söndag 16 juni 2019

Svenska staten är som vanligt en rövarhistoria i sig!

År 2004 hittade en familj i Kristianstad 21 stora kopparplåtmynt från Karl XII:s tid på sin tomt under ett husbygge. I tolv år hade de mynten hemma i en kartong innan de bestämde sig för att få dem värderade i SVT:s Antikrundan. 
2017 värderade Antikrundans experter 1700-talsmynten till 400 000 kronor. Men samtidigt så fick upphittarna veta att skatten räknades som ett fornfynd (mynten var tillverkade av metall och gjorda före 1850). Enligt regelverket skulle de därför lämnas in till länsstyrelsen.

Riksantikvarieämbetets experter och handläggare de kom däremot fram till en helt annan summa, efter en långdragen handläggningstid som det nu alltid är när svenska staten är inblandad i något.

Sådana föremål tillhör kulturarvet och ska inte bedömas som varor på en öppen marknad” ansåg Anna Östling, arkeolog och handläggare på myndigheten. Sålunda föga att sätta sin tillit till, eftersom hon ansåg att dylika föremål inte skulle tas upp i ett program som Antikrundan. HÄPP!

Varför inte det tänker vän av ordning?
Mynten från 1700-talet är cirka tolv gånger tolv centimeter och tillverkade av kopparplåt.
© Länsstyrelsen Skåne (CCBY)
Men i samma andetag vet jag ju redan svaret på min enfaldiga tanke = Den svenska staten är i vanlig ordning ”storebror” och den som skall få rätt mot denna diktatur göre sig icke besvär oavsett vad saken gäller!

Vad var då motargumenten till den löjligt lilla ersättningen i förhållande till fyndets värde.

Sitter du?

Jo, fornfyndet bedöms som slitna och kraftigt korroderade. Kostnaden för att konservera dem uppskattas till 70 000 kronor, något som påverkat värderingen.

Jaha, tänker då vän av ordning, då återstår ju fortfarande en hel del pengar innan man nått värdet av fornfyndet.

Så följer en mening som får mig att le: ”Inlösen kan bli aktuellt om man hittar en sak på en plats där vi inte tidigare har information att det finns en fornlämning, uppger samma Anna Östling. Det upphittade värderas av en expert och kan sedan köpas in av staten”.

Ler gör jag men fortfarande med skrämselhickan hängande och dinglande. Jag minns så väl den där sommaren när Herr H gjorde ett synnerligen ovanligt fornfynd, men alla som han förevisade fyndet för var fullständigt nollade i sina anleten. Han upplevdes mer som en av alla dessa envetna flugor som har en tendens att hänga och dingla kring ansiktet och surra hela tiden.
Upprinnelsen till det hela var att vi hade köpt ett par säckar barkmull, eller möjligen kan fornfyndet ha kommit i en påse jord av modell större.

I vart fall så surrade Herr H en hel sommar om fyndet. Han visade det till alla som överhuvudtaget kom i närheten av vår tomtgräns. Jag hörde funderingen till leda och undrade när han skulle sluta upp med att gå omkring och klämma och vrida och vända på det märkliga föremålet och kräva svar av mig, som om jag hade varit ett Orakel.

Det var vilda gissningar som kom farande genom luften, det var alltifrån en benbit från något väldigt odefinierbart djur, till haschpipa! Det sistnämnda fick i alla fall mig att reagera och säga till tipslämnaren: OCH hur vet du hur en haschpipa ser ut?

Naturligtvis kom inget svar på den frågeställningen.

Men så åkte vi en sommar upp till Åre och trillade runt i dess omnejd, bl.a. så hamnade vi på ett museum vid norska gränsen där det låg något väldigt välbekant i en monter: Den enda bevarade kritpipan som upphittats i Sverige stod det på skylten till Glasmontern. Herr H, dottern och jag stod som förstenade vid montern och viskade till varandra.

- Det är ju inte sant, viskade jag till Herr H och dottern, det är den andra bevarade kritpipan som upphittats i Sverige, som ligger i den glasmontern.

Gissa om det var ett frenetiskt letande i carporten där Herr H hade fornfyndet placerat som han aldrig slutade att fundera över vad det kunde vara.

Om vi hittade igen kritpipan?

NOPP!

Ännu har detta inte skett trots alla dessa år som hunnit gå, så det är nog hög risk att den slutade i Hultets sopåtervinning.

Men jag kan ändå inte sluta att undra hur bedömningen hade blivit. Hur bedömer man ett fornfynd som hittats i en inköpt påse jord, eller barkmull?

Undrar du nu hur du skall göra när du förhoppningsvis hittat ett fornfynd? Gör inte som vi dumskallar gjorde, utan här är det rätta vägen att gå:
https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/fornfynd-inlosensersattning-och-hittelon/vad-ar-ett-fornfynd/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar