Så fort jag öppnar min mailbox möts jag av dylika och djupt kränkande mail som t.ex. " "Såhär får du stenhård erektion och större kuk"

Från: Viagris [mailto:JDEYDURWPFAI@snop.mydns.tw]
Skickat: den 25 juni 2019 17:41
Till: här stod min mailadress
Ämne: Såhär får du stenhård erektion och större kuk

v+ږ('ǧꚆ[1]mݥ8懠 ­~ (٬r­ڦ𭪿app/redirection/wrap.php?track=A1XC37860XR42XM0XS1634XV96585XN12XO48XW22XP35XL436XU15129XT1Xh~⟸xjnnj

***************

Jag kan inte förstå hur jag som kvinna och dessutom som privatperson skall behöva stå ut med att hemsökas av dylika fruktansvärda mail.

Det är rena rama förföljelsen som pågår i min mailbox!

Som privatperson är man fullständigt i händerna på vilka galningar som helst.

Var finns det där vackra och löftesrika EU som skulle skydda oss mot dylik kriminalitet?

Landssorg i Sverige som inte fick OS 2026.

När jag läser var Sverige hade tänkt ha sina "vintersportgrenar" och under vilken tid på året, så kliar jag mig i huvudet.

Längskidor i Stockholm i mitten av februar?!

Är det överhuvudtaget en rimlig tanke med längdskidor i Stockholm, fem mil och Paralympics längdskidor i mars?

Åre är dock en helt annan sak, men Stockholm?

Hur snörikt är det i Stockholm i mitten på februari/mars, för det var väl inte vattenskidor de skulle åka...

Men även om jag nu kan tycka att det är helt riktigt att Italien/Cortina drog vinstlotten, undrar jag ändå om det inte trots allt har dragit en nitlott. Ett land som tar emot EU-lån för att klara krisnade ekonomi som tar hand om OS som kostar miljarder.

Det här med OS det har blivit väldigt förfelat på alla tänkbara sätt. 

Jag tänker på den våldsamma OS-by som byggdes upp när jag var på runtresa på motorcykel i Europa 1970 och såg vilket enormt bygge som de höll på med i München inför OS 1972. Redan då var detta med OS urspårat.

För att inte tala om den massaker som ägde rum under OS då när det väl kom till stånd 1972.https://varldenshistoria.se/kriminalitet/terrorism/munchenmassakern-gjorde-os-till-en-mardrom

Sport är inte längre sport det har blivit något annat, som också innebär dyra kostnader: säkerheten.

Man kan undra en bra stund med tanke på att inga länder är egentligen rika, hur man hanterar dessa enorma anläggningar som byggts upp till OS. Det är en sorlig läsning helt enkelt:https://www.listor.se/sport-fritid/25-bilder-som-avslojar-os-byarnas-forfall/

Svenska staten är som vanligt en rövarhistoria i sig!

År 2004 hittade en familj i Kristianstad 21 stora kopparplåtmynt från Karl XII:s tid på sin tomt under ett husbygge. I tolv år hade de mynten hemma i en kartong innan de bestämde sig för att få dem värderade i SVT:s Antikrundan. 

2017 värderade Antikrundans experter 1700-talsmynten till 400 000 kronor. Men samtidigt så fick upphittarna veta att skatten räknades som ett fornfynd (mynten var tillverkade av metall och gjorda före 1850). Enligt regelverket skulle de därför lämnas in till länsstyrelsen.

Riksantikvarieämbetets experter och handläggare de kom däremot fram till en helt annan summa, efter en långdragen handläggningstid som det nu alltid är när svenska staten är inblandad i något.

”Sådana föremål tillhör kulturarvet och ska inte bedömas som varor på en öppen marknad” ansåg Anna Östling, arkeolog och handläggare på myndigheten. Sålunda föga att sätta sin tillit till, eftersom hon ansåg att dylika föremål inte skulle tas upp i ett program som Antikrundan. HÄPP!

Varför inte det tänker vän av ordning?

Mynten från 1700-talet är cirka tolv gånger tolv centimeter och tillverkade av kopparplåt.

© Länsstyrelsen Skåne (CCBY)

Men i samma andetag vet jag ju redan svaret på min enfaldiga tanke = Den svenska staten är i vanlig ordning ”storebror” och den som skall få rätt mot denna diktatur göre sig icke besvär oavsett vad saken gäller!

Vad var då motargumenten till den löjligt lilla ersättningen i förhållande till fyndets värde.

Sitter du?

Jo, fornfyndet bedöms som slitna och kraftigt korroderade. Kostnaden för att konservera dem uppskattas till 70 000 kronor, något som påverkat värderingen.

Jaha, tänker då vän av ordning, då återstår ju fortfarande en hel del pengar innan man nått värdet av fornfyndet.

Så följer en mening som får mig att le: ”Inlösen kan bli aktuellt om man hittar en sak på en plats där vi inte tidigare har information att det finns en fornlämning, uppger samma Anna Östling. Det upphittade värderas av en expert och kan sedan köpas in av staten”.

Ler gör jag men fortfarande med skrämselhickan hängande och dinglande. Jag minns så väl den där sommaren när Herr H gjorde ett synnerligen ovanligt fornfynd, men alla som han förevisade fyndet för var fullständigt nollade i sina anleten. Han upplevdes mer som en av alla dessa envetna flugor som har en tendens att hänga och dingla kring ansiktet och surra hela tiden.

Upprinnelsen till det hela var att vi hade köpt ett par säckar barkmull, eller möjligen kan fornfyndet ha kommit i en påse jord av modell större.

I vart fall så surrade Herr H en hel sommar om fyndet. Han visade det till alla som överhuvudtaget kom i närheten av vår tomtgräns. Jag hörde funderingen till leda och undrade när han skulle sluta upp med att gå omkring och klämma och vrida och vända på det märkliga föremålet och kräva svar av mig, som om jag hade varit ett Orakel.

Det var vilda gissningar som kom farande genom luften, det var alltifrån en benbit från något väldigt odefinierbart djur, till haschpipa! Det sistnämnda fick i alla fall mig att reagera och säga till tipslämnaren: OCH hur vet du hur en haschpipa ser ut?

Naturligtvis kom inget svar på den frågeställningen.

Men så åkte vi en sommar upp till Åre och trillade runt i dess omnejd, bl.a. så hamnade vi på ett museum vid norska gränsen där det låg något väldigt välbekant i en monter: Den enda bevarade kritpipan som upphittats i Sverige stod det på skylten till Glasmontern. Herr H, dottern och jag stod som förstenade vid montern och viskade till varandra.

- Det är ju inte sant, viskade jag till Herr H och dottern, det är den andra bevarade kritpipan som upphittats i Sverige, som ligger i den glasmontern.

Gissa om det var ett frenetiskt letande i carporten där Herr H hade fornfyndet placerat som han aldrig slutade att fundera över vad det kunde vara.

Om vi hittade igen kritpipan?

NOPP!

Ännu har detta inte skett trots alla dessa år som hunnit gå, så det är nog hög risk att den slutade i Hultets sopåtervinning.

Men jag kan ändå inte sluta att undra hur bedömningen hade blivit. Hur bedömer man ett fornfynd som hittats i en inköpt påse jord, eller barkmull?

Undrar du nu hur du skall göra när du förhoppningsvis hittat ett fornfynd? Gör inte som vi dumskallar gjorde, utan här är det rätta vägen att gå:

https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/fornfynd-inlosensersattning-och-hittelon/vad-ar-ett-fornfynd/

"IS-dotterns barn fortfarande fast i fånglägret", står det i rubriken - NU börjar jag bli både trött och less att behöva läsa dylika snyftreportage om terrorister.

Det hela börjar i Göteborgs-Posten med en grundläggande historik om vem "Emma" (fingerat namn) är och hennes bakgrund. Eftersom facit redan finns behöver man inte vara atomklyvare för att förstå att det handlar om fanatisk hjärntvätt och inget annat.

Det finns inget normalt i att ansluta sig till en terrorverksamhet vars enda syfte är att ta död på alla "otrogna hundar", allra helst på ett så grymt och avskyvärt sätt som bara är möjligt. Det finns inget humant eller normalt i deras sätt att leva.

https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/del-1-dottern-som-blev-is-hustru-1.15030102

Idag serveras jag åter fortsättningen av snyfthistorien i Göteborgs-Posten under rubriken "IS-dotterns barn fortfarande fast i fånglägret". 

Den artikeln går ej att återfinna på Göteborgs-Postens webbtidning - utan här får istället en annan länk bifogas:
https://www.pressreader.com/

Min frukost hinner kallna medan jag läser och när jag är klar är jag så upprörd att jag bara dukar undan den orörda frukosten.

Pappan till s.k. "Emma" beklagar sig över att de ringer till UD i stort sett varje dag, utan att de får något svar. Ibland så får det mig att undra hur det står till egentligen hos de här föräldrarna som lever i en förnekelse, att de överhuvudtaget har kunnat bli så patetiska.

En dotter som gift sig med inte mindre än tre IS-makar, som nu enligt uppgift är döda. Dottern har anslutit sig till IS redan 2013, dvs. lämnade Sverige för 6 år sedan. Jag vill verkligen inte att en sådan person skall beredas tillfälle att få återkomma tillbaka till Sverige!

Precis som alla andra som rest och anslutit sig till IS har de gjort sina val. De har valt bort Sverige.

Vi har i Sverige nog med problem med de som redan huserar runt i Sverige och med en Regeringen/Regeringar inkl. naiva politiker, som inte insett vad det är som håller på att ta form i det här landet.

De inser inte det trots att hela det svenska samhället har spruckit mitt itu på alla tänkbara sätt, förstår ändå inte sådana enkla saker som "orsak och verkan". Dagligen hör vi talas om hur den kriminella och terrorvärlden har tagit över, hur stor del av svenska befolkningen har blivit akterseglade.

Politiker och naiva människor fortsätter att tro att det bara är i den kriminella världen som detta pågår, att det inte drabbar någon "oskyldig" i det här landet. Så är det naturligtvis inte, det drabbar och kommer att drabba allt fler, det är oerhört dyr apparat att bara "mota Olle i grinden", dvs. man lägger enorma summor på något som inte bör ges någon näring överhuvudtaget, utan utrotas i grunden.

De här naiva människorna vare sig de är politiker eller bara allmänhet, de har lyckats förvandla ett blomstrande land till aska! Man skall vara tämligen inkompetent om man lyckas förstöra ett helt land på sådant sätt som skett i Sverige.

Klockan börjar närma sig fem i tolv och det är bara försynen hittills, som gjort att det ännu inte skett något större terrorbrott, eftersom även svensk domstol är fruktansvärt naiva. I Sverige av idag kan man skaffa sig enorma mängder med sådant som går att efterlikna det som Anders Behring Breivik iscensatte och ändå anser svensk domstol att det inte går att döma till brott! - Jag slår mig för pannan...

Om IS-dottern är det 2 steg fram och 15 ologiska rader bakåt i reportaget! Pappan till den här IS-dottern "Emma" verkar sakna alla former av logik. Han talar om att dottern inte är villig att lämna ifrån sig barnen för att få hem dem till Sverige. Han säger att "ingen mamma vill ju lämna bort sina barn utan att veta var de hamnar". - Om den pappan ännu inte har förstått det hela så räknar dottern inte sina egna föräldrarna som ett alternativ till att lämna ifrån sig sina små barn för att dessa skall överleva. Hon ser hellre att de dör i lägret där IS-kvinnorna i al-Hol har en egen moralpolis, som med hot och våld försöker upprätthålla terrorsektens ideologi i lägret. Mao är "Emma" fanatisk intill sista andetaget! Mer olämplig förälder får man faktiskt leta efter.

Europol oroas av att terrorrörelsen IS i allt högre grad söker unga kvinnliga rekryter. Naturligtvis har IS, ett gäng alfahannar, redan från första början insett hur deras skräckvälde skall kunna leva vidare. Sätta barn till världen utan kvinnor och få imperiet att växa det har de förstått redan i ett inledande skeende inte är någon lösning på ett framtida världsimperium. 

Beklagansvärt är dock att Göteborgs-Posten och annan svensk ledande media ger IS obehindrat med PR, när de fortsätter sin s.k. rapportering. - Stryp all rapportering så finns det ingen näring att hämta till denna terrorgrupp. Folk har en tendens att hänge sig åt snyftreportage istället för att inse vad det här handlar om. Så enkelt är det bara.

Göteborgs-Posten borde därför omedelbart hämta hem sin utsända fotograf Stefan Berg och reporter Hampus Dorian, därför att i Sverige finns det massor av sådant som verkligen borde sättas fokus på, men där det råder fullständig tystnad.

Jag ifrågasätter verkligen om sälja lösnummer skall gå före att se till att det här landet skall ha en enda chans till fortsätt överlevnad.

Men det var då ett väldigt tjat om det som de historielösa politikerna valt att döpa om till Nationaldagen och hjärntrusten bara hakar på!

Det ena stolleprovet efter det andra håller nu på att söka reda på VAD som kan tänkas vara den "RIKTIGA" nationaldagen.

Jag är uppväxt med att fira Svenska Flaggans Dag och därför låter jag mig inte hjärntvättas.

Läste t.o.m. i Göteborgs-Posten där bara avarter till inlägg tas in, ju mer intelligensbefriat desto bättre. Där var det en som hade undertecknat med att han var historielärare, som skulle visa upp det mest skrattretande stolleprovet i den genren. - Gud bevare oss från dylika lärare! - Han hade radat upp en massa historisk goja utan att tänka på att, dagen faktiskt hetat SVENSKA FLAGGANS DAG och inte alls varit någon NATIONALDAG, som nu skvätträdda politiker gjort om den till i allt mer förfinad variant, numera så förfinad att den t.o.m. att den blivit röd dag!
Tro ja´ det, hur skall de annars kunna dela ut sina svenska medborgarskap och visa upp hur präktiga de är i sina förljugna världar?

Jag för min del tycker att de därför lika gärna kunde döpa om 6 juni till NYA SVENSKA MEDBORGARSKAPSDAGEN, därför att det är ju det som det hela numera handlar om, en politisk präktighetsdag vars baksida man gör säkrast i att överhuvudtaget inte skrapa det minsta lilla på. Då dyker det genast upp en helt del otrevligheter och såna´ är ju vi svenskar inte! - Besökt det judiska museet i Gamla stan i Stockholm, som invigdes 6 juni passande nog. ;) Där kan man finna gott om exempel på svensk skenhelig- och förljugenhet.

Så kunde de ju införa en nationaldag på "Alla Helgons Dag", då kunde ju alla politiska och förljugna helgonmänniskor få breda ut sig i sina förljugna och tillrättalagda världar. Ty rasister har vi ju aldrig varit i det här landet, OH NEJ, Gud förbjude, eller det kanske är Allah förbjude det numera borde heta.

Alla Helgons Dag, Festum omnium sanctorum, alt. Dominica in natiali sanctorum är en kristen högtid som firas till martyrers och helgons ära. Men det numera politiskt styrda och hjärntvättade folket kan inte ens längre hålla isär på Alla Helgons Dag, eller Alla själars Dag, vilket är två vitt skilda saker. Å andra sidan kan ju inte heller initiativtagarna (politikerna) skilja på äpplen och päron längre, så varför ha större krav på den hjärntvättades skara.

Det är märkligt det här, så fort politikerna blandar sig i något så går det åt skogen rejält!

I onsdags tog jag på mig vårjackan drog på mig mina vårdojor och öppnade ytterdörren, tog ett steg ut....

men det var som att "gå in i kaklet" som de här stolpskotten säger som är helt världsfrånvarande. Inga kalla vindar längre bara kompakt och fruktansvärd värme slog emot mig. 

Det var bara att kliva in igen och byta både skor och kläder.


Dessutom insåg jag när jag väl parkerat bilen och tittade på pappret att jag var en hel vecka för tidigt! Det var först nästa onsdag! - Jag satt och stirrade ett bra tag på bilens instrumentpanel där dagens datum stod och på lappen i min hand. HUR i hela fridens dar kunde jag ha tagit fel på en helt vecka?

Helt uppenbart blir man seg i huvudet av att ligga för ankar så länge och bara försöka ta sig upp och framåt här i livet. Dagarna liksom flyter ihop.

Jag inser att jag har blivit något avvänd från omvärlden med att ligga och kuckelura inomhus och invänta att hälsan och blodvärdet repar sig, ty sjukvården den kan jag ju se mig i stjärnorna efter. Det här får jag lov att klara själv eller gå under, den insikten fick jag redan när jag vaknade upp från narkosen och lyssnade på läkaren som Sahlgrenska hade skickat mig vidare till, därför att de själva inte längre bedriver någon operationsavdelning. Men efter att jag hade vaknat ur narkosen så hade den remitterade läkaren gjort sitt och skulle bara skriva ett svar, trots att jag fortfarande stod på ruta 1. Inget mer.

Det var ett eldprov att ta sig dit och hem igen men: Tack och hej! Leverpastej! 

Idag på nationaldagen insåg jag redan på morgonen, att det här inte skulle bli någon rolig dag. Öppet fönster i sovrummet så gardinen fladdrat mest på utsidan av fönstret, fönstret öppet i badrummet och balkongdörren i vardagsrummet på vid galen och ändå stod luften helt stilla i huset.

+ 31 plusgrader ute i skuggan det är i det mesta laget för mig, för att inte säga rent vidrigt!

Jag inser att mitt liv som ett levande paket Frionor under 40 år i Malmberget har lärt mig, att föredra betydligt längre temperaturer. Sommar i norr före Tjernobyl var det max 17 grader, mestadels 14 grader och i undantagsfall kunde temperaturen gå upp till 22-23 grader.

Jag hade en god vän en gång i livet, som hade en teori om varför jag såg så ungdomlig ut, att jag vid fyllda 34 år var tvungen att visa leg på systembolaget! Han påstod att det var ju inte så märkligt, jag hade väl varit infryst så länge i permafrosten i Malmberget, så därför hade jag behållit ungdomens fräschör.

Vadå permafrost, protesterade jag.
Men han hade ett rappt svar som fick mig att tystna: om man bor långt ovanför odlingsgränsen så är det på ett permafrostliknande ställe man bor i, BASTA!

När jag tänker på det så inser jag att det kanske ligger någon sanning i det, därför att sedan jag 1991 blev mer eller mindre tvångsförflyttade till Göteborg så har det gått skarpt utför med utseendet! Resultatet idag är en tämligen bedagad kärring! Eller så beror det på vad livet hade i beredskap åt mig, eller rättare sagt avarterna omkring mig som hade annat i beredskap åt mig, det kan jag tänka mig att man inte blir precis någon prima ballerina av att tampas med.

Hur det nu än är med den saken så undrar jag allt oftare i vart fall över den där underliga kärringen som stirrar på mig i badrumsspegeln, när jag står där och borstar tänderna. Jag får för mig att undra om den kärringen inte har något bättre för sig än att stå och glo på mig! Jag vill vara ensam i badrummet oavsett anledningen jag är där.

Men nu skall jag bli helt ärlig, jag ger blanka i om jag blivit en gammal kärring. Hellre det än alternativet! Dessutom har jag aldrig varit speciellt brydd i mitt utseende så varför börja tjafsa nu? Är det inte lite sent påtänkt för dylika tankar i så fall?

Det enda som oroar mig egentligen är att mitt långa hår ligger i stora testar precis överallt och som min husläkare påstår, att det hänger ihop med mitt vansinnigt långa blodvärde. Det blöder någonstans i kroppen ännu...

Jag har allvarligt övervägt att be kvällsbön, men vem skulle jag be till? Mamma - kan hon höra mig när hon är död sedan 1968? Gud? Allah? Putin? Donald Trump? - Stefan Löfvén torde ju vara tämligen bortkastat att be till om att det skall finnas en sjukvård i Sverige värd namnet, finns inget annat så varför då sjukvård.


Jag får glädja mig åt att jag har en rekorderlig husläkare på Axess Vårdcentral.
Men inte ens hon kan trolla med vare sig utebliven sjukhusvård eller olidlig värme. 

Man kan verkligen undra hur det kommer sig att kvinnors sport och kvinnor inte riktigt räknas.

Det som är mest anmärkningsvärt att det fortfarande inte år 2019 gör det, utan damerna tillhör fortfarande någon form av underlig strykklass, som inte riktigt räknas trots att vetenskapen och kunskapen säger, att just flickor har betydligt bättre skolresultat. Men kan också hävda sig på alla andra möjliga tänkbara sätt.

Det är till att fortfarande finnas i motvind på alla tänkbara sätt. Idag läste jag en glutt ur Populär Historia:https://popularhistoria.se/vardagsliv/sport/damfotbollens-historia?c_rid=63zc07w3019UHPm6aDg1109272832%7C77397311&utm_medium=email&utm_campaign=nb_phi_se_son_uge22_2019-(747588)&utm_content=&utm_source=popularhistoria.se&email=E96FE7963C7487750465C2D28041FAE597CB2F730052A35B547BFD41EB10D2B5&utm_term=sport

Själv har jag försökt att ingjuta det i min dotters liv precis som min pappa gjorde det med mig. Han sa alltid att jag kunde bli precis vad som helst, dock inte pappa. Men han hade fel på den punkten. Numera kan man det också!
Jag har därför i mina bonusbarnbarns fotoböcker satt in foton på deras pappas farmor, som hela sitt liv ägnade sig åt sport i olika former: fotboll, boule och även schack. Naturligtvis gjorde hon det i skuggan av sina brottande bröder, där bl.a. en världsmästare i brottning ingick.

"Biggans" fotbollslag" på 40-talet.

En något senare variant - men fortfarande ett fotbollslag.

Även om det nu var en helt annat gebit som hon nog var känd för:

Känd som Höganäs Dior

men som hade börjat med en egen sybehörsaffär på Kvilletorget i Göteborg.

Numera finns stor del av hennes syateljé inkvarterat hos oss och kanske var det inte helt fel med det som skedde natten till hennes begravning. Då hon plötsligt stod vid min säng och försökte säga mig något som jag inte förstod. Jag såg bara att hon visade mig en skylt från en utställning där det stod "Sömmerskans son".

Det är många år sedan det hände och jag grubblar fortfarande, men förstår nu att det kanske kommer att bli så trots allt.