
Vi nickade instämmande och bestämde oss för att ta tunnelbanan ända ner till Gamla stan, eftersom vi tyckte att det var allt annat än "härligt väder". Östermalmsturen fick alltså anstå. När vi rundade Kornhamnstorg, såg vi ut som två dränkta kattor och i jämnhöjd med Stallbacken bestämdes helt plötsligt, att det var helt nödvändigt att vi skulle leka turister. Vi studsade in på Livrustkammaren, där vi möttes av en dam i kassan som sa:
- Herligt veder, så fort hon fått syn på oss droppande människor.
Vi instämde medan jag tänkte, att det var då fasligt vad stockholmarna blivit på glatt humör av rejält ruskväder. Ett helt nytt fenomen, som jag inte har stött på tidigare. Borde man därför inte se till att de alltid fick sin beskärda del av ruskväder, så kunde de alltid vara på gott humör istället för knuffigt stressade och griniga. Det här är nog enda staden som jag kan påminna mig där man springer uppför och nerför rulltrapporna och gillar att knuffas och fräsa åt alla som inte gör detsamma. Varför inte lika gärna åka på ledstången nedåt, det måste gå ännu fortare, vet jag att jag tänkt vid alla mina tidigare besök.
Kungen verkade inte vara hemma trots att han nu helt plötsligt fått så fint besök. Men å andra sidan hade vi inte förvarnat vår ankomst till den kungliga hufvudstaden, eftersom vi nu själva blivit så överrumplade av det hastigt påkomna besöket. Hade nu Kungen bara känt till att det kunde bli så, hade han säkert ställt in sin Kinaresa.
Kungen hade dock fina pappershanddukar, som det gick att torka håret hjälpligt med. Men jag vill påpeka för Kungen, att han borde införskaffa lite hårtorkar inne på dammuggen, om han inte kan hålla med bättre traska-runt-väder än så här för tillresta. Det är inte alla som är som stockholmarna, som tycker att det är "herligt veder", när det i sanningens namn är rena rama ruskvädret, där vadarstövlar, sydväst och vindrock hade varit alldeles nödvändigt, inkl. halkbroddar.
På väg ut från Livrustkammaren mötte vi människor, som såg ut som en blandning av uppblötta läskpapper och snödrivor. På klingande fjollträska sa de:
- Herligt veder, usch.
Visst. Självklart! What ever....
En vakt stod på post med ett leende på sina läppar. Jag tänkte att det är tur att hon inte får säga något till förbipasserande, men hade hon nu fått det hade hon nog sagt något i stil med:
- Herligt veder, leve Hans Majestet Konungen.
När vi hade segat oss fram till restaurangen "De svarta fåren" kände vi att här ville någon högre makt kalla på oss. Vi bestämde oss för att äta lunch där. Lunchen smakade lika "herligt" som vädret var och blev därför nästintill orörd. Kunde det nu bli så mycket värre? Jodå, det kunde det bli, tro mig! Men inne i restaurangen fanns det massor av levande ljus både på borden och runt om i den gemytliga lokalen. Vi var mao ganska rödrosiga om kinderna när vi tillslut insåg, att här kunde vi inte längre barrikadera oss, utan blev tvungna att sega oss vidare i det "herliga vedret". Trots den korta sträckan vi hade passerat och två nya klämkäcka, som stod på de smala kullerstenstrottoarerna och log förnöjt mot oss med orden:
- "Herligt veder" och vårt svar: "javisst är det!" insåg vi att ett Storkyrkobesök sannerligen inte skulle skada, därför att nu hade skorna börjat kippa betänkligt av snömodden, som gjort gränderna snorhala och blötsnön föll i tunga klasar, medan vinden fortsatte att piska på, att man knappt kunde se vart man satte fötterna.
Men även om man tänder ljus och ser högkyrklig ut, måste man tillslut ta tjuren i hornen och ge sig ut.
Precis när vi stuckit ut våra huvuden ur Storkyrkans sidodörr, stack en dam ut huvudet ur Storkyrkans försäljningsbod med orden:
- Herligt veder vi har idag.
Nu kände jag att det var på sin plats, att jag svarade något fylligare på all denna vänlighet och det fick bli det som låg närmast till hands:
- När ni nu bjuder på så härligt väder för oss tillresta, borde ni kanske hålla med badlakan också.
Damen tyckte nog att tipset var bra, därför att hon skrattade hjärtligt till svar.
När vi passerade Vasabron efter att ha blivit snuvad på en taxi mitt framför näsan, av något som såg ut att vara två snötäckta Östermalmsdamer, kände jag hur tunga byxbenen hade blivit av all piskande blöta, som inte skyddades av kappan. Halsduken hängde som en droppande trasa. Kappan hade nu börjat kännas blytung och jag kände att nu var det nog bara en tidsfråga innan vätan skulle kännas på insidan också. Skorna kändes som en lappländsk surmyr. Ibland inser jag dock att jag får glädjas åt de små glädjeämnena. Jag tackade sålunda min lyckliga stjärna över att jag hade haft sinnesnärvaro, att ta på mig ett par riktiga ullsockor innan jag åkte hemifrån. Det känns inte lika kallt och blött i riktiga ullsockor även om skorna förvandlats till en springflod.
Men vem vet. De här fjollträskborna de kanske rent av är en annan och speciell kategori, som spelar i en annan division och kan det nu vara en ren tillfällighet, att moderaternas nya gruppledare i riksdagen, Anna Kindberg Batra, slänger ur sig dylika uttalanden, som numera blivit en smått klassiker bland korkat:
"Stockholmare är smartare än lantisar".
Allt tyder på att det faktiskt är så: Ingen moderat minister bor norr om Täby. 10 av moderateranas 13 statsråd bor i Stockholm. Alla FP ministrar bor i Stockholm. Inget statsråd bor i Väst-Sverige. Göteborg landets andra stad, saknar representation i regeringen liksom en hel inkomstbringande landsända. Eller är det nu så att det har en annan förklaring?
Idag kunde man börja ana sig till att Kung Bore i avsaknad av den egne monarken, bjudit rikligt av "herligt veder". Även lite till det mindre vetande Göteborg och så här såg det ut genom tågfönstret när vi passerade Katrineholm.
hittade den genialiska filmen på YouTube- Iron Man II
