Google+ Followers

måndag 1 november 2010

Tick tack. Tick tack...

- den 1 november 2010, kl 23:27

förstora
Så här i tider när vi håller på att ställa om klockan hit och dit.

Är det bara mig det har slagit, att det måste verkligen ha gått många timmar på dygnet, på den tiden som gamla testamentet påstås handla om. Därför att läser man Bibeln blev de första människorna många hundra år. Var det inte någon av dem som blev nästan tusen år gammal? Jag vet i alla fall att jag som barn tog tidräkningen i Bibeln, som ett försök till att narras rejält, helt enkelt ett practical joke.

Det har på senare tid slagit mig att Bibeln hade en betydligt djupare mening. Den gav oss skolbarn betydligt djupare insikter om etik och moral. Något som är totalt bortsopat i undervisningen. Inget nytt har tillförts på den fronten, etik och moral. Kanske är det dags att tillföra det ämnet på schemat. Jag är dock helt säker på att det inte skall göras i någon form av religion. Även om en del av 10 Guds bud onekligen inte var något annat än goda levnadsregler.

Å andra sidan. Jag såg en kvinna i min egen ålder på Hagabadet imorse, när jag och Herr H käkade frukost där. Hon ställde upp en plastkasse på bordet där hon satt. Under tiden som hon åt, stoppade hon ner mat i kassen! Inte blev det så mycket bättre när vi var på väg över Grönsakstorget och en "fin" herre med "dramaten" och dyr duffel, stod och pillade bland clementinerna och rätt var det var stoppade han på sig en och gick vidare, som om inget i världen hade utspelat sig. En del dagar är jag rätt övertygad om att folk har blivit totalt sjövilda. Det verkar inte finnas några spärrar alls längre.

Men skall man saluföra någon Gud, tror jag nog man skall vara så ärlig att man tänker högt: även Gud hade högst mänskliga drag. Jag har haft den diskussion åtskilliga gånger med troende, häromsistens med en amerikanska, som blev skogstokig när hon insåg, att jag var en andlig person dock helt utan religion. Det är många krig som förts i Guds namn.

Ärligt och uppriktigt tror jag, att den påstådda Guden skulle ha vilat sig på sjätte dagen. Han uppvisade i alla fall tydliga tecken på att vara totalt utbränd den sjätte dagen. Resultatet av hans skapelse den sjätte dagen är det väl ingen som ändå kan klappa i händerna åt. Mannen fick han t.o.m. skapa en prototyp av, för att det skulle bli någorlunda acceptabelt. Vid det tredje försöket skapade han kvinnan. Det blev väl inte heller det ultimata. Det finns många ur den kategorin också, som borde skrotas som prototyp.

Men bibeln är ju inte det enda som det finns troende till. Zarathustra t.ex. talade om något som jag tycker mig känna igen rätt väl. Apokalyps. En gigantisk strid, mellan den gode Ahura Mazda och den onde Ahriman.

Enligt de här anhängarna var det en strid som varar i tolvtusen år uppdelade på fyra stycken tretusenårsperioder. Före och efter de tolvtusen åren är tiden oändlig. Alla människor skulle tvingas att gå över Räkenskapens bro. De människor som stått på ondskans sida skulle falla eller knuffas ned i Helvetet. För de goda människorna skulle bron vara bred och trygg, så att de skulle kunna ta sig över till Paradiset.

Det sistnämnda låter ju trevligt värre. Men handen på hjärtat, hur många är det som verkligen skulle komma dit. Jag tror att det endast är spädbarn, som skulle ha en chans att komma dit och faktiskt en grupp till som människor ofta inte räknar, ser över huvudet på. De som räknas till "children of a lesser god".

Vi tror ibland att vi är goda, genom att vi tiger, inte tar ställning, inte bryr oss i/om, inte lägger oss i. Men det vi oftast i dylika sammanhang gör: är att vi istället bidrar till världens ondska.

Lite läskig tanke, eller hur. Allt är inte så enkelt som det vid en första anblick kan te sig.

Men det här med tid är lite knepigt. Det blir lite svårgreppat när man tänker på både den julianska kalendern och Metons cykel. För att inte tala om Einsteins teori och de nya "funderarna" om begreppet tid. Jag tror egentligen inte att det existerar någon exakt tid.

Själv kan jag tycka att tiden fram tills nu i mitt liv, varit många liv. Men nu tycker jag att tiden hela tiden bara är två ögonblinkningar bort. Tiden verkar rusa fram och jag hinner inte med. Det är måndag och innan jag vet ordet av är det måndag igen.

Hur fasen går det till?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar