onsdag 13 april 2016

Detta eviga snack om hur någon blir radikaliserad - Det har funnits i alla tider och i alla möjliga och omöjliga varianter och konstellationer.

Någon nyhet är det definitivt inte att någon ansluter sig till att gå in för att döda, eller om man föredrar ett mer humanord: oskadliggöra.

Det här struntpratet om att det bara är fråga om människor som växt upp i otrygga miljöer, eller segregerade områden det köper jag verkligen inte. Jag bara fnyser åt dylika floskler. De här människorna kan finnas precis rakt framför näsan på vem som helst, utan att man ens anar sig till det.


Alla dessa som frivilligt gått med i diverse motståndsrörelser, Främlingslegionen, diverse krig som de frivilligt anslutit sig till antingen det handlar om religion eller politik, eller alla dessa samhällsomstörtare från höger eller vänster eller mittemellan, eller det som är sprungen ur något annat som det startat med typ Bader-Meinhof ligan. 

Inte förstår jag heller de här som inte förstår att ta dessa våldsbenägna personer på högsta allvar. 

Inte katten är det någon av alla dessa som gått med i en form av snackklubb där man vill prata sig till samförstånd eller fred. Man vill helt enkelt tillförskansa sig makten och är beredda att gå praktiskt taget hur långt som helst. Vad makten däremot kan bestå av det är nog högst varierande, det förstår man när man sett hur t.ex. myndighetsutövning kan se ut. Hela samhället skapar ständigt nya offer och de är knappast föremål för några nyhetsutsändningarna.

Hur solklart som helst!

Sedan kan man fundera en stund över hur man spårar ur och är kapabel att tillintetgöra en annan människa. Jag förstod det igår, igen, vari en dylik känsla kan uppkomma. Det är inte svårare än att förstå att ibland blir det nog.

Därför tror jag också att det finns många anledningar till hur den resan kan gå till. Jag är helt övertygad om att det kan vara allt ifrån att man tror på att stödja något, till att man själv har fått eländigt dåliga erfarenheter av något.
 

Det är många samhällstjänster där man totalt missuppfattat sitt uppdrag, som i slutändan får förödande konsekvenser för människor. Maktfullkomlighet är ett farligt sätt att sätta samhället ut funktion med och dessutom tillåtas göra det helt ostraffat. - Jag tror att vi kommit till den punkt i samhället där det inte längre duger att titta bort.


Så mycket godtycke och inkompetens kan aldrig vara hållbart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar