lördag 4 mars 2017

Men det var då ett jädrans gnällande om alla "duktiga flickor".

Det här har blivit felfinnarlandet nr 1. Är det inte Sverigedemokrater, så är det ryssar och är det inte ryssar så är det amerikanska presidenter och är det inte de heller, tja då kan det vara precis vad som helst.

Nu är det helt uppenbart inne med de "duktiga flickorna". Alltifrån att de skall hyllas till att vara nästa stora hatobjekt.

När jag slog upp Göteborgs-Postens lördagsbilaga "Två dagar" imorse och läste krönikan där, insåg jag att det är något nytt fenomen på G, eftersom det här med "duktiga flickor" och "hylla döttrar" osv. tydligen är i ropet. Det kan inte bara vara slumpen...


http://www.aftonbladet.se/kultur/a/2avOq/det-ar-inte-synd-om-duktiga-flickor

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/KJvnE/duktig-liberal Jodå, jag kan hålla med om att det fanns ögontjänare under skoltiden som var favoriserade av läraren. Men just den delen måste trots allt vara mikroskopiskt liten, även om jag till min stora förskräckelse har noterat i vuxen ålder, att de har alltjämt samma beteende. De jagar dessutom alltjämt i drev trots att de vid mogen ålder borde ha fått bättre insikter. 

Men vem bryr sig i det med handen på hjärtat? Inte jag i alla fall. Inte för allt smör i Småland skulle jag önska välja bort mig själv och bli som de, trots de fördelar de har tillförskansat sig och det spelade värnlösa, som de spelar upp att de tillhör. Inte helt sällan har de lagt sig till med en Sue Ellen gimmick, hon från Dallas, hon som blinkade med ögonfransarna så fort det var något.

Inte så att jag säger till motsatsen av dessa kvinnors liv:
- Ja, tack och lägger in en stor fet snusprilla under läppen.

Utan bara säger vänligt men bestämt:

- Nej, tack. Något sådant behov har jag aldrig upptäckt hos mig själv. Jag anser mig duga gott, även om jag är långt ifrån något fulländat.

Tar man däremot procentsatsen och lägger ut den på flickor som får bära det stora lasset av en misslyckad skola, uppfostran och samhällsutveckling, då blir det något helt annat. Då kan den kan knappast vara mikroskopiskt liten skara längre.



Jag satt här i veckan och slötittade på Go´kväll, eftersom jag var mer eller mindre lobotomerad av en alltför slitig period i mitt liv just nu. Där var det också samma tema, ett boktips "Brev till min dotter" bland de medverkande i boken finns Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken.

Brev till min dotter
http://www.adlibris.com/se/bok/brev-till-min-dotter-9789137149806

Eftersom jag nu själv är både en tvåfaldig pojkmamma och enfaldig (i dubbel bemärkelse) flickmamma, vet jag av egen erfarenhet, att jag inte har haft samma samtal med min dotter som med mina söner. Inte ens med de båda sönerna har jag haft samma samtal, eftersom de är två vitt skilda personer. Det vore t.o.m. rätt enfaldigt att tro att en mors samtal till sina söner är något stereotypt. Även pojkar behöver få rätt uppbackning, att vara till pojke född är inte en självklarhet för att livet går på räls, eller i samma smalspår för den sakens skull.
 
Själv har jag alltid varit en "duktig Annika", som fått lov att vara duktig. Dvs ständigt ha vetskapen om att gör jag inte det här själv, då står jag där med tvättad hals. Ingen kommer att komma till min hjälp! Livet ger inga garantier och det är mycket som hinner hända i en människas liv, som gör att det kan bli en nog så tuff resa. När det blir så av olika anledningar, gäller det att man själv behåller insikten om vem man själv är, vad man står för och vad man själv vill få ut av livet.

Skuldbelägga samhället för bilbränder och annat kriminellt strul, den biten köper jag absolut inte. Det är vars och ens fria val, även om jag i viss mån kan förstå hur vissa situationer kan uppstå. Men dåligt uppförande oavsett vilken bakgrund man än har, det är aldrig något som någon skall gömma sig bakom.

Själv har jag dock alltid försökt, att efter bästa förmåga finnas till för mina medmänniskor såväl i arbetslivet som i privatlivet. Men hade jag inte varit "en duktig Annika" hade jag dukat under för länge sedan och sannolikt hade min omgivning haft en betydligt jobbigare tillvaro. Även om jag är klart medveten om att med en del människor är det i allra högsta grad en fråga om att "margaritas ante porcos".


Bara under de senaste två veckorna har jag stått inför det faktum, att allt man inte tagit itu med på rätt sätt när det uppenbarade sig, det har en tendens att återkomma på ett allt svårare sätt. Det är ingen bra strategi att "titta bort", även om jag kan ha viss förståelse för att den kan kännas bekväm för stunden.

Pinka i byxorna är säkert också varmt och skönt för stunden, men efter en stund är det nog allt annat än varmt och skönt. Ändå är det så en hel del människor väljer att leva sina liv. I mina ögon är det inte bara rätt patetiskt och i vissa fall väldigt tragiskt sätt att hantera svårigheter. Jag har inte ens behövt invänta den där berömda "blicken i backspegeln" för att kunna konstatera vad konsekvensen skulle bli, utan jag har förstått på ett mycket tidigt stadium hur det hela kommer att sluta.

Det mesta i livet är som vilken skriven roman som helst där det handlar om mänskliga relationer. För att återgå till Go´kvälls boktips fanns ännu en roman, "Den sista kvinnan" av Audur Ava Òlafsdottir som ännu inte är
utkommen. Den äger trots titeln och grundstoryn ett universalbudskap, även om den till en första anblick handlar om konsekvenserna av att någon är född i fel kropp. Livet i sig är på något sätt ett allmänmänskligt, är det inte den ena ingrediensen så återfinns andra snarlika varianter : http://www.adlibris.com/se/bok/den-sista-kvinnan-9789176810637

Har du varit misslyckad, känt dig misslyckad, så ok. Låt gå för det, men sluta för guds skull att tjata om de "duktiga flickorna" och för Guds skull sluta upp med att klandra hur det egna livet utvecklades. Mycket ligger utom vår egen förmåga att påverka, men man är ändå inte så väldigt unik, eftersom det är få människor som framlever sitt liv på en räkmacka. Åtminstone så känner jag inte några dylika människor och har aldrig heller gjort det.

Inse också att jämlikheten ligger ännu många moraliska kvarter bort, även i det "duktiga mellanmjölkslandet Sverige", som på kvinnofronten tragiskt nog håller på att backa rejält i 100 knyck bakåt! OM det inte skulle vara på det viset så skulle det inte finnas barnäktenskap, könsstympning, kvinnomord, hedersrelaterat våld, alltfler våldtäkter, tvång av diverse olika slag som påstås ha med religion att göra fastän det i själva verket handlar om en i grunden dålig kvinnosyn. Hela skalan finns med där också möjligheter att avancera i arbetslivet, löneskillnader, behandling hos myndigheter och försäkringsbolag bara är en del av det komplexa som i grunden handlar om att kvinnan åter blivit ett lovligt villebråd.


Jag behöver bara sätta mig bakom ratten i min bil för att inse klimatförändringen och då talar jag verkligen inte om vädrets makter. Himmel och pannkaka vilka jubelidioter till män jag möter vid varje bilresa. Nästan så jag hinner fundera åtskilliga gånger under bara en liten färd här i Göteborg, om männen fått allvarliga pittproblem!

 

3 kommentarer:

  1. Lisa Michel, OM du nu heter så. Det här är ingen reklamsida för "mirakeladresser". Jag vill inte se fler inlägg av dig på min blogg!!!!

    SvaraRadera
  2. Dessutom vill jag göra dig uppmärksammad på att du spårats till Nigeria!

    SvaraRadera
  3. Du som sprider dynga under signatur Lisa Michel. Hemsöker du min blogg en gång till skickas det här över till Interpool, jag vet var din "brevlåda" bor...

    SvaraRadera