Demonstranterna börjar samla sig så stilla. |
Det gjorde statsapparaten också... |
Jag kikade som hastigast in genom fönstret till en möbelaffär och bestämde mig på två röda sekunder, att göra ett besök på insidan. Affärsinnehavaren visade sig vara en trevlig, skräpt, ung kvinna vid namn Petra Beitl. Hennes butik hette Zensi Srl och låg på Via Santo Stefano 1, i Bologna. Hon hade precis öppnat affären och hade en idé om specialdesignad möbeltillverkning, utan att glömma bort miljöansvar. Hon var lite orolig över sitt beslut att öppna affären just nu, eftersom det inte var den ljusaste tidpunkten, att öppna en affär på, pga. den största finanskrisen sedan den stora depressionen på 1930-talet.
Efter att vi prata med Petra Beitl en lång stund lovade jag henne, att ta kontakt med en möbelaffär i Göteborg, där jag visste att man var intresserad av lite mer udda och unika möbler etc. Inte av massproducerade möbler och husgeråd. Men väl hemma i Göteborg igen och medan jag satt ner och väntade på att få tala med innehavaren, så hörde jag honom berätta för en av sina stamkunder, att även de drabbats av ännu ett nytt stålbad. Affärerna hade mer eller mindre gått i stå. Jag insåg att mitt ärende skulle vara föga framgångsrikt. Jag köpte därför istället enbart nytt tyg till stolarna till matsalsmöbeln. Det här har varit ett av mina dåliga samveten, som jag har en tendens att bära på/samla på mig. Så nu när jag skrev det här surfade jag runt på nätet och insåg, att hon fortfarande var en nytänkare: http://uk.linkedin.com/pub/petra-beitl/16/196/367
Samtidigt som jag inser, att Petra Beitl eldat på min egen idé om de möbler jag själv vill ha i mitt hem. Det skall vara möbler som passar just mig/oss och våra behov. Det här soffeländet har inte någon bra multilösning ännu och drömmen om min egen säng, den finns där ännu sedan 30 år tillbaka. Det är lika eländigt på klädfronten, det mesta som finns i affärerna lämnar mig oberörd.
Jag vill inte se ut som en dussinvara, jag vill inte bo som en dussinvara. Hela världen har ju snart samma möbler, samma kläder, äter samma saker. Jag blir så himla less, att komma till ett nytt land och så är det exakt samma affärer, kedjor som huserar praktiskt taget överallt. |
Coop ? |
Vet inte vad den här varianten Aubergine kallas för...Den undra kallas i vart fall, välklämd. |
Härligt att läsa dina reseberättelser. Man önskar att man kunde blunda och samtidigt läsa dem, men det går av naturliga orsaker inte. Du beskriver platserna som om man själv skulle vara med. Kryddade med fina bilder. Väntar med spänning på nästa...
SvaraRaderaMad Max
Mad Max kul att du uppskattar mina reseberättelser. Inte menat som några pulitzerberättelser precis, men förhoppningsvis kan de inspirera någon till att vilja besöka också på egen hand.
SvaraRadera