Såg du den inte har du chansen här fram till 9 juli 2021 - eller om du rent av vill se om den:
https://www.svtplay.se/video/29438892/ulf-lundell-live-pa-cirkus
Jag tänkte att nu har jag ett gyllene tillfälle, när jag såg att "spelningen" skulle sändas på TV, utan en massa människor som står runt omkring mig och bräker & ljudhavererar.
Men jag insåg bara att en Ulf Lundellkonsert, kan nog bara avnjutas hemma i hans eget hus/trädgård, utan den ljudbang som övriga instrument bidrar med i alltför ljudligt omfattning/mängd. Less is more.
Jag vet inte om det är ljudkakafonin, som gjort ljudteknikerna totaldöva, eller om det är herr Lundell själv, som är av den åsikten att hans melodier/sånger måste dränkas i och av musikinstrument.
Ropet på hjälp blir den bestående känslan, när det hela är över och jag trycker på avstängningsknappen. Kryssningen har gått hyfsat bra ända tills Ulf Lundell kom till: Tjaha, vad har vi då för något vi kan använda till att slänga ihop till den här låten då?
Den blir därför rena rama "skåprensningslåten" där han lyckats återanvända alltför många strofer ifrån hans "Öppna landskap".
Den hela blir därför enbart patetiskt skrattretande och jag sitter där i TV-soffan och tänker en stund "månne är detta hans serverade protest till SD". Det måste det väl ha varit? Han ville väl inte gärna löpa hela linan ut och avstå ifrån att vara en av de tre bordsdukningarna på IKEA, som eremiten Ulf Lundell skrev om i sin bok "Vardagar"? http://gun-m-ek.blogspot.com/2014/12/ulf-lundell-skall-dra-in-sin-lat-jag.html
Kanske är det också blandat med mitt eget rop på hjälp över somliga rader, som inte går att ångra. De har redan fladdrat iväg och jag kan bara hoppas att de aldrig träffade målet, aldrig blev lästa.
Ulf Lundell och jag har nog kanske några gemensamma tillkortakommanden: Vi har nog aldrig lärt oss att riktigt hålla käft. Är för mycket närvarande trots ensamhetsbehovet, som inte vill ges avkall på.
När jag står där med tandborsten i munnen och tittar på mig själv i badrumsspegeln och tänker: "Det var väl dumt gjort, Gun, att kritisera för skrivna ord som dom & sej, det hade varit betydligt värre om det hade varit den stora rysningen, när hela mitt egna maskineri går i baklås med en tvärnit och bara vägrar! Där skribenten inte vet skillnaden på, när det heter dem och de".
Men det är väl antagligen den svenska undermåliga skolan som egentligen borde klandras, som inte ens lärt ut att De används som subjekt (De målar tavlor) och som bestämd artikel (De vackra tavlorna). Dem används som objekt (En konstnär har målat dem) och efter preposition (Hon målade tavlor till dem).
Jag har aldrig egentligen lyssnat på Ulf Lundells låtar, jag tänker emellanåt på barnafadern som ständigt lyssnade på "Den vassa eggen". Han var väl antagligen fortfarande omgiven av självömkan från sitt egna uppbrott och fann en tröst i Ulf Lundells dubbelalbum.
Vi är väl alla en form av offer för livets ovarsamma händer. Än en gång more or less.
Men jag kan inte låta bli att le lite inåtvänt, när jag tänker på Bi´s nakna & avskalade ord till mig: Du borde fan i mig låsas in tills du återfått ditt skarpa intellekt! Det är obegripligt hur vår vackra intelligenta Gun, kunde gå på en sån´mina som det karlkräket, som är helt intelligensbefriad. Hur kunde du? Var du helt förblindad?
JA, det är väl så det är. Livet gör oss ibland helt förblindade, så förblindade att vi inte ens märker att vi står inför bara ännu en fullständig katastrof.
Men jag är likt förbenat irriterad på Ulf Lundell, som är svårhanterlig i sängen. Mja, inte han personligen, utan hans 637 sidiga bok. Tung som en till tegelsten, eller murblock är nog ett mer rättvist klassificering, med tanke på min förvärvade hudskada mellan tumme och pekfinger, som bok & tyngd skapat. - Inte bara hans tunga bok, utan även hans foliehatt, som han emellanåt uppvisar bland raderna.
Mest väcker Kapten Brännässla mitt raseri om de fördomar han har om folk i norr, när han beskriver dem som mindre vetande, därför att tre bokcirklar i norr inte höjer Therese Bohmans bok "Aftonland" till skyarna.
Tydligen har det gått Ulf Lundell spårlöst förbi, att omdömet ligger hos läsarna inte hos diverse kulturella sammanslutningar, eller kulturskribenter, som utdelar priser alt. omdömen.
För att herr Lundell skall förstå, att "folket i norr" ingalunda har foliehatten på, kan jag upplysa herr Lundell om att boken "Ædnan", som är skriven av Linnea Axelsson, fick visserligen Augustpriset, men några mer bortkastade pengar får jag nog leta efter. Ändå har jag förlorad samisk börd, som sträcker sig ända ner till "Hedenhös", men än så länge har jag urskiljningsförmågan i behåll. Det finns bara ett par stycken i den 800 sidor långa Ædnan, som fångade mitt intresse. Resten är bara ett epos i förljugenhet med en klar sträng av självömkan, befogad och i vissa delar icke befogad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar