Google+ Followers

söndag 19 januari 2014

forts. resdag 17 september Bologna med dagsutflykt till Parma

Dagens efter vandringen upp till San Luca Basilikan genom världens längsta arkad, fick min att känna mig samtida med en av de gamla ruinerna i Bologna,när jag vaknade. Vi var visserligen uppe med tuppen, men jag jag var stel i knät, ont i häcken som f-n efter alla trappsteg via Saragossa (Saragozza) upp till San Luca. Vilket fick Herr H att fälla ett yttrande, som här blivit censurerat. Men de här aktermusklerna har en gång på Susanne, det är bra knip åt, Landfeldts, tid varit i hög trim. Man kanske skulle återuppta stjärtmarschen( sittandes på golvet) gåendes genom rummet med en skinka i taget, filosoferade jag till Herr H. Det skulle jag aldrig ha gjort. Herre Gud, så snackar man om att kärringar har akut mundiarré....

Men förutom att det kändes som om jag blivit överkörd av en ångvält, hade något hänt, därför att den här dagens stegräknare på vardera benet visade efterföljande kväll enbart en differens på 774! Något för sjukgymnaster och knäopererade att fundera över...
Nästan så jag överväger att på nytt bege mig till Bologna igen. Nu skulle det verkligen behövas gå i den här arkaden igen, upp till San Luca basilikan. Tre år på kryckor har inte varit till någon fördel precis.

Det gamla Bologna och det nya möts. Här en gammal vacker mur kring parken inkl. trappavsats. Medan ett av de andra dagarna hade bjudit på ett besök på moderna konstmuseet "Mambo" (gratis inträde). Jag vet inte men jag har lite svårt med alla dessa moderna konstmuseers innehåll. Gamla kläder staplade i hög, svångremmar, stolar staplade på varandra med lysrör emellan. Ungefär som på Barcelonas eller någon annan modern konstutställning. Har man sett ett har man sett alla, det är sällan något sticker ut överhuvudtaget.
Men här på Mambo fanns faktiskt en sak som föll mig i smaken, därför att genast gick min hjärna igång. (Den kroppsdel på mig som alltid är på högtryck och som verkligen vill ha roligt.) Det var en häst som hade fyra olika ben, ett var ett hästben, ett var ett kvinnoben, ett ben en fisk och det fjärde har jag glömt. Hästen hade tre huvuden, inget var en hästs, utan såg mer ut som månens olika faser, ett kvinnobröst, ett mansbröst, en vinge, en fena. Lite svårbeskrivet och någon bild finns inte att tillgå. Fantasin hos dig får forma det här. Ändstationens ingång (eller utgång) på hästen var format som en röd mun... Undra vad konstnären ville ha sagt med det. Kiss my ass?


Tågbiljetterna från Bologna till Parma kostade för oss två 2 x 5,80 Euro= 11:60 Euro. Samma tågkostnad från Parma åter till Bologna vid 19-tiden. Vi satt på tillbakavägen till Bologna på "övre planet" i tåget dvs. med panoramafönster. Det var rätt behagligt.

Parma är betydligt flashigare än Milano i mina ögon. 
Därför att få italienska städer är så välmående som Parma. Parma förknippas inte bara med god mat och allmänt välstånd. Det finns fint måleri, skukltur och vackra medeltida byggnader. Här ligger Italiens främsta operahus Verdivecka pågick i Parma, när vi var där. Det finns också många exklusiva butiker och förstklassiga restauranger och barer i Parma. Det finns speciella festivaler även i den här staden, bäst är därför att logga in på parmas turistbyrå vad som är på gång under året.

Jag har en gammal väninna, som nästan hela sitt vuxna liv skött skyltningar i olika varuhusfönster, det kräver verkligen en kreativ personlighet. Här var de tre stycken, som skulle försöka få till en verkligen udda skyltning att fungera. Roligt blev det, eftersom de fick syn på oss efter en stund.... Delad glädje är dubbel glädje!

Herr H hade naturligtvis läst sig till en bra restaurang, Trattoria Da Aldo Parma, dock blev det vare sig pärlhöns eller apelsinsås. Kyparen upplyste oss om att apelsiner växer ju i Spanien! Dock hade de "Catalania Crema", alltså Barcelonavarianten av  Créme Brûlée. Nej, någon kulinarisk, eller geografisk förklaring till det gavs inte... Men jag fick ett smärre fnissanfall och Herr H himlade med ögonen. Men väl hade de tryffel och parmesanost. Mätt för resten av dagen.

Jag såg till att införskaffa mig ytterligare en häfteskokbok, när vi var på rundvandring i Parma. Den här gången med Parmarecept.


Det är lite småtrevligt med alla dessa tidningskiosker, som finns ute i Europa. Varför har vi tappat bort det här hemma i Sverige.

Monumet i all ära, men jag har lite svårt för vapenstatyer, även om de är minnesmärken. Världen har ju inte precis blivit klokare av alla dessa krig och väpnade konflikter.

Så här såg det ut på den platsen där statyn fanns, trädet var dock imponerande och ovanligt. Det fanns sittbänkar runt hela parken, något som jag lärt mig att uppskatta. Det uppstår nästan alltid spontana samtal, när man sitter ner på en bänk. Tja, om man nu inte är i Fjollträsk förstås.

Det är verkligen fascinerande med alla växter, som man hittar utomlands, vissa känner man igen, inte sällan är det inomhusväxter hemma hos oss i Sverige. Mean andra lämnar enbart en stor nyfikenhet bakom sig, vad katten är det....

Parma ligger mitt i Romagna Emilia och är som en enda stor vinstock! Här utsikt från tågfönstret. Gud, så goda vindruvor vi köpte i Parma. Sådana får man aldrig tag i här hemma i Sverige.

Den här lägenheten på taket fick mig att inse, att jag själv inte skulle ha något emot att bo på en sådan plats. Fråga återstår bara hur man kommer dit upp...

Ingen annan ost är lika förknippad med det italienska köket som parmesanost (parmigiano). Förstklassiga Parmigiano-Reggiano och Grana, som är av lite lägre kvalitet. Osttillverkningen har knappast alls ändrats genom århundradena. Delvis skumad mjölk blandas med vassla för att påskynda mognadsprocessen. Löpe används för att ysta mjölken. Osten saltas och formas sedan. Parmesan används inte bara vid matlagning, utan äts även som den är, gärna med päron.

Parmaskinka får sin höga kvalitet genom metoder som har fulländats under lång tid. Men också av de speciella förhållandens som den torkas under. Den görs av grisar som götts med vassla, som blivit över vid parmesantillverkningen. Grisköttet kräver inte mycket mer än salt och peppar för att man skall kunna tillverka den berömda prosciotto crudo. Vindarna bland kullarna, söder om Parma ger bra förhållanden för torkning av skinkorna. Vilket kan ta tio månader. Skinkorna märks med en femuddig krona, symbolen för hertigdömet Parma.

Det här var vår sista övernattning i Bologna och det var dags att packa väskorna på kvällen för att fortsätta dagen därpå. På det här hotellet fanns två engelsktalande damer, som också var hotellgäster. Maken till korpar har jag sällan sett, de blev bara fräckare och fräckare allt eftersom dagarna gick. Om de hade nöjt sig med det, stjälandet från frukostbuffén, hade jag nog inte funderat så mycket, men de klagade högljutt på frukostpersonalen om än det ena än det andra och tyckte sig vara så fiiiina sååå OCH betydelsefulla...

Allt eftersom dagarna gick, desto mer fyllde de sina handväskor från frukostbuffén. De fick tillslut inte igen handväskorna, trots att de var stora!

Den här dagen bestämde jag mig för att ta ett foto, när stjälandet från frukostbuffén pågick, som synes fick en av de stjälande damerna syn på mig. Efteråt kom en flicka från frukostbuffépersonalen, som sett när jag fotagraferade damerna. Flickan var en av de som blivit rejält hunsad av "damerna utan vett och etikett", hon kom efter mig i trappan och tackade mig å personalens vägnar.

Många händelser som sker under en resa förblir oskrivna. Det finns endast i min dagbok, som jag avslutar dagen med att skriva i när vi är ute på resa. En av dagarna i Bologna slog oss ner i en av de små parkerna, som finns i Bologna, för att vila trötta ben och dricka lite vatten. När vi satt där hördes ett klirrade, när en herre bredvid oss rests sig upp.

Herr H fick genast syn på vad, som hade klirrat ner på stenbeläggningen. Men mannen förstod först inte vad som hade hänt honom. Ena glaset i hans glasögon hade trillat ur, när han reste sig. Herr H blev glasögonreparatör med sitt universalverktyg, som han alltid har med sig på resa. Dvs. ända tills han hade glömt att stoppa ner den i resväskan, när vi skulle iväg med flyget. Claes Ohlssonuniversalverktyget beslagstogs av security på flygplatsen, de trodde väl att Herr H var en flygplanskapare... hmmm... USA is
fantastic.
Vad mannen på bilden har för sig vete gudarna. Helt plötsligt reste han sig från bänken där han suttit och ätit av medhavd picknick och jag vet inte om det var muslimbön, eller om det var armhävningar. Det gick inte att avgöra.

Jag har en egen affär i Bologna, eller Nä... inte. Men nästan kunde det väl ha varit så... eller? Min reseoutfit kanske inte tillhör Milanos modekvarter precis, men den är ändamålsenlig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar