Festfixaren Micael Bidefeldts födelsedagskalas börjar bli en följetong bland politikerna.

När han fyllde 50 år så meddelade Mona Sahlins (S) presschef Anna Hellsén, att S-ledaren denna gång står för notan för resan själv. Tydligen till skillnad från födelsedagskalaset i den grekiska övärlden gången innan. Den här gången är det varken grekiska övärlden eller Mallorca som gäller utan Israel.

Huruvida Mona Sahlin är där på någon annans bekostnad har denna gång inte hörts ett ljud om. Den här gången är det dock fråga om KD-ledaren EBT, M-ledaren UK och L-ledaren NS som dragit iväg på kalas trots att det pågår förhandlingar om vad man skall göra med de kriminella som får härjar oförtrutet i Sverige.

Spontant kan jag ju tycka att de hade väl kunnat skriva en fullmakt till Jimmie Åkesson SD, så hade det kanske blivit något resultat av daltandet med de kriminella. Det lilla som läckt om de förhandlingarna förstår varje normalbegåvad att de inte förstår vad de håller på med, när man inte ens förstår att man måste slopa allt vad straffrabatter heter, eller tidigare frigång från fängelsestraffen. Det går inte att dra någon annan slutsats än att det verkligen är illa ställt innanför pannbenet på politikerna.

På den tiden jag arbetade vid tingsrätten så var det så att hade man gjort sig skyldig till 10 brott så var det också 10 brott som stod i domen, dvs. det man blivit dömd för. Inga straffrabatter så långt ögat nådde. Samma sak med frigivning i förtid från det utdömda fängelsestraffet. Följaktligen höll jag på att dåna när jag började arbeta vid KVA Sagsjön och det var helt andra betingelser som gällde, det var då man hade lämnat öppet mål för de kriminella, samtidigt som det där med KriminalVÅRD alltjämt lyste med sin frånvaro. Det var inte längre någon som behövde sitta av den strafftid de hade blivit dömda till. Man trodde på tanken om att fixa "saft och bullkalas" istället för att visa med hela handen vad det var som gällde.

Naturligtvis finns det människor som inte har någon intention om att bli laglydiga medborgare, men de kunde också själva få välja bort kontraktsvård och därmed sitta hela strafftiden ut och mötas av straffskärpning för varje gång man åter gjort sig skyldig till brott.

Det finns ingen i hela världen som kan övertyga mig om att kontraktsvård inte är det enda som är det gångbara. Den som inte skriver under ett kontrakt de förbinder sig att följa, så sitter de vackert av hela straffet och vid varje påbackning skräps straffskalan. Det borde verkligen finnas anpassade företag under kriminalvårdens tak, där man fick jobba sig upp i hierarkin. Verkligen visa att man var fullt ut var beredd att bli en fullvärdig/laglydig medborgare igen.

Jag kan inte tycka att det är allt annat bedrövligt att varje gång som Micael Bidefeldt fyllt år låter det på honom som det är någon form av avskedsfest och att han nog skall dö snart. Det är lite tradigt med folk som håller på att dö så länge. Vi hade en i "familjen" som höll på att dö sedan hon fyllde 65 år. Det är lång tid att hålla på att dö, när hon i själva verket inte kastade in handduken förrän vid mer än väl rundade 90-år och några till. Åtminstone var jag innerligt less på tjatet om att hon nog skulle "vara död snart". Ju äldre hon blev desto tätare kom ältandet om att hon skulle dö snart.

När Herr H började tjata om samma sak för ca 8 år sedan så kände jag att måttet var rågat! Jag har nu tagit för vana att klämma i om damen som höll på att dö så länge att man bara till slut bara tänkte: men dö då så man slipper höra samma ältande för jämnan! Men än så länge har det inte gått upp ett Liljeholmens för honom vad han inte bör fortsätta med att älta. Man dör när man dör därmed basta, inte något att fundera vidare om.

Huruvida det är festföremålet, politikerna eller de svenska skattebetalarna som betalar för del av kalaset återstår väl bara att se eftersom det inkommit så många anmälningar och åklagare är satt att granska om det är en muta. Är det så att det i slutändan kan bli fråga om något som kan gynna Bidefeldt i några politiska beslut. Själv har jag länge efterlyst återinförandet av tjänstemanna-ansvaret och återgå till normala uppsägningsförhållanden. Numer premieras de som är politiker eller gräddan av arbetslivet. Det hela är helt sanslöst när de misskött sig så att de får sparken så får de fallskärmar som inte har något med verkligheten att göra, för att inte tala om att de blir försörjda resten av sina liv, till skillnad från en vanlig arbetare som fått sparken. De får klara sig bäst de kan. De här politiska vildarna oavsett var de sitter, så är de ju bara en skam för hela systemet!

Det verkar något svajiga uppgifter om vem som står för kalaset, men det stinker i vissa uppgifter. Jag skiter i om de är på födelsedagskalas eller inte, men jag har sannerligen ingen som helst lust att stå kostnaderna om de så är fråga om 1:-. Det finns betydligt mer behjärtansvärda behov att lägga skattepengar på än folk som tappat sans och balans.

Dock är det anmärkningsvärt att partiledarna åker iväg när det pågår förhandlingar om vad Regeringen skall göra med den ohållbara kriminaliteten. Herr Bidefeldt verkar har sedvanlig usel timing. Han verkar ha en förkärlek att ha storkalas, när det är något på gång där politikerna borde vara på plats. Sedan till det här tvivelsmålet om det är mutor, eller inte. DET är allvarligt!Jag kommer så väl ihåg när vi på tingsrätten fick besked från Domstolsverket, att vi inte fick ta emot chokladask av advokaterna till jul, det räknades som muta!

Vi hade en advokat som sket fullständigt i det, han tyckte att det var skrattretande att ens kalla det för muta: en chokladask för ca 50-100:- på en personalstyrka om ca 30 personer. Så han levererade den sedvanliga chokladasken till kanslipersonalen som han ansåg hade ett gott arbete med och så där till jul ville visa sin ringa uppskattning, vilket fick till följd att en av de snikna och snåla advokaterna (jodå det fanns flera) lät sig väl smakas av både vårt kaffe som vi betalade själva. Han hade dessutom mage att stoppa i sig av gåvochokladasken, med orden att han inte tänkte göra sig skyldig till någon muta. Dessutom var han verkligen inte någon uppskattad gäst på vår kafferast!

Tanken slog honom aldrig att det nog faktiskt var totalt olämpligt att han banade sig fri väg till tingsrättens lunchrum, satt och fikade tillsammans med tingsrättspersonalen samtidigt som han höll försvar nere i tingssalen!

Ibland fick man en sån´där lustig tanke om att man önskade att både kaffe och chokladbit skulle fastna i halsen på det snikna eländet, som saknade varje form av urskiljning.