Google+ Followers

torsdag 5 juli 2018

Min analys av Liberalerna (L) i Almedalen och deras politik - i juli 2018.

Partiledaren Jan Björklund (L) gör som Vänsterledaren Jonas Sjöstedt, han går till attack mot Sverigedemokraterna istället för att diskutera de verkliga problemen eller hur man gemensamt skall ordna upp det som helt uppenbart blivit ack så fel i det här landet Sverige.

Jag har länge undrat över Jan Björklunds vurm över en svensk NATO-anslutning, inte minst det alltmer upptrappade samarbetet med NATO, en krigsförande maktuppvisning med tvivelaktig agenda. Jag har skrivit om det många gånger nu: http://gun-m-ek.blogspot.com/2012/03/stjarnornas-krig-i-robotbyn-vidsel.html

När han nu berättar att han har ett förflutet inom det militära så känner jag mig dum. Jag borde ha förstått det, borde ha gjort en bättre egen research hur det kommer sig att någon hellre vill ta till vapenskrammel istället för att arbeta för att söka samförstånd länder emellan.

Men det blir tunt av förslag vad L egentligen skall göra, mer än att L nu har bestämt sig för att driva frågan om vårt EU-medlemskap där man vill ha mer EU istället för mindre, tvärtemot vad både Sverigedemokraterna och även Vänsterpartiet vill. Något som jag verkligen förstår eftersom den goda tanken med EU blivit så enormt fel. Jag röstade för EU när frågan var aktuell, men hade jag bara ens kunnat drömma om hur verkligheten skulle bli, då hade jag aldrig i livet röstat för ett EU-medborgarskap. Här borde jag verkligen avsluta med ett stort utropstecken...

EU har blivit en maktfaktor som lobbyisterna regerar över istället för det där samarbetet i vart fall jag i min naivitet trodde skulle ske och bli. EU har dränerat Sverige därför att de gemensamma har släppts fullständigt fritt för kriminella och roffare av värsta sort. Jag kan överhuvudtaget inte se någon vits med EU längre mer än att det kostar oss väldiga summor, som kunde användas till något betydligt bättre. Hur huvudlös Jan Björklund är när han vill att vi skall ansluta oss till Euron det förstår varje människa vilken galen tunna det är. Jag tror att man bara behöver grundkunskaper i ekonomi för att inse det.

Jan Björklunds inledande tal säger hur självbedrägeriet är det farligaste jag vet. Han inleddes med Sveriges vinst mot Schweiz i fotbolls-VM. Sverige hade slagit Schweiz. Hade de, undrar jag. Själv satt jag och såg just den matchen via TV:n och jag såg att det är faktiskt den schweiziska fotbollsspelaren som vi har att tacka det målet för. Hade den foten inte ändrat riktning på bollen hade den gått i målvaktens famn och till 100% säkerhet hade den räddats av den schweiziska målvakten.

Det som är mest fascinerande är att idag (jag skriver det har i efterhand) har partiledarna nyttjat denna vinst i VM i fotboll i sina tal i Almedalen. Det säger en hel del om deras kvalitéer i konsten av självbedrägeri.

Jan Björklunds berättelse om den privata bilresan med sin blivande fru genom Europa 1986 ler jag lite åt. Själv har jag redan på 60-talet konfronterats med järnridån, inte på fel sida av järnridån, utan inbjuden av dunkla agendor och bakom järnridån. Finns beskrivet i min berättelse i boken:

Jag har själv som väldigt ung tagit emot ett s.k. Berlinbarn i mitt hem. Barn som varit instängda i Berlin, som på den tiden låg inklämd i Öst-Tyskland. Jag har egna erfarenheten av att själv på 70-talet komma resande med motorcykel in till Berlin. Fått erfarenhet att ett sådant besök skiljde sig bjärt ifrån besöket bakom järnridån på 60-talet, fast handen på hjärtat hade jag redan då genomskådat det hela, liksom mina föräldrar nog hade insett detsamma av deras rädslor att döma.

Häromåret var jag i Sankt Petersburg och höll på att bli rånad på en fullpackad buss, de nedsänkta blickarna av övriga passagerare fick mig att inse vilket kuvat folk det här var fråga om. Samma nedsänkta blick har våra svenska politiker, när det gäller de kriminella i vårt samhälle.

Fortsätt gärna att lyssna på hela länken, inte enbart på partiledartalet! Min absoluta favorit finns senare i länken, Nyamko Sabuni: https://www.svtplay.se/video/18352886/partiledartal-i-almedalen/partiledartal-i-almedalen-jan-bjorklund-l-2?start=auto&tab=2018
Det som kommer efteråt tycker jag är mer intressant än Jan Björklunds tal, som är lite av en jäspning.

Sedan gör Jan Björklund ett stort svep om kunskap om skolan. Han talar om skolan och klassresor, han har själv gjort en. Men hur Jan Björklund själv i egenskap av partiledare för L skall hantera skolan, Migrationen och utanförskapet, ger han inget exempel på. Skolan sprack mitt itu redan när Alliansen satt vid makten under 8 år.

Inte heller ger han några konkreta besked om hur lilla Eija och hennes indragna LSS-verksamhet och att Eija nu måste sättas på institution, eftersom hennes föräldrar inte mäktar med att hantera situationen med Eija som behöver dygnetrunt tillsyn. Jakten av LSS-personer skedde redan 1996 då mycket märkbara neddragningar skedde. Någon förändring har inte skett under de år som Alliansen regerade, detsamma gällde jakten på sjukskrivna.

Det är mycket snack och lite verksta´. Det är inte utan att jag blivit smått allergisk mot allt var politik heter.

Jag dröjer mig kvar vid TV-apparaten med en fadd smak i munnen. Så dyker en av mina favoriter som tidigare fanns med i toppen av detta parti. Någon som skyfflades undan av partiet, dock under annat namn som då hette Folkpartiet, inte Liberalerna: Nyamko Sabuni, som petades av sina egna. Hade hennes tankar om Migrationen osv. fått genomslagskraft så hade vi sannolikt inte varit i den sits vi har idag. Nyamko Sabuni var Integrations- och jämställdhetsminister i Regeringen Reinfeldt och det var ett allvarligt misstag att sopa henne under mattan! Hennes bok fick partiet att få kalla fötter.


I mina tankar omformar jag en REGERING som jag skulle vilja ha. I min Regering finns ett hopplock av människor. Jag skall presentera hela listan i slutet när sista partiledaren hållit sitt tal. Men jag skall ge en försmak hur min önskeregering ser ut:

1. Nyamko Sabuni
2. Nalin Pekgul

De två kvinnorna tror jag skulle kunna göra stor skillnad .... resten av listan följer i senare blogginlägg. Ja, jag tror att ni kommer att få skrämselhicka. Men låt er inte skrämmas. Jag skall argumentera för min sak. Sedan hoppas jag att ni sover på saken och roligt vore det att få lite inlägg från er som läser vad jag skriver.

Jag tycker att det är hög tid att slopa politikertjafset och ägna all tid att ställa det här landet på fötterna. Ordet för det heter SAMARBETE, något som de alla säger sig förespråka men som de inte verkar ha ett hum om hur det egentligen går till och fungerar.


Vet 
 det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar