måndag 27 juli 2020

Idag den 27 juli är det sjusovardagen. - Är du slö slapp och likgiltig, eller firar du den dagen och i så fall HUR?

Det skulle jag gärna vilja veta.
I alla fall tycks det bara vara i Finland som man ännu uppmärksammar den här dagen. Här i Sverige verkar vi ha tappat alla former av humor, eller möjligheter till glädjetillfällen, eftersom den här dagen bara var helgondag fram till år 1901 och hur den firades då, tror jag att jag överlever utan att veta, eftersom jag kan gissa mig till hur det gick till.

Jag vet att den här händelsen omnämns i Koranen, men vet inte vad den har för betydelse, eller om den uppmärksammas på något sätt.

I Finland firas dagen i bl.a. Hangö och Nådendal, där årets sjusovare kastas i havet.  - Mao så där lite lagom uppfriskande ha ha... och eftersom nu Nådendal är Mumintrollets förlovade land, gissar att en Lilla My-typ leder ikastandet i havet.

Men sedan blir det lite smått overkligt att tro på själva legenden.
Därför att det är väl ingen som på fullt allvar tror på att de där sju/sjusovarna, Maximianus, Malchus, Marcianus, Dionysius, Johannes, Serapyon och Constatin som levde i Efesos under kejsar Decius tid, verkligen kunde ha sovit i 200 år, som legenden säger, eller som det nu faktiskt är mellan kejsar Decius och Thodosius II, 372 år.

Den bakomliggande historien är att kejsaren Decius lät bygga ett avgudatempel i staden och hotade att döda alla som inte dyrkade i templet. Det hade de här sju kanaljerna ingen lust att göra, så de delade ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i grottan i berget Celion.

När kejsaren fick reda på det lät han mura igen grottan för att de skulle dö av hunger och törst. Men två av murarna skrev ner männens liv och martyrium och lade in skriften mellan stenarna och det var väl tur det. Därför att när stenarna för grottöppningen bröts upp för att bygga ett stall vaknade sjusovarna. De trodde att de bara hade sovit en natt.

En av dem Malchus skickades ner till staden för att köpa bröd - så gick det med den skrönan att de hade delat ut alla sina ägodelar.

Då blev det liv i luckan eftersom männen han köpte brödet av trodde att han hade funnit en skatt. Malchus fördes därför till biskopen och borgmästaren, där han berättad att han dagen innan flytt undan kejsar Decius. Biskopen och borgmästaren följde med honom upp till grottan och där fann de brevet mellan stenarna som intygade männens historia. Biskopen och borgmästaren sände bud efter kejsar Theodosius, som reste till Efesos för att själva se miraklet.

Men säg den lycka som varar, sedan sjusovarna talat med kejsaren lade de sig ner och dog, varefter Theodosius lät resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.

- Hårda bud i Mellerud - annat var det i Gällivare.

Den här dagen var det tillåtet även för vanligt folk att sova länge, men den som steg upp sist fick göra något avskytt, som straff.

Som om det inte kunde räcka, andra folkliga traditioner säger att den
som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs också att regn på sjusovaredagen betyder regn i sju veckor framåt.

Idag har det inte regnat men jag har varit vaken större delen av natten, när jag äntligen somnade på morgonkvisten vaknade jag av att mobilen surrade till.

Så då undrar jag, om tillståndet jag är i idag, kommer det att bestå i ett helt år framöver. Jag känner mig lika pigg som utskiten äppelmos.

Rysk ikon - de sju sjusovarna - O´nej, jag har inte en tanke på att göra den ikonen, även om det känns liiiiite frestande.  Den är lite rolig onekligen.
Men min tanke är att jag bara skall göra klart de jag inte ännu har lyckas fullborda, det saknas lite pill här och där. Sedan skall jag nog ägna mig åt något annat än ikoner känns det som.
Jag har så många tavlor som står där halvfärdiga, som jag skulle behöva lägga ett kol på att färdigställa och så finns det i förrådet/hobbyverkstan massor av tyger, som ärvts från en syateljé. Det kanske finns en chans nu att göra det jag vill göra, eftersom min skrivar- och målarateljé efter sju bedrövelser och åtta tvärnitar äntligen ser ljuset i tunneln.


onsdag 8 juli 2020

Få förföriska läppar som du alltid drömt om - BAH! Det har inte ens hänt i min värsta mardröm.



Från: 75% rabatt [mailto:notifications-in_92@linkedin.com]
Skickat: den 8 juli 2020 14:37
Till: min maildress
Ämne: Beställ nu med stor rabatt

Jag minns två gånger när jag fått riktigt präktiga fläskläppar, ena gången när jag stod och hängde på trappräcket upp till huset där jag växte upp. Jag hade massor av snö under skorna och halkade av räcket fortare än jag hann uppfatta, slog i munnen rakt i räcket. Blodvite uppstod förutom att läpparna pulserade något fruktansvärt och antog gigantiska former väldigt fort.

Det var bara min syster som fann någon form av glädje över mina enormt uppsvällda läppar, när hon förklarade för resten av familjen vid middagsbordet, att jag så gärna ville likna en babianrumpa i ansiktet och därför hade jag lagt mig till med sådana läppar, som liknade just röda babianrumpor.


Touché!

Mammas stränga blick sade dock allt, som inte behövde uttalas för att förstås.


Den andre gången jag begåvades med präktiga fläskläppar var när jag och äldste sonen skulle begrava vår lilla döda kanin mitt i vintern. Jag stod där och försökte hacka ett hål i marken med ett järnspett, samtidigt som snoret och gråten vällde fram i floder. Ingen bra kombination.

När järnspettet slog emot mina läppar kan jag säga, att det var allt annat jag hade drömt om. Hela situationen var så mardrömslik den någonsin kunde bli.

Jag tassade in på jobbet nästa dag och försökte dölja ansiktet så gott det nu gick, så snart jag kom i närheten av någon. Så fort någon fick syn på mina läppar tvärstannade de till och undrade:

- Men vad har du varit med om?

Jodå, vår lilla kanin blev begravd och sänkt ner i marken i den lilla vita pappkartongen vi hade lagt henne i. Där låg hon som en liten törnrosa, inlindad i min angorakofta, som hon alltid hade föredragit att krypa in i redan som mycket liten kaninunge. Hon hade hängt med oss överallt, t.o.m. på crossbanan och inte minst när hon varit liten kaninbaby, insmugglad i matvaruaffären, helt olovandes i yngste sonens jackficka, trots att han alltid bedyrade att kaninen inte fanns i hans jackficka.

Så då kommer 100 000 kronors frågan: Tycker jag ens att det liknar förföriska läppar? Så lägger vi på lite mer pengar till 1 000 000 kronors nivån, har jag alltid drömt om sådana läppar?

Vinstsumman kan utkvitteras hos den/dem som olovandes inkräktade i min mailbox!


PS. Jag har dessutom inga som helst önskemål om att göra något sådant anskrämligt i mitt ansikte. Det räcker med att inse att ungdomens fräschör redan har lämnat mig - eller det tycker jag egentligen inte heller. Jag hoppas att jag alltid kommer att kunna betrakta mig själv, som den åldrande kvinna jag nu är och att jag får livets vinstlott, att faktiskt få förmånen att få åldras. DS

lördag 4 juli 2020

När hela världen är ur led - då hittar jag på ett eget limprecept av enklast tänkbara, allt för att stänga ute all dårskap.

Den som t.o.m. går vill i köket kan göra denna enkla limpa och innehållet bestämmer du själv förutom grunden. Det tar en timma att slänga ihop den:

Recept:

210 gram vetemjöl

180 gram grahamsmjöl
1 tesked bikarbonat


Sedan står det dig fritt att välja bland:
Antingen enbart ekologiska osvavlade russin.

Men


sist blandade jag i hackade aprikoser, hackade dadlar och torkade tranbär (utan tillsatt socker och ekologiska så klart)

Mängden russin eller blandad frukt bör vara ca 1 1/2 dl -

När russin, alt. eller hackade frukten blandats i mjölen/bikarbonaten -blandar man i 3/4 dl sirap (eller så lite sötning du vill ha, smaka av "degen" så vet du själv hur söt du vill ha den) och 3 dl filmjölk.Rör därefter det hela till en jämn smet. - Enklare än så kan det knappast bli.


(Jag var lite frikostig med den finhackade frukten sist, så jag fick bättra på med  lite mer filmjölken för att det inte skulle bli en alltför stabbig röra att få ner i brödformen)

Fördela smeten i en smörad eller papprad 1 ½ liters brödform.Jag brukar ta smör och ekologisk ströbröd i botten.

Ugn 200 grader, grädda i mitten av ugnen 35-45 minuter.
Du känner med sticka att det inte klibbar av sig i mitten.

Låt svalna på galler.
- Vänd ur limpan direkt ur brödformen när du tagit den ur ugnen, lägg gärna en handduk eller bakdukar över medans brödet svalnar.
Det blir ca 20-24 skivor av limpan beroende på hur tjocka skivor du föredrar. Jag föredrar tunnare.

-
Godast är naturligtvis nybakat men funkar även senare om man har russin, alt. frukt i limpan, som gör brödet hållbart.
Gott med bara smör om man nu föredrar det.
Ost med syrlig marmelad till är inte heller tokigt.
Min favorit är dock en liten klick crème fraiche med en dutt Kalles randiga, som jag smetar ut på limpskivan.

Väldigt mättande! - Det här föredrar jag mycket hellre en fikabröd.



onsdag 10 juni 2020

Presskonferensen 10.6.2020 om mordet på Olof Palme


Krister Petersson började så bra med beskrivningen hur rättsväsendet är konstruerat och fungerar. Bl.a. formerna kring ett frihetsberövande, husrannsakan etc. och därmed möjligheter att gå vidare i utredningen under den tiden. Men sedan föll han som en sten: rakt igenom alla maskor!

Jag ger inte ett vitten för resten av "förställningen" vi fick beskåda vid presskonferensen. Det hela är ännu bara ett gigantiskt nederlag i svensk rättshistoria. Alla partiledare utom Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson köpte den föreställningen, som uppvisades av Krister Petersson, det manar också till eftertanke om naiviteten som råder i dagens Sverige.

Ovärdigt och t.o.m. tvivelaktigt att utpeka en död människa, eftersom denne varken kan försvara sig eller att vidare utredning kunde ha friat honom från mordmisstanken. Därför vägrar jag i sten att skriva ut den mordanklagades namn!

Det finns verkligen inget udda i "Skandiamannens" beteende, som nu gjorts gällande i eftersnacket. Den som befunnit sig i mordets omedelbara närhet och dessutom i media framställts som den skyldige, skakar naturligtvis inte bara av sig det oket och går vidare som om inget har hänt. Om denne varit oskyldig måste det har framkallat Post Traumatisk Stress, som i hans fall finns väl beskrivet och hur det kan yttra sig.

Jag tror inte ens att de som var närvarande på plats och blev vittne till den döde Olof Palme bara skakat av sig händelsen. Den lär nog leva med dem alltjämt. Extra ordinära händelser framkallar lätt Post Traumatisk Stress och den som väl råkat ut för det, den är för tid och evighet fångat i det tillståndet, även om man till viss del kan lära sig att leva med det.

Finns det nu någon anhörig till den mordutpekade Skandiamannen kan nog svenska staten förvänta sig ännu ett stort skadestånd att betala ut ännu en gång.

Tror t.o.m. att en nykläckt jurist hade kunna slå hål på Krister Peterssons åtal, dvs om det ens hade gått till åtal, vilket jag betvivlar starkt.
Fru Justitia är en symbol för juridik, lag och rättvisa. Hon har ögonbindel för att visa att ALLA är lika inför lagen. Hennes vågskål står för rättvisan och svärdet är en symbol för makten att döma efter lagen.

Jag tror nog det mer handlar om att Krister Petersson i januari trodde att DNA analyser skulle ge något och nu blev han tvungen att rädda ansiktet, när det visat sig att han bitit i sten. Det måste har rört sig om andra DNA analyser, knappast om mordvapnet.

Avfärda mordet på Olof Palme med att SÄPO utrett konspirationsteorierna är rätt magstarkt av Krister Petersson. Hur många gånger som SÄPO fallerat i sin verksamhet kan knappast ha undgått någon människa som är något så när påläst. När någon frågade om detta i frågestunden som följde presskonferensen viftades det snabbt bort med hänvisning till sekretess. BAH!!!

Men Krister Petersson har rätt i sin kritik av Hans Holmér, men jag tycker dock att Krister Petersson borde ha läst Hans Holmér bok om han nu har förbisett de vittnesmål som funnits i Hans Holmérs utredning, där Holmér beskriver hur det finns vittnesuppgifter om att män med walkie talkies har setts cirkulera runtomkring platsen innan mordet (avrättningen) skedde. Krister Petersson har gjort sig skyldig till det som Hans Holmér gjorde sig skyldig till.

Kronan på verket i Hans Holmérs bok blir när han själv skriver att han själv av en "ren slump råkade vid mordtillfället ha en övernattningslägenhet längs flyktvägen". Hahaha...

Ja, det finns många grejer på ett järnspett. Bara för att skriva något om den härva av tåtar som går att återfinna, utan att man behöver vara någon Rocket Science, eller som en känd kriminologprofessor brukar säga om dylika och talrika förekomster: ”Hata slumpen!”

Tiden kring mordet på Olof Palme, dog människor som hade anknytning till Boforsaffären som  flugor. Enligt säkerställda uppgifter hade
krigsmaterielinspektör vid Utrikesdepartementet (UD), Carl-Fredrik Algernon informerat Olof Palme om sin utredning i Boforsaffären, ändå gjordes ingen polisutredning av Algenons död trots att det fanns vittne om att han knuffats ut på spåret. Det hela verkar närmast ha rört sig om en svårartad pandemi bland de som varit inblandade i Boforsaffären.

Sedan tillkommer sådana pikanta fakta som att Hans Holmér bevisligen inte varit där han uppgivit att han befunnit sig på mordkvällen. Det återfinns i journalisten Sven Anérs bok Affären Borlänge.
Det finns också ett vittnesmål, som lämnades in till den dåvarande moderate riksdagsmannen och ordinarie ledamoten av justitieutskottet, Jerry Martinger i slutet av åttiotalet. Vittnet Rolf Dahlgren  som vid tiden för Palmemordet var chaufför åt Länspolismästare Hans Holmér. Allt detta och synnerligen märkliga uppgifter har också gått Krister Peterssons gängs näsa förbi, eller att Hans Holmér på eget bevåg tog över Palmeutredningen redan dagen efter mordet. Det är inte heller någon smickrande personbeskrivning, som lämnas om Hans Holmér av de som arbetat tillsammans med honom.

Det som är sorgligt är att det faktiskt finns klara paralleller kring morden på både Olof Palme och Anna Lind.

måndag 8 juni 2020

Världshälsoorganisationen gick redan i ett tidigt stadium ut och sa: TESTA ISOLERA SPÅRA - vad gjorde den svenska Regeringen - Ja, inte var de detta i alla fall.

Regeringen har inte velat testa - så är det och de har gått emot precis allt vad WHO förordat och vad våra grannländer gjort, som alls inte har haft detta fruktansvärda dödstalen och smittspridning.

Vi är tämligen ensam om att ha gått den här förskräckliga vägen och därmed fått ett fruktansvärt resultat och ännu har vi väl inte ens sett var vi landar.

Hur nästa pajas så, som står och skall föreställa vice statsminister i ett parti som knappt nått upp till gränsen för att överhuvudtaget få vara med i Riksdagen, då tar han ton och blandar bort korten. Dvs ljuger svenska folket rakt i ögonen!


Jag kan inte bli annat än matt...

Sedan undrar de vart politikerföraktet kommer ifrån.

HUR kommer det sig att socialdemokraterna och Stefan Löfvén fått stigande siffror? - Förstår folk verkligen så lite av vad som händer, eller vad är det fråga om...

onsdag 20 maj 2020

Jag trodde den här formen av knäppgökar var utdöda, men icke!



-----Ursprungligt meddelande-----
Från: James Adomako [mailto:jamesadomako2004@gmail.com]
Skickat: den 20 maj 2020 12:08
Till: undisclosed-recipients:
Ämne:

Jag skickade dig ett brev den här månaden sedan, men jag är inte säker på att du har det och jag har inte hört talas om dig. Och det är därför jag upprepar det igen. Jag är advokat, James Adomako, personlig advokat för min avlidne klient som dog i en bilolycka med sin familj under sin resa till det närliggande landet. Jag fick ett mandat från hans bank att tillhandahålla de överlevande i hans fond ($ 13 580 000,00), varför jag kontaktade dig. Efter mina misslyckade försök att hitta en av hans familjemedlemmar bestämde jag mig för att kontakta dig. Jag vill att du ska kontakta mig för mer information.
Hälsningar.
Advokat James Adomako. (Esq).

söndag 3 maj 2020

Boken "Hon kallades Daisy - att finna en farmor", skriven av Prinsessan Christina, fru Magnusson.

Igår, 1 maj, precis på 100 års dagen efter Kronprinsessan Margareta "Daisys" död läste jag klart den bok som prinsessan Christina, fru Magnusson, utkommit om sin farmor. 

Det är en mycket ömsint och tänkvärd bok, men också om en oändlig kärlek, som inte mäktade med att "Daisy" vid 38 års ålder och höggravid hastigt avled och lämnade maken Gustaf Adolf ensam med fem små barn.

Litet hum om "Daisy" hade jag redan innan, eftersom jag åtskilliga år besökt Sofiero, som Gustaf VI Adolf testamenterade till Helsingborg stad. Jag är själv "fjällets barn" och från barnaår mycket trädgårdsintresserad. De sista åren har jag ägnat många ängsliga tankar åt hur avhängig vi är av vår egen natur och hur omedvetenheten och tanklösheten brett ut sig oroväckande, där träd och ängsblommor fått stryka på foten. Än så länge har jag talat för döva öron och knuffats runt bland myndighetspersonerna. Utifrån det förstår jag verkligen "Daisys" tankar om fostran av de egna barnen och det solidariska med det samhälle hon levde i.

Samtidigt som boken är ett mycket informativt tidsverk om den tid som rådde då och som tar oss in i nutid. Ferdinand Boberg känner nog de flesta till, men inte ens jag visste något om hans hustru Anna och vilket storhet hon var, trots att jag de senaste 25 åren tycks ha tassat i Ferdinand Bobergs fotspår.

Det är också en fascinerade tanke, att inse att "Daisy" faktiskt var Drottning Viktorias högt älskade barnbarn och det räcker inte bara med det, utan nätet vävs ut i hela Europas kungliga släkten. Helt plötsligt krymper länderna ihop och blir delaktiga i varandra.

Boken borde också mana till eftertanke hos oss alla, att ställa frågorna medan det finns någon att ställa alla dessa frågor till. Kanske och förhoppningsvis är vi på väg att närma oss själva med tanke på det uppsving som just släktforskning fått. Jag hoppas det, därför att oavsett om man är kunglig eller av folket står man inför samma problematik, en vacker dag står man där längst fram i leden och skall bära ansvar för familje- och släkthistorien. Det kommer alltid en tid i en människas liv då man blir sig själv, sin familj, sin släkts egna historia närmast. Vet man inte det kan det bli svårt att orientera sig, förstå hur man själv har påverkats av den egna historien. Hela mitt yrkesverksamma liv har jag fått erfara baksidan av just den biten.

Jag undrar så efter att ha slagit ihop pärmarna, när en bok om alla dessa starka och uppoffrande kvinnor, som funnits inom de kungliga leden skall få fullt erkännande för allt de gjort för folket/mänskligheten/sina medmänniskor. Inte bara dessa utan helt nyligen har vi i vår egen bokcirkel här ute i Olofstorp, till vår stora glädje fått erfara, hur konsthistorien nu äntligen måste skrivas om, med Hilma af Klints inträde.

Boken om "Daisy" väcker ännu mer tankar hos mig. Vad är det för politik/mänskliga egenskaper man vill föra fram, när man som Regering väljer att lära ut om krig, maktspel och evigt rabblande av årtal i ett lands egna historia och dölja allt av värde. Vad har man då för egen agenda?

Är det inte oansvarig politik man för, när man väljer att inte berätta för det uppväxande släktet om de andras storhet och förtjänster. När man glömmer bort deras enorma hjärtan och omtanke om sina medmänniskor både i dåtid och nutid.


Jag tänker på att vi nyss firade minnet av prinsessan Eugénie som dog en dag innan hon skulle ha fyllt 59 år, den 23 april 1889 på Stockholms slott. Listan även på hennes kulturella och humanitära verksamheter är nästan obegripligt många och omfattande. Jag kan inte låta bli att undra över hur många svenska medborgare, som känner till något om henne överhuvudtaget. - Har vi ännu inte många lärdomar att lära oss om det som undanhölls oss...

Läs boken! Den värmer och manar till eftertanke, speciellt i dessa tider när mobilen verkar övertagit det mest värdefulla vi människor föds till att ha: varandra.

bilden av boken är tagen av mig själv, dvs den bok jag köpt för egna surt förvärvade medel - jag förbehåller mig därför rätten att inte än en gång utsättas av klåfingriga EU-regler, som nu hade  refuserat bilden till ett löjligt maktutspel och istället applicerat en text om vad bilden kunde innehålla. - Jag är helt övertygad om att Prinsessan Christina delar min uppfattning om att mitt foto av boken får publiceras.

lördag 25 april 2020

Corona, Corona, Corona, Corona... Corona, Corona

Jag känner att jag alltmer fått ett starkt manligt drag. Jag slår helt enkelt dövörat till, till det mesta i tillvaron faktiskt. Men jag har ännu inte nått bottennivån som de unga har, de är totalt döva och begriper inte vad man säger. De är inte mottagliga för några förklaringar eller samtal. Jag har förstått att jag pga åldern (?) avpolletterats som någon som bara gaggar, inte har något att förmedla och därför behöver man inte ta notis om vad jag säger.

Det verkar bara rinna rakt igenom deras öron. Det tillståndet tror jag nog aldrig att jag vill hamna i, faktiskt.

Men det är lite mycket just nu, eftersom hemmet har förvandlats till en ständig nyhetsuppdatering om Corona, mobiltelefonen går varm med sms och messinger, eftersom folk sitter strandsatta lite varstans ute i världen. Ringa och använda den vanliga fysiska telefonluren det är det bara mina få gamla vänner, som alltjämt är i livet, som begagnar sig av. De vet fortfarande hur man använder en telefonlur! Ibland får man vara glad åt det lilla.

Jag har belagt min dotter, som bort lappkast ifrån, med besöksförbud. Hon arbetar också hemifrån som flertalet i min familjekrets gör. Igår så hade jag det längsta samtalet mellan fyra ögon som vi haft på länge. Jag satt i bilen och hon öppnade bildörren på passagerarsidan och stod ute på trottoaren. Det var i samband med sedvanlig överlämning av det hon behövde få hem till bostaden. Hon tillhör nämligen också "riskgruppen", sin ungdom till trots. Vår dagliga kommunikation sker via teknikens värld.

Jag handlar via nätet det jag behöver. Mat genom Willys Drive in, där man hämtar upp varorna i luckor utanför affären vid visst förbestämt klockslag. Har dottern mycket så gör hon egen beställning, men som jag ändå kan hämta ut. Vi beställer bara till samma klockslag och dag då varorna skall hämtas. Är det bara lite hon behöver så får det gå i min egen beställning.

Himla praktiskt därför att är det något som jag avskyr så är det att befinna mig i mataffärer. Jag är antagligen onormal men de sista 40 åren har jag känt viss vånda inför det faktum att jag måste handla mat. Annat i den vägen beställer jag också på nätet.

Men då ser du ju inte vad de har för extrapris och förmånliga erbjudanden just den dagen var det någon som talade om för mig.
Desto bättre
svarade jag, då blir det desto billigare för mig själv. Jag må vara korkad men inte riktigt så korkad.

Handla med hushänget i befintlig affär det är en ren och skär pina oavsett vilken affär det gäller! Det är rena rama inventeringen han igångsätter.

Dessutom far han runt i affären som en förvirrad Vessla och man har hunnit förbruka tredubbelt gångavstånd mot för han har gjort, eftersom det är ett ständigt letande efter var han tog vägen. En jul var jag riktigt sjuk, så sjuk att familjefirandet gick bort och jag sov mig genom julhelgen. Den julen skulle dottern och hushänget julhandla maten. Det var en rosenrasande dotter som anlände hemmet och jag sände en djup tanke till att jag var förpassad till sjuksängen. Därför att julhandla mat med hushänget, då gör man nog säkert 17 rotfyllningar, utan bedövning, mycket hellre.

Är det jag och dottern som handlar mat tillsammans så brukar vi trots storköp av mat, vara ute på 20 minuter inkl. kassakö! Hon hämtar det ena medan jag plockar det andra. Det är det som stått på listan som hamnat i varuvagnen och inget annat.

Men så ser jag också alltid till att vi är ute och äter tillsammans innan! Jag känner nämligen till hur människan funkar och vara mätt och avslappnad är en bra strategi, när man skall brottas med förvirrade typer i affären som irrar runt. Man skall dessutom vara proppmätt när man är ute och handlar mat, i annat fall är risken stor att det handlas allt möjligt jox i varuvagnen, som man inte under normala förhållanden skulle tänka sig att slänga ner på måfå.

Jag slås allt oftare av tanken att hushänget skulle kunna bli minaretutropare, när coronaepedemien ebbat ut och jag förhoppningsvis fortfarande kan slå upp mina bajsbruna. Han har minst samma frekvens, oftast t.o.m. tätare än en minaretutropare. Den är en ny fritidssysselsättning har lagt sig till med, förut var det vädret.

Är det något jag är fullständigt ointresserad av så är det just VÄDER. Jag är född i fjällvärlden och där är det ALLTID väder. Jag kan därför inte förstå denna fascination över att ständigt diskutera vädret. Oftast är det evighetslånga utläggningar om vädret. Helt obegripligt!

Nu har det hela övertagits av corona.

Nej då, jag är ingen förnekare av en sådan allvarlig sak och jag sitter snällt i karantän både för min egen skull, men även för mina nära och kära, men också för resten av mänsklighetens skull.

Jag längtar mig halvt fördärvad efter de livgivande uppväxande släktet som är naveln i mitt hjul. Tänk om man kunde ha ett så avlapplat förhållande till coronaepidemin som en del har.


Ibland känns det som att styret i Turkmenistan har gjort helt rätt, att helt enkelt förbjuda corona. Det är som någon jag kände i mitt förr förr förr förra liv. Det hon inte själv upplevde det fanns helt enkelt inte!

Skön stil...

Lite uppfriskande är det också med
Vitrysslands inställningen till coronaviruset. Där presidenten Aleksandr Lukasjenko hävdar att man klarar sig med hjälp av Vodka och bastu.

Där
rök ju min möjlighet att rädda mig själv, eftersom jag dels inte har någon bastu och dels inte dricker vodka. Mitt intag av alkohol är nog så minimerat att det är nästintill obefintligt, därför blev jag rätt upprörd när jag såg hur sjukvårdens nya skattningstabeller är. Där man talar om normalt veckointag. VADÅ veckointag?

Jag tog en 4:a Jägermeister i en äggtoddy, när jag var rejält förkyld för något år sedan. Ett halvt glas vitt vin till maten för två år sedan. En drink i skybaren i Narvik när vi var ute på mor&dotter resa genom sommar-Sverige och avskedet till det döende Malmberget sommaren 2016.

Dessförinnan tog jag och dottern en Irish Coffe, när vi var på väg till London, eller var det rent av till Berlin. Vi satt i alla fall och inväntade flygavgången. När det var? Det var så länge sedan att jag inte ens kommer ihåg. Jag vet i alla fall att vi brukade ha som rutin att ta oss en Irish Coffe i flygplatsbaren, när hon och jag var ute på flygresa någonstans.

Öl det använder jag bara till att göra äggtemperafärger till mina ikoner och andra målningar med färgpigment och ägg. Mörkt öl går det faktiskt åt när jag bakar vörtbröd, som är sanslöst gott!

Men det där med bastu och Vodka.

Visserligen har jag en duschkabin som egentligen är en ångbastu och någon form av fotmassage en konstig avlång sak som är upphängd inne i "ångbastun", men som jag aldrig testat eftersom jag bara var ute efter själva duschkabinen. Jag köpte den när jag kastade ut badkaret efter att han hållit på att slå mig sönder och samman x-antal gånger. Så varken ångbastu, fotmassage, eller radion eller telefon har aldrig någonsin använts i den där grunkan som enbart använts som duschkabin.

Dessutom kom jag förbi det där med att våtväggstapeter utan kunde kosta på mig lyxen att ha både vaxad tapet både i tak och på väggarna. Badrummet fick sig en ordentlig ansiktsupplyftning från Älvsbyhus-standard.

Igårmorse var jag och bytte däck på verkstan där jag har min service förlagd. Jag har också mina däck där på däckhotell, praktiskt och bra eftersom det är länge sedan jag tvingades sluta upp med att byta däck själv. Stå och hoppa på fälgkorset med de här rygg och nackskadorna gör sig inte riktigt. Däck är dessutom jädrans tunga att hantera.

Jag var försenad med att byta till sommardäck, i år trodde jag faktiskt att jag inte ens skulle behöva skifta däck, men så kom det snö som tvingade mig dit. Med handel i backspegeln hade jag nog faktiskt inte alls behövt byta till mina Nokia Hakkapellita nr 8 med dubb.

Det har blivit billig med bilen, i vanliga fall brukar bensinkostnaden slå i taket. Men eftersom det står inställt över hela almanackan, demens/äldreboendet har besöksförbud, även fasta veckodagen med lilla barnbarnet gått bort pga. att vi är förpassade till karantän, hushänget pga åldern och lite till. Jag pga mina inre magblödningar och lite till.

Ja, jag vet. Vinterdäcken skulle ha varit bytta för länge sedan. Men tiden var pga coronapandemien förlängd så jag har inte gjort mig någon brådska. Jag satt ute och väntade medan de bytte däcken, men det tog ovanligt lång tid, de hade väl också känningar av det som coronatiden fört med sig. Jag hann börjar frysa rejält trots ullcapen och pantalonger. Men det redde sig eftersom Alexander stack ut en kopp te till mig, att värma mig med.

Men det där med coronaepedemien det insåg jag när varorna hämtades upp på Willys Drive In, det har nog inte riktigt gått in hos dessa som igår startade Ramadan. Det brukar vara enorma mängder som de handlar till fastemånaden Ramadan, rena rama matorgierna verkar ta vid när solen gått ner.

Det var ingen som helst skillnad igår: Hela den enorma bilparkeringen var fylld till bristningsgränsen, det var väl 4-6 varuvagnar som var allt som återstod på utsidan. Det måste ha varit som en pissmyrsstack inne på mataffären.

Utan att vara lagd åt konspirationsteorier så är jag rätt övertygad om, att vi kommer att få ett rejält uppsving på coronafronten även här i Göteborg. Därför att det behövs bara att några av alla dessa människor som befann sig inne i affären bar på smittan, utan att ens själva vara medveten om det.

Det vill nog till att Allah håller ett vakande hand över de egna.
Själv kan jag bara säga som Farbror Melker i Saltkråkan, efter att ha konstaterat att jag sitter fast i ett Moment 22 av dignitet.

Jag kan inte gå och lämna några nya prover hos Vårdcentralen/husläkaren förrän jag har varit symtomfri 48 timmar och hos sjukvården tar man inga coronatester, om man inte heter Tommy Körberg förstås, alltså kan jag inte lämna de prover jag behöver göra för att veta varför jag mår så dåligt. Är det nya blödningar på G, vilket jag är övertygad om har skett, eller är det något annat som gör att jag inte kan andas som folk. Trött och slut är bara förnamnet.




https://www.expressen.se/noje/tommy-korberg-blev-sjuk-i-corona-allt-pa-en-gang/