Google+ Followers

fredag 30 september 2016

Jag låg och slötittade på TV igårkväll på en dokumentär, som hette "Miranda - en politiker blir till".

http://www.svtplay.se/video/10413109/miranda-en-politiker-blir-till/miranda-en-politiker-blir-till-avsnitt-1

Det handlade om 15-åriga Miranda från Sölvesborg, som valt att engagera sig politiskt inom Sverigedemokraterna.

Filmen trevar sig fram hur hennes politiska bana ser ut, men man får aldrig veta hur hennes politiska åsikter växer fram. Av dokumentären att döm är det hennes cancersjuka bror som format åsikterna.

Det är fantastiskt att de hade gjort en dokumentär om en ung persons inträde i politiken. Dvs. in i ordsnårskogens förlovade land.

Men en hel dokumentär i ämnet berodde nog på att det handlade om Sverigedemokraterna och inte kriserna som varit inom ungdomsförbund t.ex. d
et socialdemokratiska ungdomsförbundet som var drivande i en del frågor och därmed snabbt hamnat på kollisionskurs med moderpartiet, eller moderaterna och deras ungdomsförbund som också varit på kollisionskurs med moderpartiet.

Ungdomsförbund är ofta på viss kollisionskurs med sina moderpartier. I Sverigedemokraternas fall handlade det om ideologiska inriktningar som blev helt oförenliga med varandra.

Vad som blir dokumentärens stora brist är att filmaren bara är intresserad av att bidra till spektaklet, men benar aldrig ut varför Sverigedemokraterna fimpar av ungdomsförbundet och startar upp ett nytt. Med andra ord kunde Mats Ågren lika gärna ha lagt ner hela filmprojektet, med den undermåliga uppbyggnad som han hade fått till.

Det hela blev en hum hum film som inte redovisade vare sig vad schismen berodde på, eller vad det är som gör att Mirandas egna drömmar om att sitta i riksdagen inom snar framtid grusas.

Det hela känns mer som om man lika gärna kunde sticka ut tungan genom fönstret och vifta en stund. Jag hade verkligen sett fram emot att få hennes tankar redovisade från början till slut. Nu blir det bara pannkaka av allt som hade så goda förutsättningar att bli något väldigt intressant! 


Mats Ågren borde ha lärt sig grunderna för hur man gör en dokumentär värd namnet! Nu blir det hela bara en hög plattityder staplade på varandra och den intressanta personen, Miranda, får vi egentligen inte veta så mycket om än att hon varit politiskt engagerad.

Men varför hon tycker och tänker som hon gör, det förblir dolt i en dimma som är fullständigt ogenomträngbar! Mer än att hon hoppat med tåget i Sverigedemokraternas ungdomsparti och i slutet av dokumentären tycker hon att nu finns det inget parti som kan rädda Sverige längre.

Själv ligger jag kvar i TV-soffan och undrar om det inte var hennes bror, som hon alltid sett upp till, som var den extrema Sverigedemokraten som hon gjort till viljes och när de extreme åsikterna inte gick hem hos Sverigedemokraternas moderparti då tog också hennes dröm slut...

Så jag ligger kvar där i TV-soffan och undrar om hon egentligen var en så stark person, som man ville tro att hon var. Nej, det här med politik och religion det ger jag inte mycket för. Men ordning och reda det måste vi få i Sverige på det
mesta, eftersom klockan är 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar