- Gun Ek - från Sveriges Framsida! - Malmbergstös, "Landströms ohängda dotter", född 1951, Lady of Chaol Ghleann. "Uppfostrad" av mina numera fullvuxna barn. Arbetade en massa år vid Gällivare tingsrätt, tills livet gjorde en tvärnit och jag blev handikappad på min arbetsplats. Flyttade därför till Göteborg för att få den vård jag behövde. Startade om: studerade till waldorfpedagog/klasslärare. Jobbade några år som klasslärare och senare vid KVA Sagsjön.
Dagens efter vandringen upp till San Luca Basilikan genom världens längsta arkad, fick min att känna mig samtida med en av de gamla ruinerna i Bologna,när jag vaknade. Vi var visserligen uppe med tuppen, men jag jag var stel i knät, ont i häcken som f-n efter alla trappsteg via Saragossa (Saragozza) upp till San Luca. Vilket fick Herr H att fälla ett yttrande, som här blivit censurerat. Men de här aktermusklerna har en gång på Susanne, det är bra knip åt, Landfeldts, tid varit i hög trim. Man kanske skulle återuppta stjärtmarschen( sittandes på golvet) gåendes genom rummet med en skinka i taget, filosoferade jag till Herr H. Det skulle jag aldrig ha gjort. Herre Gud, så snackar man om att kärringar har akut mundiarré....
Men förutom att det kändes som om jag blivit överkörd av en ångvält, hade något hänt, därför att den här dagens stegräknare på vardera benet visade efterföljande kväll enbart en differens på 774! Något för sjukgymnaster och knäopererade att fundera över...Nästan så jag överväger att på nytt bege mig till Bologna igen. Nu skulle det verkligen behövas gå i den här arkaden igen, upp till San Luca basilikan.Tre år på kryckor har inte varit till någon fördel precis.
Det gamla Bologna och det nya möts. Här en gammal vacker mur kring parken inkl. trappavsats. Medan ett av de andra dagarna hade bjudit på ett besök på moderna konstmuseet "Mambo" (gratis inträde). Jag vet inte men jag har lite svårt med alla dessa moderna konstmuseers innehåll. Gamla kläder staplade i hög, svångremmar, stolar staplade på varandra med lysrör emellan. Ungefär som på Barcelonas eller någon annan modern konstutställning. Har man sett ett har man sett alla, det är sällan något sticker ut överhuvudtaget. Men här på Mambo fanns faktiskt en sak som föll mig i smaken,
därför att genast gick min hjärna igång. (Den kroppsdel på mig som
alltid är på högtryck och som verkligen vill ha roligt.) Det var en häst som hade fyra olika ben, ett var
ett hästben, ett var ett kvinnoben, ett ben en fisk och det fjärde har
jag glömt. Hästen hade tre huvuden, inget var en hästs, utan såg mer ut
som månens olika faser, ett kvinnobröst, ett mansbröst, en vinge, en
fena. Lite svårbeskrivet och någon bild finns inte att tillgå. Fantasin
hos dig får forma det här. Ändstationens ingång (eller utgång) på hästen var format som en röd mun... Undra vad konstnären ville ha sagt med det. Kiss my ass?
Tågbiljetterna från Bologna till Parma kostade för oss två 2 x 5,80 Euro= 11:60 Euro. Samma tågkostnad från Parma åter till Bologna vid 19-tiden. Vi satt på tillbakavägen till Bologna på "övre planet" i tåget dvs. med panoramafönster. Det var rätt behagligt.
Parma är betydligt flashigare än Milano i mina ögon. Därför att få italienska städer är så välmående som Parma. Parma förknippas inte bara med god mat och allmänt välstånd. Det finns fint måleri, skukltur och vackra medeltida byggnader. Här ligger Italiens främsta operahus Verdivecka pågick i Parma, när vi var där. Det finns också många exklusiva butiker och förstklassiga restauranger och barer i Parma. Det finns speciella festivaler även i den här staden, bäst är därför att logga in på parmas turistbyrå vad som är på gång under året.
Jag har en gammal väninna, som nästan hela sitt vuxna liv skött skyltningar i olika varuhusfönster, det kräver verkligen en kreativ personlighet. Här var de tre stycken, som skulle försöka få till en verkligen udda skyltning att fungera. Roligt blev det, eftersom de fick syn på oss efter en stund....Delad glädje är dubbel glädje!
Herr H hade naturligtvis läst sig till en bra restaurang, Trattoria Da Aldo Parma, dock blev det vare sig pärlhöns eller apelsinsås. Kyparen upplyste oss om att apelsiner växer ju i Spanien! Dock hade de "Catalania Crema", alltså Barcelonavarianten av Créme Brûlée. Nej, någon kulinarisk, eller geografisk förklaring till det gavs inte... Men jag fick ett smärre fnissanfall och Herr H himlade med ögonen. Men väl hade de tryffel och parmesanost. Mätt för resten av dagen.
Jag såg till att införskaffa mig ytterligare en häfteskokbok, när vi var på rundvandring i Parma. Den här gången med Parmarecept.
Det är lite småtrevligt med alla dessa tidningskiosker, som finns ute i Europa. Varför har vi tappat bort det här hemma i Sverige.
Monumet i all ära, men jag har lite svårt för vapenstatyer, även om de är minnesmärken.Världen har ju inte precis blivit klokare av alla dessa krig och väpnade konflikter.
Så här såg det ut på den platsen där statyn fanns, trädet var dock imponerande och ovanligt. Det fanns sittbänkar runt hela parken, något som jag lärt mig att uppskatta.Det uppstår nästan alltid spontana samtal, när man sitter ner på en bänk.Tja, om man nu inte är i Fjollträsk förstås.
Det är verkligen fascinerande med alla växter, som man hittar utomlands, vissa känner man igen, inte sällan är det inomhusväxter hemma hos oss i Sverige. Mean andra lämnar enbart en stor nyfikenhet bakom sig, vad katten är det....
Parma ligger mitt i Romagna Emilia och är som en enda stor vinstock! Här utsikt från tågfönstret. Gud, så goda vindruvor vi köpte i Parma. Sådana får man aldrig tag i här hemma i Sverige.
Den här lägenheten på taket fick mig att inse, att jag själv inte skulle ha något emot att bo på en sådan plats. Fråga återstår bara hur man kommer dit upp...
Ingen annan ost är lika förknippad med det italienska köket som parmesanost (parmigiano). Förstklassiga Parmigiano-Reggiano och Grana, som är av lite lägre kvalitet. Osttillverkningen har knappast alls ändrats genom århundradena. Delvis skumad mjölk blandas med vassla för att påskynda mognadsprocessen. Löpe används för att ysta mjölken. Osten saltas och formas sedan. Parmesan används inte bara vid matlagning, utan äts även som den är, gärna med päron.
Parmaskinka får sin höga kvalitet genom metoder som har fulländats under lång tid. Men också av de speciella förhållandens som den torkas under. Den görs av grisar som götts med vassla, som blivit över vid parmesantillverkningen. Grisköttet kräver inte mycket mer än salt och peppar för att man skall kunna tillverka den berömda prosciotto crudo. Vindarna bland kullarna, söder om Parma ger bra förhållanden för torkning av skinkorna. Vilket kan ta tio månader. Skinkorna märks med en femuddig krona, symbolen för hertigdömet Parma.
Det här var vår sista övernattning i Bologna och det var dags att packa väskorna på kvällen för att fortsätta dagen därpå. På det här hotellet fanns två engelsktalande damer, som också var hotellgäster. Maken till korpar har jag sällan sett, de blev bara fräckare och fräckare allt eftersom dagarna gick. Om de hade nöjt sig med det, stjälandet från frukostbuffén, hade jag nog inte funderat så mycket, men de klagade högljutt på frukostpersonalen om än det ena än det andra och tyckte sig vara så fiiiina sååå OCH betydelsefulla...
Allt eftersom dagarna gick, desto mer fyllde de sina handväskor från frukostbuffén. De fick tillslut inte igen handväskorna, trots att de var stora!
Den här dagen bestämde jag mig för att ta ett foto, när stjälandet från frukostbuffén pågick, som synes fick en av de stjälande damerna syn på mig. Efteråt kom en flicka från frukostbuffépersonalen, som sett när jag fotagraferade damerna. Flickan var en av de som blivit rejält hunsad av "damerna utan vett och etikett", hon kom efter mig i trappan och tackade mig å personalens vägnar.
Många händelser som sker under en resa förblir oskrivna. Det finns endast i min dagbok, som jag avslutar dagen med att skriva i när vi är ute på resa. En av dagarna i Bologna slog oss ner i en av de små parkerna, som finns i Bologna, för att vila trötta ben och dricka lite vatten. När vi satt där hördes ett klirrade, när en herre bredvid oss rests sig upp.
Herr H fick genast syn på vad, som hade klirrat ner på stenbeläggningen. Men mannen förstod först inte vad som hade hänt honom. Ena glaset i hans glasögon hade trillat ur, när han reste sig. Herr H blev glasögonreparatör med sitt universalverktyg, som han alltid har med sig på resa. Dvs. ända tills han hade glömt att stoppa ner den i resväskan, när vi skulle iväg med flyget. Claes Ohlssonuniversalverktyget beslagstogs av security på flygplatsen, de trodde väl att Herr H var en flygplanskapare... hmmm... USA is fantastic. Vad mannen på bilden har för sig vete gudarna. Helt plötsligt reste han sig från bänken där han suttit och ätit av medhavd picknick och jag vet inte om det var muslimbön, eller om det var armhävningar. Det gick inte att avgöra.
Jag har en egen affär i Bologna, eller Nä... inte. Men nästan kunde det väl ha varit så... eller?Min reseoutfit kanske inte tillhör Milanos modekvarter precis, men den är ändamålsenlig.
Här startar vandringen genom världens längsta arkad längs via Saragossa (Saragozza) till basilican di San Luca, som ligger på toppen av berget och där arkaden också slutar.
En liten fingervisning om både historik och vad man har att vänta sig.
Det hela börjar som vilken promenad som helst genom någon av Bolognas alla arkader.
Här passerar man över vägen via en bro i luften.Det är under den bron som man startar San Luca rallyt som går av stapeln varje år och som bitvis följer arkaden, ömsom på vänster sida och ömsom på höger sida om arkaden upp till toppen av berget. (jag klipper in en youtubefilm i slutet, där man kan få en liten uppfattning om hur det ser ut om man åker längs vägen istället för att använda apostlahästarna upp till toppen av berget.)
Än så länge känns det lugnt....
Det finns en hel del att titta på längs arkaden.
Sedan börjar man få en klar uppfattning om vad som väntar...
Arkaden är naturligtvis i behov att att restaureras och det tycks man lösa på ett fiffigt sätt. Det är väl som det brukar stå i dödsannonserna i Sverige, istället för blommor så tänk på t.ex. cancerfonden. Men här är det istället för någon fond restaureringen av arkaden. Den börjar ju ha många hundra år på nacken.
Här kan man se hur restaurering i taket är i vart fall påbörjat.
Den där första knäoperationen (av totalt fyra, som det hunnit bli till skrivande stund) börjar nu ordentligt att sättas på prov. Till knäproblematiken har jag också mina allvarliga rygg och nackskador, som nu börjar ge sig rejält tillkänna. Men jag håller i sidorna och biter ihop. När Herr H undrar om det verkligen är en bra ide och undrar om vi trots allt inte skall vända om viftar jag bara bort det och svarar inte ens. Om jag så skall dö på kuppen skall jag klara av det här, tänker jag.
För att ha något så när koll på hur jag belastar de båda benen, har jag varsin stegräknare på vardera benet, under den här resan och varje kväll, när jag skriver dagbok och för in kvitton (för att komma ihåg vad vi gjort under dagen och också ha en liten koll på resebudgeten), så för jag in vad höger stegräknare har visat kontra vänster stegräknare. När den här vandringen är över den här dagen i världens längsta arkad, har jag en differens mellan de båda benen på 5 778 steg. Det betyder att jag belastar benen ojämnt fortfarande.
I ett visste skede känner jag att den här vandringen påminner mycket om den där gåtan "Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?"
Jag inser att jag börjat snegla allt mer på numreringen, som finns högt upp på väggen, vilket nummer det är på kolonnen som bär upp valvbågen.
491... hur många fler är det egentligen, far det runt i mitt huvud.
Det är tur att vi inte är ensam i arkaden, utan det finns saker att titta på, medan man tar en välbehövlig kortpaus och ger den skadade kroppen lite utrymme.
Ibland blir man passerad av någon sprinterfantast, som flåsar förbi på väg upp, eller ner. Medan andra sitter och väntar på sitt byte.
Det finns helt uppenbart bostäder, som en del av passagen döljer bakom en trä- eller plåtdörr i arkaden, eftersom det finns gatuadresser också, inte bara nummer på kolonnen/valvbågen.
551....
587... det känns som om det blir längre och längre mellan siffrorna. Men ibland så har de en motsatt verkan. De ger en skjuts framåt: aaah, nu har jag i alla fall hunnit till... nu kan det väl inte vara så himla långt kvar. Det gäller ju att föra det där bedrägliga samtalet med sig själv.
Är det ett ljus där framme i tunneln, eller är det bara min dimsyn....
Det här kanske kan vara ett bra tips till mitt och dotterns företagslogga....
634.....
och nu är jag nog på allvar halvreligiös, när korset dyker upp. Därför att genom mitt huvud genomfars jag av tanken: Alla har vi våra kors att bära, just nu är mitt knä, min nacke, min rygg, ett jädrans stort kors att bära. Jag börjar förstå hur Jesus kan ha känt det, när han skulle släpa sitt eget kors till Golgata.
658.... Vem kom på idén, att bygga en arkad ända upp till bergets topp? Hade de sysselsättningsproblem på 1600-talets Bologna?
Det borde vara något för kommunalrådet i Gällivare att ta vara på. En arkad ända nerifrån torget i Gällivare till toppen av Dundret. Så kan man förena nytta med nöje och förlägga bostäder i något dörrhål här och där på vägen upp mot toppen. Det måste väl vara ett rejält slag för folkhälsan samtidigt som det är en rejäl turistattraktion.
Stengetterna från Malmberget är ju vana att ta sig uppför uppför dagarna i ända och det är ju dem som LKAB nu fördriver. Själv har jag funderat många gånger hur många svängar nerifrån Bäcken upp på stan man egentligen gjorde per dag. Man måste ju haft en sagolik kondition. Det är väl den som jag fortfarande kan dra växlar på, trots alla mina kroppsskador.
Sedan en sak till med en arkad från Gällivares centrum upp på Dundrets topp: En hel del turister gillar ju helt uppenbart umbäranden!
Ute var det stekhett och ingen skugga gick att finna, att slå sig ner på. Sålunda retirerade jag och Herr H in i basilican San Luca, där skulle man just påbörja en mässa. Vi slog oss ner på bakersta bänkraden. Det var avslappnande och framförallt svalt och ron spred sig i hela kroppen.
Men det eviga upprepandet, när de lästa bönerna i rosenkorsbandet (tror jag nog det måste ha rört sig om), blev rätt sövande till slut. Jag fick en ny uppenbarelse, det där upprepandet är nog någon form av hypnos. Man hamnar in i ett transliknande tillstånd.
Herr H knuffade mig i sidan och viskade:
- Jag håller på att somna av det där malandet, jag måste ta mig ut!
Vi lättade på oss och nu var det riktigt skönt att komma ut. Vi kunde glädja oss åt utsikten och att det varit mödan värt.Det var rätt skönt att sitta där och inta en picknick lunch, som herr H hade burit på i sin ryggsäck.
Det verkade inte riktigt som om klosterfolket litade på sina besökare. Det insåg jag, när jag besökte toaletten för besökare.
På väg ner igen genom arkaden hittade vi en figur, som såg ut att vara beväpnad där bak.
Utsikt genom ett av valven i arkaden, dubbelutsikt genom grönskan....
Den här typen ställde sig tillslut på bakbenen och var redo att anfalla!
Längst där uppe på berget kan man se basilica San Luca, det var ända dit upp som vi hade gått längs världens längsta arkad. Bilden är tagen från lokaltåget, när vi gjorde en dagsutflykt en annan dag.Det syns inte så bra på bilden men man kan se hur arkaden ringlar sig uppför berget.
Här är youtube klippet, som man kan få en uppfattning om hur San Luca rallyt går varje år. Själva starten är ca 2 minuter in på filmen och under bron, som jag har med på den fjärde bilden.
Man kan undra när alla dessa bedrägerimail, som drösar in i folks mailboxar, skall tas på allvar av myndigheterna i de olika länderna. Är det inte hög tid att gemensamt ta itu med denna kriminalitet, som börjar bli en stor belastning på samhället i stort.
Igår kunde man läsa i Göteborgs-Posten om bedrägerimail, som kommer ifrån "skattemyndigheten" och som hade fått folk att ringa ner skattemyndigheten. Tja, nu var det inte direkt svenska skattemyndigheten, som mailet kom ifrån utan kriminella, det är jag den första att intyga, att så inte var fallet. Det här är klåpare som inte ens behärskar byråkratisnacket! http://gun-m-ek.blogspot.se/2013/12/inledning-pa-bedragerimailet-ang.html
Sicka amatörer till bedragare det är som härjar runt på nätet!
eller de här pappskallarna, som man skall få tillgång till guld och gröna skogar bara först en liten detalj, antagligen behöver de lite pengar först, eller tillgång till ens bankkontonummer, eller kanske eventuellt lite kreditkortsnummer, bara så där i all enkelhet. T.ex. "Världspuckobedragaren", som man skulle svara till:
todd.jackson1@hotmail.com
och som länge var en "bekant" i min mailbox, innan de bedragaren/na tydligen gav upp, med att utdela "mina": Rewards Funds of One Million
dollars ($1,000,000 USD)
Mr. Barrister William P. Cartman från London, Storbritannien. Han var enligt egen utsaga praktiserande jurist,som behöver ens hjälp med att få ut ett arv på svindlande summor, som man NATURLIGTVIS skulle få tillgång till. Inläggen i min blogg vittnade om att han grasserat rätt friskt.
eller så är det från "kort@sparbankensyd.se" och något som påstår sig heta"ceredo@cerdo.se", men tillhör samma fifflare, som har "problem med mitt Visakreditkort". Tja, jag skulle nog också tycka att de har en poäng i sitt påstående, dvs. att jag hade problem med SparbankenSyd. Speciellt som jag själv inte vet om att jag har någon sådan kontakt överhuvudtaget. http://gun-m-ek.blogspot.se/2013/10/nytt-bedragerivmail-fran-sparbanken-syd.html
Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över människor, som ännu inte lärt sig att bara klicka bort eländet från mailboxen. Varken skicka bekräftelse om mottagande av mail, eller klicka upp några länkar, utan enbart radera skiten. Blockera som ej betrodd avsändare, alt. spärra avsändare, ger inte så mycket försvar. Det enda som händer är att mailboxen filtrerar det som skräppost. Men alltid något även om det irriterar mig, att det inte ännu finns en funktion via leverantören, att man verkligen kan spärra dylika avsändare för att överhuvudtaget kunna nå ens mailbox.
Värsta varianten av intrång i privatlivet är dock de kompletta IDIOTERNA, som skickar SMS-meddelanden, som läses upp på den vanliga telefonen. De/den personen/rna såg jag helst skulle skickas till Saudarabien för straffutmätning, eftersom berörda instanser helt uppenbart hanterar det här med en axelryckning. - Men än har tjocka tanten inte sjungit för sista gången i det fallet!
När jag öppnade min mailbox imorse så låg ett nytt bedrägerimail i min mailbox. F@n vad jag är trött på alla dessa kompletta galningar!
Jag undrar för övrigt hur de tänkt sig, när jag "åtalades" en betalning två gånger? Helt uppenbart är de här fråga om "snillrika" bedragare, som inte ens behärskar det svenska språket, eller något annat heller för den delen. Men sedan ler jag, jag är samlare av felaktiga ord. Det kanske är tänkt att de är åklagare som åtalar betalningar?
Ja, inte vet jag men nog börjar de här puckona på nätet anta formerna av One flew east.One flew west. One Flew Over the Cuckoo's Nest. Å då menar jag inte de som spelar Cuckoo, utan verkligen är det.
Så här såg den nya bedrägerimailvarianten ut, som låg i min mailbox imorse:
Det roliga med mailet är när man kör den lite upp och ner i vasken, då får man fram lite av avsändarens inställningar. Då står det helt plötsligt så här i mailet (jag har låtit rödmarkera det):
God morgon!
