Våldtäktsmännen: festfixaren Bardiya Pajouhi 25 år och krögaren Navid Atlassi 50 år - dömdes till hyfsat långa fängelsestraff av Hovrätten för bl.a. grova våldtäkter - "Tråkigt och helt fel", tycker advokaten Björn Hurtig.

Jag har haft all anledning att under hela mitt vuxna liv fundera över vad som "god advokatsed" egentligen betyder. Av agerandena som advokaterna har tycks det inte betyda mer än att det är fullt jämförbart med att sticka ut tungan genom fönstret en liten stund och vifta med den.

https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundet_sv/advokatetik/vagledande-regler-2016-med-kommentarer-juni-2016.pdf

Det är tyvärr inte första gången jag bara på den senaste månaden har läst om synnerligen märkliga uttalanden av advokater. Det här är bara en i den långa raden som jag tycker att det börjar bli hög tid, att man från samhällets sida sätter ner foten och funderar över på vilket sätt en advokat får agera.

I just det här fallet, så är det naturligtvis tråkigt för advokatens del, men att det skulle vara helt fel, där finns all anledning att fundera över om det är att befinna sig på rätt sidan om "god advokatsed". Den hypotesen hade han kunnat argumentera för i sitt försök att få prövningstillstånd, men knappast att ge uttryck för det inför journalister.

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/bardiya-pajouhi-och-navid-atlassi-d%C3%B6ms-f%C3%B6r-krogv%C3%A5ldt%C3%A4kterna-1.4224414 

Sedan vad gäller förövarna tycker jag personligen tycker jag att de två fällda våldtäktsmännen helt uppenbart faller under ramen för "hopplösa fall", därför att det går inte att sticka under stolen med att man vet, att denna typ av brottslingar har mycket hög procent av återfall. 

Jag skall snacka klartext så att ingen missförstår mig: Kan man inte gå ut och skaffa normala relationer utan begår grova våldtäkter är det något allvarligt som felas personen ifråga. Samhället måste börja ta offrens parti och för dessa våldtäktspersoner borde med det snaraste införas kemisk kastrering, förutom fängelsedomarna OCH inte minst måste kraftiga skadestånd utdömas som skall betalas till offren! Som samhället nu är inrättat är det mycket som är väldigt snett på den fronten.

Jag kan inte låta bli att undra över hur advokaterna själva skulle uppleva att få ikläda sig offrens situation.  Hade advokat Björn Hurtig lika hurtigt tyckt att det varit helt fel om han själv hade varit ett av våldtäktsoffren? Vad ger hans uttalande för signaler till offren? 

Vi hade en mycket duktig sakkunnig under en hjärtskärande rättegång där två små barn hade blivit utsatta för fleråriga övergrepp, med den biologiska moderns tysta medgivande. Men hon stod inte åtalad för att ha bistått med sina två små barn! - Det var inte förrän förövare stod i begrepp att gå vidare till nästa förhållande, som det hela uppdagades. Den sakkunniga, som var inkallad av åklagaren för offrens räkning, berättade att det värsta för offren var att dessa förövare inte brukade hålla sig i liv och då blev de än en gång offer, eftersom de själva tog på sig skulden, när förövarna begick självmord. Vilket den här personen också gjorde efter ganska många år efter rättegången. Jag har många gånger undrat över hur deras liv blev.

Varje gång jag konfronteras med våldtäktsmål eller våldtäktsdomar rinner ännu ett fruktansvärt minne upp i mitt huvud, som har grävt sig fast i mitt huvud. Man kan därför konstatera att jag blivit arbetsskadad på mer än ett sätt:

Stjärnadvokaten som var de kriminellas "rockstar", som under en våldtäktsrättegång, där våldtäkten hade pågått under två (2) dygn och där offret skrikit förgäves på hjälp och där grannarna som fö var inkallade som åklagarens vittnen, hade underlåtit att ringa polisen. Trots att de hade hört hennes skrik som hade pågått under två dygn. När det var offrets tur att höras då säger rockstaradvokaten till offret, som alltid var fruktansvärt vass i käften:


- "Men lite njöt du väl i alla fall!"


Sådant får också uttalas under pågående rättegång, utan att rättens ordförande ingriper.

Jag har genom årens lopp fått all förståelse för den gamle Kirunaadvokaten som alltid först ville veta vad det offentliga försvaret skulle omfatta. I strid mot gällande regler så vägrade han att befatta sig med en del kriminella handlingar. Han var av den åsikten att en del av de här "kunde få klara sig själva bäst de kunde, det kunde inte vara rätt att samhället skulle betala försvaret för dessa kriminella, medans andra lämnades helt därhän av samhället och där de fick klara sig bäst de kunde."


Än mer sorgligt blev det att konstatera många många år efteråt, att den jur.kand som nu hade hunnit blivit advokat och som arbetat på samma byrå som advokaten som vägrade åta sig uppdraget som offentlig försvarare för vissa brott, helt uppenbart inte hade lyckats dana den f.d. jur.kand, utan som advokat drog han sig inte ens för att ljuga för sin klients räkning. Det räckte inte med det, i samma mål när den hade nått Hovrätten och där käranden hade gått vinnande i tingsrätten, hade de två advokaterna helt uppenbart träffat en uppgörelse bakom kulisserna, utan att käranden ens blev tillfrågad om ett förlikningsbud!

Även av den historien kan man lära att

kanske var han inte helt fel ute pastoratsadjunkten Lars-Gunnar Forsberg, när han höll den där tingspredikan i januari 1984, som fick ett segdraget efterspel och en tradition gick i graven mot de flestas önskan. Det var väl ett utslag av de lättkränktas skara som här tog sin början, men som aldrig tänkt tanken ut att de kanske borde agera annorlunda i en rättssal.
http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/prasten-som-laste-lusen-av-domare.html