Själv försvarade han sig i tingsrätten genom sin advokat med att han skulle ha varit understimulerad, inte hade tillräckligt många arbetsuppgifter och dessutom ville hålla sig uppdaterad vad som hände ute på stan! - Hej å hå...
Krakel Spektakel vad tänkte du på?
Men framförallt vad tror du, Krakel Spektakel, alla som utsattes för just bostadsinbrott tänkte på?
Men i vanlig ordning fick han rabatt för något som i normalfallet skulle ha inneburit fängelsestraff. Tingsrätten gav i vanlig ordning "rabatt" och stannade vid påföljden 14 400 kronor i dagsböter och 10 000 kronor för att täcka advokatkostnader. Ärendet var så pass gammalt : från januari 2015- januari 2016.
Gör man då ett litet räkneexempel för att se vad polismannen egentligen gjorde på jobbet får jag man onekligen något dystert i blicken. Låt säga att han var så flitig att han var 250 dagar på jobbet. Det betyder att han gjort 12 slagningar bara på en arbetsdag.
Vi har själva utsatts för lägenhetsbrott när vi bodde på Otterhällan inne i Centrala Göteborg. Grannfrun hade just kommit gående nerför trappan när de hade kommit ut från vår lägenhet. Hon hade gjort graverande observationer om hur personerna såg ut som kom ut från vår lägenhet. Jag slår vad om att hade polisen frågat någon som jobbat ute på fältet med narkotikaspan hade det utseendet och beskrivningen definitivt varit en enkel sak på den ena av dem.
Men själv hann vi inte ens in med anmälan innan hela ärendet var AVSKRIVET!
Så vad hjälpte det att de två poliserna som var på plats försökte trösta oss och ordnade med att en låssmed kom på plats för att sätta in en ny låskolv. Det satt väl fel man på fel plats även den gången och det var dessvärre inte första gången det hände.
Det är inte tröst man behöver i ett dylikt ögonblick när någon varit inne och kränkt hela privatlivet, gått fram som en tornado genom hela lägenheten. Inte ens dragit sig för att lagt rabarber på allt i dotterns rum, oersättliga saker med oersättligt affektionsvärde och lämnat 1:- kvar på sängen av alla pengar de stulit av henne! - När hon fick syn på enkronan på sin säng föll hon i gråt. De hade lika gärna kunnat spotta henne rakt i ansiktet!
Det var mycket som försvann och ett helt livs slogs itu. Än en gång. Det blir så när livet inte skonat dem man älskat mest och det är så oerhört lite man hade kvar av det som var sammanknippat med dem.
Men det är angreppet i den allra mest privata sfären som lever kvar under huden, som är den allra värsta att komma över.
En gammal familjetradition gick aldrig att återskapa. Jag med min mammas pärlhalsband som min pappa hade givit henne en julafton och dottern med det pärlhalsband som jag också hade fått av pappa samma julafton. Så vad hjälpte det att försäkringsbolag ersatte vissa delar, andra inte alls eftersom det tar tid innan man kommer på att något är borta.
Första julafton jag satte på mig pärlhalsbandet som inte hade varit det pärlhalsband som min pappa givit min mamma, utan istället var ett nytt från Wranges, då tillrade stora tårar nerför mina kinder. Jag tog av mig pärlhalsbandet och lade in det i etuiet. Varje gång jag ser etuiet med pärlhalsbandet kommer samma tomhetskänsla inom mig. Det har inget värde för mig utan är endast ett evigt minne om att någon tog sig rätten och samhället lät det ske utan att lyfta ett finger!
Vilka de var som tog sig rätten i våra liv?
Tja, några som gillade Vodka och Rom, men ratade t.o.m dyra whiskeysorter eftersom de stod kvar. Men man kan undra vilka det var som det gick att sälja dyra märkesklockor till och allt det där andra. Själv lär de inte ha gått omkring med något av det som de stal ifrån oss. Det var nog bara pengar, sprit och möjligen sonens skinnjacka som de själv använde sig av.
Med dagens teknik där man kan säkra DNA och med det här fantastiska EU som vi fick så mycket löften om hur man skulle samarbete med brottsligheten och allt det där andra som vi inte ser ens skymten av. Ibland blir jag bara så himla trött på hela samhällssystemet som rasat ihop!
Jag lämnar dessa dystra tankar och tänker på musslan som öppnar skalen för att få in syre och för att äta plankton och så råkar den få in ett sandkors mellan skalet och manteln. Det skaver och skaver och genom retning av mantelvävnaden, som kallas pärlemor (pärlans mor) kapslas det lilla sandkornet in så att det efter en lång tid blir till en skimrande pärla.
Det är också en fin metamorfos av livet själv, men också ett barndomsminne hur jag och min syster en sommar fann små små pärlor i musslor där i den där havsviken på Ellös. Vi samlade dem i en liten blå sammetsask. Det var då när vi ännu var barn och visste väldigt lite om vad som skulle vänta oss i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar