Google+ Followers

torsdag 14 januari 2016

Vänligen Lars Lerin

Så underbar person denne Lars Lerin är. Trots alla svårigheter har livet drivit honom vidare genom det berömda "nyckelhålet" och ut på andra sidan. Det kan inte bara vara hans värmländska och tillbakadragna väsen, som jag med en gång fastnade för många år sedan, när hans konst och mina stigar korsade varandra.

Tystnaden i hans bilder appellerar något i mig som jag känner igen hos mig själv. Kanske är det ensamhetsbehovet som är det som tränger igenom, alla mina lager av ytterst privata rum.

Den här TV-serien "Vänligen Lars Lerin" var något som jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att se. Men då det väl gick av stapeln hade livet tagit ett jätteskutt in i avgrunden och trots andan i halsen efter en av alla dessa begravningar, som tycks ha omringat mig i klusterform, hann jag aldrig se programmet när det gick av stapeln. Men då finns den praktiska genvägen SVT Play, programmet finns tillgängligt till den 11 juli 2016.

http://www.svtplay.se/video/5836610/vanligen-lars-lerin/vanligen-lars-lerin-avsnitt-1


Den här gången mötte Lars Lerin Anni-Frid Lyngstad, som också är en sådan person att jag känner att det här känns bra och väldigt jordnära och äkta. En mycket vilsam stund. Sedan är hon precis som Lars Lerin en person som är en virtuos inom sitt gebit, som också skänker mig stor glädje och en ruta in i ännu ett av mina hemliga rum.

Just nu känner jag hur väl jag behöver sådana människor, som lyser in i mitt liv, tränger sig in dit inga kända spår finns.
Märkligt egentligen hur man kan slås av samma blick att betrakta världen med.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar