Google+ Followers

söndag 11 mars 2018

Gustav "Skå-Gustav" Jonsson och alla andra människor som på ett eller annat sätt varit offer för HIV & AIDS, eller som jag och min dotter, som bara stått på sidan om och förlorat någon i AIDS.

Ibland trillar det ner inlägg i min blogg som rör om i mitt inre ordentligt. - Det jag gör nu idag är inget jag normalt brukar göra: svarar i ett helt nytt blogginlägg. Jag gör det därför att jag inte vill att svaret på ett så viktigt samhällsproblem och stor personlig sorg bara skall trilla bort ur människors medvetande.

Den blogg som jag nu skriver är ett svar på ett inlägg, som inkommit till min blogg och som är alltför viktig för att den bara skall hamna bland allt som inte läses. Det är jag skyldig Gustav "Skå-Gustav" Jonsson, vår/min vän Ole och alla andra som på olika sätt drabbats av HIV & AIDS framfart.

Jag vill på det här sättet bidra med att inte glömma bort alla HIV:s - och AIDS:s-offer som skördats. Många våldtagna barn, föräldralösa barn finns även med i den skaran, de som hamnat utanför hela det sociala livet. Något som jag anser att mänskligheten har en skyldighet att aldrig glömma, eller ens förtränga.


T.o.m. den "heliga" Moder Teresa vägrade att befatta sig med HIV & AIDS smittade personer, det säger en hel del om kalibern av denna traumatiserande sjukdom som detta trots allt är och varit. Själv har jag aldrig kunnat glömma hur jag som mamma blev ifrågasatt, eftersom jag vägrade släppa kontakten med familjens vän Ole. Men aldrig heller hur vi, jag och min dotter saknar honom i vårt liv. Det var min dotter som blev värst drabbad av förlusten av Ole och själv saknar jag honom alldeles förskräckligt mycket i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men mest saknar jag den glädje han tillförde både min dotter och mig, så många underbara minnen som är förknippade med honom.

Jag har ett favoritprogram Graham Norton show och jag vet också varför jag älskar detta program och denna person. Graham Norton https://sv.wikipedia.org/wiki/Graham_Norton

liknar Ole på ett kusligt sätt. Hans slagfärdighet, hans humor, mimik och människovänlighet. Det har blivit ett sätt för mig att hantera saknaden och sorgen över Ole, eftersom igenkänningsfaktorn är stor.

Men det finns en annan sak som inte heller får glömmas bort och som inte ingick i mitt svar på blogginlägget från Ali:

http://socialpolitik.com/2013/11/12/ska-gustav-i-minne/
(Läs vidare
Smittad – ett personligt dokument, Gustav Jonsson, Britt Jonsson, Tidens förlag 1988.
Öga mot öga med hiv. I mötet med den första hiv-patienten, Britt Jonsson, Liber Utbildning 1995.
222 Stockholmspojkar. En socialpsykiatrisk undersökning av pojkar i skolåldern, Gustav Jonsson, Anna-Lisa Kälvesten, Stockholms kommunalförvaltning 1964.
Det sociala arvet, Gustav Jonsson, Tiden 1969 och Att bryta det sociala arvet, Tiden/Folksam 1973.
Flickor på glid. En studie i kvinnoförtryck, Tiden/Folksam 1977.)
Jag ber dig Ali, att läsa berättelsen om Gustav Jonsson i länken här ovan, jag tror att det är mycket som du inte känner till. Gustav Jonsson har gjorde mycket i sitt liv för de människor som samhället tappat bort/distanserat sig från och hans hustru Britt Jonsson axlade också ett stort och tungt arv. Samhället valde att vända dem ryggen, från dem liksom många före dem och den ryggen är alltjämt bortvänd.


https://gun-m-ek.blogspot.se/2012/08/ar-inte-varlden-sa-dar-allmant-skruvad.html?showComment=1520757272609#c3843588288315700534

Så här ser mitt svar ut till Ali och som publicerats i ovanstående länk:
Gun Ek har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Är inte världen så där allmänt skruvad egentligen?...":

Jadu, Ali. Jag har sovit på saken ett par vändor nu sedan ditt inlägg trillade in. Anledningen är att jag ville fundera på VAD jag egentligen skulle svara dig.

Visst kan man som du benämna "Sverige upptagen stadsdel med hiv", men då har man gjort det oerhört lätt för sig eftersom den bakomliggande orsaken och i övrigt finns en hel del att tillägga.

HIV uppstod genom läkemedelsbolagens gillande att använda befolkningen i Afrika för tester om smittan kunde överföras från primater till människor. Det gick alldeles utmärkt.

HIV/AIDS problematiken i Afrika är betydande och är ingalunda utplånad snarare tvärtom. Inte i resten av världen heller.

Visst är det så att de flesta som fått HIV/AIDS återfinns bland homosexuella, men det är långt ifrån hela sanningen. Det finns människor som blivit smittade genom blodtransfusioner, här i Sverige har vi ett strålande och lika tragiskt "kvitto" på det.

http://socialpolitik.com/2013/11/12/ska-gustav-i-minne/

Jag ber dig Ali, att läsa berättelsen om Gustav Jonsson, även kallas Skå-Gustav, han gjorde mycket i sitt liv för de människor som samhället tappat bort/distanserat sig från.

Som du förstår är problematiken med HIV/AIDS betydligt större än så och jag tycker det finns all anledning att tänka på alla som drabbats på något sätt. Även jag och min dotter är ju i allra högsta grad drabbade - inte så att någon av oss har HIV-smitta, men eftersom vi nu haft Ole i våra liv - en underbar människa, som var homosexuell och som fick sin hivsmitta i ett läge under 1980-talet då han själv var ledsen och "akterseglad" av sin partner och sökte tröst i en resa till Köpenhamn. Det blev hans öde och senare hans död.

Den 1 mars i år är det 22 år sedan han slutligen somnade in efter år av förskräckligt lidande för oss allihop även vi som stod på sidan om och inte kunde göra något. Jag tänker på den här dagen när han hade somnat in och jag gick dit för att ta ett sista farväl av honom med min lilla dotter, som hade förlorat sin älskade Ole-ponken, jag hade förlorat en av mina allra bästa och mer sällsynta vänner. Min dotter var då 10 år hade aldrig haft en pappa som hade några som helst omsorger om henne, men för Ole var hon hans "prinsessa".

Upplagd av Gun Ek för - Gun Ek - från Sveriges Framsida! - den 11 mars 2018 09:34

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar