onsdag 8 juli 2020

Få förföriska läppar som du alltid drömt om - BAH! Det har inte ens hänt i min värsta mardröm.



Från: 75% rabatt [mailto:notifications-in_92@linkedin.com]
Skickat: den 8 juli 2020 14:37
Till: min maildress
Ämne: Beställ nu med stor rabatt

Jag minns två gånger när jag fått riktigt präktiga fläskläppar, ena gången när jag stod och hängde på trappräcket upp till huset där jag växte upp. Jag hade massor av snö under skorna och halkade av räcket fortare än jag hann uppfatta, slog i munnen rakt i räcket. Blodvite uppstod förutom att läpparna pulserade något fruktansvärt och antog gigantiska former väldigt fort.

Det var bara min syster som fann någon form av glädje över mina enormt uppsvällda läppar, när hon förklarade för resten av familjen vid middagsbordet, att jag så gärna ville likna en babianrumpa i ansiktet och därför hade jag lagt mig till med sådana läppar, som liknade just röda babianrumpor.


Touché!

Mammas stränga blick sade dock allt, som inte behövde uttalas för att förstås.


Den andre gången jag begåvades med präktiga fläskläppar var när jag och äldste sonen skulle begrava vår lilla döda kanin mitt i vintern. Jag stod där och försökte hacka ett hål i marken med ett järnspett, samtidigt som snoret och gråten vällde fram i floder. Ingen bra kombination.

När järnspettet slog emot mina läppar kan jag säga, att det var allt annat jag hade drömt om. Hela situationen var så mardrömslik den någonsin kunde bli.

Jag tassade in på jobbet nästa dag och försökte dölja ansiktet så gott det nu gick, så snart jag kom i närheten av någon. Så fort någon fick syn på mina läppar tvärstannade de till och undrade:

- Men vad har du varit med om?

Jodå, vår lilla kanin blev begravd och sänkt ner i marken i den lilla vita pappkartongen vi hade lagt henne i. Där låg hon som en liten törnrosa, inlindad i min angorakofta, som hon alltid hade föredragit att krypa in i redan som mycket liten kaninunge. Hon hade hängt med oss överallt, t.o.m. på crossbanan och inte minst när hon varit liten kaninbaby, insmugglad i matvaruaffären, helt olovandes i yngste sonens jackficka, trots att han alltid bedyrade att kaninen inte fanns i hans jackficka.

Så då kommer 100 000 kronors frågan: Tycker jag ens att det liknar förföriska läppar? Så lägger vi på lite mer pengar till 1 000 000 kronors nivån, har jag alltid drömt om sådana läppar?

Vinstsumman kan utkvitteras hos den/dem som olovandes inkräktade i min mailbox!


PS. Jag har dessutom inga som helst önskemål om att göra något sådant anskrämligt i mitt ansikte. Det räcker med att inse att ungdomens fräschör redan har lämnat mig - eller det tycker jag egentligen inte heller. Jag hoppas att jag alltid kommer att kunna betrakta mig själv, som den åldrande kvinna jag nu är och att jag får livets vinstlott, att faktiskt få förmånen att få åldras. DS

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar